vinterklar

av

25.11 – Ute‑ och innepyssel

Jag är beredd på vinter, har skickat en beställning och blivit blöt i baken. Mia kan konsten att chilla.

sparBeredd på vinter
Igår plockade jag undan det sista som återstod efter sommaren. Bland annat ett par förfrusna blom­mor och vatten‑, respektive skräptunnan. Kylan och snön vi fick i början på november var en föraning om vinter, men nästa gång lär det bli allvar förstår jag.

Det ska bli spännande att se hur mitt experiment utfaller. Jag har beslutat att inte investera i en ny värmepump, så frågan är hur långt vedeldning och ett par element räcker? I värsta fall får jag väl skruva på fler och sabba min el­för­bruk­nings­sta­tis­tik.

Detaljerad beställning
Idag gick en detaljerad beställning i väg med posten. Hembygdsföreningen behöver för­nya en tryck­sak och uppdraget föll på min lott. Det svåraste var onekligen pappersvalet. Inget tillfrågat tryckeri hade den kvalitet vi var ute efter, så det fick bli en kompromiss.

Man kunde ju tro att Finland som är ett ”pappersland” hade mer att bjuda på, men så är tydligen inte fallet, vilket förvånade mig. Mindre mängder i små storlekar finns att få i olika varianter, men inte det papper som levereras till trycke­rier­na har jag förstått.

I tillägg till den bifogade layouten och texten, specificerades typsnitt, storlek och stil för säkerhets skull. Då kanske resultater blir som tänkt och vi kan godkänna första korrekturet.

Silverpilen 2Blöt i baken
På eftermiddagen behövde jag uträtta en del ärenden vilket krävde en bilresa. När jag låste upp Silverpilen upptäckte jag att sidorutan stod på glänt på förarsidan men trots det ymniga regnet härom natten verkade inget särskilt vått.

Då jag hade åkt några kilomenter insåg jag faktum. Jag kände att jag var alldeles blöt i baken. Sitsen hade förstås sugit upp vattnet.

Den lilla fukt som syntes på golvmattan hade lurat mig kapitalt. Som tur hade jag en jacka som gick ner över ändan så ingen behövde tro att jag kissat på mig. 😀

Mia kan konsten att chilla
Så länge det var snö och kallt ute, så gott som vägrade Mia att vistas utomhus annat än för att uträtta sina behov. Det hände för all del också flera gånger att hon nyttjade sin innetoa. Däremellan sov eller chillade hon på sina favoritställen. Den konsten kan hon, som alla katter. 🙂

mia-chillar

av

6.1 – Värmetörst och annat

Udden har ny morgonrutin, varmaste plaggen är i bruk, det har hörts krafs och gnagande, jag har skrivit brev och protokoll och det luktar bränd kaffesump. Mia har blivit innekatt.

BrasaNy morgonrutin
Sen ”rysskylan” strömmade in över oss för ett par dar sen med dryga 20 minusgrader har vi ny morgonrutin på Udden: Först eld i köksspisen, sen morgonkaffe. Allt för att hålla ner elräkningen (Udden har elvärme).

Varmaste plaggen i bruk
Igår flyttade sommarskorna in i sin bananlåda och den andra tömdes på varma vinterkängor och ‑stövlar. Det kändes också synnerligen aktuellt att hämta vinterkapporna på vinden med anledning av dom låga temperaturerna, så nu är jag rustad för -30 hoppas jag. På torsdag skulle det visst bli kallt på riktigt. :-/

Flanellakan har jag redan sovit i ett tag, men sängvärmen utökades igår med flanellnattlinne. Flanell är väl ett material värd en stor eloge! Enda nackdelen är att det är stumt, vilket gör att man ofta vaknar när man vänder sig i sängen. Nattlinnet stretar emot. Men hellre det än att frysa!

Krafs och gnagande
Igår hade en fyrfotad varelse med lång svans bestämt sig för att invadera ett utrymme ovanför disk­bänken. Det hördes krafs och gnagande hela dagen och kvällen. Sågspånen dråsade ner från allsköns springor i jämn takt.

Mia parkerade sig förväntansfullt på eller nedanför diskbänken för att få tag i inkräktaren, men hon blev tyvärr besviken. Det presumtiva bytet lyckades till all tur inte ta sig igenom väggarna. Idag har det varit tyst, så antingen är boet färdigt eller så har inkräktaren insett det hopplösa i företaget.

ProtokollSkrivit protokoll
Igår kväll hade väglagets styrelse ett snabbmöte angående den delvis preskriberade fordran (se inlägg 1.1.2016). Under mötet framgick att leveranserna sträckte sig från 2004 till 2015 och att vi var skyl­diga att betala för två. I inlägget 1.1 uppgav jag annat, beklagar. Även solen har fläckar sägs det.

Majoriteten ansåg att vi för att behålla våra goda relationer skulle betala fakturan i sin hel­het, men via brev påpeka preskriberingstiden. Genast efter mötet författade jag brevet och mejlade det till ord­fö­randen för godkännande. Idag har jag skrivit och skickat det korta protokollet.

Bränd kaffesump
Strax före läggdags igår inträffade en malör. Jag tappade taget om vattendunken som stötte tilll kaffe­pannan som landade på den heta spisen, vilket fick till följd att resterande kaffeskvätt och en hög med kaffesump stektes omedelbart.

Kaffedoft har jag inget emot, men bränd sump luktar apa. Ännu i morse sped sig odören när jag eldade trots att jag hade försökt rengöra hällen.

Lyckligtvis var det inte mycket kvar i vattendunken så jag slapp åtminstone torka upp fem liter vatten mitt i natten. Det kunde alltid vara värre. 🙂

Mia i banalådaMia är innekatt
Gårdagens kyla (-20,2) fick Mia att bli innekatt. Ljudet av krafsande och gnagande bidrog också för­stås. Hon gick inte ens ut och uträttade sina bestyr, utan föredrog att bajsa och kissa i sin innetoa. Hon hjälpte givetvis också till med att packa upp vinter­sko­do­nen.

I morse hade vi ännu kallare, -22,2 så jag förväntade mig samma beteende men hon överraskade mig. Ute­vis­tel­ser­na har för all del varit minimerade tidsmässigt men hon har inte använt innetoan idag. Hur som helst är den rengjord och har fått ny sand om, utifall att, lilla fröken vill använda den. 🙂

av

14.10 – Vinterförberedelser

Silverpilen är (nästan) klar för vinter, jag har fått en biologilektion, fastnat i motorsågen och båtarna är på land. Mia har haft ett långpass.

MotorvärmarkabelNästan klar för vinter
Igår gjorde jag Silverpilen klar för vinterväder. Motorvärmare och elkabel är på plats, snö­bor­star, snö­spade och isskrapor ligger i ”skuffen”. Än så länge sitter sommardäcken på, men snart är det dags att byta dom också.

Biologilektion
På eftermiddagen höll jag till i stranden. Jag hade fått den lysande idén att använda den antika pinn­stegen som båtslip och bar ner den i förhoppning om att få upp båten utan hjälp.

Innan jag öste båten och drog den till ”vinterhamnen” fick jag en liten biologilektion. Svanparet hade som vanligt varit uppe i viken och provianterat, men var nu på väg därifrån. Det vill säga hannen(?) hade bestämt att det var dags att dra, honan var tydligen inte riktigt beredd än.

För att skynda på sin dam hade han ett speciellt ljud som jag aldrig har hört tidigare. Det lät nästan som en häst som frustar dämpat, men avslutades med början till en trumpetton. Lockropet upp­re­pades tre gånger, sen såg jag honan komma simmande i god fart. Tredje gången gillt verkade gälla här också.

(Av ovanstående framgår mina fördomar tydligt… Jag kan inte se skillnad på hanne och hona, åtminstone inte på långt håll, men förutsatte alltså att det var gubben som bestämde i familjen. Det kanske var precis tvärtom? :D)

Fastnat i motorsågen
I morse bestämde jag mig för att förlänga garantin på elmotorsågen. Genom att registrera sig och produkten på tillverkarens sajt kunde man förlänga garantin till tre år (i stället för ett).

Det krävde förutom personuppgifter, modellbeteckning och serienummer. Eftersom sågen var par­kerad i boden, slängde jag på mig sjalen över morgonrocken (termometern visade -0,3) och gick dit.

Jag drog fram sågen ur den vita plastpåsen som den ligger i, vände och vred på den tills jag hittade numret och la tillbaka den i påsen igen. Då satt jag fast. Sjalen hade fastnat i ”taggarna” som jag antar ska förhindra att man sågar för nära stammen. Förhoppningsvis är det första och sista gången jag fastnar i den!

BåtslipBåtarna på land
Som om han kunde läsa mina tankar igår, ringde händige släktingen vid lunchtid och undrade när jag har tänkt ta upp båten? ”När som helst” svarade jag. ”Åkej, då kommer jag inom en liten halvtimme” sa han. En kort stund senare hördes ”spinnet” från fyrhjulingen, som rullade ner mot stranden så jag lämnade matportionen på hälft, drog på stövlarna, tog fram arbetshandskarna och gjorde honom sällskap.

Det visade sig att min lysande idé var fullkomligt beck­mörk. Pinnarna på stegen skapade snarare mer motstånd än underlättade uppdragningen. Så nu vet jag det. Dessutom glömde jag att vända båten med aktern upp mot land så vi fick baxa runt den. Kondensvattnet rinner nämligen ut i fören och ska därför luta neråt. Det man inte har i huv’et får man ha i benen, eller i armarna i det här fallet.

Jag hade visserligen inte fått svar på min fråga till sommargrannen psykologen, men jag antog att hon också ville ha sin båt uppdragen, så den fick samma behandling som min. Hjärtligt tack än en gång för be­nä­get bistånd! 🙂

Långpass
Vid elva-snåret igår förmiddag var Mia in och kollade läget, sen såg jag inte henne förrän tio över sex! Från fyra framåt lockade jag på henne med ojämna mellanrum, men till ingen nytta.

I regel brukar hon vara hungrig vid halv sex-tiden men syntes inte till nu heller. Gissa om matte våndades… Jag hade redan kollat att hon inte var instängd nånstans och ringde till slut till grannen för att höra om hon hade synts till där, men fick nej som svar.

Klockan sex beslöt jag gå till soptunnan. På nåt sätt kände jag på mig att hon kunde finnas åt det hållet. Jag hann bara plocka fram soppåsarna och stänga dörren till vedlidret så såg jag henne komma trippande nerför skogs­­stigen.

Jubel och klang utbröt givetvis. Vilken lättnad att hon var hemma och välbehållen! Just då önskade jag intensivt att vi kunde prata samma språk så jag hade fått höra var hon hållit hus. Men slutet gott, allting gott.

Långpasset hade av allt att döma varit påfrestande. Efter en extra stor portion mat gick hon raka spåret och la sig och ville inte gå ut mer den dagen. Det var matte fullt nöjd med. 🙂

Mia är trött