Vinterföre
Månad: december 2012
9.12 – Snö, smörgåsar och julkort
Snöröjningen fungerar felfritt igen och Udden ser ut som en gräddbakelse. Jag har fått en julblomma och blir alldeles matt.
Felfri snöröjning
Vår ”vägmästare” är lyckligtvis tillbaka bakom spakarna igen. Jag har ingen aning om vem som vikarierade under hans frånvaro men konstaterar (igen) att skillnaden är som natt och dag. Vägen upp och min s k parkering ser ut som ett dansgolv jämfört med vikariens röjning.
Jag är oerhört glad över att få positiv särbehandling, så stor yta har jag säkert inte rätt att få röjd? Men det kanske är som vice ordföranden i väglaget antog, att det är en form av kompensation för sekreterarjobbet?
Ett annat alternativ är förstås att han tror att jag är så dålig bilförare att jag behöver utrymme för två långtradare när jag ska ut och in på parkeringen? 😀 Det må nu vara hur som helst med den saken, jag är i alla fall själaglad över att han gör så fint åt mig och mina besökare!
Gräddbakelse
I och med nysnön och vindstilla väder har Udden sett ut som en gräddbakelse dom senaste dagarna. Igår fick vi dessutom njuta av solen några timmar, vilket förhöjde intrycket ytterligare.
I stället för att göra det jag borde igår fick kameran gå varm. Det är alltid lika fascinerande att se hur mycket snö som kan hålla sig kvar på en kvist om det inte blåser. Jättestora, luddiga tussar som är nästan genomskinliga och som gnistrar i solen. Fantastiskt vackert.
Julblomma
Jag hade precis börjat borsta tänderna nån gång efter lunch då telefonen ringde. Eftersom jag såg på displayen att det var sommargrannen psykologen svarade jag med tandborste och tandkrämslödder i munnen. Hon undrade om jag sov och talade om att hon tänkte hälsa på men eftersom snön var orörd fram till trappan blev hon fundersam och ringde först.
Det var förstås en glad överraskning! Jag tog ut borsten ur munnen och försäkrade att hon var välkommen och avslutade tandrengöringen i samma veva som hon klev in genom innerdörren. Ur sin medhavda ryggsäck trollade hon fram en julblomma och önskade mig God Jul med en varm kram.
Efter lite övertalning tackade hon ja till te och konstaterade efter påfyllning: ”Jamen då kan jag ju äta min lunch nu” och plockade fram ett smörgåspaket ur ryggsäcken. Smörgåsarna hade hon annars tänkt äta i bilen på väg tillbaka till stan, men det här var ju mycket trevligare tyckte hon.
Det är nog första gången nån av mina besökare har haft med sig egna smörgåsar påpekade jag och så skrattade vi gott. Vissa människor är härligare än andra att umgås med. 🙂
Matt
Jag blir alldeles matt när jag läser vad alla (kvinnliga) Facebook-vänner har för sig. Dom städar, julpysslar, bakar och en del har redan köpt och slagit in alla julklappar. Puh!
Jag som har all tid i världen har inte gjort nåt av det där. Jo, dom flesta julklapparna har jag köpt, men inte mer. Tack vare att jag pratade med mamma nyss blev jag påmind om att det är dags att skriva och posta julkorten. Det hade jag heller ingen koll på, jag var säker på att det är minst ett par veckor till dess men inrikes korten ska postas senast 12-13 december. Det är ju till veckan!
Makalöst vad tiden går fort nu helt plötsligt? November var oändligt lång tycker jag, nu rusar dagarna i väg igen. Vips är det julafton och sen är det snart midsommar. 😀
Kontaktproblem
Jag förstår mycket väl varför den undre kontakten var 80 cent billigare. Förutom kabelklämmorna har man sparat in fyra skruvar och en kabel ska placeras annorlunda.
Inga säkringar har gått, lampan är inte strömförande och fungerar, men min stolthet har fått sig en knäck. När jag trycker på strömbrytaren tänds lampan först efter en kort fördröjning. Alltså har jag gjort fel på nåt sätt, men är inte kompetent nog att lista ut hur jag ska rätta till det. Än en gång har jag överskattat min förmåga. 😦
7.12 – Vinter- och andra rutiner
Jag har varit extremt miljövänlig, vänt på dygnet, fått svar från kundtjänsten och vet varför det luktar lik. Mia har hjälpt till med snöröjningen.
Extremt miljövänlig
Under tiden som jag plockade fram vintertröjorna igår fick tvättmaskinen jobba. När tvätten var klar och jag skulle torka upp i duschkaret där tvättvattnet rinner ut, noterade jag att det var fritt från zeoliter. I samma ögonblick slog det mig varför – jag hade glömt att lägga i tvättmedel! Det kan man väl klassificera som extremt miljövänligt? 😀
Tvätten både såg ren ut och doftade rent så jag beslöt att den var ren, jag tänkte absolut inte tvätta om den. Som tur var kläderna inte speciellt hårt smutsade den här gången. Undrar vad jag glömmer härnäst?
Omvänt dygn
Mia har slutat väcka mig på morgnarna, det är i stället jag som väcker henne sen en tid tillbaka. Antingen tyckte hon att det var så otacksamt så hon har bestämt sig för att låta bli eller så har hon övergått till nån slags vintertidtabell. Det innebär att det är nya tider på Udden. Matte lägger sig normalt mellan 0.30-01.30 och stiger upp vid 10-snåret. Utom igår.
Halv sju-tiden på kvällen kände jag mig ”lågtryckstrött” och la mig med dagens tidning. Mia gjorde sällskap. Fem timmar(!) senare klev vi upp. Egentligen hade jag bestämt mig för att gå och lägga mig för natten, men fastnade framför datorn. Sen kom jag på att jag nog skulle elda lite först och Mia ville gå ut en sväng.
I stället för att vänta på Mia beslöt jag gå ut och skotta snö under tiden. Medan vi sov hade snötäcket nämligen vuxit till sig en hel del. Tack vare utlampan såg jag någorlunda vad jag hade för mig.
Fast om nån hade sett mig hade dom garanterat trott att det hade slagit runt på allvar för Uddmor. 😀 Men självklart var det ingen som såg mig, mina grannar ligger för långt bort och dessutom sov dom säkert sött vid det laget.
Det var riktigt skönt ute, bara en halv minusgrad och vindstilla. Mia tyckte det var jätteroligt att ha sällskap och busade i snön. 02.10 var vi båda inne igen och det kändes varmt och skönt i stugan så vi gick och la oss på nytt. Också en form av frihet.
Svar från kundtjänsten
Idag steg adrenalinnivån igen. Jag fick svar från Rouskis’ kundtjänst:
”Hej! Tack för responsen.
För att skapa ett fungerande system, måste alla fastigheter placeras in i körrutten. Körrutterna har planerats enligt uppgifter och önskemål från kundernas returnerade blanketter.
Er planerade tömning i januari vecka 4 tas bort, eftersom ni haft tömning nu i december. För att det nya systemet skall fungera, måste vi ändå placera er fastighet med i en körrutt.
Ni har som önskemål 4 månaders tömningsintervall, så vi sätter in en tömning åt er vecka 18/2013. Om ni vill ändra på detta och tex. beställa tömningen tidigare, vänligen kontakta oss två veckor i förväg.”
Svaret tolkar jag som: ”Du ska inte tro att det är du som bestämmer, men om du envisas med att göra det sker det ändå på våra villkor”.
Det resulterade i ett mejl till ansvarig på kommunens tekniska nämnd där jag efterlyser nya/ändrade direktiv till Rouskis eftersom kommunen är deras uppdragsgivare. För att förhindra mejlet från att hamna i skräppostmappen skickade jag det från min kommunala mejladress.
Som första svar fick jag ett automatsvar med info om att personen i fråga är på semester och tillbaka den 11.12. Hm, lagom till Rouskis’ rådgivningstillfälle den 12.12. Om jag inte har fått blodstörtning innan dess får jag väl masa mig dit och vara ”besvärlig” i öppet forum.
Liklukt
I ett par dar har jag undrat varför det luktar lik runt ytterdörren. Jag har noga kollat att inga lik finns att uppbringa varken i verandan eller i knuten där sopborstar och trädgårdsverktyg står – dags att flytta bort krattan förresten.
Jag känner lukten varje gång jag går ut, men har också uteslutit att det är mina kläder som luktar ruttet. Idag kom jag äntligen på orsaken.
Odören kommer från prydnadskålen som finns i blomsterarrangemanget jag fick av Grisen/Tvillingen i födelsedagspresent. Så länge det var runt -10 kändes inget men nu när temperaturen har stigit känns lukten. Så bra, då slipper jag fundera mer på det.
Smart kisse
Idag var Mia hygglig nog att hjälpa till med att röja snön från Silverpilen. Så länge bilen var smutsig och snöfri kunde hon utan problem ta sig upp på biltaket, men nu är underlaget klart besvärligare. Hon listade ut att snön måste bort först innan hon skulle kunna få grepp för tassarna. Smart kisse. 🙂
Självständighetsdag
httpv://youtu.be/x-xm4SYH3t4
5.12 – Från is till el
Isen ligger, gammal popcorn smakar urk och jag har förlagt min favoritmejsel. Igår steg blodtrycket, Silverpilen är skinande blank och jag har hämtat strömbrytaren.
Isläget
Den 2.12 hade isen lagt sig från viken ut till Flottholmsudden, men sen dess har den vuxit till sig och täcker nu hela sjön tror jag. Åtminstone så långt jag kan se.
Då är det vinter på riktigt. Fast det lär dröja ett tag innan jag törs gå ut på den.
Gammal popcorn
Igår kväll fick jag syn på två förpackningar med mikro-popcorn och blev sugen. Påsen luktade lite konstigt tyckte jag, men jag stoppade in den i mikron ändå. Under tiden jag väntade råkade jag få syn på bäst före-datumet: 1.3.2007.
Inte så underligt att påsen luktade konstigt. När poppningen var klar öppnade jag påsen och smakade. Smaken verkade först OK men efter någon sekund kände jag en bitter och härsken smak så jag spottade ut popcornen och slängde resten i soporna.
Den andra förpackningen var märkt 05 2008. Alltså bara halvgammal. 😀 Jag testade en påse ur den också men det smakade lika pyton så jag slängde hela rasket av den också. I fortsättningen ska jag försöka ha lite bättre koll på förbrukningsdatumen.
Saknas
Senast jag använde min favoritmejsel var när jag öppnade andra ytterdörrshalvan för att få in kabeln till ljusslingan. Jag använde den som dyckert för att öppna spärrarna på dörren. Sen dess har jag inte sett till den och kan inte för mitt liv begripa vart jag gjort av den?
Jag har letat på alla tänkbara och otänkbara ställen men den går inte att uppbringa. Puts väck. Den som var så himla bra med två olika mejsel- och två stjärnmejselstorlekar. Ytterst irriterande.
Höjt blodtryck
Igår steg blodtrycket högst påtagligt och jag svor högt och ljudligt när jag läste brevet jag hade fått från Rouskis. V04 2013 ansåg dom att det var dags att tömma avloppstanken nästa gång.
Jag höll på att gå i tak. Det var ju just så det INTE skulle fungera enligt svaret jag fick vid deras infotillfälle i våras. Allt skulle fungera som tidigare med den enda skillnaden att man nu ringde Rouskis i stället för slamtömmaren direkt. Jo, pyttsan.
Jag kastade mig över tangentbordet och mejlade till deras kundtjänst, men insåg att min beska kommentar antagligen aldrig skulle nå rätt person så jag letade rätt på namnet på VDn och skrev ett brev till henne direkt. Och medan jag hade ångan uppe slängde jag i väg en insändare till ÅU också med begäran om en kommentar från ansvarig person.
Jag är inte ensam om att reagera. Igår kväll kom herr grannen över och var minst sagt uppretad han också. Hos grannen skulle det minsann tömmas åtta (8!) gånger per år, fyra gånger per avloppssystem (dom har dubbla) och i förmiddags SMSade grannarna på Udden mittemot och var lika upprörda dom.
Om Rouskis hade det minsta lilla bakom pannbenet borde dom ha kunnat räkna ut att deras överförmynderi skulle stöta på patrull. Att dom dessutom vilseledde oss vid infotillfället är oförlåtligt. Vi är kunder som betalar för en tjänst och då ska den fungera smidigt för oss och dom ska se till att leverera och att vi är nöjda. Punkt.
Jag har full förståelse för att dom vill komma åt alla som har slarvat med slamtömningen hittills, men för det ska vi som sköter oss inte behöva lida. Om vi beställer tömning en vecka innan det är dags måste det i rimlighetens namn räcka för att deras ruttplanering ska fungera. Om inte, har dom verkligen gjort bort sig när dom åtog sig uppdraget.
Första chansen att komma med invändningar är den 12.12 då det hålls ett ”rådgivningstillfälle” för oss korkade stackare som inte begriper nåt. Men om dom inte kan ändra sina rutiner får vi väl åka till Rouskis kontor i Salo och tömma en slamtank i entrén så dom fattar att vi menar allvar.
Silverpilen som ny
Över till beröm i stället. Vilket kanonjobb dom (kvinnan) gör på Dalsbruks biltvätt! Jag var nöjd redan förra gången, men är nästan ändå nöjdare den här gången.
Efter en timmes jobb är allt skinande rent och blankt, inklusive trösklar och insidan av dörrarna, golvet i framsätet är dammsugat och mattorna rengjorda. Allt till det facila priset av 25 €. Dessutom slipper man fundera på vart alla miljöovänliga ämnen tar vägen. Bara det är värt en tia tycker jag.
Strömbrytaren avhämtad
Mera beröm. Den 28.11 fick jag ju besked från Wuorio i Dalsbruk om att den bronsfärgade mellanströmbrytaren var beställd och igår kom ett mejl som talade om att den nu fanns i Dalsbruk. Utmärkt service! Idag var jag in och hämtade den.
Direkt när försäljaren såg mig komma in genom dörren sa han ”strömbrytaren var det ja” och gick direkt till stället och hämtade den. Han undrade om jag skulle ha en, med extra tonvikt på en. ”Ja tack, jag tar en hel” svarade jag.
Jag anade varför han frågade. Min misstanke bekräftades då han förklarade att han hade varit tvungen att beställa 12 stycken. Jag föreslog att han skulle sätta in en annons med texten att det fanns julfärgade strömbrytare att köpa, men han verkade inte riktigt nappa på idén.
För att trösta honom lite nämnde jag att kollegan i Västanfjärd inte ens har svarat på min förfrågan. Det fick honom faktiskt att se lite gladare ut. För att göra honom ännu gladare berömde jag den utmärkta servicen.
Dags att betala. ”Det blir 2,50 € tack” sa han. Oj, vad fel jag hade igen. Strömbrytaren kostade alltså mindre än jag hade räknat med. Priset var ju 3,30 € för den som Trollkarlen hade med sig. Så det stämmer alltså inte alls att Wuorio ”alltid är dyrare på allting”!
Det finns således 11 st bronsfärgade mellanströmbrytare hos Wuorio i Dalsbruk i fall du också saknar en? Hälsa gärna från mig om/när du går dit. 😀
Skönt
Mia tyckte det var skönt att jag tog fram vinterkläderna. 🙂
3.12 – Annorlunda måndag
Jag har avslöjat min okunskap igen och fått både tömning och påfyllning.
Avslöjad
På förmiddagen idag fick jag ett mejl från ”tantakuten” med rubriken STICKPROPP???? och texten: ”Den klump som sitter på till exempel kablar till bildskärmar är en drossel. Drosslar används också för begränsning av strömmen i lysrör. Din drossel var kombinerad med en europlugg som du hade våldtagit.”
Sisådärja, nu har jag lärt mig ett nytt ord igen. Om jag inte visste vad en drossel var, skulle jag gissa på en utdöd fågelart. 😀
Tömning
När klockan var runt ett blev jag nervös. Ingen tanktömmare syntes till. Jag slängde i väg ett SMS och skrev att jag hoppades innerligt på att han inte hade glömt mig?
Som svar ville han ha närmare info, han hade tappat sin telefon i vattnet(!) och alla tidigare meddelanden var därmed borta. Efter precisering fick jag svaret att han skulle dyka upp om ca en timme. Skönt, då kunde jag andas ut igen.
Som utlovat dök han upp i en jättefin, tomteröd tankbil. När han var klar kom han in och meddelade att han inte kunde tömma tanken helt och hållet på grund av nedisning i slangen och att hans mätare visade 7000 liter.
”Vad säger du?!” utbrast jag, ”min tank rymmer ju bara 5800 liter?!” Då kom han fram till att tankbilen nog lutade. Hm. Nåväl, tanken är i alla fall tommare än innan och enligt vad jag kan se är det bara lite ”krafs” på botten så jag är nöjd.
Påfyllning
En stund innan tanktömmaren anlände, gjorde en mörkblå Volvo entré på parkeringen. Idag skulle jag få möta en ny bekantskap öga mot öga. Vi har kommunicerat på distans men aldrig träffats tidigare. Sånt är alltid spännande.
Bara för att Volvoägaren råkar vara född samma år som min halvbror hade jag en hel drös med förutfattade meningar som jag gjorde mitt bästa för att skaka av mig. Jag vet ju så innerligt väl att varje möte är unikt och att man inte kan jämföra två individer.
Tigern/Lejonet råkade ut för samma sak när vi först blev bekanta – hon påminde om en kvinna som jag inte hade mycket till övers för. Lyckligtvis lät hon sig inte avfärdas, men erkände senare att jag var ”svår”.
Självklart påminde Volvoägaren inte alls om min bror, varken till utseende eller manér. Han började med att överräcka en påse av mitt favoritgodis och en flaska likör. Bara en sån sak, den tanken hade aldrig fallit min halvbror in och likören hade han garanterat druckit upp själv. Och nu var jag faktiskt inte elak.
Det var en av storbjuden person. Varken kaffe eller te fick jag bjuda på, bara ett glas vatten.
Mia var ute när han kom, men signalerade att hon ville in en stund senare. Hon bidrog till trevnaden genom att smita in med en levande skogsmus mellan käftarna så den här människan lär jag väl aldrig få se på Udden flera gånger.
Han tyckte inte alls det var mysigt med en mus runt fötterna. Jag förstår honom mycket väl, det är det nog få som gör. Vid lägligt tillfälle slängde jag ut musen i verandan och släppte ut Mia för att bespara honom knastret från ben som knäcks.
Efter en pratstund i ”södra salongen” och guidad rundvandring på ”ägorna” tackade han för sig och satte sig i bilen. Sen öppnade han dörren igen och sa att jag var välkommen på svarsvisit. Helst utan Mia förmodar jag, fast det sa han inget om. 😉
2.12 – Advent och annat
Jag har lärt mig ett nytt ord och känner mig lurad, har haft besök i julpyntet, fått hjälp från tantakuten och mental påfyllning.
Nytt ord
Jag känner till ett antal ord som slutar på –fil, men ordet halofil var nytt för mig när jag stötte på det härom dan. Ordet finns inte heller i Svenska Akademiens ordlista så jag konsulterade ett par källor på nätet, varav den seriösaste torde vara Sveriges nationalencyklopedi.
Halofila bakterier och växter gillar eller gynnas av att leva i salthaltig miljö. Så nu vet jag det. Lite tillspetsat kan man kalla mig också halofil eftersom jag gillar salt och har/har haft för låg natriumnivå. 😀
Rationaliseringsförslag
För att minska förvirringen (min) föreslår jag att man slår i hop 1a advent, 1 december och Lilla jul. Då slipper man fundera på vad det är man ska fira när.
Lurad
I morse öppnade jag lucka två i julkalendern. Men den var tom! Jag blev bokstavligen snuvad på konfekten.
För att komma över den traumatiska upplevelsen tror jag att jag behöver konsultera min vän psykologen eller nåt annat hjärnskrynklarproffs. Tur att jag är vuxen och inte ett litet barn, annars hade jag ju fått men för livet. 😀
Så bra att jag kan kompensera det med den nyfunna finlandssvenska julkalendern! Alla FB-vänner i Sverige har givetvis fått länken.
Besök i julpyntet
En av dagens programpunkter var givetvis att gå upp på vinden för att hämta adventsljusstakarna. Den som ska förses med levande ljus ligger överst i lådan med julpynt så jag tog ner den också.
Hittills har innehållet fått vara i fred för mina ”husdjur”, men tydligen fanns det inget roligare att tugga på än en röd frigolitkula som satt på en ljusmanschett. Till och med halmbockarna verkade orörda, fast jag har förstås inte inspektera hela innehållet än så länge.
Tänk om Mia kunde få gnagarna att försvinna, men jag förstår problemet. Dom små rackarna har förstås en massa gångar som hon inte kommer åt.
Hjälp från tantakuten
Några minuter före händige släktingens besök för ett par dar sen hade jag utövat kraftigt våld på stickproppen till skrivbordslampan och lyckats få ”kontaktbenen” att försvinna in i kontakten. Det har jag aldrig råkat ut för tidigare, men ilskan över dom barnsäkra uttagen fick mig att ta i mer än dom tålde.
När det nu finns så stort utbud på det mesta kunde man väl ta fram eluttag som säljs enbart till barnfria familjer? Eller konstruera ett uttag som har barnsäkert lock i stället. Grrr.
Mina tafatta försök att förhindra att benen åkte in i fortsättningen gjorde ju ingen nytta så sagda släkting tog över och gjorde sig än en gång förtjänat av sitt epitet. Fast han var inte riktigt nöjd med konstruktionen, ändan på stoppskruven stack ut för långt tyckte han.
Utmärkande för en äkta konstnär är att han aldrig är riktigt nöjd med sitt alster har jag läst nånstans. Det gäller släktingen också. Herr grannen lider förresten av samma ”åkomma”.
Idag ringde släktingen och frågade om jag var hemma, han skulle strax komma förbi och fixa finliret. Jodå, jag var hemma, så det gick bra. Jag var fullt sysselsatt med att försöka kränga på mig ett par snöskoterbyxor som jag hade hittat i en plastsäck bredvid julpyntet.
Så smärt har släktingen sällan sett mig. Jag lyckades med nöd och näppe (läs våld) få igen blixtlåset över magen och stod rak som en staty när han kom.
Lyckligtvis inskränkte sig min insats till att förhindra att metallsmulorna flög omkring, vilket jag kunde göra genom att vika ner överkroppen från höfterna. Att sitta ner på huk hade varit stört omöjligt. Jag fick faktiskt bistå med snabblim också, men då fick jag ju också stå rak så det gick bra.
Nu är kontakten som ny och jag kommer aldrig nånsin att dra ur den igen!
Mental påfyllning
Vid kaffetid kom skyddslingen som aviserat. Det är alltid lika intressant att höra vad han har haft för sig sen sist och diskutera ”människohantering”.
Över kaffet ”dissekerade” vi bland andra ett par av medlemmarna i hans team. Som teamledare gäller det ju att kunna hantera både kreti och pleti.
Det känns bra att känna igen personlighetstyperna och få bidra med egna erfarenheter. En av dom få fördelarna med att ha ena foten i graven. 😀
Vi avslutade med glögg och konstaterade att vi ses vid jul nästa gång. Bara femton arbetsdagar till dess hade han räknat ut den unge mannen.
Vilken tur jag har som får umgås med såna också emellanåt.
1.12 – Luckor, verktyg och värme
Jag har öppnat tre luckor, testat ”pirran” i snö, tinar snöverktygen och har sänkt värmen.
Tre luckor
Idag har jag öppnat första luckan i tre kalendrar. En analog (med choklad) och två digitala.
I år har tydligen alla företag kommit på samma idé. Julkalender ska de’ va’ för att öka antalet besökare till sajten. Jag begränsar mig till bokklubbens och IDGs kalender.
Pirran godkänd
Eftersom det började sina i vedlådan passade jag på att testa tvåhjulingen i snö. Den tog sig fram nästan bättre än på bar mark tack vare att snön ger ett jämnare underlag och förhindrar att däcken sjunker ner i mossan. Ett rent nöje att bära in ved numera.
Undrar om den fungerar i vindstrapporna också? 😀
På upptining
Som avslutning på dagens digra snöskottning bar jag in snösläden i köket. Redan när jag började skotta tyckte jag den gick trögt och konstaterade att den hade ett lager is ställvis undertill.
Isbildningen kommer sig av min noggranna skottningsteknik. Eftersom marken är blöt under snön och jag skottar så djupt att snösläden blir blöt undertill bildas så småningom ett islager.
Nu står den som sagt på upptining i köket. Det tyckte Mia var jätteroligt. Efter att ha strukit sig mot den för att markera att den också är hennes, hjälpte hon gärna till med avisningen.
Snöskoveln står i badrummet av samma anledning.
Sänkt värme
Dom senaste två dagarnas fåtal minusgrader kändes mycket kallare inne huset än nuvarande -9. Enda skillnaden är vinden. Igår full storm, idag så gott som vindstilla. Därmed har isen fått chans att börja lägga sig uppe i viken.
Apropå kyla så var det faktiskt +3,2 kl 8.00 den 1 december i fjol och hela månaden var varm eller mycket varm (+8,8 den 27.12!) bortsett från några enstaka dagar. Då kanske vi får en likadan vinter som 2010 i år?
För att ha lite marginal till kallare väder har jag sänkt värmen på elementen. Det mår plånboken också gott av. 🙂
Uddmors betraktelser 