Veden beter sig besynnerligt, vi har haft hundbesök, fått guidning  och besökt ett nytt ställe. Mia gillar höga höjder.

Veden beter sig besynnerligt
Vad är det som gör att lövträdsved (sälg) skjuter gnistor? I bland när jag öppnar spis­luckan möts jag av en gnistkaskad, ett veritabelt miniatyrfyrverkeri. Vad i all sin dar beror det på? Nån som vet?

Hundbesök
I lördags hade vi besök av Husses dotter och hennes två hundar. För att bespara Mia ett nerv­samman­brott och hindra henne från eventuella anfallsförsök stängde jag in henne på vinden under tiden.

Det var så klart inte populärt men kändes som det bästa alternativet, både för djurens och för vår del. Hundarna var mycket lydiga och väluppfostrade så dom gjorde inget väsen av sig. Fast Mias matskålar var förstås oemotståndliga och tömdes på nolltid. 😀

Efter avslutat besök fick hon sin frihet igen och företog en mycket noggrann inspektion. Raggen var rest och svansen dubbelt större än vanligt medan hon undersökte dom ovanliga doftspåren.

Att be­sö­karna inte hade inkräktat på hennes sovplatser såg ut att lugna henne och efter en stund kom hon fram till att inga jyckar fanns kvar längre. Men för säkerhets skull gick hon ut och kollade att dom verkligen hade gett sig av. Sen var läget lugnt igen.

Fått guidning
Målet med gårdagens utflykt var att besöka lokala ruiner från 1600-talet. Som guide hade vi mammas små­kusin som jag nyligen träffade i samband med en kaffebjudning i Tallmo.

Efter en längre åktur genom vackra, välskötta skogar och en kort promenad tog vår guide oss till resterna av ett becksjuderi. Att ruinerna verkligen härrörde från den tidsperioden hade initierade vid Åbo akademi kunnat konstatera genom att analysera fönsterglas, kol och tegel.

Fönsterglaset var av fransk tillverkning och tegelstenarna av holländskt ursprung kom man fram till. I Finland till­verka­des ännu inga röda tegel på den tiden.

Sjuderiet var givetvis kraftigt övervuxet efter så lång tid men det gick ändå att ana sig till var och hur byggnaderna hade varit placerade. En intressant upplevelse, inte minst tack vare vår guide som kunde berätta en del om fyndplatsen på sina ägor.

I natur‑ och kulturupplevelsen ingick också synen av skogens konung. Fast vår guide bedömde att det var en gammal drottning av färgen att döma. 🙂

Besökt ett nytt ställe
Idag blev det också en utflykt. Ändamålet var att hämta en skylt som Västanfjärds mekaniska verkstad tillverkat för hem­bygds­före­nin­gens räkning. Varken Husse eller jag hade koll på var företaget låg exakt, men vi kom fram till rätt ställe utan problem.

I samband med skyltöverlämnandet fick vi en liten pratstund med ordföranden för Hembygdens vänner i Västanfjärd eftersom han har sin arbetsplats på VMV, så vi fick de facto träffa en ”kollega”. Sen drog vi vidare norrut mot öns norra centrum och välbekanta platser innan vi återvände till Udden.

Mia gillar höga höjder
Rådande väderförhållanden (nysnö och några minusgrader) lockar inte Mia ett dugg. Hon har i stället återgått till att vistas i Uddens högsta skåp som ligger strax under taket. Kylskåpet fungerar som mellanlandning.

(Att hon råkar ha en ”krona” kommer sig av att det står en lampa bakom henne.)