röjsåg

av

21.9 – Katter och människor

Jag har blivit erbjuden en kattdam, haft kursstart, ådragit mig en fotbollsskada och haft välkommet besök.

Katterbjudande
I förrgår överlämnade brevbäraren min post personligen. Jag tog för givet att jag hade post som skulle kvitteras, men hon hade ett annat ärende.

Hon undrade om jag inte vill ha en katt till – en ettårig kattdam som heter Selma? Sen förklarade hon varför hon sökte nya katthem, främst till innekatterna. Läkaren har konstaterat att hon lider av allergi och har rekommenderat henne att göra sig av med dom. Usch vad tråkigt, både för henne och för katterna. 😦

Hon förklarade att hon inte vill lämna dom till vem som helst och tyckte att Selma skulle få det bra hos mig och Mia. I samma ögonblick kom Mia gående, så jag frågade henne om hon vill ha en kompis? Mjau svarade hon, vilket jag tolkade som ett nej och brevbäraren som ett ja (förstås).

Jag bad om betänketid ett par dar och har nu svarat att jag inte vill åta mig en kisse till. Det räcker gott att jag oroar mig för Mia, jag vill inte dubbla min oro. Dessutom undrar jag hur Mia skulle rea­ge­ra på att få konkurrens om revir och matte? Fast det kan man förstås inte veta förrän man prövat.

Kursstart
Höstens första kurs (Bildbehandling i Picasa) startade igår. En liten grupp damer infann sig, varav alla utom en är tidigare kursdeltagare så det kändes bekvämt.

Förkunskaperna är också ganska likartade, vilket underlättar genomgångarna. Det innebär att jag har fyra trevliga torsdagar att se fram mot. 🙂

Fotbollsskada
I eftermiddags beslöt jag göra en vända med röjsågen och inviga skyddshjälmen. Sågen startade snällt, men ”dog” innan jag hann börja röja. Hur jag än micklade med choken fick jag inte i gång den. Jag fick en flashback från pro­ble­men med den förra röjsågen och svor tyst för mig själv.

Sen kom jag på den ljusa idén att kolla hur mycket bränsle det fanns kvar i tanken. Den var inte snustorr, men bränslet var definitivt på upphällningen. Det förklarade ju saken. Utan bränsle är det förstås omöjligt att starta.

Efter påfyllning gick den i gång och uppförde sig oklanderligt tills jag tryckte på stopp-knappen. Det mesta av den frodiga växt­lig­heten ovanpå avloppstanken är därmed decimerad, liksom lupinslänten och ett par ställen till. Wow, vilken skillnad!

När jag hade röjt klart och satt på bettskyddet kände jag att det gjorde ont i mitt högra knä. Först trodde jag det kom sig av att jag hade gått i gummistövlar. Jo, jag får faktiskt ont i knäna av gummi­stövlar ibland, hur knäppt det än låter.

Efter en stunds tryckande och masserande lättade det. Under tiden kom jag på att smärtan nog sna­rare berodde på att jag hade svängt utåt med höger ben för att stötta röjsågen när jag föste undan kapat gräs. Ungefär som fotbollsspelare gör när dom stoppar eller sparkar bollen med insidan av foten. Den rörelsen ska jag försöka undvika i fortsättningen.

Besök
Som avslutning på dagen fick jag sällskap till kvällsteet. Under telefonsamtalet med den rara Troll­karlen tidigare idag kom vi under­fund med att det var länge sen vi sågs.

Det visade sig vara den 24 juli när jag kon­sul­terade kalendern i Outlook så det var ju faktiskt ett bra tag sen. Efter ett par muggar te och några skorpor var vi à-jour igen.

av

6.9 – Avslut och inledningar

Igår lämnade mamma oss och jag deltog i lärarträffen. Idag har jag skrivit tack-kort, testat nyinköpet, fått hjälp att komma ihåg och egot har fått en kick.

Avsked
Igår eftermiddag tog mamma avsked från Udden och begav sig tillbaka till stan. Med sig fick hon lite zucchini, potatis, rabarber och kärleksört. Hon har ju varken trädgård eller potatisland stackar’n. 😀

Lärarträff/-möte
Prick 18.30 igår kväll steg jag och en kollega in på Strandhotellets veranda. Vuxen­in­sti­tu­tet inleder höstterminen med nyttig info, gemensam samvaro och lite ätbart.

Alla andra var redan samlade runt ett långbord, men vi var ju faktiskt inte sena. Rektorn kallade det för lärarmöte, men den informella miljön och samvaron tycker jag passar bättre under benämningen lärarträff.

Helt otroligt, jag har 79 kolleger totalt! Dock var bara ett tjugotal samlade igår. Lika bra det så man har en chans att komma i håg vem som är vem och vilka kurser dom håller.

Fast här i Finland ”drar” man allting. Man drar ett projekt, drar en utbildning och drar kurser. Av­sky­värt språkbruk som är direktöversatt från finska. Språkpolisen ogillar. 😦

Tack-kort
För att inte glömma, skrev jag tack-kort idag till alla som uppvaktade mig på födelsedagen. Det blev en ansenlig kortbunt. Dom får hålla till godo med mina vykort men motiven är valda med omsorg för varje mottagare.

Testkörning
Efter lunch drog jag på mig långbyxor och höst-arbetsjackan. Det kändes kallt och vinden var inte alls behaglig.

Nu skulle nyinköpet invigas och provköras. I måndags hämtade jag nämligen min senaste nyinvestering, en Husqvarna 323-RII.

Skyddshjälmen är fortfarande omonterad (se gårdagens inlägg) men jag bedömde att användningen av gräsklingan utgjorde liten risk för skador. Efter att ha justerat selen startade jag underverket borta vid grannens häck. Dikes­kanten och utrymmet närmast häcken fick bli testområde.

I min stora iver glömde jag hörselskyddet, men tröstar mig med att man tål 110 dB i en halv timme dagligen utan men, om man får tro gcaudio.com. Men i fortsättningen ska jag komma ihåg att använda det. Jag vill ju inte bli lomhörd tidigare än nödvändigt.

Resultatet blev precis så bra som jag hade förväntat mig och sågen uppförde sig som den skulle. Ett lyckat köp med andra ord. Jag gillar också att den använder miljövänligt bränsle så jag och min om­giv­ning slipper avgasångor och skadliga utsläpp. En ny och prydligare era är därmed inledd på Udden. 🙂

Påmind
Först när jag var hos frissan i eftermiddags och pratade bland annat om den avslutade sommar­lop­pisen kom jag på att jag har glömt att hämta intäkterna! Vilken tur att vi kom in på det sam­tals­ämnet, i morgon ska jag åka och inkassera innan jag glömmer det igen.

Ego-kick
En före detta kollega i Östersund hade skickat en vänförfrågan på Facebook idag och så snart jag hade bekräftat förfrågan, såg jag att jag hade två olästa meddelanden under rubriken Övrigt. Det ena kom från en ung man (född 1981 såg jag i hans FB-profil) i Turkiet som skrev: ”You are very beautiful.”

Sånt är ju trevligt att läsa ”på ålderns höst”. 😀 Egot slickade sig om munnen av förtjusning. Jag tackade för komplimangen, återgäldade den och lät förstås bli att tala om att jag var gammal nog att vara hans mor. Hur han hittade mig är en gåta, men på nätet är ju (nästan) allting möjligt.

av

25.5 – Kamper

Jag har agerat liekvinna, hittat Mias kombattant och premiärkört grästrimmern.

Liekvinna
Undrar varför man valde just liemannen som symbol för döden? I modern tappning skulle han antagligen hålla i en AK4 i stället och vara klädd i jeans och svettiströja med huva.

Jag nöjde mig med min lilla vasslie, linne, shorts och stövlar när jag skördade liv på löpande band idag. Mask­rosorna i ”vildmarken” på västra sidan av huset fick finna sig i att bli hals­hugg­na. Visserligen är dom vackra när dom blommar, men jag vill inte att dom fröar av sig.

Förlorad kamp
Igår eftermiddag kom Mia in och betedde sig inte som hon brukar. Jag såg att hon inte mådde bra, men kunde inte lokalisera orsaken förrän hon visade mig genom att slicka sig på bröstet och morra. Jag försökte undersöka henne men hon ville inte att jag rörde vid det onda stället.

Jag såg att hon var grön på tassarna så jag förstod att hon hade tampats med ett byte av nåt slag och trodde att hon eventuellt hade blivit stucken av geting i nåt skede eller möjligen gett sig på en orm igen.

Hon ville gärna stanna inne och ta igen sig så vi la oss båda två ett par timmar. När jag steg upp verkade hon piggare och ville gå ut så det värsta verkade vara över.

I morse upptäckte jag att hon var kletig i pälsen fram på bröstet och företog en försiktig under­sökning utan att hon protesterade. Under pälsen syntes ett tydligt märke efter ett ormbett. Kletet kom sig alltså av giftet.

Idag hittade jag kombattanten – en huggorm. Hon hade lämnat den i en sänka på ängen nedanför köksfönstret. Av blodfläckarna kunde jag se att hon hade bitit i hjäl den i nacken, men innan dess hade den alltså huggit henne i bröstet.

Skönt att veta att både hundar och katter blir immuna mot giftet, men smärtan känns förstås. Jämfört med hennes reaktioner i fjol har det här varit lättsamt och snabbt överståndet tack och lov.

Premiärtrimning
Det är dags att klippa gräset igen inom kort. Eftersom jag inte kommer åt överallt med gräs­klippa­ren, plockade jag fram min eldrivna grästrimmer. Genom att skarva utomhuskablarna kom jag också åt att putsa runt buskarna uppe vid tomtgränsen.

Jag börjar längta efter en röjsåg igen… En sån som har både såg- och trimfunktion. Det är nog enda verktyget som kan förhindra att allt växer igen. Undrar om det finns nån ”dammodell” som jag skulle kunna tänka mig att gilla?

En sökning på nätet resulterade i en intressant variant – en röjsåg som också kan användas som jordfräs! ”150 fläckar på en timme” låter väl bra? I mitt trädgårdsland räcker det gott med en tredje­del. Jag kan redan se framför mig hur jorden sprutar åt alla håll där jag går fram. 😀