Dagen började hyfsat tidigt och blev inte som tänkt (idag heller).
Hyfsat tidigt
Redan kvart i åtta serverades frukosten. Lite tidigare än normalt trots att det var söndag. Men på Udden är vi inte så noga med tiderna. Utom Mia förstås, hon missar aldrig en mattid! 😀
Inte som tänkt
Ett par timmar senare drog jag på mig kläderna och bestämde mig för att inviga flismaskinen jag har fått låna av f d klasskompisen. Det var visserligen ingen sol, men heller ingen nederbörd så det var inget fel på vädret.
Innan jag tog i tu med flisningen kom jag fram till att det vore smart att sätta maten i ugnen under tiden jag flisade, så jag läste receptet och plockade fram ingredienserna. Rätten skulle stå i ugnen 1,5-2 timmar så det var ju ett lämpligt arbetspass.
Medan jag höll på med matförberedelserna blev jag ovanligt sällskapssjuk och kastade mig över datorn för att höra om Vik Husse hade lust att göra oss den äran? Det ville han inte just idag, så vi chattade en stund i stället.
När jag ställde in grytan i ugnen hade molnen hunnit anta en mörkare grå nyans. Jag kom i håg en väderprognos som varslade om snö på eftermiddagen och kollade aktuellt läge, men några såna hot fanns inte längre, bara moln.
Hur som helst var flislusten som bortblåst, jag tog i stället i tu med en ommöblering av filsynkningen i båda datorerna och gjorde ett minnestest. Datorn har ”frusit” nån bråkdels sekund titt som tätt (oavsett program) dom senaste två dagarna så jag misstänkte nåt annat än SBT-felet (Skit Bakom Tangentbordet för den som inte minns vad akronymen står för).
Testet gav minnet godkänt så där låg felet alltså inte heller. Men tydligen blev datorn så skrämd av mina förehavanden att den beslöt sig för att uppträda normalt igen. Mysko fenomen.
Framåt halv fyra började det lukta bränt. Äggklockan hade ringt för andra gången (1,5 t) för ett bra tag sen så grytan började bli övermogen förstod jag. Jag provsmakade genast, men varken smak eller konsistens var nåt att jubla över. De enda smakerna jag kunde urskilja var lök och svartpeppar. Det receptet behöver jag inte fler gånger.
Jag övergick till roligare sysslor och öppnade baren klockan 15.30. I stället för att ägna mig åt hushållsarbete kände jag för att inviga ett av presentcocktailglasen. Den Dry Martini jag trängat och suktat efter så länge ligger nu och skvalpar på magbotten. Kalasgott. 🙂 Ginsorten var inget att skryta med men i brist på bröd äter man limpa som bekant.
Drinken fick mig att tänka på ”mitt förra liv” i Östersund och Tigern/Lejonet i synnerhet. Dry Martini hade hon som favorit vid de mest oväntade tillfällen. Till exempel efter en god middag eller som avslutning på en krogrunda. Härligt med människor som struntar i konventioner! Det var lika roligt varje gång att se servitörens/barmästarens min när hon beställde.
Det innebär att jag nu har 999 cocktailpinnar kvar… Den enda förpackningen jag hittade innehöll nämligen 1000 st. Bara att höra av dig om du har ”pinnbehov”! Dom kan ju faktiskt användas till annat än drinkar – dock inte tandpetare! Åtminstone inte mellan mina tänder.
Så har den här söndagen förflutit, nu är klockan över fem. Mellan varven har jag förstås matat Mia, kelat med henne och öppnat och stängt dörren för henne ett dussintal gånger. Förutom den smaklösa grytan och några bilder kan jag inte bevisa att jag ägnat mig åt nåt produktivt… Men dagen har gått fort och jag har inte haft tråkigt en endaste sekund. 🙂
Uddmors betraktelser 