16.5 – Genomfört och avklarat

Städtalkon är genomförd, potatisen satt, Mors dags-buffén avnjuten, tomten och stranden städad, premiär­doppet avklarat och ”allting” blommar. Mia har pippi på ormar.

Städtalkon genomförd
På onsdag förra veckan hade hembygdsföreningen städtalko i och på Dragegården. Förutom styrelsen deltog fyra medlemmar så vi var nio personer totalt. Tur med vädret hade vi också.

Med så många händer gick arbetet snabbt och smidigt. Vi avslutade med välförtjänt kaffe/te och smör­gås innan styrelsemötet vidtog.

Potatisen satt
Dagen därpå var ju helgdag, så dagen till ära satte vi vinterpotatisen. Det gjordes i strålande sol och värme som framkallade svettdroppar.

Mors dags-buffé
I söndags skulle alla mammor firas. I egenskap av ”kattmamma” hade jag turen att bli bjuden på Mors dags-buffé. I Labbnäs förstås, var annars? 🙂

Tomten och stranden städad
I måndags blev det helt oväntat högsommarväder med dito temperatur. +25° visade termometern som mest för att igår eftermiddag stiga till +31°.

Eftersom sån värme överstiger min optimala arbets­tem­pe­ratur nöjde jag mig med att plocka nerfallna kvistar från eken. En annan anledning var min ondra rygg sen ett par dar tillbaka. För att skona den tog jag till en lotterivinst(!), en sån där långskaftad kniptång som man plockar upp saker med. Den funkade utmärkt också för det här ändamålet!

Idag har vi städat stranden, eller rättare sagt vattnet intill. En mängd torra vasstrån hade drivit ihop till små högar som vi beslöt ta rätt på för att förhindra dom från att multna och förbruka vattnets syre. Än så länge ligger högarna strax ovanför vattenlinjen, men så småningom ska dom flyttas längre upp på land.

Premiärdoppet avklarat
Tack vare högsommarvärmen har vattentemperaturen stigit i snabb takt. Efter vatten‑/strand­städningen beslutade jag mig för att ta ett premiärdopp. Husse lovade lyfta på hatten om jag vågade mig i sa han. 😀

Och si, det gjorde jag. Vattentermometern visade redan 19°. ”Jamen det är ju vid ytan det” påpekade han. Han hade förstås helt rätt. Så snart jag kom lite längre ut stelnade blodet nästan i ådrorna, så jag simmade ögonaböj tillbaka till bryggan.

”Allting blommar”
Hettan har gjort att växtligheten formligen exploderat och att många växter slagit ut i full blom. Allt från vitsippa till gullviva, maskros, kabb(e)leka, plommonträd, lönn och hägg blommar samtidigt, bara för att nämna några. Det är knappt man hinner med att notera.

Mia har pippi på ormar
Igår morse hördes det att Mia hade ett viktigt meddelande när hon återkom efter morgon­rundan. Efter meddelandet släppte hon försiktigt ner ormen som hängde mellan käkarna.

Ormen krullade ihop sig och låg alldeles stilla medan vi försökte avgöra om det var en huggorm eller en snok. Längden och den bruna färgen tydde på snok, liksom pupillerna, men den hade inga gula ”öron” som vattensnokarna brukar ha.

Vi bestämde att det var en snok som lämpligen skulle föras ner till sjön för att slippa fler angrepp. Lotterivinsten kom till användning igen när jag flyttade över ormen till ett ämbar. I stranden släppte jag ut ormen i vattenskvalpet vid strandkanten. Dagens välgärning. 🙂

Idag på förmiddagen kom hon in med en ny, brun orm. En s k kopparorm den här gången. Efter min räddningsaktion letade hon ganska snart rätt på den igen och bar den till trappan.

Där låg den då Husse kom tillbaka från ett ärende så han räddade den i sin tur. På kvällskvisten hade hon letat rätt på den på nytt, så han fick en ny chans. Förhoppningsvis har hon nu givit upp och låter den vara!

18.6 – Blom- och djurliv

Udden är blomsterprytt, väderprognosen stämde och mårdhundsvalpen är fortsatt hemlös. Mia har hållit sig extra nära.

Blomprakt
Syrenerna har nästan vissnat men jättevallmo, kaprifol, rhododendron och lupiner står i stället i full blom. Fantastiskt vackert. 🙂

Rätt väder
Vädersiarna hade rätt. Till skillnad från gårdagens regn blev den här dagen solig och vacker. Shortsväder med andra ord. Fast enda sättet att framkalla svettpärlor är fortsättningsvis fysiskt arbete.

I lördags klippte alla grannar (utom sommargrannen) gräset. När den ena slutade, började nästa. Jag kände pressen men beslöt att i stället njuta av tystnaden när den väl infann sig. Igår regnade det lyckligtvis hela dan, så då kunde jag skylla på det, men idag fanns det ingen bra ursäkt längre.

Fortsatt hemlös
På förmiddagen hörde Mia och jag mårdhundsvalpen igen (se gårdagens inlägg). Den här gången kom lätet nerifrån ”flyet” och var klart mer dämpat än tidigare.

Cirka en halv timme senare hördes högljudda, hjärtskärande skrik från samma håll. Valpen var helt klart utsatt för fara eller an­grepp. Sen blev det tyst. Jag antog att den lilla valpen hade mött sitt öde.

Men vid lunchtid hördes den igen. Ljudet kom nu från strandbuskagen nedanför mitt västra köks­fönster. I och med att jag startade gräsklipparen hörde jag inget mer. Jag hoppades att oljudet skulle få den att söka sig bort från ”vårt revir”.

Då jag hade klippt klart efter ett par timmar noterade jag att Mia hade registrerat nåt obehagligt. Hon satt uppe vid syrenen närmast Silverpilen och spanade intensivt till vänster. Plötsligt tvärvände hon och sprang ner till trappan. Där stannade hon, såg sig om och morrade dovt innan hon gick in i verandan. Hur jag än försökte speja upptäckte jag inget, men antog att valpen hade styrt kosan bort från Udden.

Av allt att döma är valpen föräldralös, annars hade mamman och/eller pappan tagit hand om den vid det här laget. Möjligen har lon tagit föräldrarna och eventuella syskon? I en kull kan det finnas upp till 20 valpar har jag läst. Enlig en jägare jag konsulterade för ett tag sen, betraktar lon mård­hunden som revir­konkurrent och dödar den därför.

Nära matte
Mia har följt mig som en skugga hela dan. Medan jag klippte gräs låg hon på filthögen i verandan och höll mig under uppsikt. Oavsett var jag i övrigt har rört mig har hon hållit sig i närheten. Skönt att veta att hon känner sig trygg hos matte. 🙂