1.8 – Längre än vanligt-inlägg

Gamla klädhyllan har ny ägare, det är fel i givaren och språkfloran har utökats. I natt vakade jag, idag har jag blivit intervjuad och undrar häpet vart den här dagen tog vägen?

Ny ägare
Igår morse hörde fru grannen på udden mittemot av sig och undrade om mitt erbjudande om att överta den pensionerade klädhyllan fortfarande gäller? (Se slutet på inlägget 30.7) Jag svarade jakande och fick besked om att den hämtas på förmiddagen.

Potatis 2Ett par timmar senare dök hon upp. Breddmåttet var dess värre 10 cm mer än önskat men vi var över­ens om att hennes händige make skulle kunna fixa det lätt som en plätt. Gubbar mår liksom bättre när man sätter dom i arbete har jag förstått. 😀

Sen citerade hon tant Sissi, faster till sommar­gran­nen psykologens far: ”Hur mycket kostar det om det kostar nåt?” Just det här myntade uttrycket hade jag inte hört tidigare, men anammade det ome­del­bums. Så ska jag också uttrycka mig i fortsättningen!

Så klart kostade hyllan inget, jag var bara glad att den kom till användning, men det hindrade inte fru grannen från att överlämna en zucchini och minst en månads potatiskonsumtion för att hon visste att min torkat bort.

Innan hon överräckte potatispåsen öppnade hon den, tittade ner i den och sa: ”dom är inte så häva”. Inte så häva!?! Undrar vad hon då jämför med? Den var ju jätte­fin! 1000 tack än en gång!

Fel i givaren
Klockan 13 hade jag tid hos bildoktorn i Dalsbruk för att kolla elfelet. ”Den blir nog klar om några timmar” sa killen som tog emot den. ”Några timmar?!?” hojtade jag och såg framför mig ett par taxiresor, alternativt ”ring en vän”. ”Nåja ett par timmar i alla fall” backade han till. ”Det går nog på en dryg timme tror jag” insisterade jag, ”jag är tillbaka då”.

Helt rätt, bilen var klar när jag återkom efter 1,5 timme. Eller rättare sagt var felsökningen klar. För båda felen krävdes utbytesdelar. Det tackade jag bestämt nej till, jag orkar nog pilla upp låsknappen till bakdörren också i fortsättningen och att jag inte ser yttertemperaturen i displayen kan jag också stå ut med. Nu vet jag i alla fall att det inte beror på ett kabelbrott eller nåt liknande.

Utökad språkflora
Bara för att jag kunde ta mig extra god tid att veckohandla var jag klar redan på en halvtimme. Typiskt. Vad skulle jag hitta på att fördriva tiden med nu då?

RH-interiörJag bestämde mig för kaffe och macka på Rosala handelsbods uteservering. Jag hade ingen lust att släpa på mina tunga matkassar nån längre sträcka.

Jag blir alltid lika glad när jag ser att man har ett konsekvent affärskoncept i sin verksamhet. På det här kaféet får man en båtformad bricka i trä och smörgåsen serveras på en trekantig Skärgårds­smaks-assiett i porslin. Ingen plast så långt ögat når.

Pricken över i:et var askkoppen. En handgjord skapelse i plåt bestående av rester från nåt slags tomat­burk. Bara den är värd ett besök! 🙂

Medan jag tuggade i mig den smarriga mackan (hembakat bröd, parmaskinka, ost, tomat, lök och sallad) och sörplade på kaffet kändes det som om jag var utomlands.

Förutom de båda inhemska språken uppfattade jag tyska från paret som satt bakom mig, en rysk familj strosade förbi och i matbutiken hade jag hört franska och ett språk jag inte kunde härleda. Fantastiskt att så många utländska turister har hittat till våra avkrokar!

Nattvak
Ganska exakt halv tre i natt väcktes jag av Mias jamande och förstod genast varför. En störtskur kastade sig på plåttaket.

Ända sen den hemska åsknatten för två år sen betyder mörker och störtregn att det är farligt att vistas inomhus enligt Mia. Hon blir så rädd så hon skakar, stackars liten. Efter ett miss­lyckat försök att lugna henne, fick hon som hon ville. Jag tog på mig morgonrocken, tände lyset i verandan och följde med henne ut på trappan.

Hon kurade ihop sig halvvägs under bordet och jag stod bredvid tills regnet lugnade sig. Sen bar jag in henne, låste och släckte igen. Den här gången stannade hon kvar bredvid mig i sängen även om öronen var på helspänn en stund innan hon tillät sig slappna av och lugnas av mitt kelande.

Tur det inte händer så ofta och att vi har sluppit åskväder hittills.

ÅU-logoTelefonintervju
Igår såg jag att jag hade ett missat samtal och senare på dagen talade vår (Daphnias) ordförande om att ÅUs lokalreporter hade sökt mig för en intervju. Artikeln skulle handla om sjön och dess hälso­tillstånd.

Idag fick vi så kontakt och jag svarade på hennes frågor. Hon bad mig också ta bilder på det vi hade pratat om och skicka dom inom en timme. Snabba ryck. ”Du som är så händig med både kamera och dator” tyckte hon. Med den taktiken är det ju svårt att säga nej. 😀

Här finns ”försmak” av artikeln och i morgondagens tidning kan vi tydligen läsa mer.

Vart tog dagen vägen?
På grund av nattvaket steg vi inte upp förrän efter nio, så dagen har varit kortare än vanligt, men jag fattar ändå riktigt inte till vad tiden har gått åt?

Fram till lunch var det för all del diverse telefonsamtal i ett Daphnia-ärende men eftermiddagen försvann lika fort utan att jag har uträttat nåt vettigt. Men förhoppningsvis får jag en ny dag i morgon. 🙂

PS. Jag får nog sluta berömma Mia… I morse kom hon in med en nästan lika stor mamma vattensork, gårdagens ex var en pappa. DS.

9.11 – Hårdvara, mjukvara och matvara

Dagen började tidigt och tangentbordet har anlänt. Jag har blivit intervjuad, borde ha ­för­säkring och har kokat ”fiskpotatis”.

Tidig väckning
I morse vaknade jag strax före sju. Mia syntes inte till, men dök upp omedelbart när hon hörde att jag rörde på mig under täcket. Hon är nog den enda som kan göra mig glad den tiden på dygnet. 🙂

När jag hade öppnat hennes lucka och släppt ut henne fick jag syn på gry­nings­ljuset. Vackert som en tavla.

Att aftonrodnad betyder vacker natt kan väl stämma, men att morgonrodnad betyder slaskig hatt stäm­mer då inte. Åtminstone inte idag – solen har välsignat oss hela dan.

Tangentbordsankomst
Igår mejlade GSM-Store att tangentbordet var på väg och idag SMSade Itella att jag kunde hämta paketet. När ärendet väl hanterades gick det fort. Jag ska för all del inte skylla på GSM-Store, det är inte alls sagt att det enbart är deras fel. Men då kunde dom väl ha talat om det tycker jag?

Enligt mejlet är tangentbordet inte likadant som det förra, men nog trådlöst. Det var ingen över­rask­ning, det visste jag redan eftersom den modellen inte finns kvar i Logitechs sortiment har jag sett.

Återstår att se vad dom har ersatt det med? Jag hade ingen lust att förbruka bränsle bara för den sakens skull, det får ligga kvar till nästa vecka.

Telefonintervju
Tänk att en del företag fortfarande använder sig av tele­fon­inter­vjuer? Igår ringde en finskspråkig dam och und­rade om jag ville svara på några frågor men jag avböjde med motiveringen att jag var på väg ut genom dörren. Vi kom överens om att hon skulle ringa idag i stället.

När hon ringde idag på förmiddagen hade jag redan glömt att jag hade lovat vara tillgänglig, men jag hade ju inget bråd­skan­de för mig så jag ställde upp. Dels var jag nyfiken på vad frågorna gällde och dels ville jag veta vem som var hennes uppdragsgivare.

Frågorna gällde företagets bank‑ och försäkringstjänster och frågeställare var Itella fick jag reda på. Tanken slog mig att Itella kanske planerar starta bank med företag som målgrupp, men enligt webbsajten har dom redan såna tjänster så där var jag fel ute. Syf­tet var förmodligen en kon­kurrent­ana­lys.

Jag kunde inte låta bli att fråga intervjudamen varför frågeformuläret inte kunde besvaras på nätet i stället? Det kunde hon inte svara på förstås, hon hade ju bara betalt för att ringa företagen och ställa frågorna. Att frågorna bara fanns på finska tycker jag förresten är bedrövligt, Itella har ju faktiskt både svenska och engelska på sin sajt.

I behov av försäkring
Idag klantade jag till det igen. En av dagens arbets­upp­gif­ter var att beskära schersminbusken och för att nå dom längsta kvistarna krävdes stege.

I fjol investerade jag i en som också kan användas som A-stege just för ändamålet men an­vän­de den aldrig då. Men nu var det läge. Frågan var hur jag skulle haka fast den?

Jag fick till nåt slags A-form men tyckte det såg be­syn­ner­ligt ut… I den vinkeln gjorde vinkeln på steg­fötterna inte mycket nytta tyckte jag, men klev upp på första steg­pin­nen för att testa.

Om jag hade haft (ännu) sämre reflexer hade jag an­tag­li­gen behövt sys och skaffa nya glasögon – stegen planade ut och la sig platt på marken. Alltså hade jag låskrokarna i fel läge.

Usch, vad klantigt. Jag kanske borde teckna en olycks­falls­för­säk­ring trots allt?

Fiskpotatis
Nån som har prövat kokt potatis med fisksmak? Det har jag. Fast inte frivilligt.

Jag kunde inte begripa varför det luktade rökt fisk i kylskåpet fast fisken var slut för länge sen? Idag upptäckte jag varför.

Fisken förvarades inslagen i papper i en av grönsakslådorna tillsammans med två morötter och lite potatis i var sin plast­påse, men var så fet att fiskfettet hade sölat ner både potatis och lådbotten. Morotspåsen likaså, men morötterna hade klarat sig.

Att tvätta potatis som är indränkt i fiskfett var en ny upplevelse. Inget jag behöver göra om kan jag lugnt säga! Både potatisbunken och rotsaksborsten krävde rengöring med diskmedel efter det.

Potatisvattnet i kastrullen såg också mysko ut, men fisksmaken hade inte trängt in genom skalet. Det hade för all del inte gjort nåt. Idag stekte jag strömmingsflundror till middag så smakupplevelsen hade kanske inte skadat? 😀