post

av

2.12 – Nu och sen

Jag får post igen, har avstått från en begäran och fullföljt en annan, idkat trädgårdsarbete(!) och fasar för framtiden.

PostbilPost igen
Nu var det slut på poststrejken. Det är riktigt roligt att gå till postlådan. Lyckligtvis har vi fått dags­tidningen som vanligt här i byn också under strejken i och med att den inte delas ut med posten, men många var inte lika lyckligt lottade.

Avstått från en begäran
Igår ringde f d grannen och hade ett par datorproblem så jag lovade dyka upp efter lunch idag. Det ena problemet var avklarat på en minut, men det andra förblev tyvärr olöst.

Hennes Windows 10-uppgradering har inte gått att genomföra och därmed inte heller den senaste uppdateringen med beteckningen 1511. Om felkoden hade stämt överens med nån av dom som jag råkade ut för hade jag kanske lyckats lösa problemet, men så väl var det inte. Jag rådde henne därför att anlita ett proffs.

Fullföljt en begäran
På besök hos f d grannen var El-Tigerns fru som jag nyss hade mejlat till angående hennes MS-konto som behövde verfieras, så vi kom överens om att jag skulle titta in på hemvägen. Det var en enkel och snabb operation som innebar att jag hann hem till Mias mattid. 🙂

VissenIdkat trädgårdsarbete
Som omväxling har solen nådigt lyst över oss hela dan. Det inspirerade mig till trädgårdsarbete. Det torde vara första gången jag ägnar mig åt det i början på december!

Efter en stund var det inte alls roligt längre. Solen hade redan försvunnit bakom trädtopparna, det frasade under fötterna av begynnande frost och blodtillförseln i fingrarna hade upphört kändes det som. Jag hade tappat all känsel i höger hand.

Men skam den som ger sig. Av den vissna tuvan med Praktlysing återstod nu bara några kvistar att klippa bort så jag tvingade mig att fortsätta och bar bort högarna innan jag gav mig. Det ska mycket till innan det blir fler såna idéer i år.

Fasar för framtiden
Idag fick jag syn på en rubrik i Ny Teknik som fick mig att haja till: ”Kina-fabrik hoppas klona människor”. I förrförra numret av Illustrerad vetenskap läste jag om en italiensk läkare som på fullaste allvar tänker genomföra en huvudtransplantation 2017. Nu räcker det tydligen inte med gen­mani­pu­la­tion längre, vi vill agera Gud fullt ut.

Det finns forskare och andra insatta personer som varnar för artificiell intelligens. Risken är att intelligenta robotar tar över. Redan nu testar man såna inom åldringsvården i Japan och i krigföring.

RobotTeknologiska framsteg har jag inget emot så länge de används till människors fromma, men det här överskrider alla etiska och moraliska gränser anser jag. Kalla mig gärna reaktionär, det hindrar mig inte. Jag kommer aldrig att godkänna att mitt huvud överförs till en robotkropp även om den gör mig odödlig.

Den livsskapande förmåga vi redan har räcker gott och väl till. Jag kan också acceptera att vi genom forskningsframsteg får längre och friskare liv, men inte till vilket pris som helst. Varje gång vi lägger oss i naturens gång skapar vi katastrofer. Om det var meningen att vi skulle vara odödliga, hade vi varit det för länge sen.

Men det är klart, när vi väl har lyckats göra planeten obeboelig är robotarna förstås ett bra alternativ. 😦

av

11.6 – Jubel och missklang

Jag hann i tid, har klantat mig, jublat, planterat, kollat statistiken och översatt.

PostiHann i tid
Jodå, jag hann i tid till postlådan igår. Med en hel timmes marginal till och med. Därmed bör de flesta väg­an­dels­ägar­na få sina kallelser i morgon och jag har fått tid för annat som påkallar åtgärd.

Klantat mig
Igår ”lyckades” jag radera mappen med väglagets administration… Lyckligtvis kunde jag hämta den från säkerhetskopian annars hade jag blivit ganska ”grå” för att uttrycka det milt. I fortsättningen ska jag noga kolla innehållet i papperskorgen innan jag tömmer den!

Och så ska jag sluta lita på min hushållsvåg. Bara för att kolla, bad jag om kontrollvägning av en av kallelserna igår innan jag postade dom. 36 g visade brevvågen, min våg visade 55 g! Vilket betyder att jag åsamkat väglaget en onödig portokostnad på 3 €. Suck.

Jubel
Igår eftermiddag beslöt jag att äntligen sätta lökarna av minipåskliljorna i jorden i förhoppning om att dom vill blomma på nytt nästa år. Beslutet krävde ca fem timmars arbete och resulterade i skavsår på lillfingret beroende på att jag först behövde röja växtplatsen. Halv åtta gjorde jag kväll.

PotatisblastBland allt det gröna upptäckte jag till min stora förtjusning potatisblast! Inte bara en planta, utan nio stycken. En del av po­ta­tisen jag satte i fjol våras och lämnade kvar i jorden i höstas har alltså överlevt vintern. Ha! Det ska alla dysterkvistar minsann få höra, dom som inte trodde det var möjligt. 🙂

Planterat
Idag har jag planterat om dom sista sommarblommorna jag köpte hos Tallbo trädgård i vanlig ord­ning. Eftersom jag förköpte mig i fjol, planerade jag inköpen noga i år.

Fast nu har jag kommit på att jag möjligen behöver en balkonglåda till… Jag insåg att diamant­blom­morna inte fick tillräckligt mycket sol om jag hängde balkonglådan vid trappan som jag brukar, så den får stå vid pumphuset i stället.

Jag tror bestämt jag aldrig har varit så sen som i år. I regel brukar allt vara färdigt i slutet av maj eller början på juni. Det är förstås den kalla vårens fel. Men sommaren kanske varar ända fram till oktober som kompensation?

Kollat statistiken
11.6.2008: 10°, 2009: 13°, 2010: 24°, 2011: 24,2°, 2012: 11,1°, 2013: 13,9°, 2014: 15,4° och i morse kl 8.15 11,1°. Bara 2008 och 2012 var den här dagen lika kall eller kallare.

RhododendronDet märks också på min stora rhododendron. För det mesta har den haft fullt utslagna blommor den här tiden, men i år står den ännu i knopp. Men snart så.

Översatt
Idag ringde Daphnias (omvalda) ordförande och undrade om jag åtog mig att översätta ett utskick till medlemmarna? Helst borde dom få det före lördag nämnde hon, vilket i praktiken betydde senast i morgon. Jag hade inte hjärta att säga nej, så efter blomplanteringen satte jag mig och över­satte.

Hon nämnde också att det var ett kort medlemsbrev den här gången, så jag föreställde mig att det skulle gå snabbt att översätta. En dryg halv timme tog det. Texten var inte alls så kort som jag hade förväntat mig. Men nu är det gjort.

Som pensionär blir det till att utföra en del gratis jobb har jag märkt. Men pensionärernas tid har ju också ett pris kan jag tycka… Bara för att vi har ”gott om tid” betyder det inte att vi sitter och rullar tummarna precis. Tror bestämt jag behöver bli lite snålare med gratis hjälp i fortsättningen.