Dagen i bilder

Dagen började med arkivering för Mias del. 😉

Väl ute i solen tog Mia en klättertur i gamla äppelträdet och spanade på fåglar.

Gullvivan har vaknat

Tyvärr håller inte skaren längre. Det var bara magen som hindrade Mia från att försvinna ner i snön då hon skulle smyga på en blåmes som satt i vassen.

Naturens konstverk

Isen ser inte speciellt skidvänlig ut, men tydligen gick det att ta sig fram.

 Innan vi gick in tillbaka hann vi med besök i ett annat äppelträd och lite småbus. 🙂

 

10.3 – Grått men inte trist

Solen har tagit ledigt, jag har haft intrångsförsök, hittat en klasskompis och fyndat sprängstoff.

Gråväder
Idag var jag uppe före solen för ovanlighetens skull. Mia var hungrig.

Redan igår kväll sänkte sig en fuktig, grå filt över Udden och termometern visade plusgrader. I morse var det om möjligt ändå gråare. Efter sju soldagar i sträck, har solen tagit välförtjänt ledighet och regnmolnen vikarierar.

Det innebar förstås dubbar när jag skulle hämta tidningen och fylla på vattendunken. Tur att halkskydden är uppfunna. Pepparkaksburken (med sand) kom också fram för att eventuella besökare inte ska halka och slå ihjäl sig.

Intrångsförsök
Sen några dar försöker finscan få tillgång till datorn. Ett virus(?) som tydligen har figurerat rätt länge enligt sökresultaten från Google.

Att det också finns ett finländskt aktiebolag i Esbo med samma namn visste jag inte. Fiffig slogan om man har såg- och fanérindustrin som målgrupp: ”What we see you saw”.

Frågan är vem som kom på namnet finscan först? Eller det kanske är dom som har skapat viruset? 😀 Dom kan i alla fall inte stava till ordet bransch ser jag av startsidan.

Klasskompis
I ögonblickets ingivelse sökte jag igår kväll namnet på en klasskompis från Lönkan (Nya Svenska Samskolan) på FB och hittade honom mycket riktigt. Vi gick också i Lilla Hanken samtidigt och blev merkonomer samma år.

Han var en av mina bästa kompisar en period, sen blev han med flickvän och vi umgicks inte lika ofta längre. En jättesöt och rar flickvän för övrigt, så jag förstår mycket väl att han blev kär i henne.

Reafynd
AdLibris har bokrea. Farligt, farligt, men jag klarade mig rätt billigt tycker jag. Det blev ganska stor bredd på ämnesområdena:

Liten handbok för utbildare/Anders Engquist
Tillväxt till döds/Stellan Tengroth
Harens år/Arto Paasilinna
Reinkarnation och karma/René Querido
Hemligheten om Kristus/Christian Lindtner

Sprängstoff
Den sistnämnda boken är minst sagt kontroversiell. Författaren hävdar att Jesus är en på­hittad figur och att Nya Testamentet är en kopia av Buddhas testamente.

Utdrag ur beskrivningen av boken: ”Allt som Jesus säger och gör har Buddha redan sagt och gjort. Jesus är därför en ren litterär fiktion. Nattvarden var Buddhas sista måltid. Dopet i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn är i verkligheten dopet i Buddha, i hans Dharma och hans Samgha.” Om författaren har rätt, innebär det att kristendomen är lurendrejeri från början till slut.

Än så länge har jag bara hunnit läsa ett tiotal sidor så jag har inte hunnit bilda mig nån uppfattning om trovärdigheten, men det ska onekligen bli intressant att läsa resten!

9.3 – Återseende och farväl

En gammal bekant har hittat mig och Uddens fönster har fått ny ägare.

Trevligt ”återseende”
Man kan säga mycket, både gott och ont, om Facebook men det är ett suveränt verktyg när det gäller att hitta gamla vänner och bekanta! För några dar sen fick jag en vänförfrågan av frun till en av mina före detta kolleger. Vi umgicks en hel del i Östersund, men har tappat kontakten på grund av att hennes mejladress försvann i samband med nån av mina disk­krascher.

Jag blev jätteglad och accepterade förstås hennes förfrågan. Idag hade hennes man ”lånat” kontot och skrev i min logg: ”Kvinnor är som cigaretter. Först är det bra drag i dom, men sen ansamlas allt gift i munstycket”. Typiskt Totte. 🙂

Ny fönsterägare
För att slippa köpa gardiner och putsa fönster har jag överlåtit Uddens fönster till ny ägare. Nä, jag skojar, det gäller givetvis dom gamla fönstren som byttes ut på 80-talet som jag ska ta farväl av.

För länge sen läste jag om en nyinflyttad tjej på ön som renoverar gamla fönster. Under Grisen/Tvillingens senaste besök framkom det att hon är Grisens svärdotter. Här på ön är världen ofta väldigt liten.

I förrgår ringde jag henne och frågade om hon var intresserad av att överta dom gamla fönstren? Igår kom hon och sambon för att titta. Jodå, hon hade användning för dom och tog dom gärna, så vi kom överens om att hon skulle hämta dom idag.

Men jisses vad fönster är tunga! För att förbereda avhämtandet kröp jag in i förrådet under var­dags­rummet där dom ligger och tänkte ställa dom så att det var lätt att få ut dom genom dörren.

Jag orkade flytta på sju stycken, sen kändes det som om ryggen höll på att brista. Takhöjden är bara drygt en meter. Att ligga på knä gick bättre, men då hade jag inte kraft nog att lyfta upp dom, utan var tvungen att låta dom kana mot underliggande med risk för att ha sönder nåt.

I eftermiddags ringde den unga damen och sa att hon inte kan komma trots allt. På grund av snö­mängden kommer hon inte in i förrådet där hon tänker förvara dom. Tanken hade slagit mig också att det vore klart enklare att flytta på dom när det är snöfritt, så vi bestämde att hon återkommer när det är dags.

Av tidningsartikeln fick jag den upp­fatt­ningen att hon köper in gamla fönster, renoverar och säljer men det visade sig vara helt fel, hon bara renoverar. Uddens gamla fönster skulle hon använda själv i uthusen på stället som hon och sambon äger förklarade hon, så nån affär är det inte fråga om. Jag som redan hade sett fram mot ett märkbart tillskott i kassan. 😉

Hon förklarade att gamla fönster inte går att sälja eftersom dom inte uppfyller moderna byggnormer, vilket jag gott kan förstå. Det känns ändå bra att fönstren får fortsatt liv – även om dom är minst lika gamla som jag – i stället för att hamna på soptippen.

8.3 – Förundran

Jag förundrar mig över byråkrati, försvunnen ork och läcker färg.

Byråkrati
I tisdagens ÅU fanns en liten blänkare med rubriken ”Statsstöd för enskilda vägar 2012” som väckte mitt intresse. I texten fanns också en länk till NTMs webbsajt som jag genast kastade mig över.

När jag hade botaniserat en stund skakade jag förundrat på huv’et. För att kunna ansöka om stats­stöd måste man först ansöka om att bli berättigad!?

Varför kan man inte slå i hop an­sök­nings­blan­ketterna? Om det visar sig att väglaget inte är berättigat till statsstöd kan man ju avfärda bidragsansökan och meddela beslutet med den motiveringen. Men det vore förstås alldeles för enkelt och nån statstjänsteman skulle antagligen därmed bli arbetslös.

Det är ju faktiskt vi skattebetalare som står för tjänstemännens löner. Borde vi inte kräva att få mer valuta för pengarna, dvs en effektivare administration? Det får bestämt bli ett mejl till kundtjänsten.

Försvunnen ork
När jag kom hem efter kursen igår kväll kände jag mig helt slut, både i fötter och huvud. Efter bara 2,5 timmes arbete!?

Hur i hela friden klarade jag tidigare av att hålla utbildning sex timmar per dag, 3-5 dagar i veckan? Visserligen är det mer än femton år sen, men ändå. Ofattbart vad jag har ”gått ner mig”.

Och värre blir det förstås. Jag börjar förstå varför gamla människor är långsamma i tanke, handling och rörelser. Det är dit jag också är på väg. Efter ett antal år är det en bedrift bara att få på sig kläderna.

Läcker färg
Igår hämtade jag Zenbookens nya ”overall” och den matchande musen. Färgen på väska och mus var precis så läcker som jag hade förväntat mig.

Att väskan måste beställas från USA och ta vägen om England innan den nådde Kimitoön gör ju inte saken sämre. Snarare höjer det effekten – en fläkt från stora, vida världen. 😀

Väskan är inte bara snygg, den är praktisk också. Det finns många fack och tre olika sätt att bära den på.

Musen hade jag förväntat mig skulle vara trådlös, men det var den nu inte. Kabeln är dessutom onödigt styv, vilket gör att man ofrivilligt flyttar på den lätta, lilla musen om man kommer åt kabeln i misstag. Men det är smällar man får ta. Färgen var ju faktiskt viktigast den här gången. (Dock något förskönad på bilden.)

5.3 – Vådligt äventyr

Byvägen är synnerligen lättstyrd och ”min backe” har förvandlats till halkbana.

Dagsmeja
Idag var tvättkrämen slut. Ett besök på apoteket var av nöden. En del andra attiraljer behövdes också.

När jag hämtade posten på förmiddagen kon­sta­terade jag som vanligt så här års att kombinationen varm sol dagtid och kalla nätter är en katastrof för väglaget. Den förra sandningen är nu övertäckt av ett tjockt lager is. Redan igår då Grisen/Tvillingen åkte hem var det ”svajigt” nere i kurvan rapporterade hon, men klarade lyckligtvis av att hålla sig på vägen.

Vid halv två-tiden var jag klar att ge mig av. Att använda motorbromsen var inte att tänka på när jag åkte ner, då hade jag garanterat halkat av vägen. Nere i kurvan satte jag i tvåans växel och gasade för att ta mig uppför backen som kommer direkt efter.

Resten av byvägen var också isig, men hade ställvis bara fläckar så det gick bra att ta sig till stora vägen även om Silverpilen kändes ovanligt lättstyrd. Då man kommer ut på den, tror man att man har drömt. Här är asfalten bar och torr.

Under tiden jag handlade gruvade jag mig för hemfärden… Om jag inte tog mig upp för backkrönet, skulle jag förmodligen inte kunna backa tillbaka uppför föregående backe, utan bli stående mitt i kurvan. Med uppenbar risk för att bli påkörd av postbilen i morgon bitti.

Den ena skräckscenen efter den andra spelades upp i mitt huvud medan jag gick bland butiks­hyllorna. Till slut kunde jag inte fördröja hemresan längre. När jag satte mig i bilen beslöt jag att jag värsta fall fick ringa ”vägmästaren” och be om hjälp ifall det sket sig.

I vanliga fall växlar jag ner till tvåan strax innan jag svänger ner till vänster i mitt avtag för att klara kurvan. Ett kort ögonblick övervägde jag att låta trean ligga kvar, men beslöt ändå att göra som jag brukar. Mitt i kurvan finns som tur är en bar fläck, så jag gasade rejält just där för att klara mig ända uppför sista backen.

En gång för många år sen blev jag stående strax nedanför backkrönet och hörde hur bilen började kasa neråt medan jag hämtade sand. Det är ingen upplevelse jag vill vara med om flera gånger! Tack och lov slutade det lyckligt. Vid vägkanten fanns så mycket bar mark att bilen stannade.

Jag kände att däcken släppte greppet tidvis, men hade så god fart att jag klarade backen galant. Puh. Hjärtligt tack till Silverpilen och alla himmelska makter för det.

Man kan ju tycka att jag är pjoskig. Min före detta granne åkte upp‑ och nerför backen i alla väglag i nästan 40 år utan att beklaga sig. Men den rutinen skaffar jag mig kanske också så småningom.

Sand?
Vid sidan av backen står en sand­tunna, men antagligen slet orkanvindarna i julas av locket på den så det ligger begravt nånstans under snön. Det betyder att tunnan var fylld av snö när jag kollade för nån vecka sen och att sanden givetvis var frusen och omöjlig att få loss.

Nu har jag sandat sista ”knixen” på backen för att tidningsbudet ska ta sig upp i morgon bitti. Sanden hade tinat så mycket i kanterna på tunnan att jag kunde pilla loss några spadtag. Spaden lät jag stå kvar i fall nån skulle behöva mer sand.

Man kan ju tycka att det hade varit smartare att sanda innan jag åkte till butiken, men si då hade det inte varit nån utmaning att ta sig upp. Lite spänning i livet behöver man. 😀

4.3 – ”Sol ute, sol inne, sol i sinne”

Igår blev det en promenad på isen med Mia, idag te på bryggan i mänskligt sällskap.

Promenad på isen
För att ta vara på det härliga vårvintervädret gick Mia och jag en liten promenad på isen igår. För att Mia inte skulle bli orolig gick vi bara till grannviken. Promenadföret var ypperligt tack vare skaren.

Sommargrannen psykologens strand skulle prompt undersökas tyckte Mia, så vi gick upp på den en sväng men där bar inte skaren vare sig Mia eller mig så det blev ett kort besök. En älg hade genat över tilll nersidan av min tomt noterade jag men jag var för lat för att pulsa efter och se vart den hade tagit vägen efter det.

Vi kunde förstås ha gått längs vägen tillbaka hem men då hade vi inte fått njuta av solen så vi gick tillbaka samma väg. I samma drönartempo och med lika många avstickare som på dit­vägen.

Efter en njutningsfull paus på bryggan gick vi in tillbaka. Nästan två timmar hade den lilla turen tagit.

Te på bryggan
Idag förbarmade sig Grisen/Tvillingen över kålgrytan till lunch. Efter den tog vi picknik-korgen och knallade ner till bryggan för att dricka te i solskenet. Mia anslöt när hon hörde att vi var på väg.

Det var klart behagligare än i fjol när det begav sig. Då lyste solen med sin frånvaro och den kalla vinden fick oss att stjälpa i oss teet så fort som möjligt. Idag kunde vi sitta kvar i mer än en timme utan att frysa. En skön söndag. 🙂

2.3 – Bildligt

Jag har påbörjat en bilduppgift, hittat en försäljningskanal och skapat en ny bloggsida.

Bilduppgift
Till nästa möte i Fotoklubben ska vi ha med oss en nytagen bild på temat Skugga. Nån närmare be­skriv­ning har vi inte fått, så det är upp till oss att tolka temat.

Idag tog Mia och jag en promenad upp till sop­tunnan. Tack vare solskenet hittade jag många intressanta skuggor i skogen och Mia bjöd också på ett par. Innan vi gick in tillbaka upptäckte jag ytterligare en som jag tror kan bli mitt bidrag om jag inte kommer på nåt ännu bättre.

Försäljningskanal
Via dagens e-upplaga av Business Insider hittade jag precis vad jag har letat efter! En försäljningskanal som handhar betalningen. Att skaffa en egen nätbutik kostar mer än jag har lust att lägga ut och kräver helt andra resurser än vad jag är villig att lägga ner.

Det enda jag behöver göra här är att ladda upp eller klistra in en länk på det digitala material jag vill sälja så hanterar dom köpet mot en liten provision. Sen är det upp till mig att marknadsföra. Helt suveränt.

Jag blev förstås eld och lågor och lämnade genast två bilder till försäljning. En av bildlänkarna klist­rade jag in på Din Konsults Facebook-sida som ”försökskanin”. Nästa steg är att skaffa ”länkplats” på lämpliga marknadsplatser.

Ny bloggsida
För att locka dig och andra bloggläsare skapade jag också en ny sida på bloggen kallad Bildbutiken. Kolla gärna så får du se hur enkelt det är att handla! Om du genomför köpet blir jag förstås ändå gladare. 😀