Mia

av

8.7 – Väderoberoende

Vi har (hittills) sluppit hård åska, det har gått troll i årsmötesprotokollet, jag känner mig lurad och Udden är prydligare än vanligt (till skillnad från mig). Mia gillar ”min” plats.

Lindrig åska
Varken gårdagens eller dagens åska kan betecknas som ”våldsamt åskväder” som det varnades för i väder­prog­no­sen, vilket jag är innerligt glad för! Hotfullt muller, enstaka blixtar och störtskurar räcker gott.

Varmt tack till klasskompisen för länken till åskradarn. Den kommer jag att använda flitigt!

Fel igen
Ordföranden hittade dom första felen i protokollet och en av protokolljusterarna upptäckte ytterligare ett. Suck. Fast det är ju det protokolljusterare är till för. 🙂

” En gång trodde jag att jag hade fel, men det var ett misstag” stod på en av skyltarna i mitt sista tjänsterum. Enda gången man inte kan göra fel är när man inte gör nåt alls är ett av mina valspråk.

Nu är protokollet i alla fall slutredigerat, skannat och ivägskickat till alla berörda parter.

Lurad
Idag tog jag fram blomkål till middagen. Och blev sur. 230 g (jo, jag kontrollvägde) bestod av blad och rotstock. Det tycker jag är i mastigaste laget.

Troligen har producenterna för dåligt betalt så dom kompenserar sig genom att låta bli att ansa blom­kålen. Kilopriset var 3,90 €, vilket inkluderar grossistens och butikens avans, så det kan inte bli mycket över till dom som gör jobbet. Men jag känner mig ändå lurad. Lägg hellre på 2-3 euro och ta bort blasten.

Jag kan tänka mig att argumentet för att behålla blasten är att blomkålen ska hålla sig fräsch längre. Det kan jag också köpa, men nästan ett kvarts kilo verkar onödigt väl tilltaget.

Prydligare än vanligt
Städningen började redan igår. För att inte förse mårdhundarna med mat, åker Mias samtliga jakt­byten in i köksspisen. Igår kväll kremerade jag två fåglar, tre näbbmöss och en purfärsk skogs­mus, men det ligger redan två nya näbbmöss och väntar på nästa brasa.

Idag fortsatte rengöringen och förberedelserna för mammas besök. Tyvärr kan man både städa och tvätta fast det är dåligt väder. Tork­tum­la­ren fick gå som omväxling.

I morgon ska jag företa en grundlig rengöring av mig själv, sen är det bara disken kvar… Jag hade ingen lust att diska också idag, det fick räcka med allt annat stök. Det blir ju mer disk i morgon i vilket fall. 😉

Mattes stol
I och med det ostadiga vädret har Mia mestadels hållit sig under tak, men mellan regnskurarna hann hon ut och hämta två näbbmöss som hon tyckte var lämpliga att slarva bort i köket. :-/ Givetvis kröp dom fram så småningom och blev ihjälbitna.

Resten av dagen har hon tillbringat halvslumrande i min stol ute på trappan. Där hade hon koll på vädret och ifall det hände nåt, men var ändå skyddad från väta. Vilken himla tur att vi har tak över trappan!

av

18.6 – Blom- och djurliv

Udden är blomsterprytt, väderprognosen stämde och mårdhundsvalpen är fortsatt hemlös. Mia har hållit sig extra nära.

Blomprakt
Syrenerna har nästan vissnat men jättevallmo, kaprifol, rhododendron och lupiner står i stället i full blom. Fantastiskt vackert. 🙂

Rätt väder
Vädersiarna hade rätt. Till skillnad från gårdagens regn blev den här dagen solig och vacker. Shortsväder med andra ord. Fast enda sättet att framkalla svettpärlor är fortsättningsvis fysiskt arbete.

I lördags klippte alla grannar (utom sommargrannen) gräset. När den ena slutade, började nästa. Jag kände pressen men beslöt att i stället njuta av tystnaden när den väl infann sig. Igår regnade det lyckligtvis hela dan, så då kunde jag skylla på det, men idag fanns det ingen bra ursäkt längre.

Fortsatt hemlös
På förmiddagen hörde Mia och jag mårdhundsvalpen igen (se gårdagens inlägg). Den här gången kom lätet nerifrån ”flyet” och var klart mer dämpat än tidigare.

Cirka en halv timme senare hördes högljudda, hjärtskärande skrik från samma håll. Valpen var helt klart utsatt för fara eller an­grepp. Sen blev det tyst. Jag antog att den lilla valpen hade mött sitt öde.

Men vid lunchtid hördes den igen. Ljudet kom nu från strandbuskagen nedanför mitt västra köks­fönster. I och med att jag startade gräsklipparen hörde jag inget mer. Jag hoppades att oljudet skulle få den att söka sig bort från ”vårt revir”.

Då jag hade klippt klart efter ett par timmar noterade jag att Mia hade registrerat nåt obehagligt. Hon satt uppe vid syrenen närmast Silverpilen och spanade intensivt till vänster. Plötsligt tvärvände hon och sprang ner till trappan. Där stannade hon, såg sig om och morrade dovt innan hon gick in i verandan. Hur jag än försökte speja upptäckte jag inget, men antog att valpen hade styrt kosan bort från Udden.

Av allt att döma är valpen föräldralös, annars hade mamman och/eller pappan tagit hand om den vid det här laget. Möjligen har lon tagit föräldrarna och eventuella syskon? I en kull kan det finnas upp till 20 valpar har jag läst. Enlig en jägare jag konsulterade för ett tag sen, betraktar lon mård­hunden som revir­konkurrent och dödar den därför.

Nära matte
Mia har följt mig som en skugga hela dan. Medan jag klippte gräs låg hon på filthögen i verandan och höll mig under uppsikt. Oavsett var jag i övrigt har rört mig har hon hållit sig i närheten. Skönt att veta att hon känner sig trygg hos matte. 🙂

 

av

18.5 – Bilder, blommor och mat

Gårdagens utflykt regnade bort, idag har jag gjort viktiga inköp, sått gurkor och ätit ”samaritmat”. Mia har ett nytt gömställe.

Inställd vårutflykt
Igår kl 9-12 hade Fotoklubben vårutflykt till Purunpää. Jag steg upp klockan sju för att ha god tid på mig och noterade bedrövat att det ösregnade. Om det fortfarande regnade halv nio beslöt jag att inte delta.

Det magiska klockslaget kom och gick och det regnade fortfarande så jag packade upp ryggsäcken igen. Jag är visserligen inte gjord av socker eller salt, men jag hade ingen som helst lust att knata omkring i skogen i ösregn när jag inte var tvungen.

I stället laddade jag upp utvalda bilder till aday.org som arrangerade den internationella fotodagen den 15 maj. Alla bilder hamnade i kategorin Home, men det var ju inte oväntat för den som känner mig. 😀

Viktiga inköp
För ett par år sen köpte jag skydd till vattentunnan i K-butiken i Kärra, men i år hade dom inga, så jag frågade på Varutjänst. Där fanns heller inga, men var beställda fick jag besked om.

Idag fick jag mejl om att dom hade anlänt. Utmärkt service! Det passade bra, jag skulle ändå åt det hållet för att göra mina årliga uppköp hos Tallbo trädgård.

Ägaren själv stod till tjänst, lika vänlig och hjälp­sam som vanligt. Med mig hem hade jag två amplar med petunior, fyra hängpelargoner och en flitig lisa. Min favoritblomma (se bilden) fanns också, men hade ännu inte börjat blomma, så ett par såna ska jag hämta senare.

Gurksådd
Trollkarlen föreslog att vi skulle odla gurkor ihop när vi sågs senast. Han ville gärna pröva på att lägga in egen saltgurka. Jag var inte pigg på idén, men nånstans fastnade den. Några få plantor vore kanske inte så dumt?

Idag fick jag syn på gurkfrön i butiken och slog till med en påse. På påsen stod det att man lämpligen kunde förodla dom och sen plantera ut dom i juni.

Bredvid mig står nu två krukor med tre frön i varje. Om alla gror och sommaren är gynnsam kanske det blir några gurkor att lägga in så småningom.

”Samaritmat”
För några dar sen kom grannfrun över med vinstekta abborrfiléer. Såna delikatesser tar man ju mer än gärna emot! Jag åt halva portionen dagen efter och idag slank resten ner. Min ryska bekant stod för efter­rätten, plättar som hon propsade på att jag skulle ha när jag var på besök i tisdags. Vilken tur jag har som är omgiven av matsamariter. 🙂

Mia har nytt gömställe.

av

27.3 – Digitalt och analogt

Första krokusen har slagit ut, jag har testat en chatt-support, kopierat användarprofilen och gjort nya högar. Mia har fullt upp.

Första krokusen
Idag hade den slagit ut, vårens första krokus. Då är det vår riktigt på riktigt! 🙂

Chatt-support
Igår ställde jag en fråga på F-Secures chattsupport, mest för att testa hur den fungerar. Efter en lång stunds väntan fick jag besked om att en tekniker kontaktar mig inom kort. Så mycket för den chatten.

Jag kan gott förstå meddelandet, mitt ärende var ingalunda akut. Jag ville bara veta vad cache-filerna har för funktion, så jag struntade i chatten och mejlade frågan i stället. Idag fick jag svar efter att ha fått förklara min fråga närmare, så nu är ärendet utagerat. Ganska så snabb mejlservice jämfört med många andra tycker jag.

Kopia på användarprofilen
För nåt år sen råkade jag ut för att filen som innehöll min an­vän­dar­profil (administratörskontot) var skadad och kunde alltså inte starta datorn med alla mina inställningar och anpassningar. Enligt hjälpen i Windows XP kunde jag bara kopiera användarprofiler som inte hade administratörsrättighet.

Idag hittade jag tacksamt nog utförliga anvisningar i Windows 7-hjälpen. Det krävdes tre an­vän­dar­profiler för att verkställa kopieringen, vilket ju är logiskt eftersom det inte går att kopiera till eller från en profil som används. Äntligen har jag alltså en dubblett av administratörskontot, dessutom lagrad på två olika enheter. 🙂

Enligt lagen om alltings jävlighet kommer jag antagligen aldrig att behöva den. Jag råkar i stället ut för nåt helt annat som jag inte är förberedd på. Men den dagen, den sorgen.

Nya högar
Idag var det dags för skottkärran. Tre högar med löv, gräs, mossa och kvistar låg kvar sen igår. Dubbelt så många tillkom innan jag beslöt att göra kväll. Fram till nedre husknuten på östra sidan av huset ser det nu riktigt hyfsat ut, bortsett från dom fläckar där snön ligger kvar.

Tack vare solen och ca 9 graders värme kunde jag slänga jackan en stund och vinden kändes mer svalkande än kall trots att den kom från norr. Härligt!

Fullt upp
Mia kom och tittade till mig med jämna rum medan jag röjde. Inne i ett buskage fick hon korn på ett byte som så småningom fick sätta livet till. En präktig sork som följde med i skottkärran efter att Mia hade slitit av huv’et på den.

Nån timme senare parkerade hon en död mullvad utanför köksdörren. Hon har med andra ord fullt upp och håller mest till ute om dagarna, precis som katter ska så här års.

av

31.1 – I stället för

Jag har tagit en tur på isen, tvingat ut Mia, är besviken på kameran och fick inte se NCIS.

Ispromenad
Idag var det alldeles strålande vinterväder! I stället för att jobba drog jag på mig varma kläder, hängde kameran runt nacken och gick en promenad på isen. Mia föredrog att stanna inne.

Jag började med att gå runt viken och njöt av solen som faktiskt redan värmer, sen satte jag kurs mot Hästholmen. Snötäcket var inte alls så djupt som jag hade befarat, det gick utmärkt att ta sig fram. Dom enda ljud som hördes var snön som knarrade under fötterna och sprickorna som slog upp i isen.

Tystnaden och friden avbröts tvärt strax innan jag nådde Hästholmen. Rektorn ringde och hade några frågor med anledning av kursen i Outlook nästa vecka. Efter det var det tyst en stund igen tills jag hörde det förhatliga ljudet av en snöskoter.

Bara för att fresta på mitt tålamod åkte samma skoter tre vändor från Östergårds strand till Lång­holmsudden medan jag hittade bildmotiv i närheten. Tydligen nån som övningskörde eller testade skotern.

På tillbakavägen sneddade jag över ”Flottan” och kunde se Udden från en annorlunda vinkel. Det här huset måtte vara ett av dom mest fotograferade i världshistorien. Motivet är alltid lika kärt. 😀

Snabbtur
Drygt en timme senare var jag tillbaka och hejade på Mia genom sovrumsfönstret. Jag tyckte hon gott kunde få lite frisk luft hon också, så jag gick in och lockade med henne ut.

För att underlätta för henne, trampade jag upp stigen till avloppstanken. Jordhögen som täcker den ger bra utsikt över västra delen av reviret. Hon följde gärna med och parkerade sig på tanklocket medan hon spejade och lyssnade efter intressanta ljud.

Efter en stund gjorde hon ett halvhjärtat försök att lokalisera nåt under snön så jag lämnade henne där och gick mot trappan. Innan jag hade hunnit fram var hon redan i kapp och sprang i full fart in i verandan. Så roligt var det att vistas ute.

Besvikelse
Idag fick jag för mig att ställa in kameran på landskapsmotiv och snö. Det borde jag aldrig ha gjort. Alla bilder blev på tok för ljusa och ”platta”, dvs mellantonerna försvann, all snö blev antingen kritvit eller blå. Grrr.

Ingen TV
Kvällens TV-tittande blev inställt. När det var dags för NCIS fick jag bara ett fel­med­de­lande. Tydligen har jag tappat signalen från antennen – trots signal­för­stärkaren. Jag kollade att digiboxen och antenn­dosan var OK, tog loss alla kontakter och anslöt dom igen men felet kvarstod. ”Är det inte det ena, så är det andra” brukade moster säga. Suck.

Felet kan förstås bero på ett fel i själva antennen eller på atmosfäriska störningar, men det värsta utbrottet från solen nådde jorden redan för en vecka sen, så det borde inte inverka längre tycker jag? Nåväl, det problemet får jag ta i tu med i morgon. I stället för TV blev ju det här inlägget skrivet. 🙂

 

av

6.1 – Belåten

Jag har firat Trettondagen med ved, vatten och ljusslinga, hittat förlagda prylar och inventerat telagret. Mia tycker serveringen är klen.

Trettondag
Min Trettondag började 4.30 i morse. Då ville Mia gå ut. För att slippa höra henne tjata (som igår morse) gjorde jag henne till viljes. En och en halv timme senare ville hon in tillbaka och var hungrig. Sen hon fått mat gick vi båda och la oss igen och steg upp drygt fem timmar senare. Såå ljuvligt att ha en pälsklädd sängvärmare och få somna om och somna om igen. 🙂

Det betydde att jag var klar med frukost och påklädning vid halv tre(!). Innan det blev mörkt igen hann jag tömma slaskvattnet (och slänga pepparkakorna), hämta ved, fylla på dricksvatten, hälla ut ”elavbrottsvattnet” och ”tråma” (klämma, knö eller pula) ner ljusslingan i trapplyktan.

Nu har jag bokstavligen ledljus på trappan. Riktigt fint blev det. Tack vare den belysningen slipper jag famla efter nyckelhålet när jag ska låsa upp. Och så sparar jag ju på utlampan. 😉

Återfunnet
I minst ett par år har jag undrat vart mina gummihandskar har tagit vägen…? Jag visste att jag hade nästan en hel förpackning med mig i flytten, men har inte för mitt liv kunnat lista ut var jag senast la dom. Idag hittade jag dom på ett fiffigt ställe.

Dom låg i en mini-ryggsäck som hängde på väggen bakom vattenpumpen i badrummet. Tack vare skynket som döljer vattenpumpen har jag inte sett den på länge, men fick syn på den när jag letade efter tall­såpan som också är gömd där.

Det är minsann inte vilka gummihandskar som helst, utan äkta latexhandskar som härstammar från en sjuk­vårds­ut­bild­ning som pågick i huset där jag senast jobbade i Östersund. När utbildningen skulle upphöra och lokalen tömmas, passade jag på att tigga till mig handskarna.

Dom var perfekta att rycka hundarna med (båda mina hundar hade päls som skulle ryckas), men fun­gerar givetvis utmärkt som skyddshandskar när jag ska rengöra avlopp eller pyssla med nåt annat äckelpäckel.

Nu är dom överflyttade till skåpet under tvättstället. Risken är förstås stor att jag nästa gång jag behöver dom har glömt var jag la dom. Men då kan jag ju leta på bloggen. 😉

Det andra fyndet gjorde mig ändå gladare! När jag flyttade upp sågen på en hylla i vedlidret idag, fick jag syn på den länge saknade namnsdagsblomman i trä som herr grannen förärade mig för ett par år sen.

Där har den stått hela tiden förstås, men jag har inte haft vett att höja blicken fast jag har letat i lidret minst ett dussin gånger tidigare. Hoppas jag fortfarande minns var den står när det är dags att stoppa ner den i jorden igen. Repris på sista meningen i föregående stycke.

Telager
Dom närmaste tjugo åren behöver jag inte köpa te åtmin­stone! Det kom jag fram till i samband med att jag skulle fylla på telådan som står på köksbordet. Jag har både löste och påste i en uppsjö av sorter och smaker upptäckte jag när jag inventerade te- och kaffehyllan i köksskåpet. I regel dricker jag bara två sorter så sortimentet lär inte minska särskilt snabbt.

Bristfällig servering
Igår tycke Mia att jag skulle ställa fram mat ögonaböj. När jag inte gjorde det gav hon sig på bröd­påsen som ligger ovanpå brödrosten på diskbänken, tog sig genom plasten och bet loss några bitar bröd innan jag hann hejda henne.

Det är inte första gången. Så gör hon varje gång hon är hungrig och jag inte observerar det fort nog. Fiffig kisse. 🙂