film

av

26.2 – Framtidsutsikter, moral och besök

Jag ser fram mot resten av året, har sett en oförglömlig film och haft en strid ström av besökare. Mia tror hon är en blomma.

DrakeSer fram mot resten av året
Apans år har nyligen börjat, den 8.2 närmare bestämt. För Draken blir årets utsikter följande: ”Drakar överträffar sig själva det här året. Efter att ha etablerat ett välförtjänt rykte som excentriker, sätter de under den nyckfulla Apans inflytande sina fantastiska planer i verket. Några av dessa vilda idéer kommer att ge utdel­ning.

Tyvärr har Draken blivit lite övermodig av sin goda tur och slösat därefter. Mot slutet av året finns det därför nästan inget kvar.”

År 2016 domineras av Den hängde enligt Tarot. Kortet råder att dra ett annat kort för vad som väntar mig sedan jag underkastat mig och släppt taget om mina förstenade tanke- och beteendemönster.

Kortet blev Döden. Jag är alltså redo att göra de nödvändiga förändringarna i mitt liv. Håll med om att det ska bli ett intressant år!

Sett en oförglömlig film
I tisdags kväll såg jag en film som jag hade svårt att släppa sen den var slut. Unthinkable beskriver dels ett olösligt moraliskt dilemma, men också vad en ytterst pressad situation kan få oss till.

Kärnfrågan är hur långt man är villig att gå för att rädda livet på 10 miljoner människor? Är alla medel tillåtna eller finns det en gräns? Var går den gränsen i så fall?

Om man vill reflektera över etik och moral rekommenderar jag filmen å det varmaste även om den är fullproppad med rått våld och hemskheter. Rollprestationerna är värda en eloge.

Baby 9Strid ström av besökare
I förrgår hade jag en hel familj på besök. Den yngsta var knappt ett år gammal och den äldsta unge­fär 20 år yngre än jag.

Barnbesök är verkligen inte vanliga på Udden. Den söta lilla tösen i blöjåldern skrämde nästan slag på Mia. När hon kom in genom dörren och fick se den lilla krypa på golvet reagerade hon som om hon sett ett vidunderligt monster. Hon reste ragg, blev stel som en pinne och svansen var tre gånger större än vanligt. Stackars Mia.

Under mitt ”beskydd” tog hon sin tillflykt till sovrummet där hon låg kvar tills familjen gav sig av. Ett av de äldre barnen hade gärnat velat gå in till henne, men jag nekade och förklarade att Mia inte var van vid barn och ville vara i fred.

Igår var El-Tigerns fru in på en snabbvisit och idag har jag haft två trevliga herrbesök. Den första kom efter lunch för att inspektera avverkningsönskemålen.

Kollegan som var här för några veckor sen ansåg sig inte kompetent att fatta beslut förstod jag, så han överlämnade det till chefen. Gärna för mig, chefen är mycket lättsammare att ha att göra med.

En timme senare kom väglagets ordförande som avtalat. Det är dags att lämna in ansökan om väg­bidrag från kommunen. Ärendet var snabbt avklarat, sen drack vi kaffe och pratade bort en lång stund.

Mia tror hon är en blomma
Mia tycks ha räknat ut att det är OK att hålla till på köksbordet om det inte är upptaget av gäster. Utom i ett fall… Om Vik Husse är på besök anser hon sig ha rätt att sitta med på ett hörn. Så går det när man förser henne med mutor. 😀

Mia som blomma

av

30.3 – Ros och ris

Jag rosar en film, har beträtt osäker mark, skäms, risar en formulering och ska vara kulturell för ovanlighetens skull.

Bildkälla: adlibris.com

Gripande film
Igår kväll valde jag att se filmen om Stuart Shorters liv, originaltitel ”Stuart: A Life Backwords”. Filmen är baserad på boken som Stuarts vän, Alexander Masters, skrev om honom.

Filmen är en nyttig lektion i icke-fördömande och bevisar att vi alltid blir lurade av förutfattade meningar. Det är också en film om vänskap, tolerans och ömsesidig respekt. En klart sevärd film om man är intresserad av människoöden.

På osäker mark
Idag tog jag mig ner till videsnåren nere vid sjön. Jag visste att det fanns ”videkissor” som jag i bästa fall kunde komma åt utan att riskera livet, men nog blöta kläder. Isen har släppt i stränderna och pressar upp vatten på land så det var lurigt att ta sig fram till dom hägrande kvistarna.

Mia tyckte företaget var synnerligen intressant och visade mig hur man tar sig fram utan att bli blöt om tassarna. Hon klev på dom lutande grenarna strax ovanför vattenpölarna. Dom vajade betänkligt under hennes tyngd så jag förklarade att jag föredrog min egen metod.

Området är sankt också andra årstider så jag vågade inte lita på att grästuvorna skulle hålla att stiga på, men jag lyckades komma åt några kvistar innan jag krånglade mig tillbaka på säker mark. Nu pryder dom verandan och signalerar att det snart är påsk.

Skämmigt
På väg mot dom eftertraktade kvistarna föll min blick på gamla synder. En tom sprayburk som en gång innehöll deodorant låg och guppade i en vattenpöl… Den enda som har använt sån deodorant på Udden är jag. :-/

Om det är jag som har slängt burken vet jag inte, men jag kände mig hur som helst träffad. Den fick följa med in och blev förpassad till kärlet för metallavfall.

Roande formulering
I nån av e-tidningarna jag läser hittade jag en roande formulering: ”Men SvD avslöjar att det var en tidigare högt uppsatt chef som i onsdags arresterades för insiderbrott i sitt hem.” Vad säger lagstiftningen om insiderbrott i hemmet kan man undra? Och vilken straffsats tillämpas för dylika brott? 😀

Kulturell aktivitet
I morgon ska jag som omväxling vara kulturell i ett par timmar. Vår Kultur har i år fotografering och fotokonst som tema och den här helgen pågår åboländska fotodagar.

Morgondagens programpunkter är förlagda till Villa Lande som jag har tänkt bevista, mest för att höra proffsens åsikter om de tre bilder jag har skickat in för bedömning, men också för att ta del av ett par programpunkter i övrigt.