Jag har fortsatt städa utomhus, monterat snöskydden, blivit ertappad med att stjäla, lockats av reklam och beundrar en ros.

I städtagen
Idag var jag ute redan vid lunchtid, solskenet lockade. Första åtgärden blev att tömma askan ur köks­spisen och strö över planteringen utanför verandan.

Efter det pensionerade jag häng­petu­niorna, tömde blombänken och beskar årsskotten på jersminen innan jag städade bort vattenkannan och hinken med blomgödning. Vattensån återstår att rengöra och tömma, sen är sommaren definitivt bortstädad.

Snöskydd klart
Det är väl bara en tidsfråga innan första snön kommer, så jag tyckte det var bäst att montera snö­skydden innan det är för sent. I våras hade jag en idé om att jag skulle byta till skivor i stället, men myggnätet får duga ett tag till när jag nu en gång har fått så snygga lister. 🙂

Tagen på bar gärning
I lerkruset som står på trappan brukar jag oftast ha enkvistar vintertid men bestämde mig för att byta till tall i år. Jag är lite snål på mina enar och dessutom gick snön hårt åt dom förra vintern så jag ville inte tära på dom ytterligare.

Nån tall är jag inte ägare till, så jag gick över tomtgränsen för att hitta lämpliga kvistar. Tallen som står närmast min tomt fick lämna i från sig ett par, men jag ville gärna ha ett par till så jag gick längre bort.

Precis när jag hade klippt av tre kvistar kom skogsägaren. Hon pratade med Mia och kom­men­te­rade inte mina tallkvistar men jag tyckte det var på sin plats att erkänna stölden i och med att jag hade blivit tagen på bar gärning. Hon bara skrattade åt mitt krystade erbjudande om att skriftligen söka lov i efterskott. Tur det då. Andra skogsägare skulle säkerligen ha haft arga synpunkter.

Påverkad av reklam
Första gången jag såg reklam för Atrias nya produkt Bravuuri, tyckte jag det var höjden av lättja att köpa en fullständig måltid som bara behövde stoppas in i ugnen. I torsdags hade reklamen gjort verkan. Jag gav efter för min nyfikenhet och köpte en rätt som jag provsmakade idag.

Kryddningen var inte i min smak och salt fattades som vanligt, men det var ju enkelt att åtgärda. Den grisfilé jag åt hade man uppenbarligen glömt att fylla, men ätbar var den ju. Och onekligen bekvämt… Av med plastlocket och in i 175 graders ugn i ca 40 minuter.

Förpackningen var rätt dyr tyckte jag, men av 900 g har jag mat till tre måltider, så priset var inget att gnälla om sist och slutligen. Faktiskt ska jag vid tillfälle prova dom andra två rätterna också.

Mirakel
När jag hämtade tidningen i morse trodde jag inte mina ögon… En klängros har slagit ut. Det har jag aldrig upplevt tidigare så här års.

Ordinarie blomning är normalt avslutad i slutet av september eller början av oktober. Den såg lite ”tunn” ut och doften saknades, men den är lika sirligt vacker som vanligt.