träolja

av

22.6 – Mest mammas förtjänst

Tack vare mamma har flaggorna hissats, middag och kaffe serverats i bersån och disken är borta. Tack vare mig är borden oljade.

FlaggaFlaggorna hissade
Igår insisterade mamma på att flaggan skulle hissas. Första gången sen jag bosatte mig på Udden… Jag tyckte (förstås) att det var onödigt, men lät henne få som hon ville. Hon tyckte också att jag skulle sätta upp den lilla jämtländska flaggan så jag gjorde henne till viljes där också.

När nationens flagga väl fladdrade i vinden tyckte jag den såg ganska pampig och högtidlig ut trots allt. Mamma påpekade för övrigt att den ska hissas på halv stång när hon har dött och på helstång när hon är be­gravd. Men jag lovade inget säkert, det är ju inte sagt att jag minns det om det blir aktuellt.

Middag och kaffe i bersån
Igår kväll åt vi midsommarmiddag i bersån. Vädret var idealiskt. Fortfarande 20 grader varmt framåt halv åtta-tiden och svag vind.

Det blev traditionell midsommarmat – nypotatis, ett antal sillsorter med tillbehör och en kall Skåne som kronan på verket. Desserten var lika given, jordgubbar med vispgrädde. ”Tänk om dom rika visste hur bra dom fattiga har det” konstaterade vi.

Lur i hammockenDagens eftermiddagskaffe intogs också i bersån, fast idag behövdes parasollet. Dagen har inte varit lika varm som igår och vinden har tidvis varit frisk, men man kunde absolut inte klaga på vädret. Både mamma och Mia såg ut att må gott i hammocken före kaffet.

Det är också mammas förtjänst att går­da­gens disk försvann. Ja, och så är det ju givetvis mammas – och pappas – förtjänst att jag finns till och kan njuta av min härliga tillvaro på Udden! 😀

Borden oljade
Midsommarhelgen har ingalunda hindrat mig från att göra lite nytta förutom att serva med ät- och drickbart. Det doftar träolja i verandan.

I torsdags kväll monterade jag två nyförvärv i obehandlat trä och igår och idag har målar­penseln varit i flitig användning. I morgon ska jag olja det andra bordet en sista gång, sen är allt klart. Dom av­fa­sade ändarna på staketet i bersån fick också en dutt och led­stänger­na på bryggan en andra omgång när jag ändå var i farten.

Mitt gamla nattduksbord som för närvarande används som bord på trappan(!) blir utbytt och bordet som ska stå på bryggan får äntligen komma dit det ska i och med att jag tar ett nytt ”planteringsbord” i bruk. Finfint blir det tror jag. 🙂

av

3.7 – Grönt är skönt

Jag har fallit för en frestelse, påbörjat en ny punkt på att göra-listan och haft besök.

Oemotståndlig
I samband med andra ärenden åkte jag in till Tallbo trädgård igår. Det var dags att byta ut violerna jag köpte i maj. Dom står sig för all del ett tag till, men såg förvuxna ut i amplarna.

När jag hade bestämt mig för värdiga er­sät­tare kom jag i håg diamantblommorna. Jag köpte ju tre innan dom riktigt hade slagit ut och nu visar det sig att två har samma färg. Då var frågan vilken den tredje färgen var?

Gyllengula lyste dom nu i full blom. Då kunde jag inte motstå frestelsen – en till kunde jag alltid få plats med. Fast nu var ju blombänken redan full och jag ville inte plantera om, så den gula har fått en egen plats vid ”pumphuset”. Namnsdagsblomman (i trä) som har stått där hittills var enklare att plantera om.

Ny punkt
Idag tog jag i tu med punkt fyra på att göra-listan. Väderleken var optimal. Det var sol, lagom vind och lagom varmt. Redan i april köpte jag träolja och pensel. Nu skulle bryggan oljas.

I år bestämde jag mig för att sätta lite färg på bräderna och ville helst stryka på impregnering för att slippa olja om varje år. Händige släktingen tipsade mig om att det finns en extra fukttålig im­preg­ne­ring, men den fanns tyvärr inte i rött… Nä, jag skojar, röd brygga vill jag faktiskt inte ha fast jag gillar rött i övrigt.

Just den impregneringen fanns bara i brunt och det ville jag inte ha, det har ju alla andra. 😉 Grön skulle den förstås vara. Då fick jag hålla till godo med träolja upplyste den unga damen mig. Jag tvekade inte en sekund, jag skulle absolut ha grön brygga i fortsättningen. Även om det innebar att jag måste olja om den varje år.

Rätt så korkat eller hur? Då kunde jag ju lika gärna ha köpt en vanlig impregnering i grönt. Men se den tanken slog mig inte just då.

Sen gällde det att välja rätt grön färg. Den fick absolut inte vara ärtgrön eller mossgrön. TVT 5067  föll mig i smaken med tanke på att bräderna har mörknat under dom här fem åren.

Det var ohyggligt spännande att stryka den första brädan… Innan oljan hade dragit in och torkat lite trodde jag att jag hade gjort en dundertavla. Kulören såg på tok för gulgrön ut, men sen blev nyansen helt perfekt. Faktiskt bättre än på färgkartan. 🙂

Bildkomposition och -motiv var den unge mannens förslag. 😀

Besök
Strax innan jag var klar med första bryggsektionen fick jag en sticka i stortån. Fråga mig inte hur jag lyckades med det? Ont som attan gjorde det efter en stund, så till slut beslöt jag ta paus för att plocka ut den. ”Det är väl nån mening med det också” muttrade jag för mig själv medan jag la på locket på oljeburken.

När jag tittade upp stod ”den unge gentlemannen” halv­vägs ner i backen. ”Jasså, där är du” sa han. ”Jag har ringt fyra gånger men inte fått svar, men jag förstår varför” sa han och fortsatte: ”din telefon ligger inne i köket”. Jag bekräftade att så var fallet för att den låg på laddning.

Efter att ha pillat ut stickan och blodat ner mattan och halva foten (nästan) satte jag på ett plåster och talade om för den unge mannen att det inte blir nån servering förrän jag är klar med resten av bryggsektionen. Det fann han sig i och höll mig sällskap medan jag kröp och knäade för att stryka dom sista bräderna.

Sen blev det lunchpaus för min del – smörgås och fil. Den unge mannen erbjöds rabarbersaft och glass, vilket han tackade ja till.

Efter besöket återgick jag till arbetet. Två sektioner är alltså klara, nu är det bara resten kvar.