Bristande självdisciplin

Min självdisciplin tenderar att bli allt sämre … Jag kan ha minimala ambitioner men lyckas trots det inte förverkliga dom. ”Det kan jag göra i morgon” är en vanlig tanke.

Jag är således expert på prokrastinering, det vill säga att skjuta upp saker och ting, också de allra enklaste. Enda undantagen är hygien och matlagning, men ofta ser jag till att maten räcker för två dagar.

När det gäller arbete på tomten är det lika illa. ”Äh, det gör jag i vår” intalar jag mig på hösten och när våren kommer ändrar jag mig till ”i höst”. Tomten ser ut därefter. 😦

Min sysselsättning är fullständigt improduktiv. Korsord, tevetittande och datorsurfande räknas knappast som produktivt.

Man kunde tro att tiden blir lång, men det är inga som helst problem. Jag sover halva dagen (nästan), äter frukost framför datorn och hänger kvar ett par timmar.

Sen är det ”kaffedags” och ett par timmar till framför datorn. Jag hinner nätt och jämnt få på mig kläderna innan det är dags att börja med maten.

Lustigt nog plågas jag inte av dåligt samvete. Det mesta jag skjuter upp finns ju kvar och om det inte gör det hade jag engagerat mig i onödan.

Fördelen med dåligt minne är att jag glömmer mycket av det jag hade planerat att ta itu med. På så sätt blir att-göra- listan aldrig oöverkomligt lång.

Men hur gör man för att förbättra sin självdisciplin? Finns det piller man kan ta? Eller är man verkligen tvungen att ta sig i kragen? 😉

Sen

Ordet sen (i betydelsen senare) är ett farligt ord. Det händer ganska ofta att jag ser nåt som behöver åtgärdas, men tänker ”jag gör det sen”. Det beror förstås på vad det rör sig om – i vissa fall är det nu som gäller.

Följderna av att skjuta upp eller förhala åtgärder är att de antingen blir akuta, inaktuella (i bästa fall) eller glöms bort. Det senare händer mig rätt ofta. Ibland har jag tur och får chansen på nytt då ögonen faller på det som skulle göras.

Trädgårdsarbete och städning är bra exempel på när sen kan tillämpas, men i båda fallen blir jobbet desto tyngre om det går för lång tid.

Att fylla på toapapper kan man däremot gott skjuta upp tills sista rullen är i användning. 😀

Prokastrinering påstås vara ett symtom på depression har jag läst. I mitt fall beror den snarare på brist på lust eller att jag tycker nåt är tråkigt eller oviktigt.

Å andra sidan finns det alltid saker man måste göra trots att lusten saknas. Allt kan inte vara roligt jämt har jag hört sägas. Men om man kan välja så. 😉

Några dar före midsommar för många år sen lärde jag mig en läxa. När jag åkte förbi ett av husen i byn kom jag på att jag borde hälsa på värdinnan som jag hade hört var krasslig. Men i vanlig ordning tänkte jag att jag gör det sen.

Efter midsommarhelgen fick jag höra att hon hade åkt in på sjukhus akut under helgen och avlidit. Oj, vad jag ångrade att jag inte tittade till henne när jag ändå åkte förbi. Nu var det för sent – jag skulle aldrig få chansen igen.

Mindre viktigt kan man göra sen, men när det gäller mänskliga relationer är det nu som gäller.