18.8 – Ändrade planer

Mina planer för dagen gick i stöpet. Jag har snott Mias byte.

Omkullkastade planer
Till skillnad från igår har dagen mestadels tillbringats utomhus. Värmen återkom igår kväll och solen har under dagen tittat fram mellan molnen med ojämna mellanrum. En perfekt dag för att städa i mina s k blomrabatter. Jag hade precis hunnit klä mig i ”arbetsbikinin” när planerna abrupt ändrades i och med ett telefon­samtal.

Telefonsamtalet var sista ledet i en kommunikation som började strax före lunch i torsdags. Då fick jag ett SMS med frågan om det var OK att sticka sig in på Udden? Jag svarade sanningsenligt att jag höll på att förbereda mig för ett möte ett par timmar senare och att fredagen också var full­teck­nad, men att jag tog gärna emot besök under helgen.

Igår dök personen i fråga inte upp, möjligen på grund av det kyliga och regniga vädret eller på grund av nåt annat. Jag hade för all del två andra besök så jag behövde inte alls känna mig ensam och övergiven.

HembaktVid lunchtid idag kände jag att jag nog borde SMSa och fråga om mitt nekande hade upp­fattats sårande? Efter en kort stund kom ovan nämnda telefonsamtal. Nej då, absolut inte blev jag försäkrad om. Vi kom överens om att besöket skulle bli av inom en timme.

Besökaren var vår invandrare i byn. Honom har jag inte träffat på länge eftersom han har tillbringat ett antal veckor i sitt hemland under sommaren.

Med sig hade han en burk egenhändigt bakade småbröd (”krus” på jämtska). Han brukar baka när det regnar så dom var alltså bakade igår. Jättegoda vet jag sen tidigare. Tänk vad många husliga och ”hemliga” män jag har turen att känna. 🙂

Efter lite trugande fick jag bjuda på te och glass i bersån. Och kakor förstås, fast han tog ingen. Sen satt vi där och pratade om allt möjligt och omöjligt. Allt från nackdelarna med EU till detaljer från hans resa.

Vid ungefär halvtid föreslog jag en liten roddtur. Det blev viken runt som vanligt och en titt på herr och fru grannens fina kanot. Vår invandrare har också en kanot men har bestämt sig för att sälja den talade han om. Jag blev eld och lågor en liten stund, men lugnade mig betydligt när jag hörde hur lång och tung den är. En fem meter lång, kamouflagefärgad kanot i glasfiber är inget för mig.

Efter roddturen parkerade vi oss i bersån igen. Jag fick inte bjuda på nåt mer så det blev ”torrprat”. ”You really have a nice place here” tyckte han. Jag instämde förstås helhjärtat. Nån timme senare ansåg han att det var dags att bege sig och tackade ”Lady of the Lake” för en angenäm pratstund.

Så gick den eftermiddagen. Inget fick jag gjort men hade desto trevligare. ”Jobbet springer ju inte sin väg” för att citera mamma.

PippiMia utan byte
En inte alltför lång stund efter att prat­säll­skapet hade gett sig av kom Mia in med en fågelunge och släppte den på mattan vid sko­hyllan. Jag trodde först att den var död, men upptäckte att den hade öppna ögon och andades.

Mia hade lagt sig en bit i från och väntade på att fågeln skulle försöka komma undan så hon fick jaga den, men där fick hon tji. Matte tog omgående hand om offret under Mias högljudda protester, undersökte eventuella skador, bar ut det och placerade det i ampeln vid trappan för att den lilla pippin kanske skulle flyga i väg. Jag tyckte den såg stor nog ut för att kunna det.

Jag stod kvar och bevakade Mia så hon inte skulle försöka ta den igen. Några flygförsök gjorde den dess värre inte. Den såg i stället ut att somna där den satt. Så småningom gav Mia sig av och när hon hade försvunnit över tomtgränsen bar jag pippin till granen och placerade den så högt att Mia inte skulle upptäcka eller känna lukten av den och så att den inte skulle trilla ner.

Det var ett lönlöst försök. Jag kollade nyss och då satt fågeln på marken. Den hade antagligen försökt flytta på sig och trillat ner. Den var i alla fall så pigg så den skuttade bort från mig när jag kom närmare så jag hoppas den ska klara sig trots allt. Mamma och pappa har säkert koll på den vill jag tro.

25.10 – Ändrade planer

Morgonen var frostig och dagen har mest bestått av ändrade planer, men också en markant för­bättring och första snöflingorna.

Frost
I morse frasade det under skorna, dimman låg tät över sjön och ganzian hade stelnat i utslaget läge. ‑0,2 visade termometern klockan 7.45.

Men vi fick se solen! Senast besökte den oss den 13 oktober så det tackar vi väder­kontoret för. 🙂

Ändrade planer
Första ändringen i planeringen gjorde jag vid nio-snåret. Jag hade lovat köparen av min gamla HP att leverera den efter lunch efter gårdagens besked om att han ville ha den, men ville flytta på tiden efter­som Mia hade fått tid hos veterinären klockan tre.

Det var OK, han kunde hämta den om ett par timmar i stället. Frid och fröjd. Vid halv ett var mobilmodemet installerat, jag hade visat honom det han behövde veta och han gav sig av med dator och diverse tillbehör.

Kvart över två gick jag ut och lockade på Mia. Veterinärbesöket föranleddes av att hon har fått nåt i ena örat som sitter så djupt att jag inte kommer åt det. I förrgår plockade jag ut ett gräsfrö och trodde det var orsaken till hennes besvär, men så enkelt var det inte. Gårdagens försök med ren­gö­rings­medel lyckades inte heller så jag bokade tid i morse.

Jag gjorde ett nytt försök efter tio minuter, men ingen kisse behagade dyka upp. Det var bara att ringa veterinären, förklara läget och boka en ny tid. I morgon klockan tolv kunde vi få komma i stället.

Mitt försök att påpeka att Mia behöver gå ut och morgonkissa vann inget gehör. Veterinären undrade om jag inte hade kattlåda och kunde hålla henne inne tills vi skulle åka? ”Jodå, för all del” fick jag med­ge och såg genast framför mig vilken kamp det kommer att bli.

Kvart över tre kom Mia. Men då var det ju liksom för sent.

Jag hade också aviserat att jag skulle hämta min nya hårddisk idag, men såg ingen an­led­ning att åka till Kimito två dar i sträck så jag ändrade det till i morgon. Egentligen skulle jag ha behövt åka och handla, men beslöt att det också får vänta till i morgon.

Det innebär att ett par timmar runt lunch i morgon är fullspäckade. Veterinärbesök kl 12, hämta hårddisken, hämta beställd mat och vara på plats i Söderby kl 12.20. Förutom intres­serade bybor och andra kommer ett par experter från NTM-centralen, pressen och re­pre­sen­tanter för Daphnia att in­finna sig för att inspektera den s k våtmarken.

Hur jag än bär mig åt kommer jag knappast att hinna till 12.20 för jag tänker inte låta Mia sitta i buren längre än absolut nödvändigt. Nåväl, det löser sig på nåt sätt. Jag kunde ju knappast krångla mer med veterinären eftersom vi hade uteblivit från dagens bokade tid.

Så, vad skulle jag göra i stället? Klockan närmade sig halv fyra. Det fick bli lite tomtstädning. Allt gräs jag kapade med röjsågen ovanpå avloppstanken låg kvar så det var ju ett lämpligt projekt.

Förbättrad konstruktion
Jag hade just blivit klar med krattningen när händige släktingen dök upp igen. Han tittade som hastigast in efter lunch och då blev det tal om gummistroppar och plastförstärkta hål till Silverpilens kapell, så han tog det med sig och skulle återkomma, vilket han alltså gjorde redan idag.

Wow, vilken förbättring! Nu kan jag fästa kapellet i sex punkter i stället för fyra och har gummi­stroppar som klarar orkanstyrka. Dessutom har jag fått ett hål för antennen (som sitter på taket) att sticka upp igenom, vilket påtagligt underlättar när kapellet ska läggas på. Helt suveränt! Där fick han en stjärna i himlen igen. 🙂

Första snön!
Som delbetalning på ersättningen (som han inte skulle ha) fick han kaffe med tilltugg och en liten burk äppelmos. När vi hade druckit klart och kommit fram till att vi som konsumenter säkert blir lurade oftare än vi vet om, var det dags att åka.

Jag följde med ut på trappan. Det kändes kallt i luften och på kapellet syntes tydligt att det hade kommit snö. Bara några flingor, men ändå.

Snö den 25.10 är väl inte så vanligt? Och mer ska det tydligen bli i morgon. Snart dags att ta fram snösläden. 😀

14.1 – Bättre alternativ

Jag ändrade mina planer och har agerat ”konsumentombud”.

Ändrade planer
I stället för att klona hårddisken har jag tillbringat dagen med att tvätta, städa, arrangera fön­ster­belysningen, hämta in ved och skotta snö(!). Det kändes viktigare än att häcka framför datorn.

När jag hade städat bort elljusstakarna förra veckan blev det kolossalt mörkt i fönstren. Tidigare har jag haft fönsterbelysning (ett arv från Sverige?) i vardagsrum och kök, men plockade bort dom då jag ställde fram adventsljusstakarna.

Idag har jag ”möblerat om” fönsterbelysningen. Tack vare mammas jul­klappar har jag nu ytterligare två lampor, så vardagsrummet fick en extra. Den andra hänger i sovrummet. Det är möjligt att den ena kan tyckas lite julaktig, men den är så vacker så den får hänga kvar tills jag tröttnar.

Till skillnad från städningen gick snöskottningen på nolltid. Med ett snötäcke på några futtiga centi­meter hade jag egentligen inte behövt skotta, men det kändes roligt igen. Kroppen har för länge sen glömt slitet i fjol vintras.

Konsumentombud/gnällkäring
Jag förstår mycket väl varför skyddslingen gav mig boken ”Ingen reklam tack” i julklapp. Jag kände mig väldigt träffad när jag läste den. Och skrattade gott. Just så agerar jag också ofta nuförtiden. Senast idag.

Igår lossnade nämligen knapp nummer två från nya kappan trots att jag bara har använt den fyra gånger sam­man­lagt. Visst är det lite märkligt? Nåväl, det ville jag gärna påtala så jag skickade ett mejl till Klingels kundtjänst.

När jag ändå var på hugget, passade jag på att fråga Nivea och Rexona när dom tänker börja tillverka deodoranter utan aluminium? I våra butiker har det hittills funnits två märken utan, men båda har försvunnit ur sorti­mentet. Både Sale‑ och K‑Marketkedjan fick därför frågan varför det inte finns aluminiumfri deodorant längre. Återstår att se om och när jag får svar och framför allt vilket svaret blir?