Månad: oktober 2011

av

11.10 – Programpunkter

Båten ligger i vintervila, jag har lagat lakkorv, genomfört veckans första kursdag och försökt köpa ett program.

Vintervila
Mellan regnskurarna igår drogs båten upp snabbt och elegant och lades på mage till nästa vår. Mycket tacknämligt. I fjol låg den kvar i sjön till sista oktober ser jag av bildens fotodatum.

Lakkorv
Minst en gång per år lagar jag lakkorv (motsvarar värm­lands­korv i Sverige) med löksås. Som belöning för sin insats fick händige släktingen också en portion igår. Det är väl ingen utsökt delikatess, men god husmanskost tycker jag.

Kursdag
Idag var det kursdag igen. Deltagarna var lika motiverade som vanligt och kämpade hårt för att hitta rätt tangenter och symboler/ikoner.

Strax före kaffepausen hade vi skapat en ny mapp och flyttat en fil. Jag kände på mig att det kunde behövas en paus efter det. Mapp- och filhantering är inte det lättaste om man aldrig har använt en PC tidigare.

Inköp med förhinder
För snart en månad sen bad jag att få köpa Photoshop Elements 9 hos ZasData. Igår fick jag med­delande om att deras distributör inte kan tillhandahålla en svensk version.

Det förvånade mig inte nämnvärt. Allt som är på svenska eller har med svenska att göra verkar boj­kottas oavsett sammanhanget. Språknedrustningen fortsätter oförtrutet.

I stället för att acceptera en engelsk version meddelade jag att jag köper programmet i Adobes nät­butik. Det var lättare sagt än gjort, mest beroende på att jag var livrädd för att få en finsk version och gick därför till Adobes svenska sajt.

Där ville dom inte veta av min finska mejladress och ett nytt konto krävde adress och telefonnummer i Sverige så jag var tvungen att ge upp. Jag gick i stället till den internationella sajten och blev förstås tvungen att ange Finland som land. Det hade dock ingen inverkan på programmets språkval såg jag till min lättnad. Dessutom fanns programmet i en nyare version.

Tyvärr fick jag aldrig nån kvittering på mitt inköp. Jag fick inget svar från adobe.com efter att jag hade verkställt betalningen, webbläsaren stod och tuggade tills jag avbröt. Först sen jag loggat in på nytt kunde jag se att ordern var mottagen och har sen dess fått en orderbekräftelse via mejl. Om cirka en vecka ska programpaketet dyka upp med UPS. Tänk vad krångligt det kan vara ibland.

 

av

Aktuell forskning

Toavatten
Att ladda batterier via solceller är vardagsmat vid det här laget. Det senaste är begagnat toalettvatten. (Klicka på bilden för att läsa den engelska artikeln.)

Våra hudceller blir medicin
Om pågående försök inte möter oöverstigliga hinder kan våra hudceller inom nära framtid användas för att framställa den medicin vi behöver.

Hela artikeln kan du läsa i NyTeknik, där också bilden kommer ifrån.

Ingress till artikeln: ”Lundaforskaren Malin Parmar har hittat ett nytt sätt att programmera om hudceller till nervceller. Målet är nya säkra behandlingar för obotliga sjukdomar som parkinson.”

Vädret på Mount Everest
Eftersom mina kunskaper i italienska är synnerligen begränsade, har jag ingen aning om varför man har placerat en webbkamera på Mount Everest, men jag antar det är i forskningssyfte.

Hur som helst är det lite roligt att efter den lokala väderprognosen kunna kolla vädret på Mount Everest – utan att behöva åka dit. 🙂 (Klicka på bilden för att komma till sajten)

 

av

8.10 – Mera höst

Igår blev matkontot billigt, idag har jag ”strippat” båten, vilat min själ, vintermöblerat på trappan och lagt dynorna i vinterförvar.

Namnsdagskalas
Innan jag åkte på namnsdagskaffe igår hade jag tänkt äta lunch, men blev så sen att jag inte hann. Det var ju en himla tur. På kaffebordet stod en maffig, hemlagad smörgåstårta.

En av damerna (som inte har träffat mig tidigare) såg lätt chockad ut när jag utbrast i ova­tioner och talade om att jag var jättehungrig. Så gör man kanske inte?

En rejäl bit smörgåstårta, en halv bulle och en bit mumsig äppelpaj med vaniljvisp slank ner innan jag var klar med tredje koppen kaffe. Den ”måltiden” stod jag mig på ända till sent på kvällen, sen var jag tvungen att ta en smörgås och koka ett par ägg. Den här dagen blev matkostnaden verkligen minimal.

Slutrott
Idag var vädret så ljuvligt att jag trodde jag hade drömt att det stormade och regnade igår. Perfekt för att tömma båten och förbereda vinterförvaringen.

Årets sista roddtur blev lika kort som den första – från ena sidan av bryggan till den andra. Båten är delvis på land, öskar, åror och bänkar ligger nu i ”alustan” (förrådet under huset) tills det blir isfritt igen.

På måndag har händige släktingen lovat att jag får hjälp med att dra upp båten. Det vill säga han drar upp den med motor­kraft och jag står och ser på som vanligt. 😉

Själsvila
Innan jag gick upp från stranden satte jag mig på bryggan och njöt av solen ett tag. Inte den minsta krusning syntes på vattenytan och en sen slända gjorde en snabbvisit på min tröja.

Trots att det var vind­stilla, sjöng vassen en lågmäld sång för mig och solen skickade bländande reflexer i vattnet. Tänk att dom vackraste gåvorna är gratis.

Vintermöblering
Efter vilopausen tog jag in skrubbordet och dom sista möblerna från trappan. Bryggbordet får som vanligt tjänst­göra som av­last­nings­plats i vinter och för att Mia ska ha en skön liggplats i verandan får hon låna min sommarstol.

Tvättlinan tog jag ner redan för några dar sen och vattenslangen hänger på sin vanliga krok i boden. Nu återstår bara att tömma balkonglådorna och sommarkrukorna. Petuniorna i balkonglådorna gläder ingen längre, men övriga sommarblommor är fortfarande fräscha så jag väntar tills dom ger upp.

Vinterförvar
Sen förra helgen har alla stolsdynor och en matta legat inne för att säkert torka upp. Idag åkte allt ner i plastsäckar och placerades i vinterförvar. Klart vemodigt, men desto roligare att plocka fram allt igen om några månader. 🙂

 

av

Dagens citat

“Here’s to the crazy ones, the misfits, the rebels, the troublemakers, the round pegs in the square holes… the ones who see things differently — they’re not fond of rules… You can quote them, disagree with them, glorify or vilify them, but the only thing you can’t do is ignore them because they change things… they push the human race forward, and while some may see them as the crazy ones, we see genius, because the ones who are crazy enough to think that they can change the world, are the ones who do.“

Steve Jobs (1955-2011)


 

av

Utom räckhåll

Tänk så nära… och ändå oåtkomligt. Mia har studerat fåglarna som kalasar på vildvinsbären. Efter ett tag blev hon så ivrig att hon sträckte ut sig i sin fulla längd och krafsade på fönsterrutan. Hon sjönk snabbt i hop när hon insåg det hopplösa i situationen.

 

av

6.10 – Avlivad/Livad?

Jag är inte vid liv, har blivit bjuden på gräddtårta och kramat en danskvaljer. Det blir friska fläktar på Udden och utlovad bild publiceras.

Avliden?
På eftermiddagen åkte jag i väg till FPA-kontoret i Kimito för att få mitt levnadsintyg men åkte hem utan. Jag misstänker därför all­var­ligt att jag inte längre är vid liv. Om inte ens en statlig myndig­het kan intyga annat är det enda förklaringen.

Skämt å sido, orsaken till det uteblivna intyget var att den charmerande och välbekante mannen bakom disken inte kunde hitta blanketten jag hade skickat. Hans kvinnliga kollega hade tydligen stuvat undan den på nåt hemligt ställe. (Dom gör så när det är fråga om väldigt viktiga personer. ;))

Kollegan var på kurs och gick inte att nå per telefon, så jag fick återvända söderut med oförrättat ärende. Den servila tjänstemannen lovade att intyget skulle skickas per post i stället. Nu hade han ju sett mig vid liv och kunde intyga det till sin kollega. Han skrattade gott när jag frågade om hans kollega anser honom vara tillförlitlig.

Att mannen verkade bekant berodde på hans tidigare arbetsplats. Jag hade honom som min kontakt­person på Arbetsförmedlingen när jag nyligen hade flyttat hem. Skönt att bildminnet fortfarande fun­ge­rar om än lite hackigt – jag var tvungen att fråga honom varför han såg bekant ut.

Gräddtårta
Innan jag åkte tillbaka hem återstod två besök. Det första hos den rara damen som fyllde år i lördags. En annan rar dam fanns redan på plats när jag kom och inom kort satte vi oss runt kaffebordet.

Eftersom jag tidigare har avslöjat att jag ogillar prinsesstårta, stod en gräddtårta bland övriga kaffe­tilltugg. Den var speciellt framtagen för min skull förklarade värdinnan.

När jag hade ätit en bit propsade hon på att jag skulle ta en bit till när hon nu en gång hade skaffat den för min skull. Ojojoj. Då kan man ju inte gärna tacka nej eller hur? En både lurig och rar dam.

Möte med danskavaljer
I förmiddags ringde Tigern/Vågen och föreslog ett sammanträffande. Det var väääldigt länge sen sist så jag sa förstås ja och bokade om kundbesöket till måndagen. Goda vänner går alltid före kunder i min värld.

Efter gräddtårtan åkte jag därför till ny adress och fick krama om min danskavaljer från 1971. Han har koll på sånt. Pratstunden blev inte så lång, det närmade sig Mias mattid, men det kändes gott att få ”jutta” (snackas vid) en stund och höra vad som hänt sen sist.

Friska fläktar
Enligt väderprognosen gäller det att hålla i hatten om man ska vistas utomhus det närmaste dygnet. 15 m/s räcker gott till för det.

För att slippa höra dom hopfällda plaststolarna slå i trappan (igen) har jag ställt dom i lä. Nåt annat som kan blåsa bort eller rubbas av storm bör inte finnas. Båten är förhoppningsvis väl förtöjd och ligger dess­utom i lä bakom bryggan så jag slipper oroa mig för den.

Utlovad bild*)

 

*) Bilden är avsedd för två manliga kommentatorer

av

5.10 – Praktikabelt

Läckaget är tätat, jag har fått ett nytt låsproblem och träffat en vykortskonsument. Resten av veckan är körig.

Blixtens bror
Idag på förmiddagen ringde snickaren och sa att han var i närheten och undrade om han kunde komma och fixa dasstaket? Jag sa att han var välkommen. ”Jag är där om fem-tio minuter” lovade han.

Jag fortsatte med det jag höll på med vid datorn, men kom efter en stund på att det måste ha gått mer än tio minuter. Strax därefter knackade det på dörren och in kom den omtalade.

När jag var på väg ut för att visa honom läckaget talade han om att han redan hade tätat läckan. Wow, den mannen måste vara bror med blixten! Och inget blev jag skyldig – ”det hör till” sa han glatt. Flera såna hantverkare tack!

Nytt låsproblem
Mina antika skåp under diskbänken har lika antika lås. En enkel och fiffig konstruktion i sig, men ett av låsen har Mia lyckats få ur funktion när hon i sin mattiggariver fastnade med klorna.

Tappen som går genom handtaget sitter inte längre i rätt läge och hittills har jag inte lyckats åtgärda det. Jag har för all del inte ansträngt mig så väldeliga, det är lika enkelt att lämna dörren på glänt, men det irriterar mig att låset inte fungerar.

Vad jag kan förstå, behövs inga nya delar. Dom gamla håller säkert i 100 år till, det gäller bara att pilla dit tappen. Förutsatt att den inte är så sliten att den åker igenom hålen? Hm, det får bli en programpunkt under helgen.

Vykortsköpare
I samband med att vi bytte skrivbordsbakgrund under kursen idag, utbrast en av deltagarna: ”Och så vet jag att du är en duktig fotograf!”. Jag blev så häpen så jag inte kom mig för annat än att niga. Sen återfick jag fattningen och tackade så mycket för vänligheten.

Hon hade minsann köpt flera av mina vykort och blev glad då jag talade om att det nu finns höstmotiv att köpa. Jag passade också på att visa mina utställningsbilder eftersom dom råkar sitta direkt vid in­gån­gen till vår kurslokal.

Späckat program
I morgon har jag tänkt åka upp till FPA för att visa att jag lever, därefter har jag bokat in ett kund­besök i Dalsbruk och som avslutning ska jag gratta ett födelsedagsbarn i efter­skott. Full rulle med tanke på att jag känner mig upptagen redan om jag har en enda tid att passa.

Fredagen är något lugnare – bara två tider att passa. På lördag är jag faktiskt obokad och reserverar redan nu den dagen som ”egen-tid” för att kunna vara trevligt sällskap på söndag kväll. 🙂

Egentligen begriper jag inte varför jag bokar tider med folk? Det räcker väl om man säger till exempel ”mellan två och tre”. Troligen är det nån kvarleva från yrkeslivet. Av respekt för andras tid fastslår jag ett klockslag och försöker hålla den tiden. Men jag gillar det inte. Då känner jag mig ofri.

Å andra sidan blir möten eller besök aldrig av om jag säger ”nån gång nästa vecka” har jag märkt. Då förtränger jag dom helt och tycker det är nesligt när nån är tvungen att påminna mig om vad jag lovat.

Tips på en optimal lösning mottas tacksamt!