Jag har bränt hundralappar, skickat dödsfallsintyg och vändagskort och fått nog av E10. Mia gillar vitlök och har utmärkt sig igen.
Bränt hundralappar
I söndags hade jag vilodag, men i förrgår tog jag en titt på graven där begravningsblommorna lades efter jordfästningen. Jag hade förväntat mig att se kistdekorationen, men den åkte tydligen med kistan till krematoriet.
Det innebär att ett par hundralappar också går upp i rök, men jag förstår att dekorationen var så väl fastsatt att begravningsentreprenören inte ville/kunde ta loss den. Eller så är det kutym att den lämnas kvar på kistan?
Dödsfallsintyg och vänkort
I måndags hade jag diverse ärenden till Kimito och kände mig lite harmsen över att utdraget ur befolkningsbokföringen (dödsfallsintyget) ännu inte hade kommit, annars hade jag kunnat ordna mammas ärenden på banken samtidigt.
Innan jag åkte hämtade jag posten. Och där låg det ju, så himla bra! Som sagt, i min värld sker det ofta små mirakel. 🙂
Igår postade jag således en bunt med dödsfallsintyg till företag och organisationer både i Sverige och Finland. I samma bunt låg vändagskorten som jag kände för att skicka i år. Det är ju faktiskt viktigt att hedra också dom levande.
Nog av E10
Nu har jag fått nog! Gårdagens 60-graders tvätt tog drygt fem timmar i stället för en och en halv… Vid varje vattenpåfyllning stannade tvättmaskinen och visade den irriterande välbekanta felkoden E10. Jag borde förstås ha suttit bredvid och tryckt på start-knappen varje gång, men jag hade viktigare saker för mig.
Idag ringde jag servicefirman som samarbetar med våra lokala vitvaruleverantörer. På onsdagar bevistar dom tydligen vår ö, så nästa onsdag blir felet åtgärdat (mellan 11 och 13) – hoppas jag innerligt!
Min teori är att felet uppstår av samma anledning som stoppen i duschen tidigare, dvs sjövattnet innehåller orenheter som passerar silen i bottenventilen och som den (löjligt) känsliga apparaturen inte gillar eftersom E10 är felkoden för problem med vattentillförseln. Efter att jag tog bort silen från blandaren till duschen har jag inte haft ett enda stopp, så jag förväntar mig att det här kan åtgärdas på samma sätt.
Mia gillar vitlök
Jag har aldrig hört talas om en katt som gillar vitlök, men det gör Mia, hör och häpna. Då menar jag inte vitlökskryddade livsmedel, utan färsk vitlök.
Förutom aioli, gillar jag gräddfil med pressad vitlök och gjorde i ordning en skål härom dagen. Igår åt jag upp det sista och ställde fram skålen till Mia i tron att hon skulle avskräckas av lukten, men ingalunda, hon slickade förtjust i sig resterna. Det måste väl ändå vara högst ovanligt?
Tredje gången gillt
Igår kväll var det dags igen. Strax innan jag skulle gå och lägga mig hörde jag en konstig duns från vardagsrummet. Eftersom Mia var i ”högform” antog jag att det var hon som ställt till med nåt.
Mycket riktigt. Vasen med den ståtliga magnoliakvisten jag fick av min passagerare i måndags låg på golvet och det mesta av vattnet hade givetvis runnit ut, både på mattan och på golvet. Suck.
Mia satt en bit ifrån och tittade på mig med uppspärrade ögon. Hon mindes säkerligen hur arg matte lät och såg ut vid dom föregående incidenterna, men den här gången nöjde jag mig med att morra dovt.
Hon smet i väg nånstans men var efter en halv minut lika yster och sprallig igen och tyckte det var roligt att se golvtrasan åka fram och tillbaka. Då hade matte redan lugnat sig så vi var sams igen. 🙂
Uddmors betraktelser 