Jag har fått en trevlig kommentar, fotograferat, häckat framför datorn, diskat(!) och lagat mat.

Trevlig kommentar
Jag blir alltid lika glad när nån tycker det är roligt att läsa min blogg. Idag fick jag följande kommen­tar: ”Har följt din blogg ett tag, gillar dina vardagliga skriverier om Mias upptåg och vad som i övrigt händer på Udden. Tack för en trevlig blogg.”

Om man ska hårddra är mina skriverier inte riktigt rumsrena rent tekniskt. Ett blogginlägg ska handla om ett och samma ämne, inte vara en dagbok. Men det struntar jag fortfarande i. Jag är ju inte rums­ren i alla andra avseenden heller. 😀

Fotorunda
I morse tog Mia och jag en runda runt tomten, jag med kameran i högsta hugg. Regndropparna låg kvar efter nattens regn och inspirerade till nya bildalster. (Klicka på Bildspel eller på en bild för att se den i större storlek.)

Häckat framför datorn
Efter fotorundan satte jag mig vid datorn (fortfarande i morgonrock) för att redigera bilderna och överföra dom senaste till månadens, respektive Mias webbalbum. Det blev också ett webbalbum av ”kusinens” besök i byn och en påbörjad presentation som jag ska skicka till henne.

Mia kom in under tiden och tyckte jag gott kunde gosa med henne i stället. Hon satte sig först på skrivbordet och strök sig mot mig, men flyttade efter en stund ner i min famn där hon rullade i hop sig och somnade. Att hålla om henne med en hand och hantera tangentbordet med den andra är inte så praktiskt så jag tog en paus och fotade henne i stället.

Disk- och matdags
Jag lyfte försiktigt över Mia i korgstolen, tvättade mig och klädde på mig innan jag tog i tu med disken. Av besticken att döma kunde man tro att ett dussin personer hade ätit och druckit. Suck.

När jag hade diskat nästan klart insåg jag att det skulle bli ny disk när jag hade ätit middag, så jag sparade disk­vattnet och lagade maten. Kokt abborre (se gårdagens inlägg) med äggsås förstås. Nån nypotatis blev det inte, jag hade ingen lust att hacka upp potatis i blöt jord.

Det smakade lika bra med gammal potatis och fisken var förstås delikat. Kocken hade lyckats salta den precis lagom igår innan den åkte in i kylskåpet. Jättemumsigt.

För att hedra måltiden åt jag vid köksbordet och njöt av varje tugga. Det går ju inte att slafsa i sig fisk i den takt jag brukar ha om man vill slippa benen.

Sen var det så klart färdigt att diska igen, men det gick snabbt och elegant tack vare mitt förutseende. Tyvärr åt jag inte desserten direkt efter maten så nu ligger det en skål och en sked i diskhon igen. Det är därför jag tycker så illa om att diska – jobbet blir ju aldrig klart i mer än några minuter. Nåväl, det finns mycket annat som är värre. 🙂