Asätaren är identifierad, jag har lånat ut mina öron, skördat en primör, missat ett jubileum och agerat räddare i nöden.

Asätaren identifierad
I förrgår kväll råkade jag titta ut genom köksfönstret då en mårdhund passerade. Av riktningen att döma hade den gjort en koll i sänkan där ormkadavret hade legat. Jag drog därför slutsatsen att jag hade identifierat asätaren och att den hade besökt samma ställe i förhoppning om att hitta mer ät­bart. Ich, varken Mia eller jag vill ha några mårdhundar som dräller omkring i knutarna.

Öron till låns
Igår på förmiddagen kom en ”flanör” förbi och tackade ja till kaffe. Jag var (självklart) fortfarande iklädd morgonrock, men man kan ju vara sällskaplig för det.

Det blev en pratstund på tre timmar! Som omväxling lyssnade jag mest. Samtalsämnet var av den karaktären att jag inte hade så mycket att tillföra. Men ibland kan man vara till hjälp bara genom att låna ut sina öron.

Primörskörd
Strax efter klockan tre bytte jag äntligen ut morgonrocken mot vardagskläder och skördade årets första rabarber. Två burkar åkte in i frysen och resten gjorde jag soppa på. Jättegott med grädde till.

Glömt jubileum
Jag har missat det andra 5-årsjubiléet kom jag på härom dagen. Det har gått drygt fem år sen jag skrev mina första inlägg på bloggspace.se.

”Den som spar han har” sägs det. Fast jag föredrar en annan version: ”Den som spar han har, men inte särskilt roligt”. Hur som helst var jag så fiffig att jag sparade ner blogginläggen innan jag av­slutade den första bloggen. Jag ska faktiskt skriva ut och läsa ”En utvandrares vedermödor” (8.3‑17.5.2007) bara för att uppliva gamla minnen. 🙂

Räddare i nöden
Idag har jag inte gjort många knop. Av nån anledning kände jag mig inte alls på hugget att företa mig nåt nyttigt. Jo, jag har diskat förstås men det räknas inte till nyttigheter, snarare ett nödvändigt ont.

Men en viktig insats har jag i alla fall klarat av. Jag har räddat några harklöverplantor från ut­tork­nings­döden. Dom stackars plantorna hade hittat en tillflykt i ett tunt jordlager ovanpå ett berg, vilket innebar att dom höll på att gå under på grund av torkan. Nu har dom fått en ny växtplats. Sen är frågan om dom gillar den, men jag har i alla fall gjort ett försök. 🙂