minusgrader

av

17.10 – Från väder till misstag

Det är kylslaget, jag väntar på besked, har fått fler invigningspresenter, haft tebesök och rättat till mina misstag.

Kylslaget
I morse spärrade jag upp ögonen när jag läste av termometern: -2,6°! Det hade jag inte riktigt väntat mig. Det var minst sagt kylslaget att hämta tidningen i morgonrocken. Det är dags att börja vänja sig vid kompletterande klädsel.

PlåtskadadVäntar på besked
Igår strax före klockan ett parkerade jag hos killen som lovat ge Silverpilen en ”bo­tox­be­hand­ling”. Min skjuts var redan på plats – den rara och hjälpsamma Oxen/Tvillingen ställde upp som privat­chaufför så jag slapp ta taxi hem.

Jag erbjöd plåtkillen att ha kvar bilen över helgen men det behövdes inte, ”du får den i morgon” sa han. ”Jag ringer när den är klar att hämta.” Nu är det snart kväll och än har jag inte hört nåt, så antingen jobbar han övertid eller så blir det först i morgon. Jag har i vilket fall befriat Oxen från hämtningsskjutsen som han hyggligt nog var villig att också ställa upp på.

Fler invigningspresenter
Igår kväll höll väglaget årets sista styrelsemöte på Udden. Först kom ordföranden med ett paket kaffe som frun hade skickat som försenad (skorstens)invigningspresent. Han bad om ursäkt och förklarade varför dom inte hade haft möjlighet att delta när det begav sig, men jag tröstade honom med att skorstenen finns kvar ett bra tag framöver så det är aldrig för sent att inviga den.

TärveDärnäst kom Oxen/Tvillingen med en låda ”tärve” eller töre som jag idag har lärt mig att det heter på korrekt svenska. Diskussion om ordet uppstod då ordföranden kom för att skriva under protokollet. Vid hemkomsten hade han konsulterat Svenska Akademiens Ordbok (SAOB) som jämfört med Ord­listan (SAOL) är mer omfattande och dessutom beskriver ordens historik.

På fornsvenska användes ordet tyrve, vilket liknar och kan förklara vårt dialektala ord. Ordet töre används dock sedan 1600-talet enligt SAOB. Så då vet vi det.

Töret var lika uppskattat som ”korven” med näver jag fick vid invigningen. Bästa sätten att snabbt få fyr i spisen och kakelugnen. Tack igen!

Tebesök
Vid elvasnåret i förmiddags ringde planktonexperten och undrade om jag var hemma idag? Hon befann sig i Kasnäs och tänkte sig titta in en stund. Självfallet var jag hemma. Dels hade jag inget fordon och dels behövde jag skriva protokoll.

Jag hann precis skriva klart innan hon dök upp, perfekt tajmat. Verbet tajma och substantiven tajmning/tajming är numera godkända svenska ord i SAOL. Bara så ni vet att jag vet.

Hon blev serverad te och resterna av kaffebrödet från gårdagens möte (jodå, vi dricker kaffe och sladdrar lite också på våra möten) medan vi bland mycket annat pratade om våra förfäder och hur det kommer sig att man känner på sig om ett ställe är trivsamt eller inte. För en gångs skull andra samtalsämnen än vattenlevande organismer. 🙂

MisstagRättat till misstag
I övrigt har jag haft fullt upp med att rätta till mina misstag. Det första och viktigaste var att rätta till en felaktigt debiterad vägavgift. Och i samband med rättelsen gjorde jag ett nytt misstag – jag glömde bifoga filen som hörde till. Suck.

En annan groda var det förnämliga ordet jag använde i inlägget den 14.10. Det var felstavat. Tack vare den språkliga diskussionen med ordföranden fick jag klart för mig att ordet är sisyfos efter den grekiske kungen och inget annat, så det kommenterade jag och uppdaterade på bloggen.

Tja, sen var det ju faktiskt inte fler misstag att rätta till just idag. Men i morgon kommer det väl nya friska kan jag tänka mig. 😀

av

8.1 – Friskt

Igår invigde jag nya vinterkappan och drack årets första glögg. Idag har jag irrat omkring i om­giv­ningarna medan Mia har latat sig i stugvärmen.

Bildkälla: http://www.klingel.fi

Minusgrader!
Så här års i fjol hade jag redan skottat trapptaket första gången. I år är det knappt man ser att det är snö. Men inte mig emot, jag kan gott vänta till nästa år innan jag börjar skotta. 😀

Eftersom jag hade glömt att köpa mat till Mia senast jag var till butiken, var jag tvungen att göra en tur igår. Det blev premiär för motorvärmare och snöputsning av Silverpilen. Ett tunt lager kornflingor täckte den från för till akter och ter­mo­me­tern visade -2,8.

Vädret var alltså lämpligt för invigning av nya vinterkappan. Den är klart snyggare på modellen än på mig och jag gillar varken färg eller yttermaterial, men den är lätt, varm och praktisk. Dessutom var den ”kostnads­effektiv”.

När jag steg ur bilen i Dalsbruk tappade jag en knapp. Ännu ett exempel på förhållandet pris‑kvalitet. Man får som sagt det man betalar för. För en dryg hundring kan man väl inte begära mer.

Glöggpremiär
På hemvägen kom jag i fatt fru grannen som log med rödblommiga kinder när jag stannade och öpp­nade rutan för att heja. Hon tänkte titta in sa hon, så jag fortsatte hemåt eftersom hon inte ville ha skjuts.

Efter en del trugande gick hon med på att dricka glögg. Det tyckte jag hon kunde behöva efter sin raska promenad runt byn. Den värmde gott och smakade lika bra som i fjol. 🙂

Liten rundtur
Idag var det nästan vindstilla, isen hade lagt i viken, en vinterblek sol tittade fram och temperaturen hade sjunkit till -8,6 grader. Vädret lockade till en ”kamerapromenad”. Men bara mig – Mia föredrog att ligga kvar på sängen.

Jag svängde höger i korsningen för att fortsätta mot slutet av G-vägen och hajade till när jag såg en avsågad trädstam vid vägkanten och flera rotvältor i sluttningen ovanför. Jisses, jag hade ingen aning om att jag hade stormskador på så nära håll! Jag tackade än en gång alla makter som förskonade mig från att drabbas.

Mina promenader brukar aldrig vara särskilt raska eller målmedvetna. Jag stannar ofta och tittar på min om­giv­ning eller stoppas av tänkbara kameramotiv. Idag var inget undantag.

Vinterkappan visade sig ha ytterligare en praktisk sida. Yttertyget är halt och reptåligt. Jag behövde inte riskera kvistrevor när jag gick mina konstiga ”genvägar” och följde djurstigarna genom skogen.

Udden sedd från udden mittemot beslöt jag fick bli ändstation. På tillbakavägen sneddade jag över en äng och via en skogsremsa tillbaka ut till grusvägen. När jag böjde undan dom sista kvistarna möttes jag av en undrande dam som hade stannat på vägen.

Hon påpekade att ”där går det ingen väg” och syftade förstås på snåren jag nyss hade tagit mig igenom. ”Nej, jag vet” svarade jag, ”jag brukar göra egna vägar”. Hon såg ännu mer undrande ut och tyckte säkert att jag borde höja medicindosen. 😀

För att om möjligt övertyga henne om att jag var mentalt tillräknelig stannade jag när jag kom ut på vägen och kommenterade det sköna vädret. Vi var inte riktigt överens. Hon tyckte det kändes råkallt och ogillade den fuktiga kylan, men så småningom fick jag henne att medge att det var bättre än mörkret och det blöta klafset vi har upplevt hittills. Efter ytterligare några minuters samtal fortsatte vi åt var sitt håll.

Hemvägen blev tidsmässigt något kortare, det mesta hade jag ju redan sett. Mia satt i sov­rums­fön­stret när jag kom tillbaka och hälsade mig glatt välkommen hem som om jag hade varit borta i flera timmar. Hon var inte helt fel ute – jag blev förvånad då jag såg att min lilla runda hade tagit nästan två timmar och 51 bilder.

av

20.11 – Utomhusnöje och innejobb

Det är kyligt på Udden, min fläkt har lagt av och programmen som väntade är äntligen installerade. Mia är godis­knarkare.

Minusgrader
Dom senaste tolv timmarna har vi haft minus­grader på Udden. Klockan 17.10 stod termo­me­tern på ‑3,4.

Det är första gången i höst som tem­pera­tu­ren har legat under noll en hel dag. Morgonrocken kompletterades därför med kappa och silkesvantar när jag skulle ut och plåta idag.

Rimfrost är nåt av det vackraste jag vet. Allting ser ut som om man doppat det i socker (eller salt) och vissa detaljer framträder på ett helt nytt sätt tack vare frostkanterna. Solen som tittade fram tidvis fick hela tomten att gnistra och glittra. Naturens underverk.

Slutfläktat
För att jaga ner värmen från taket tänkte jag starta fläkten i eftermiddags. Det lyckades inte alls. För att kolla om felet satt i dimmern anslöt jag fläkten direkt till eluttaget och slog på den. I nån sekund gick den runt, sen sa det pang medan gnistorna flög och en liten ljusblå rökslinga steg upp som lämnade efter sig en lukt av upphettad plast.

Så bra var den. Garantin har givetvis gått ut. Om jag minns rätt köpte jag den på Clas Ohlson i fjol eller kanske redan året innan? Kvittot har jag dessutom slängt eller slarvat bort så jag kan ändå inte byta den.

Datorunderhåll
Eftermiddagen har gått i datorunderhållets tecken. Först F-Secures Health Check på den stationära datorn. Efter två Flash-uppdateringar blev den friskförklarad.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser lyckades jag köpa en säkerhetskopia på CD av min Microsoft Office 2007-licens och fick skivan redan för ett par veckor sen. Sen ett par timmar är den installerad på min gamla bärbara dator igen och därefter installerade jag SP3 (Service Pack 3).

Photoshop Elements 10 har också legat och väntat ett tag, men nu är den klar att använda på den stationära datorn. I en del fall räcker Picasa inte till så jag ser fram mot att få rätta till mina foto­grodor i PSE i stället.

Godisknarkare
Det som började som belöning för att Mia var duktig har nu spårat ur fullständigt. Jag börjar tro att det finns nåt be­roende­fram­kallande ämne i hennes kattgodis… Ibland går hon ut och in flera gånger i följd bara för att bli ”belönad”. Om jag säger nej, tittar hon förebrående på mig, alternativt fjäskar för att jag ska ändra mig.

Det gäller också att vara försiktig med beröm. Så snart hon hör ordet duktig hoppar hon upp på bänken under skåpet där hon vet att godiset finns och stryker sig mot skåpdörren. Hon har dessutom kommit på att jag öppnar skåpet när jag kokar kaffe eller brygger te och chansar ofta på att jag ska vara medgörlig också dom gångerna.

I vissa fall är husdjur väldigt lättlärda. 😀