Månad: juni 2013

av

18.6 – Konstruktioner och relationer

Byggena avancerar, prästkragarna har tagit över och jag har umgåtts med min nyfunna släkting.

Avancerande byggen
Staketet till terrassen i bersån är finjusterat – och invigt – från och med idag, ledstängerna är putsade och oljade och stolparna står på plats på bryggan. Finfint blir det. I morgon sker det slutliga bygg­jobbet om allt går som planerat.

PrästkragarPrästkragsland
Mitt köksland är som sagt inte likt nån annans. Förutom allt ogräs samsas tulpaner, jordgubbar, gurk­ört, ringblommor, gräslök och morötter på samma plätt. Två av rosen­bö­norna har förresten grott såg jag idag till min glädje.

Men det dominerande inslaget just nu är prästkragarna som har annekterat en stor del av utrymmet intill potatisen. Om man inte vet att det ska föreställa ett köksland kan man gott tro att jag har slagit mig på odling av prästkragar. Och inte har jag hjärta att riva upp dom heller. Dom får bo där som dom själva valt.

Nyfunnen släkting
Om jag inte minns fel har jag tidigare skrivit om min nyfunna släkting? Igår kväll fick jag se henne livs levande. Vi är ju för all del inte så värst nära släkt – min fostermor och min mormor (som var syskon) var kusiner med hennes far, men det är ändå roligt att ha fått kontakt och framför allt möjlighet att träffas.

SkyltIgår kväll ringde frun på udden mittemot och bjöd in mig på champagne för att fira den lyckliga till­dragelsen. Dom var nämligen goda vänner i unga år och umgicks ofta.

Med mig hem hade jag två Wettex-dukar och en fyndig skylt som ”kusinen” förärade mig i present förutom en flaska rosa champagne. Wettex-dukarna fick jag som ersättning för den som blåste i väg i en storm och skylten för att hon har läst på bloggen om min ovilja att diska och städa. Cham­pagne­flas­kan fick stå kvar till idag.

Släktingen minns mig som ”en liten knodd”, åldersskillnaden på den tiden var mycket större än nu, kusinen är fem år äldre än jag. Och precis så sympatisk som jag har fått intryck av via kontakten på FB. Ibland kan det ju bli himla fel när man väl träffas, men den här gången kändes det helt rätt.

Innan vi skildes åt igår kväll, kom vi överens om att jag skulle stå för apéritifen och frun på udden mittemot för middag idag. Klockan tre i eftermiddags bänkade vi oss i bersån och intog var sin konjak.

Eva KBilden på kusinen (eller Hunden/Tvillingen) är publicerad utan hennes medgivande men den blev så hejdlöst rolig tyckte jag så hon får acceptera att jag tog mig friheten. Skälet till att hon lusgranskade glasen var att hon ville ha det som var minst i, men eftersom mitt ögonmått är ganska exakt när det gäller att spilla i alko­hol­haltiga drycker (ett arv från farfar som var apotekare?) hade hon svårt att bestämma sig. 😀

Vid fem-snåret serverades champagne på udden mittemot och därefter middagen som också gästades av en annan barndomskamrat till kusinen. Det blev en både glad och god middag. Fast jag hade inte förväntat mig nåt annat, frun på udden mittemot kan det här med mat på sina fem fingrar. En hel del annat också förresten!

Till kaffet och den smaskiga rabarberpajen hade diskussionen övergått i livsåskådningsfrågor. Ett alltid lika intressant och personligt färgat ämne.

Efter påtåren kände jag att det var dags att återgå till mina plikter som matte. Mia undrade säkert var jag höll hus, det började närma sig ”ingångstid” för henne, så jag tackade för mig och rodde tillbaka till hemhamnen.

Två timmar senare behagade den fyrbenta lilla damen dyka upp. Hon lät lite skärrad när hon kom in, men lugnade sig snart. Av vilken orsak vet jag förstås inte, men det kändes bra att jag fanns på plats och kunde lugna henne. Ett gott slut på en god dag. 🙂

av

16.6 – Från stående till sittande

Jag har representerat, snickrat, blivit ihågkommen, lagat brun kräm och författat.

Daphnia-försäljningRepresentation
Det händer ju ytterst sällan att jag är påklädd kl 8.15 och lika sällan är jag på väg redan 8.42. Igår skulle jag till­sam­mans med ordföranden representera Daphnia på marknaden i Kärra 9-13.

Eftersom ordföranden har problem att stå någon längre tid, hade vi fått låna plats hos Café Augusta som också höll öppet för dagen. Vi fick disponera en soffa och ett bord att ställa prylarna på utanför ingången. Meningen var att främst sälja föreningens T-shirt, men det fanns också en del annat till för­sälj­ning.

Jag kan inte påstå att vi märkte nån större rusning. Själva marknadsplatsen låg ju en bit ifrån, men en del stannade ändå till och lämnade stöd till föreningens arbete.

När jag åkte hem var jag genomfrusen. Att stå stilla i blåst och skugga iklädd shorts var ingen höjdare. Men jag har ju bara mig själv att skylla som klädde mig så optimistiskt.

Snickrat
För att få upp värmen satte jag i gång med att städa bort sågspånen från terrassen. Om det inte hade regnat hade jobbet varit fort gjort, men nu satt sågspånen som klistrade efter att först ha blivit blöta och sen torkat.

TrallÖverloppsvirket fraktade jag till vedlidret. Och fick en snilleblixt. Flera av brädlapparna var i lagom längd till trallen jag har planerat ett tag. Tröskeln till vedlidret är så hög att jag blir tvungen att lyfta pirran in och ut. Men nu skulle det problemet lösas.

Efter lite funderande och planerande hämtade jag skruvdragaren och skruvburken och satte i gång med att skruva ihop konstruktionen. Jag tror bestämt jag lyckades få en eller två skruvar att sitta rakt. 😀 Nåt snickarproffs är jag verkligen inte.

Trallen blev helt OK, men jag är inte riktigt nöjd ändå. Att få den att vila på en ojämnt sliten gammal stock är inte det lättaste så jag får fundera vidare på hur jag ska lösa det problemet. Idealet vore nån sorts hänganordning, men frågan är var jag hittar såna krokar?

BukettIhågkommen
Mamma var först med att gratulera på namnsdagen, sen följde flera SMS och slutligen dök fru grannen upp med en av sina tjusiga buketter. Tack igen alla för vänlig hågkomst. 🙂

Kräm
Strax innan det började regna idag på förmiddagen skördade jag rabarber och beslöt koka en kräm. Jag sötade den med det bolivianska råsockret jag köpte för ett tag sen i Rosala Handelsbod.

Resultatet blev inte helt oväntat, krämen ser mer ut som brunsås än som rabarberkräm. Men smaken är det förstås inget fel på, förutom att jag var onödigt snål med rabarbern.

Författat
Idag klockan tre hade Daphnias ordförande och jag kommit överens om att träffas hos henne för att göra utkast till en motion som ska lämnas till kommunen. Hon gav mig bakgrundsfakta och så filade vi på formuleringar tills jag kände att jag kunde författa utkastet.

För att inte tappa inspirationen satte jag mig genast vid datorn när jag kom hem. Efter nån timme mejlade jag för­slaget till ordföranden för godkännande innan det skickas till övriga styrelsen för eventuella ändringar och kommentarer. Det enda nyttiga jag har åstadkommit på hela dan om man bortser från rabarberkrämen och att jag har öst båten. 😀

 

av

14.6 – Idé med regn

En god idé är förverkligad och växtligheten har fått släcka sin törst. Mia har intagit regn­väders­tillhållet.

Förverkligad idé
För snart ett par veckor sen (se inlägg 3.6) blev Filosofen serverad te i bersån och kläckte en god idé förutom räcket till bryggan. Varför inte göra ett staket runt terrassen i bersån? Han sa att han gärna gjorde jobbet.

Jag såg mest det praktiska i idén. På så sätt skulle buskarna hindras från att ”falla in” och begränsa utrymmet, så jag accepterade förslaget. Igår blev det verklighet (se gårdagens inlägg).

Regn 2Fram på förmiddagen hörde jag ett par konstiga dunsar och gick ut i verandan för att se vad Mia nu hade för sig. Mia syntes ingenstans, det var i stället bygg­mästa­ren som lastade av Stora Fården framför bersån.

Dom slutliga delarna av arbetet hann inte avslutas förrän det välsignade regnet kom, så vi enades om en ny arbetsdag när regnet upphört. Riktigt fint blir det.

Äntligen regn
Regnet hade förstås kunnat hålla sig nån timme till med tanke på byggarbetet, men oj vad väl­be­höv­ligt det var! Gräset var redan brunt på många ställen, potatisen och många andra växter stönade uppgivet.

Klockan nio i morse tömde jag 14 mm ur regnmätaren och idag har regnet fortsatt fram till för nån timme sen, vilket gav 6 mm till. Helt perfekt!

Regnväderstillhåll
Solstolen i verandan är en populär sovplats när det är regnväder. Då är man halvvägs ute och halv­vägs inne tycks Mia resonera. 🙂

Mia i solstolen

av

12.6 – Från myggor till bankdagar

Jag har hittat ett bra myggmedel, inventerat och nyttjat målningslagret, varit på möte och undrar över bankdagar. Mia har haft ledig dag.

MyggmedelBra myggmedel
Det är flera år sen det var så gott om mygg som i år. Det spelar ingen roll vilken tid på dagen man är ute så svärmar dom runt en. Också i solsken konstigt nog. Dom måtte vara desperata.

Förra veckan fick jag syn på ett (för mig) nytt medel baserat på citroneukalyptus som jag beslöt pröva och det har faktiskt avsedd verkan. Doften är ganska stark, men det går ju bra att stå ut med när man är utomhus. Hellre doft än myggbett.

Det ska tydligen också avskräcka knott, broms och älgflugor och minska risken för fästingbett. Väl värt att pröva. Närmare info på finns på Sjö&Hav-sajten och medlet köpte jag i K-butiken Kärra, men det finns säkert på fler ställen.

Målningslager
I förrgår plockade jag upp alla målningsburkar, kollade att det skvalpade i dom och uppdaterade min inventarielista. I stället för att leta igenom alla burkar kan jag alltså kolla på listan vad jag har och hur mycket innan jag åker i väg och köper mer.

Den grå impregneringen som jag har använt till dasset och ”pumphuset” blev utmärkt också på ett par blomkorgar och på haspen till dasset.

MålatIdag har jag äntligen följt händige släktingens råd som jag fick redan 2009 när dasset var nybyggt. Han tyckte att metallfärgen på gångjärnen stack i ögonen och föreslog att jag skulle måla dom svarta eller åtminstone dra över dom med svart tusch.

Nu hade tuschet nästan försvunnit helt, så jag plockade fram den lilla burken med svart Miranol och målade dom. Faktiskt blev det mycket snyggare när metallen inte blänker, så det var ett utmärkt råd!

Möte
Igår eftermiddag deltog jag i Daphnias styrelsemöte. Enda punkten på agendan var skrivelsen till kommunen an­gåen­de våtmarken i Söderby.

Årsmötet uppdrog ju åt styrelsen att se till att kommunen åtgärdar sina misstag genom att följa planen som NTM-centralens expertis utarbetat. Vi enades om att lämna in en motion till kom­mun­styrelsen eftersom det senaste mejlet till kommunens tekniska chef inte har besvarats med annat än ett lakoniskt ”Jag har läst det”.

Bankdagar?
Jag begriper inte varför bankerna fortsättningsvis tillämpar tre vardagars leveranstid på penning­transaktioner? Så snart jag eller banktjänstemannen trycker på Enter går ju pengarna i väg och når mot­ta­gande bank inom några minuter?

Kan det vara så att man tillämpar leveransfördröjningen för att få inkassera ränta på pengarna eller vilket är skälet? Det ska jag ta mig sjutton grilla nån banktjänsteman om vid tillfälle.

Inte för att jag har så bråttom, men det irriterar mig att just den kommunikationen inte fungerar som övrig datortrafik. Om jag betalar en räkning idag före utsatt tid (i regel klockan 10) ska beloppet synnas på mottagarens konto samma dag tycker jag.

Ledig dag
Idag har Mia tagit det ovanligt lugnt. Hon har också varit mer sällskapssjuk än vanligt. Så länge jag var inne kom hon in och tittade till mig nästan en gång timmen och när jag var ute ville hon gärna vara i närheten eller sökte upp mig med korta mellanrum.

Hon har börjat med en ny vana. När jag åker bort ligger hon inne och sover under tiden. Om det inte är alltför kallt, ställer jag upp köksdörren så hon kan komma in och har senaste tiden blivit mött i köket av en gäspande kisse som sträcker på sig. En bra vana tycker jag. 🙂

Mia stretchar

av

Skam den som ger sig

Orm

Vid lunchtid idag kom Mia in och såg ut som om hon nyss ätit. Jag tog för givet att nåt fyrbent hade åkt ner i magen, men nån timme senare upptäckte jag orsaken. Hon hade fångat en huggorm igen(!) och ätit upp en del av den.

Om jag inte visste bättre skulle jag tro att hon ger igen för gammal ost. Tur att hon fick övertaget den här gången.

av

9.6 – Otroligt

Att slänga sopor kan vara ett nöje, likaså en nyklippt gräsmatta. Idag har jag kokat fjolårspotatis, blivit kortare och smalare sen i fjol och ätit gammal choklad(!).

Sopnöje
Igår beslöt jag ta en promenad till soptunnan med min ”påsranson”. För ovanlighetens skull fick jag inte sällskap, Mia hade väl viktigare saker för sig.

VinEftersom jag inte har sett herr och fru grannen sen den sista april, beslöt jag ta mig en titt på dom. När jag ringde på och steg in hittade jag fru grannen vid spisen. Hon såg lika pigg och fräsch ut som vanligt och hejade glatt. ”Det var minsann inte igår” tyckte hon. Herr grannen och junior befann sig längre in i köket och var sig också lika.

Några minuter senare frågade herr grannen om jag ville ha ett glas rosé? Eller kanske nåt starkare? Jag tackade ja till rosén och så pallrade vi oss ut i solskenet till lusthusterrassen med våra glas.

I samma veva dök både små och stora släktingar upp. Den minsta bara ett halvår. Hon fick ingen rosé. Inte hennes bröder heller förresten. 😀

När jag hade pratat bort en dryg timme och tömt glaset kände jag att det var dags att göra lite nytta, så jag tackade för mig och tog snabbaste vägen hem – genvägen förbi sommargrannens trappa.

Otroligt att det kan vara så trevligt att slänga sopor. Det kanske jag ska göra oftare?

Nyklippt gräsmatta
I flera dar har jag tittat på gräsmattan ner mot sjön med oblida ögon. Men det har ju dess värre inte fått gräset att försvinna. Nu var det hög tid.

Ett par timmar senare såg den betydligt prydligare ut. Förhoppningsvis gör den det över midsommar åtminstone.

Fjolårspotatis
Efter frukost idag inventerade jag källaren. Eller rättare sagt tänkte jag inventera mitt målningslager, men det gick på ett ut. Målningen har stått i källaren i vinter (i stället för i sovrummet som tidigare år).

PotatisFörutom målning och flytande gödsel stod ämbaret med fjolårspotatis kvar. Den såg nästan ut som om jag nyss hade ställt dit den trots att det var tidig potatis – Uddens jordkällare är helt suverän!

Jag plockade ut dom största och kokade till middag. Det blev en stor kastrull och smakade alldeles utmärkt!

Man kan ju undra varför jag köpte sättpotatis när jag hade egen? Men just då när jag såg sättpotatisen i butiken hade jag ingen tanke på det.

Kortare och smalare
Eftersom det kändes ovanligt kallt för utomhusarbete, beslöt jag att äntligen hämta ner sommar­klä­derna från vinden. Det tog hela eftermiddagen. En del av både vinter‑ och sommarkläderna skulle sorteras ut till kläd­in­sam­lingen, men det mest tidsödande var att prova som­mar­lång­byxor­na.

Otroligt nog konstaterade jag att jag tydligen har blivit både kortare och smalare sen i fjol?! Vissa byxor som har varit i kortaste laget var helt plötsligt lagom och dom som var tajta i fjol satt riktigt bra. Mysko. Men jag är ju inte särskilt lessen för det. 🙂

Gammal choklad
Att bäst före-datumet ofta går ut på diverse födoämnen i mina skåp är helt normalt, men att det skulle göra det på chokladen var lite chockartat. Med tanke på min förbrukning borde inte det kunna hända.

8.3.2013 stod det på chokladplattan jag öppnade idag. Flera månader gammal, helt otroligt! Fast förklaringen är ganska enkel – lagret har varit ovanligt stort.

Att råka bli utan bröd, smör, kaffe, cigarretter eller choklad är bland det värsta jag kan tänka mig så jag bunkrar alltid så jag har ett större eller mindre lager. Men i fortsättningen kan jag kanske minska på chokladlagret. 😀

av

7.6 – Tillslag

Igår var det förlovnings-, rengörings- och namnsdag, idag slog latmasken till efter att Mia hade ordnat sysselsättning.

Förlovningsdag
Med risk för att upprepa mig konstaterar jag att Sverige har förlagt sin nationaldag till mina för­lov­ningsdag. Ex nr 2 och jag förlovade oss den 6.6.1992. Det känns helt klart preskriberat vid det här laget. 😀

Ill VetRengöring
Igår var vädret som vanligt idealiskt för att hänga tvätt – värme (22,5° kl 13.45), sol och lagom vind. Nivån i tvätt­korgen sjönk något.

Jag behövde också en grundlig rengöring och efter att ha läst artikeln i Illustrerad Vetenskap om alla småkryp som trivs i våra hus och på våra kroppar kände jag starkt för att vädra sängkläderna och byta lakan.

Namnsdag
Två herrar i byn hade namnsdag igår. Jag valde att uppvakta den äldre upplagan och trodde jag hade missat hela kalaset när jag kom sent omsider. Namnsdagsbarnet och dottern var dom enda som syntes till.

Orsaken till min sena ankomst var åskmullret i öster som hördes vid tvåtiden. Det lät visserligen av­lägset och jag bedömde att åskan inte skulle dra över Udden, men jag ville inte ta risken att vara borta i fall den gjorde det. Dessutom fick jag oväntat kaffebesök strax före tre och var tvungen att åka till butiken en sväng först, så klockan var halv fem eller mer då jag anlände.

Det visade sig att inga gäster ännu hade varit och gratulerat, jag var först. Så småningom anslöt ett par personer till och när jag var klar att gå kom ändå fler, så jubilaren var förhoppningsvis nöjd.

Latmask
Dagen började livat. Mia hade fångat en trast och släppt den i verandan. Lyckligtvis fick jag tag på den ganska snart och återgav den friheten. Jag kan tänka mig att Mia ogillade räddningsaktionen – hon hade säkert jobbat länge och hårt för att få tag i den.

Mias frukostEn stund senare kom hon in i köket med en sork. Också den levande. Hon tyckte antagligen att det var svalare att jaga den inne än ute. Efter ett tag fick jag nog och avlivade den framför nosen på henne. Hälften av den dög som frukost innan storjägaren drog i väg igen.

Jag hade aviserat mathämtning hos Kerstin efter 13 och beslöt ta på mig ett rent linne. Dom smutsiga shortsen fick duga. Övriga sommaröverdelar låg snyggt och prydligt i garderoben, men inga linnen. Var fanns dom? Jag var säker på att jag hade packat upp alla förvaringslådor?

Efter att ha rotat runt på vinden utan resultat kollade jag än en gång under sängen. Ha! Där låg ju en låda till längst bort. Gåtan löst.

Den ena matlådan bestod av rotmos och ugnsstekt korv. Det kändes lämpligt för dagen. En mugg kaffe och glass ute i bersån satt fint som dessert medan jag övervägde vad jag skulle ta i tu med här näst.

Det slutade med att jag tog ut kudde och pläd och la mig i hammocken med senaste numret av Illustrerad Vetenskap. Jag hann bara läsa klart om dom senast upptäckta gigantiska svarta hålen innan jag kände ögonlocken tynga.

En dryg timme senare väckte Mia mig andra gången, klockan var 17.21. Jag satte mig upp och tittade ut över gräsmattan ner mot sjön. Så, skulle jag klippa gräset nu eller?

Mitt ”sämre jag” vann igen. Jag gick in och letade fram ätbart i stället. Mia var också hungrig. Vi har av allt att döma synkroniserat våra magar och har mer eller mindre samma mattider numera.

Sen dammpiskade jag en kudde och bar ut slaskvattnet innan jag satte mig framför datorn för att skriva det här. I morgon kanske arbetslusten infinner sig igen?