bergenia

av

Inkräktare och underhållsfritt

Sen Husse satte upp två fågelholkar har vi haft fullt upp. Den ena ser Husse när han sitter i gungstolen och kan rapportera vad som händer.

I början hände just ingenting, men så kom flugsnapparna på att dom kunde bo där. Det gladde oss och vi såg fram emot tillökning i familjen.

Men i går inträffade nåt oväntat. En annan pippi trängde sig på och städade bort dom befintliga äggen. Flugsnapparparet gjorde sitt bästa för att försvara sitt hem, men var tvunget att ge upp. 😥

Inkräktaren har visat sig vara en göktyta, rödlistad i Finland enligt Wikipedia, så vi kanske ska känna oss hedrade. Den har tydligen för vana att städa bort ägg och överta andras bon för att sen bosätta sig där.

Den svartvita flugsnapparen är inte hotad i vårt land vad jag förstår, även om den grå är vanligare.

Bergenian blommar just nu på Udden. Den växten har jag egentligen inte mycket till övers för, men den har en del förtjänstfulla egenskaper. Är marktäckare, skapar egen jordmån, är fullständigt underhållsfri och vacker när den blommar.

Irisen tillhör däremot favoriterna. Den står också i blom för närvarande. Och liksom bergenian kräver den ingen skötsel. Såna växter gillar jag. 😊

av

15.4 – Hotad och hatad

Jag har blivit hotad och är hatad. Mia har blivit slankare.

Hotad
Idag kom ”fiskbilen” strax efter lunch. Oxen/Tvillingen hade varit på fiskafänge och sin vana trogen delade han med sig av fina gösfiléer och färdigrensade abborrar.

Den här gången fick jag fisken på ett villkor. Jag var tvungen att lova att aldrig mer återgälda gåvan (han och frun fick ett presentkort i julas). ”Annars får du aldrig fisk mera!” avslutade han med eftertryck. Han lät så sträng att jag kände mig som en barnunge som får bannor och neg djupt i ren reflex.

Han undrade var Mia höll hus och undrade om hon äter färsk fisk? Just då var hon osynlig, men jag intygade att hon gillar fisk och att jag ska dela med mig till henne. Det får bli hennes kvällsmål, aptiten har varit minimal under dagen. Troligen har hon försett sig med jaktbyten.

Hatad
Efter en tidig lunch/middag hämtade jag skottkärran, stoppade på mig kniv och sekatör och satte i gång med att decimera bergeniorna nedanför verandan.

Det är ju tur att dom inte kan prata eller gå till motangrepp. I så fall hade jag blivit utskälld eller ihjäl­slagen med tanke på hur hårdhänt jag hanterade dom. Men hatar mig gör dom garanterat.

Jag försöker förgäves lista ut hur jag ska hindra dom från att sprida sig? I fjol experimenterade jag med tegel­stenar men ser att jag behöver vända dom på kant så hindret blir högre. Nåt annat trick har jag inte kommit på. Tips mottas med tacksamhet!

En slankare kisse
Till för nån månad sen såg Mia ut som om hon var hög­gravid, men nu har hon blivit betydligt slanka­re. Det hänger förstås i hop med att hon sover mindre och rör sig mer.

Det är hård åtgång på mullvadar, sorkar, skogsmöss och ödlor. Fast inget av bytena har jag sett henne äta upp. Mullvadar och ödlor biter hon bara i hjäl, skogsmössen och sorkarna äter hon bara huvudet på. Men hon kan ju för all del sätta i sig en massa utan att jag ser det.

Lyckligtvis har hon slutat ta med sig levande byten in. Däremot kan ett avlivat byte fortfarande slinka in ibland om jag inte är påpasslig, men oftast lämnar hon dom utanför dörren. Ett tecken på att hon börjar bli vuxen kanske?

Epilog
Strax efter att jag publicerade det här inlägget ringde dörrklockan. På trappan stod Draken/Tvillingens son och överräckte en påse med nyfångad strömming. Tänk så mycket gott det kan bli samtidigt i bland!  🙂