Igår var jag delvis onödigt flitig och gjorde nya fynd, idag hoppas jag löven har blåst över till grannen.

Onödig och ”nödig” flit
Häromdagen spanade jag in en klen lönn som störde mitt synfält. Igår beslöt jag att den skulle bort. Ut­rus­tad med stora gren­saxen gick jag ner till strandkanten på husets västra sida.

Men hej och hå, den var inte alls så klen som jag hade fått för mig när jag såg den genom köks­fön­stret! Här krävdes såg.

Eftersom jag ändå hade ett användbart verktyg gav jag mig på kvistar och trädplantor intill och kom allt närmare tomtgränsen. Ett fullständigt me­nings­löst arbete sa jag högt till mig själv. Dom enda som rör sig där nere är djuren som ska ”besöka” Udden eller kommer för att dricka. Men snyggt blev det ju. 🙂

Sen hämtade jag sågen och fällde lönnen. Tanken var att släpa upp den närmare huset för att den skulle få torka, men den vägde ju bly! Så här års är alla lövträd förstås fulla med sav insåg jag. Rätt så god förresten, jag smakade på den. Fast björksav är godare, den smakade jag också på.

I Jämtland gör man för övrigt champagne på björksav. Eller gjorde åtminstone för några år sen.

Så nu får den ”lilla” lönnen ligga kvar och torka ett tag, alternativt kapar jag stammen i lämpliga bitar vid tillfälle. Den duger gott till ett par brasor i köksspisen.

Nya fynd
I förrgår såg jag lämpliga bildmotiv på den gamla bastugrunden och beslöt ”fånga” dom igår. När jag var klar med fotograferingen fick jag syn på ett rostigt rör som jag petade loss. Det var förstås av­lopps­röret till bastun. Tur att det var kort.

Resten av ar­bets­da­gen tillbringade jag i stranden. Efterbörden av mitt buskröjande i vintras behövde tas om hand. Men jag började med att testa om isen håller än. Och det gjorde den minsann.

Det blev ingen lång tur. Jag nöjde mig med att trampa runt utanför bryggändan, feg och försiktig som jag är.

På grund av att isen pressar upp vattnet på land, låg en hel del kvistar i vattnet, så strandkrattning fick en helt ny innebörd. Jag krattade mest i och under vatten och fick sällskap av en filur som simmade runt i det grumliga vattnet. Möjligen en groda?

Att hantera det blöta skräpet skulle ha krävt regnställ så jag nöjde mig med att kratta upp högarna på land så dom får torka ett tag. Det var nog att blöta ner handskarna. Definitivt ingen badtemperatur om man inte är vinterbadare.

Det som redan låg i skottkärran förde jag till min västra avfallshög. På vägen fick jag mig ett gott skratt. Wettexduken som jag hängde upp för flera år sen hade tydligen bestämt sig för att flytta i samband med nån storm. Bara ett litet hörn återstod.

På väg till lövhögarna från i förrgår gjorde jag nästa fynd. Det stack fram ur kvisthögen som jag misslyckades med att elda upp i förrgår och såg ut som en plastslang vid första anblicken. När jag drog fram den visade det sig vara en damstrumpa. Antingen hade den hamnat där av misstag eller så använde moster samma hög när hon levde. Fast om jag minns rätt brukade hon bränna trasiga strumpor? Nåväl, nu får Rouskis ta hand om den.

Innan jag tog middagspaus gick jag en sväng till blåsippsbacken. Alla sippor står än så länge i knopp konstaterade jag. Genaste vägen därifrån till huset är att gå förbi sophögen bland syrenerna. Lyck­ligt­vis hann jag se föremålet innan jag trampade på det… Änden på en febertermometer stack ut under löven.

Jag kan undra hur länge den har legat där? Jag har inte slängt den och moster dog 1999. Dom sista åren gick hon inte ut, så den har legat där i minst 16 år, alltså långt innan apoteken började ta emot ”avfall” kan jag tänka mig.

Kvicksilvret hade antagit flytande form. När jag vände på termometern bröts det loss i en droppe som rörde sig innanför glaset. Vilken himla tur att glaset var helt. Kvicksilver är ju bland det gifti­gaste och farligaste som finns! 😦 Nu får apoteket ta hand om den.

Löv till grannen
Idag fick jag ledig dag. Friska, västliga vindar och regn tillräckligt länge för att arbetstiden skulle vara till ända. Allt som behöver göras inomhus har jag lyckats undvika genom att ägna mig åt helt ovä­sent­liga saker.

Förhoppningsvis har alla löv blåst över till grannen så kommer jag lindrigare undan. 😀