16.4 – Hektiskt mellan varven

Jag har fått ökat tryck och ny kran, köpt en karaff, vaknat till ett kadaver, jäktat och haft ovanligt tebesök.

Ökat tryck och ny kran
I onsdags mitt på da’n dök VVS-killarna upp. Medan den ena ökade trycket i vattenpumpen, mon­te­rade den andra nya kökskranen. Snabbt och elegant.

Pumpen

Trycket i pumpen hade sjunkit från 2 till 1,2 bar på dom tio år sen den installerades. Den som upp­fattar ett pussmärke på bilden har helt rätt. Bilden är tagen från invigningen den 31.7.2006 då den förevisades för alla inbjudna.

Det betyder så­ledes att min hörsel uppfattar en tryckminskning på 0,8 bar eftersom jag reagerade på att pumpen gick oftare och inte lika länge som vanligt. Tänk om hörseln fungerade lika bra i fråga om bildäckens lufttryck? 😀

Köpt en karaff
På Kimitoöns bytesbörs på FB annonseras då och då attraktiva objekt. Dottern till grannen på udden mittemot hade nyligen två gamla karaffer till för­sälj­ning, varav den ena tilltalade mig speciellt så jag slog till omgående.

Vi kom överens om att hon skulle leverera den i onsdags eftermiddag när jag var tillbaka från Silverpilens olje­byte. Jag hann bara parkera, bära kassarna till trappan och låsa upp innan hon dök upp med mitt fynd.

Nu är den rengjord och står fylld med Vana Tallinn i södra salongens ”bar” tillsammans med sina karaffkolleger i väntan på likörsugna besökare.

MuslikVaknat till ett kadaver
Med tanke på hur många lik som ”processas” på Udden är det inte lätt att ha koll, men i torsdags morse visste jag exakt vem den halvt uttorkade kroppen tillhörde när jag nästan snubblade på den.

Det är Mias förtjänst att kadavret dök upp. Hon pillade fram det under vedlådan där jag för ett bra tag sen stängde in en skogsmus. Den hade hon använt som leksak länge nog tyckte jag. Bra att slippa den odören.

Jäktat
Igår blev det jäktigt igen. Att gå på födel­se­dags­kalas vid lunchtid tillhör verkligen inte vanligheterna, men det var enda tiden som passade. F d ”bonuspappan” fyllde 88 så givetvis ville jag gratulera.

Efter att ha druckit kaffe med diverse läckerheter hastade jag vidare till Kerstin för att hämta mat och därifrån till frissan. ”Kortkort” beställde jag när hon frågade hur jag ville ha håret klippt den här gången. Om sex veckor är jag ändå lika lurvig igen.

Från frissan hann jag hem en kort vända innan det var dags att träffa styrelsen i Dragsfjärds hem­bygds­förening. Mötet hölls givetvis i föreningens hemtrevliga lilla hus som ”lystrar till” namnet Dragegården.

DragegårdenJag åkte dit som suppleant – ”ersättare säger vi här” påpekade ordföranden – och hem som ny­ut­nämnd sekreterare! Om det är förenligt med stadgarna och årsmötets beslut råder delade me­nin­gar, men tids nog får jag väl veta. Jag har i alla fall skrivit mötesprotokollet och fullgjort en del av upp­dragen som jag blev tilldelad eller åtog mig.

Tebesök
Idag var det som vanligt tebesök strax efter lunch. Fast ändå inte så vanligt. Den här gången kom­plet­terades brödpåsen med lastpallar. Och inte bara en utan hela fyra stycken!

Dom tycker Vik Husse blir perfekta att ha under sommarveden när den väl flyttar in i vedlidret. Det har han förstås rätt i, så jag tackade och tog emot.

Till dess fungerar dom som tyngder på presenningen som vi spände över vedhögen i och med att MI hotar med regn i morgon. Dom första dropparna kommer redan nu ser jag så det var en klok åtgärd. 🙂

1.5 – Sent och förgånget

Jag har blivit grundlurad, besökt hembygdsgården och botaniserat i gamla fotoalbum.

Grundlurad
Igår kväll hade jag turen att bli bjuden på middag hos herr och fru grannen. Mia föredrog att stanna inne när jag gick, men blev utsläppt efter ett par timmar.

Vid elva-snåret slog hon sig till ro i min famn så jag tog för givet att hon hade gjort kväll, men oj vad fel jag hade. En timme senare betedde hon sig som om hon var akut kiss- eller bajsnödig och såg ut som om hon letade efter kattsandsfatet i badrummet.

Mia gosarDå jag erbjöd henne det (det står ute i ve­ran­dan) bevärdigade hon det inte ens en blick utan gick raka spåret till ytterdörren. Tja, vad gör man… Jag släppte ut henne, men gick genast in och drog på mig en jacka för att kunna följa efter. Precis som om hon visste att jag tänkte följa med henne satt hon och väntade vid vinbärsbuskarna.

Sen sprang hon före och visade vägen. Hon rundade vedlidret och gick över till sommar­gran­nens, svängde ner mot sjön en bit och så försvann hon. Jag chansade på att hon hade sneddat över terrassen och mycket riktigt fick jag nästan genast syn på henne. Hon satt och kurade vid en stor buske.

Då gick det äntligen upp för mig att hon hade grundlurat mig. Hon ville bara ut och jaga i mån­skenet, nödig var hon då inte alls. Jag hörde ett svagt prassel från busken tidvis, så jag förstod att hon skulle bli sittande där ett tag.

Jag stod ändå kvar en stund och njöt av månskenet och vågskvalpet som hördes från stranden tills vinden började kännas kall. Sen talade jag om att jag tänkte gå hem tillbaka. ”Gå du bara” kan jag tänka mig att hon tänkte.

Det dröjde bara en knapp timme innan hon ville in igen, så framåt halv två kunde vi äntligen lägga oss för natten. Nästa gång ska jag inte vara lika lättlurad. Tror jag?

Dragegården

Besökt hembygdsgården
Från och med idag slipper jag skämmas. Jag har änt­li­gen besökt vår hembygdsgård, Dragegården.

Det var ju verkligen på tiden. Den byggdes 1970 läste jag mig till på infobladet som man fick ta åt sig och hembygdsföreningen grundades 1962.

Det var ett fint litet museum. Faktiskt påminde huset mig om Offerdals hembygdsgård. Byggstil, inredning och föremål avspeglar av allt att döma ungefär samma tidsperiod.

Och tänk att jag hade den fantastiska turen att vinna på två av lotterierna! Två batteridrivna ljus, en liten godisförpackning och en keps. Dom hemlagade munkarna, kaffet och mjödet satt också fint. 🙂

Besökarantalet kunde gott ha varit högre, men för min del passade folkmängden utmärkt. Många av dom som var där samtidigt var välbekanta så det kändes trivsamt.

FamiljefotoGamla fotoalbum
När jag kom hem letade jag efter ett gammalt foto som jag tänkte dela med mig av till FB-gruppen Vi som har rötterna i Dragsfjärd. De äldsta fotona i albumen är från 1900-talets början, så dom har några år på nacken.

Bland de nyare fotona råkade jag få syn på ett familjeporträtt där min fostermor (också kallad Uddmor på äldre dar) och fosterfar flankerar mig ute på trappan en solig sommardag. Jag kan tänka mig att jag är 3 eller 4 år på fotot så det är med andra ord taget i mitten av 1950-talet. Nuvarande Uddmor i miniformat. 🙂