Månad: mars 2013

av

7.3 – Nytt uppdrag

Dagen har varit ändå lättsammare än igår.

Av dagens alla timmar har jag varit nyttig i cirka två. En lyx man kan unna sig när ingen har några förväntningar eller krav på en. Utom Mia möjligen.

Nyttigheten bestod i ett både trevligt och givande kundbesök. Innan jag gav mig av satt jag och filo­soferade över en skillnad i företagskultur mellan Jämtland och Kimitoön.

Oavsett vilken tid på dagen man dök upp på företagsbesök i Jämtland blev man alltid bjuden på ”fika”, dvs kaffe med eller utan tilltugg. Här tillhör det undantagen. Kanske för att kunderna är rädda för att den tiden också debiteras?

SäljsamtalOm det verkligen är nån som har den kutymen anser jag att den leve­ran­tö­ren borde ta sig en allvarlig funderare och göra en omvärdering. Social samvaro fyller helt andra funktioner.

Den största fördelen är utan tvivel att man hinner bilda sig en uppfattning om varandra. Kommer man överens och talar samma språk? Vill man gå vidare i relationen? Känns motparten pålitlig och för­troende­ingivande, är man ”på samma våglängd”? Kaffe­drickan­det kan mycket väl jämföras med en första dejt.

Döm om min förvåning när jag steg in till dukat kaffebord och nybakt kaka! Alla mina slutsatser kom omgående på skam. Möjligen kan en bi­dra­gande anledning vara att jag är bekant med upp­drags­givaren sen tidigare. Hon har deltagit på en av mina kurser, men det var för många år sen. Jag glömde förresten fråga hur det kom sig att hon skickade sin förfrågan just till mig?

Nåväl, den sociala samvaron utsträcktes till en hel timme. Vi hade mycket att prata om, både sånt som rörde uppdraget och annat av gemensamt intresse. Och den timmen debiterar jag givetvis inte!

Efter kaffet satte vi oss vid datorn och började jobba. Anledningen till förfrågan och det påbörjade upp­draget är att synliggöra före­taget i ett nytt forum.

Mark­nadskommunikation är alltid lika roligt och intressant, så det här uppdraget tilltalar mig verk­li­gen. För­hopp­nings­vis leder insatserna till det resul­tat kunden önskar. Då blir vi båda nöjda, vilket självfallet borde vara slutmålet för alla kundrelationer. 🙂

av

6.3 – Lättsamt

Vi har haft en skön dag på Udden.

SnörasSkottning
Jag vaknade till strålande sol. Ett trevligt sätt att vakna. -0,1 visade termometern. Så bra, då kunde jag hoppas på blidväder. Blidvädret skulle underlätta hanteringen.

Igår kväll när jag kom hem efter kursen hade snön rasat från trapptaket. För n:te gången. Fast det är ju förstås bättre än att taket ger efter. Dagens viktigaste uppgift var att röja undan den.

Vid det här laget har jag rutin så det gick snabbt och smärtfritt. Mia höll mig sällskap och gav mo­ra­liskt stöd.

Ljusbyte
När jag var klar med skottandet kom jag på att jag hade bestämt mig för att ta ner ljusslingan vid trappan den 1 mars… Det var fem dar sen så nu var det hög tid.

Sagt och gjort. Fram med verktyg, upp med andra halvan av ytterdörren och demontering av elkabel och slingan med ljus och låtsasgranris. Det gick också snabbt och smärtfritt.

För att ändå ha nån slags belysning förutom utlampan ställde jag glascylindern med ledljusen på bordet. För att slippa få in snö eller regn i den ställde jag den upp och ner. Riktigt fint blev det.

Solbad på bryggan
Vädret lockade till fortsatt utevistelse så jag bad Mia följa med mig ner till bryggan. Hon lät mig gärna gå först och spåra. Att plumsa i snö är inte hennes grej, utom när hon är i jakttagen. Bara då kan hon göra ett undantag.

StormBänkarna på bryggan var snöfria så vi satte oss i solen och njöt ett tag. ”Snart blir det vår” talade jag om för henne. ”Mmmm” skulle hon säkert ha svarat om hon hade kunnat mitt språk.

Mat och rekreation
När vinden började kännas kall knallade vi upp tillbaka. Nu var vi båda hungriga. Efter var sin portion mat vilade vi middag ett par timmar.

Det var nästan mörkt när vi steg upp. Vinden hade tilltagit betydligt, vilket fick UPSen att signalera spännings­bortfall och TV-bilden att pixelera men än så länge har vi el. Det verkar också som om de värsta vindbyarna redan har dragit förbi, jag kan inte längre höra vindspelen klämta.

En brasa i köksspisen, kvällste och film på TV får bli avslutning på den lättsamma dagen.

av

4.3 – Aptitligt

Jag har kokat persilja, intagit middag på annan ort och nyss avslutat kvällsskiftet.

PersiljaPersilja
I förrgår beslöt jag testa ett hälsotips jag hittade på FB. Avkok på persilja påstods ha renande inverkan på njurarna.

Jag har nu druckit ett glas ”persiljevatten” per dag i tre dagar men kan inte påstå att jag har lagt märke till nån speciell inverkan. Men det kan ju hända att urinen innehåller en massa skadliga ämnen fast jag inte ser det?

Middag på annan ort
Igår var jag bjuden på middag på annan ort. En dryg timme före avfärd såg det ut som om jag skulle bli tvungen att ställa in den på grund av snön. Silverpilen hade inte en suck att ta sig fram i dom snö­massor som har vräkt ner dom senaste dagarna.

Men, under över alla under, just när jag nästan hade övergivit hoppet om att få njuta av god mat och trevligt sällskap hörde jag ljuv musik… ”Vägmästarens” traktor var på G. Och vips var byvägarna far­bara igen.

Det vankades en 3-rätters middag minsann. Tre olika varmrätter närmare bestämt och det händer ju inte så ofta. Kocken hade verkligen ansträngt sig.

Avslutat kvällsskift
Jag begriper inte vem det är som önskar mera snö hela tiden? Sluta genast med det! I eftermiddags fick vi påfyllning igen. Just när allt var undanröjt. 😦

GymJag började dagen med att skotta vid post­lådan. Vägmästaren hade nog extra bråttom igår så han lämnade en ”fläck” åt mig.

Lyckligtvis kom det ingen morgontidning idag så det gällde bara att få undan snön tills postbudet kom. Jag hann inte bli riktigt klar men eftersom jag befann mig på plats fick jag posten överräckt genom bilfönstret.

Ett par timmar senare började det snöa ymnigt igen men slutade tack och lov vid 18-snåret så jag beslöt att göra ett kvällskift också. Det är inte utan att snömusklerna kvider efter intensivträningarna.

Alla som betalar för att träna på gym är välkomna på snöpass till Udden! Här är träningen alldeles gratis.

av

Snöyra

Före skottning

Framåt lunchtid gläntade jag på ytterdörren. Men jag stängde den hastigt igen. Flera timmars arbete väntade… Efter gårdagens stormvindar och snöyra existerade inga stigar längre.

 

Efter skottning

Efter 2½ timme såg det betydligt bättre ut. Dock blev jag en aning kall om rumpan. Skottningen företogs som vanligt i morgonrock trots minusgraderna. Som belöning för arbetet behagade solen titta fram.

 

av

1.3 – I backspegeln

Jag är klar med Indien och befinner mig i 60-talet.

Bildkälla: shantaram.com

Klar med Indien
Vid halv tre-tiden i natt kom jag till sidan 938. Där slutar första delen av Shantaram ganska abrupt och man undrar vad som hände sen? Följde Lin med Karla för att söka upp Khaled och åkte han till Sri Lanka som planerat?

I en intervju med författaren nämner han att Shantaram är den första boken av fyra så det kommer mer. Del två är publicerad men finns av allt att döma inte på svenska och de engelska upplagorna är slut hos Adlibris så jag får ge mig till tåls ett tag.

60-tal
Under eftermiddagen har jag roat mig med att plocka fram mina dagböcker från 60-talet framåt. Underst låg minnesboken med glansbilder (bokmärken) som är påbörjad 1959, samma år jag började i ”småskolan”.

De flesta verser och rim är skrivna av skolkamrater, men jag hittade också ett par visdomspärlor som vuxna har skrivit. Så här skrev en av mina lärarinnor 1960:

”Du som söker – tveka ej i valet
mellan verklighet och återsken!
Älska kärnan – ej det fagra skalet.
Må din kärlek vara stark och ren!”

En annan tänkvärd strof (ur Topelius’ sånger 1867) har min fosterfar skrivit 1961:

”Stå fast om än all tidens nöd
vill rycka hän från dig ditt stöd.
Var oförskräckt om ock en värld
i otro snärd till kamp du väckt.”

60-talDet var drygt att plöja igenom dagboken från 1961 till 1965. Dom första två åren är ganska oin­tres­santa och på slutet handlar det bara om killar.

Den 5.3 1963 har jag av nån anledning skrivit ”Jag hoppas att Gud snart tar upp mig till himlen”. Jag måtte ha haft en dålig dag. Den kommentaren är nog det mest religiösa jag nånsin har skrivit.

Mitt livs första kyss fick jag den 23.3.1964. Inom kort kan jag fira 49 års jubileum. Killen som hade den äran trodde att jag skojade då jag talade om att jag var 11 år. Stackars kille, han måtte ha blivit chockad när han insåg att jag menade allvar.

Samma år sjöng jag i skolans julfestkör. Hur i all sin dar jag nu blev utvald till den? Musikalitet är verkligen inte mitt mest utmärkande drag.

1965 var ett internationellt år. Jag var stormförälskad i en (svensktalande) jugoslavisk press­foto­graf, agerade guide till en kille från Nya Zeeland och blev bekant med två italienska tennisspelare som tävlade i Finland. I november gjorde jag mitt andra besök hos mormor och styvmorfar i England då jag följde med mamma för att hälsa på.

Det framgår att jag var en ganska framfusig, orädd och självsäker liten odåga på den tiden. För­hopp­ningsvis har jag ändrat mig till det bättre?