Jag förstår nästan hur spädbarnsföräldrar har det och har hållit mig inomhus.

Vaknatt
Mia kom snällt in vid halv tio igår kväll och såg ut att vara redo för nattsömnen. Två timmar senare propsade hon på att få gå ut. Regnet som smattrade på taket fick henne tydligen att tro att det var åska igen.

Jag släppte ut henne för att hon skulle få se att regnet hällde ner (totalt 15 mm), sen bar jag in henne och stängde dörrarna. Så fort regnet lugnade sig gjorde hon också det, men regnsmattret återkom i omgångar, vilket fick henne att upprepa sin högljudda begäran varje gång.

Efter ett tag ville hon gå ut bara för att hon var för pigg att sova tror jag. Jag tappade till slut räk­ningen på hur många jag hämtade henne vid dörren och bar henne till sängen. 01.40 stod digitalklockan på innan hon äntligen somnade. Jag också.

Ungefär så kan jag tänka mig att späd­barns­föräld­rar också har det ibland. Skillnaden är att Mia är ”barn” hela sitt liv, så det blir säkerligen fler vaknätter. Tack och lov behöver jag inte stiga upp tidigt nästa morgon och ingen ställer krav på att jag ska vara produktiv trots ”nattsuddet”.

Innedag
Jag borde ta upp potatisen snarast möjligt, men just idag kändes det inte ett dugg frestande att gräva i blöt jord så det blev en innedag i stället – i morgonrock. Då klockan var halv fyra verkade det onödigt att klä på sig.

Bortsett från en stunds sällskap till eftermiddagskaffet har tiden mest gått åt till datorunderhåll, in­for­ma­tions­in­hämt­ning och bild­hantering. Jag skickade bland annat fyra bidrag till Sommarbilden som Radio Vega informerade om redan i slutet av maj.

Fördelen med att lämna in dom sent är att jag kan se vilka bidrag andra har kommit med. Jag hittade genast två bekanta namn från ön när jag tittade på dom redan inskickade bilderna. Här finns det många flitiga fotografer. Rikedomen på vackra motiv är säkert en delförklaring.

Sent i eftermiddags började det regna igen, så i morgon är jorden ändå blötare. Men den här veckan ska potatisarna upp ur jorden, annars ruttnar dom väl.