I år valde jag att fira 1 maj på ett lite annorlunda sätt. 😀

Hålltid
Klockan 13 idag hade jag lovat infinna mig hos min privatelev. När jag startade Silverpilen 12:29 föll dom första regn­drop­parna och bränslet-på-upphällningen-lampan blinkade. Så klart hade jag tagit mig fram och tillbaka utan problem, men efter att ha blivit soppatorsk ett par gånger i mitt liv har jag absolut ingen lust att uppleva det igen och blir lite nojig när bränslelampan blinkar.

Eftersom det var helgdag var närmaste tankstället stängt (vid butiken i Kärra), så jag satsade på Neste i Björkboda eftersom jag var på väg åt det hållet. På vägen dit ringde jag min väntande elev och aviserade tio minuters försening. Det var inga problem sa hon, jag var lika välkommen då.

Först trodde jag macken var stängd i Björkboda också, men såg sen att lyset var tänt inomhus och några bilar stod parkerade utanför. För att inte slösa med tid beslöt jag tanka från en pump med kort­be­talning, men anade oråd då jag såg vita plastpåsar lindade runt handtagen. Jag backade och körde in till en ”kontantpump” i stället.

Men där fanns också vita plastpåsar virade runt handtagen? Dom kanske satt där av hygieniska skäl bestämde jag, klev ur och öppnade tanklocket. Just då öppnade tjänstgörande (som kände igen mig sen jag brukade besöka förra ägaren) ytterdörren till macken och sa: ”Bensinen är slut. Det har den varit i fyra veckor.”

Just så. Först blev jag sur. Det innebar att jag var tvungen att fortsätta till Kimito och bli ändå mer försenad. Men sen veknade jag. Hon såg så uppgiven ut stackarn och sa att det inte kändes särskilt roligt att vara på jobb när läget var som det var. Jag svarade att jag förstod det innerligt väl och önskade henne trevlig helg trots allt.

Kimito nästa. Regnet tilltog allt mer i styrka. Medan jag körde satt jag och tänkte på mackägaren och att han troligen inte mådde så bra under rådande omständigheter. Att driva en mack och inte kunna förse den med bensin måste ju kännas förskräckligt.

Redan på första macken i Kimito hade dom lyckligtvis bensin kvar. Den 25.3 hade jag tankat förra gången noterade jag och betalade då 1,54 €/l på en bemannad mack mot 1,66 idag på en obe­man­nad. Ben­sin­priset har alltså gått upp.

Västanfjärd 10 km stod det på vägskylten i korsningen. Jag hade redan förbrukat mina tio extra minuter men beslöt att inte ringa en gång till utan stod på gasen i stället. 13:19 parkerade jag på destinationsadressen och knackade på.

Snabbundervisning och brainstorming
På min duktiga elevs önskelista fanns egentligen bara en konkret punkt och den var avklarad på några minuter, så vi fortsatte med konstruktion av webbsidor och ”brainstormade” runt utseende och inne­håll. Och vips var klockan 15, alltså dags att sluta arbetsdagen och åka hem till Mia.

Hemkomst, värme och mat
Första prioritet var förstås att pussa och mata Mia. Hon hade varit instängd i tre timmar eftersom hon inte ville vistas ute när jag åkte.

Regnet, den kalla vinden och dom enstaka plusgraderna fick det att kännas skönt med en brasa i köksspisen. Fast då gällde det att hämta ved först, vedlådan var tom. Sagt och gjort. Mia gjorde sällskap.

Jag tände upp direkt när jag hämtat första satsen och kände stor skillnad redan när jag kom in med den andra. Spisen hade redan hunnit bli så varm så jag kunde värma min specialsoppa (se inlägg 30.4) på den.

Med en av mormors tallrikar halvfylld av het soppa slog jag mig ner framför datorn, kollade mejlen och satte i gång med det här inlägget. Det jag egentligen borde ha gjort lämnar jag till i morgon. Det är ju faktiskt helgdag även om den var lite udda. 😀