Månad: juni 2013

av

5.6 – Inventering och impregnering

(Försenad publicering pga av timeout-problem på bloggservern igår kväll.)

Igår kväll blev jag mutad, idag har Udden blivit inventerad, blomstöd konstruerats och terrassen oljats.

Mutad
Medan jag skrev gårdagens inlägg hörde jag nån ropa ”hallå” i verandan. Det visade sig vara Råttan/Vädurens lillasyster som behövde göra en utskrift.

Som muta la hon en påse nybakta rabarbermuffins på bordet. Det är ordning och reda på den damen! 😀

ArkivUdden inventerad
På förmiddagen idag hördes en kvinnlig röst i verandan igen, men ingen kom in trots att jag ropade ”stig in”. Usch, vad onödigt försynta folk är. Om alla dörrar står på vid gavel kan det väl inte råda nåt tvivel om att man inte kan/får gå in?

Nåväl, jag gick ut i verandan i stället. En okänd ung dam presenterade sig och sitt ärende som jag har läst om i tidningen för ett tag sen. Egentliga Finlands land­skaps­mu­seum driver via Åbo museicentral ett projekt som heter Kimitoöns kulturmiljöprojekt och genom­för i år fältarbete för att inventera gamla hus.

Hon hade kommit helt rätt, Udden byggdes nån gång på 1800-talet. När hon hade sett och antecknat allt av intresse frågade hon om huset på Långholmen. Jag talade om det lilla jag visste, men hon ville förstås gärna se det. Hur tar man sig dit undrade hon?

Med tanke på att hon hade en karta där det klart framgick att Långholmen är en ö utan förbindelse med land åt något håll, verkade frågan något överflödig, men jag erbjöd henne att låna roddbåten. Då krävdes åror och bänkar – hittills har båten inte varit i användning.

Jag pekade ut färdriktningen och så gav hon sig av. Hon var borta ett bra tag. Nästan så jag undrade vart hon hade tagit vägen, men så småningom dök hon upp och tackade för lånet. Roligt jobb kan jag tycka.

BlomstödBlomstöd
När hon hade åkt inventerade jag mitt ”virkeslager”, en plastback som innehåller avfall från slöjdsalen i Dalsbruks högstadium sen den tiden jag jobbade där. I samband med nån omflyttning ville dåvarande rektorn att alla skulle plocka åt sig av träbitarna och elda upp i stället för att dom skulle slängas i soporna. Bra tanke.

När jag rotade runt i innehållet upptäckte jag en massa ”bra-att-ha-saker” så backen har fått stå kvar. Idag behövde jag en smal, tunn list till blomstödet jag skulle konstruera. Självklart fanns det en som var precis lagom, så den backen är guld värd.

Listen skulle sitta på tre blompinnar som jag stack ner i jorden i balkonglådan där luktärterna spirar. Nu börjar dom bli så långa så dom behöver få klätterstöd.

Att spika fast listen på ändan av blompinnarna var inte alldeles enkelt, men jag lyckades efter lite trixande. Sen höjde jag sytrådsförbrukningen med flera tusen procent för att knyta fast dom späda plantorna i stödet. Riktigt bra blev det. Åtminstone så länge vinden håller sig på normal nivå. 😀

Terrassmålning
Nästa syssla för dagen blev att olja terrassen i bersån. Jag var inställd på färglös impreg­nering, men blev igår informerad av den trevlige unge mannen på Varu-Tjänst om att det fanns ett bättre alternativ, så det blev Eskaros ”tunga” terrassolja stället.

Den skulle strykas två gånger när man använder den första gången, så utan att läsa anvisningarna lät jag den torka medan jag spred ut fjolårskomposten på strategiska ställen innan jag strök på det andra lagret.

Enligt tillverkarens anvisning (på nätet) ska den överflödiga oljan torkas bort efter 15 minuter och därefter ska oljan torka i 5-10 timmar(!). Inte mycket som blev rätt där. 😦 Men det blir säkert bra ändå.

av

4.6 – Experimentlusta

Jag testar ett gammalt knep, har fastnat i stövlarna och håller mig med egen fil. Mia gillar den också.

Gammalt knep
Filosofen nämnde i söndags att man förr skar av en bit av barken på lövträd för att få dom att självdö. Han visste dock inte om det fungerar på alla.

BjörkIdag tillämpade jag solskyddsfaktor 100, det vill säga overall och gummistövlar för att kunna ta mig ner till en stor björk som har sett dassig ut länge och som skymmer utsikten. Det tog en god stund att karva bort den tjocka barken och myggorna anföll från alla håll, men till slut fick jag till det.

Den självsådda lönnen blev nästa offer. Jag har låtit den stå kvar för att jag tycker den har så vacker form, men nu skymmer den också utsikten ner mot sjön.

Jag plöjde vidare i växtligheten tills jag kom till ”nya hamnen”. En av alarna där kan gott få stryka på foten. För att göra experimentet komplett, skalade jag också av en sälg längre bort.

Enda trädslaget jag lät bli var rönn. Åtminstone tills vidare. Stora rönnen i stranden har stått där så länge jag minns, så den får stå ett tag till av nostalgiskäl.

Det ska bli oerhört intressant att se hur experimentet utfaller. Senast nästa vår bör dom flesta träden ha gett upp om knepet fungerar.

Fastnat i stövlarna
Korkat nog tog jag på dom långskaftade fjällvandrarstövlarna under overallen. Och inga sockor, vilket betydde att jag efter tiden det tog att skala bark var alldeles svettig om fötter och ben.

Att få av stövlarna tog flera minuter. Svettiga fötter innebär stor friktionsförmåga insåg jag. Dessutom är stövlarna så trånga över vristerna att det bildas ett vakuum när man försöker dra ur fötterna. Hade jag inte haft stövelknekten hade jag garanterat blivit tvungen att klippa sönder stövlarna för att få av dom, alternativt ringa en vän som hade kommit till undsättning.

Mia äter filFilexperiment
Sommartid består åtminstone en av måltiderna av fil och smörgås. Igår beslöt jag testa om det fortfarande går att göra egen fil. Lite fil i en skål och så ”kattmjölk” (laktosfri, 3%-ig mjölkdryck) på det.

Det blev faktiskt bättre än köpt fil! Ingen vätska i botten och klart ”längre” än den köpta. Inte för att jag går från Udden för några filburkar, men om jag får bättre resultat än Valio med eget recept så väljer jag ju hellre det. 🙂

Mia godkände den också. Hon brukar få ett par skedar ur min burk/skål om hon råkar vara på plats. Att det ligger lite kanel i den bekommer henne inte alls.

av

3.6 – Formidabelt

Hettan fortsätter, pionen har knoppar, nytt byggprojekt inlett, komposten är tömd, hammocken invigd och dopp i sjön är dagsrutin.

Fortsatt hetta
Dom senaste tre dagarna har dagstemperaturen legat runt 24 grader, utom idag. Då visade termo­me­tern 26 grader klockan 14.30, puh. Inte läge för några tunga fysiska aktiviteter för min del i den värmen.

PionenPionen har knoppar
Under över alla under! Pionen som har stått i minst 20 år utan att blomma har fått knoppar, hela tre stycken!! Nu gäller det att se till att dom inte torkar bort. All min omvårdnad (läs gödsling) och alla kärleksförklaringar har äntligen gett resultat. 🙂

Frågan är vad myrorna har för sig på knopparna (se bilden)? Hoppas dom inte äter upp dom!

Nytt byggprojekt
Igår tog jag ledigt inför Filosofens besök. Tekannorna hade rykande åtgång under parasollet i bersån medan timmarna gick under trevligt samtal.

Jag insisterade på att få visa den nyröjda strandremsan, numera båtplats för sommargrannen psykologen. Sen gick vi ut på bryggan och tittade ut över sjön.

På återvägen nämnde jag behovet av ett räcke eller en ledstång på bryggan. Det resulterade i en intensiv, kreativ process som slutade med att jag fick i uppdrag att ordna med material till själva ledstången, så skulle Filosofen gärna fixa resten lovade han.

AlblodSent i eftermiddags fällde jag därför en lång al, kortade av den till dryga tre meter, barkade den och la den på torkning. Att ”alblod” är så beständigt hade jag ingen aning om… Insidan av händerna var knallorange när jag var klar och gick inte att rengöra, men färgen slits väl bort med åren.

Komposttöming
Just idag när det var som varmast beslöt jag klä mig i arbetsbyxor, handskar och gummistövlar för att äntligen tömma dasskomposten. Fjolårets hög måste först flyttas för att jag skulle få plats med den nya. Några hundra myggor såg till att arbetet gick undan.

KompostverktygJag insåg att tömningen var klar när en omisskännlig odör började sprida sig – dasset har ju redan varit i användning i år. Med kompostverktyget pillade jag ner det befintliga lagret i den nytömda delen för att göra plats för påfyllning. Då fastnade verktyget, eller rättare sagt bredde ”vingarna” ut sig så jag inte fick upp det tillbaka. Järnspikar. Hur skulle jag få loss det?

Enkelt, det finns ju gummiband. Jag kom ju åt änden på verktyget underifrån, så jag fixerade ”vingarna” med ett dubbelt gummiband och lirkade försiktigt upp verktyget. Sen övergick jag till en stadig träpinne i stället. Problem är till för att lösas.

Efter dom svettiga timmarna kändes det ljuvligt med en simtur. Vattnet var bara skönt, inte ett dugg kallt. Troligen beroende på att vattentemperaturen nu har stigit till 22 grader.

Hammocken invigd
Efter doppet avnjöt jag fil och smörgås i skuggan på trappan och kom fram till att det vore lämpligt att ”klä på” hammocken och lägga sig i den en stund tills det blev svalare. Sagt och gjort.

Jag tror jag hade sovit i nästan två timmar då Mia kom och väckte mig. Dom tidiga morgnarna tär på sömnlagret.

Sen tog jag i tu med alen som jag skrev om tidigare och avslutade arbetsdagen med ett nytt dopp. Tänk om alla arbetsplatser var så väl utrustade som min! 🙂

Doppdags