Jag har blivit bjuden på fiskmiddag, är beredd på vårens ankomst och har haft en oinbjuden nattgäst. Sverige har fått en ny skatte­betalare.

Fiskmiddag
I förrgår hade jag tur igen. Dagens middagsgäst hade med sig maten. Gravad sik som förrätt och stekt sik med svampsås som varmrätt. Mums. Det enda jag bidrog med var potatis. Att fisken kom från egen fångst bidrog förstås positivt till smakupplevelsen.

Klart för vårens ankomst
Efter lunch igår greppade jag häcksaxen för att klippa ner och frakta bort alla bruna, torra blommor för att bespara mig jobbet om några månader. Det kändes som vår. Om jag inte visste att det var december, skulle jag tippa på april. Gröna groddar sticker upp här och där i blomrabatterna och gull­vivan har fått nya, gröna blad.

Oinbjuden nattgäst
Vid midnatt hördes ett omisskännligt ljud från diskbänksskåpet. Mia var direkt med på noterna när jag öppnade dörren och bevisade omgående sin osvikliga jaktförmåga. Skogsmusen hamnade genast i hennes klor.

Efter att ha fångat och släppt bytet ett par gånger, tog musen sin tillflykt bakom frysen. Eftersom kylskåpet står ovanpå, lyckades varken Mia eller jag komma åt den, så där blev den kvar när jag gick och la mig. Mia satte sig på vakt, men natten har varit lugn. Möss behöver väl också sömn?

I morse vaknade jag av att Mia satt på kakelugnen i sovrummet och försökte komma åt krafsandet som hördes från taket. Just nu är det tydligen högsäsong för mössen att skaffa vinterbostad och dom verkar dess värre gilla Udden lika mycket som jag. 😉

Efter frukost har Mia återgått till vaktplatsen framför frysen. Förr eller senare lär väl musen röra på sig hoppas vi. I annat fall får jag försöka flytta på kylskåpet så att jag eventuellt kommer åt att peta bort den ovanifrån.

Ny skattebetalare
Sverige har fått en ny skattebetalare – Råttan/Väduren är mormor sen tre dar tillbaka. På bloggen syns en söt liten plutt som förundrat betraktar sin nya värld.

Precis som lilla Ida är det här ett efterlängtat barn som har turen att få kärleksfulla föräldrar och en trygg uppväxtmiljö jämfört med många andra barn. Det känns gott att veta. 🙂