bikini

av

26.5 – Från ödla till bloggläsare

Ödlan har hittats, ett minne har dykt upp, jag har uppträtt i bikini, postat föreningsbreven, har fått tröst och en ny bloggläsare.

ÖdlaÖdlan hittad
I måndags slarvade jag bort en liten ödla som Mia hade släppt ner i min crocs-doja. Jag hade för avsikt att släppa ut den i frihet, men innan jag verkställde planen hade den rymt och fanns ingenstans att hitta.

Igår förmiddag fick Mia först syn på den, sen jag. Den hade tydligen bott under köksspisen men hade tröttnat på sin trista tillflyktsort. Snabbt som ögat fångade jag den innan Mia hann få tag på den, bar ut den och släppte den bland rhododendronkvistarna. 1-0 till matte (den här gången).

Ett minne
När jag rotade i skoputslådan härom dagen fick jag syn på en välbekant logo. SIF stod det på en vit burk som innehöll snabb­puts. Den lilla plastburken som jag antagligen fick på nån facklig kurs tog mig tillbaka till mitten av 1990-talet.

SIFPå min dåvarande arbetsplats beslöt personalen under rådande turbulens att bilda en egen SIF-klubb och valde mig till ordförande för den. Att mina kolleger hade det förtroendet för mig värmer än.

Hos ar­bets­givaren blev jag förstås mindre populär och uppfattades som ytterst besvärlig när jag framförde personalens synpunkter och önskemål. Sen började förhandlingarna.

Tänk vad en liten plastburk kan åstadkomma. 🙂

Uppträtt i bikini
Igår var det utan tvekan bikiniväder. Numera försöker jag låta bli att visa mig i en sån, men gav efter för frestelsen. Med tanke på min lugna omgivning och inga aviserade besök räknade jag med att inte bli sedd.

BikiniDär räknade jag fel. När jag var på väg upp till vedlidret för att hämta en pryl kom sommargrannen farande uppför backen. Det var bara att lyfta handen till hälsning och se glad ut.

Det ville sig inte bättre än att jag blev upptäckt en gång till. Medan jag var nere i stranden hörde jag en traktor köra upp och stanna motorn. Några ögonblick senare hörde jag nån som visslade och förstod att jag hade besök så jag knallade upp. ”Vägmästaren” hade ett ärende.

Eftersom jag behövde konsultera väglagets pärminnehåll passade jag på att dölja mina ”kär­leks­hand­tag” i ett skylande plagg när jag hämtade pärmen.

Postat föreningsbreven
Igår skrev jag ut 72 föreningsbrev som jag kuverterade och klistrade porto på i bersån. På Udden är arbetsplatsen (nästan) valfri. Idag postade jag kuverten så nu är jag ledig från föreningsuppdrag ett tag.

Fått tröst
Nån bänk av stockpanel bidde det nu inte. Varu-Tjänsts leverantör hade ingen sån panel fick jag besked om idag. När jag lät Trollkarlen få höra det tråkiga beskedet fick jag genast tröst. ”Jag ska fixa en designad bänk till dig” lovade han. En del vänner är värda sin vikt i guld.

Pink kissesNy bloggläsare
Idag hade jag en ny kommentar på Om bloggen-sidan (här i förkortad version): ”Sökte på pink kisses o hamnade här. Blev lite över­rumplad av dina skrivelser o fina foton … Tack för en fin stund med dina upplevelser o funderingar, du skriver bra. Hälsningar Ingbritt”

Jag kunde först inte fatta hur ”pink kisses” kunde leda till min blogg, men efter kontrollsökning på bloggen ramlade 10-centaren ner. Den 23.5.2014 skrev jag ett inlägg där pink kisses nämndes. Tack vare just det inlägget har jag alltså fått en ny bloggläsare. Sånt blir man glad av. 🙂

av

26.5 – Nyflitt*)

Jag njuter av äppelblom, har svettats i bikini, Silverpilen har återfått sin originalfärg och jag är renare än vanligt.

Äppelblom
I morse hade äppelträdet närmast källaren slagit ut i full blom. Och vilken mängd med blommor! Jag tror jag aldrig har sett det blomma så flitigt. Plommonträdet som står bredvid och som också blommar bleknar i jämförelse.

Svettigt
Vid lunchtid tog jag på ”arbetsbikinin” och släppte ut gräsklipparen på grönbete. Av förra klippningen syntes inget längre.

Vanligtvis klipper jag i två omgångar, först framför huset och därefter slänten ner mot stranden. Det var tanken idag också, men hur det nu var klippte jag alltihop, precis som förra gången.

Till och med stigen ner och hela stranden blev klippt. När inspirationen väl infinner sig går det som en dans. Men lite svettigt var det ju förstås och tog hela eftermiddagen i anspråk.

I ärlighetens namn ska medges att jag tog både lunch- och kaffepaus mellan varven. Till kaffet fick jag sällskap av före detta grannen. Men hon åkte sin väg direkt när hon hade druckit ur med av­skeds­repliken: ”Så du får fortsätta klippa”.

Då jag var klar med klippningen, gjorde jag den sista finputsningen med nävar och grässax. Med lite fantasi ser Udden ut som en välskött park efter fullföljt arbete. Bortsett från tvättlinan förstås. 😀 Riktigt prydligt.

Rengöring
Lustigt nog fick jag för mig att jag skulle rengöra gräs­klipparen noggrannare än vanligt. Efter en god stunds skrubbande syntes det faktiskt att plåten är rödmålad.

Det sista i vattentunnan gick åt till proceduren så jag beslöt fylla på. Det innebar att rengöra tunnan, hämta och koppla vattenslangen, trycka på strömbrytaren till pumpen och rusa fram till tunnan innan vattnet hann nå fram. En liten sport jag har.

Eftersom slangen var kopplad kunde jag ju passa på att spola av Silverpilen kom jag på. Pollen­täcket hade förvandlat färgen till ljusgul i stället för silvergrå. En rejäl regnskur hade gjort samma nytta, men för närvarande ser det inte ut att bli nån på ett tag.

Renare än vanligt
Framåt halv sju började det kännas svalt i den lätta klädseln. Svett och damm hade torkat in så an­siktet kändes alldeles stelt, jag var smutsig om händer och mage(!) och fötterna var impregnerade med klorofyll.

Om vattnet hade varit varmare hade jag självklart tagit en simtur, men inte ens tio vilda hästar kan få mig att bada i 16-gradigt vatten! Det blev en varm, skön dusch i stället. Medan jag lät det varma vattnet skölja över mig kände jag att elräkningen trots allt är värd att betala.

Så nu doftar jag nästan lika gott som äppelblommorna och ser fram mot att få sjunka ner i TV-fåtöljen med en mugg te och låta mig underhållas en stund. Ha en skön lördagkväll du också!

 

*Nystädat på jämtska