Jag har avstått från att bli frälst, sett och hört islossning, fått nytt avtal och slutar med vykorts­för­sälj­ningen.

Ofrälst
Igår kom två damer på besök efter lunch. Den ena hade en bibel i handen såg jag. Här gällde det att vara kortfattad och bestämd.

Damen med bibeln tyckte jag bodde i ett paradis, vilket jag ju villigt höll med om. Sen frågade hon om hon fick läsa för mig ur bibeln. Vänligt men bestämt tackade jag nej. Då undrade kollegan om jag inte trodde på kristendomen?

”Nej, jag har min egen tro” svarade jag. Den ville hon inte veta nåt om, utan började prata om till­ståndet i världen och hur jag såg på en lösning?  ”Det är helt upp till oss” fick hon till svar.

Där slutade frälsningsförsöket. Damerna insåg att jag var ett hopplöst fall. Dom log lite ansträngt, tackade och önskade mig en bra dag.

Islossning
Dom senaste två dagarna har jag ”bott” i stranden. Jag minns inte när jag röjde där senast, men det är minst ett par år sen så det behövdes sannerligen.

Igår fick jag uppleva islossning. Först hörde jag nåt som slog mot bryggan, vilket väckte både min och Mias nyfikenhet så vi gick och kollade.

Vinden hade satt det återstående tunna isflaket i rörelse. Ett frasande ljud hördes då isbitarna törnade mot varandra innan dom drev i väg. Nästan en religiös upplevelse.

Nytt avtal
Idag fick jag ett nytt avtal från Kimito Telefon på bredbandsanslutningen. Till och med den 30.4.2013 får jag behålla 8 Mbit till nuvarande pris, precis som jag önskade.

Jag kunde ha fått 24 Mbit till samma pris ett år framåt, men eftersom jag ännu aldrig har kommit upp i 8 Mbit vid nåt av TCP-testen så var det liksom ingen idé. Jag är fullt nöjd med den hastighet jag har.

Slut med vykort
Jag har beslutat avveckla vykortsförsäljningen. Dels för att min säljiver och ‑förmåga haltar, dels för att jag än en gång har konstaterat att glädjen och lusten försvinner när man gör en hobby till arbete. Jag avskyr att känna att jag ”måste” ut och fotografera och då blir bilderna heller inte bra.

En annan nog så viktig anledning är att jag vill slippa subventionera verksamheten. Det enda jag har kunnat ta betalt för är tryckkostnaden, arbetstid och resor har jag bjudit på. Det hänger förstås i hop med att volymen per motiv är så liten. Hade jag tagit betalt för alla kostnader, skulle priset ha blivit det dubbla och det är ingen villig att betala förstår jag ju, oavsett hur lokala eller unika motiven är.

Resterande färdigtryckta vykort får gå till privat‑ eller loppisförsäljning. Mia har också fått nog av dom. 🙂