1 maj-firande

av

4.5 – Tänk så det kan bli…

Vi har inte firat 1 maj, men haft städtalko och möte. Jag har tappat vimpeln och känt mig stressad.

Inte firat 1 maj
På fredagens födelsedagskalas träffade jag en avlägsen släkting som behövde handräckning med datorn. Vi kom överens om att han skulle få hjälp 1 maj och infann oss därför vid 14-snåret. Det doftade nybakat när vi steg in.

Handräckningen visade sig vara av det allra enklaste slaget och utförd på en halv minut, så vi fick snabbt flytta oss till kaffebordet. Där satt vi sedan i allsköns ro och pokulerade en bra stund innan vi gick på ”sight-seeing” i nybygget intill.

Därefter åkte vi tillbaka till Udden där mitt dåliga samvete väntade i form av korrekturläsning. Ett uppdrag som jag nyligen åtagit mig trots att tiden är knapp.

Städtalko och möte
Prick kl 10 på tisdagen samlades hembygdsföreningens styrelse på Dragegården för att genomföra den årliga städtalkon. Det fejades och putsades både ute och inne i knappt tre timmar innan vi bänkade oss för styrelsemötet.

Mötet genomfördes på en dryg timme, men innan vi hade plockat undan och kommit i väg var klockan redan halv tre, så där gick den dagen.

Tappat vimpeln
När jag kom hem (Husse hade ärenden på annat håll) vidtog diverse påkallat småpyssel och en kort stund senare dök ”vägmästaren” upp i ett ärende. Medan vi stod ute och pratade påpekade han plötsligt att flagglinan tycktes ha gått av.

Jag trodde han skojade, men såg sen att linan hängde över syrenbuskarna. Frågan var då vart vimpeln hade blåst i väg?

Mysteriet löste sig ganska snart. Linan hade inte alls gått av, det var knuten till vimpeln som hade lossnat. Då Husse kom talade jag om vad som hänt och en kort stund senare fick vi syn på vimpeln. Den hängde högt upp i en tall.

Fyndig som han är våran Husse, tog han en lång kvist från vedhögen, försåg den med en böjd spik och kunde på så sätt peta ner vimpeln. För min del kunde den gott ha fått vara kvar i tallen. Jag noterade redan för ett tag sen att den var trasig i änden och behövde bytas ut.

Känt mig stressad
Idag har jag känt mig jättestressad. Mest på grund av det kalasfina vädret. Utejobben är inte avklarade och inne väntade ett antal arbetsuppgifter… Vad skulle jag prioritera?

Efter att ha hämtat mat hos Kerstin och gjort ett snabbt nerslag i butiken, valde jag att strunta i finvädret för att i stället kasta mig över de­kla­ra­tio­ner­na. Som tidigare var två redan ifyllda och således enkla att hantera, men företagsdeklarationen krävde i vanlig ordning hand­på­lägg­ning. Det gick ändå rätt smärtfritt tack vare mitt Excel-blad, så kl 16.49 var den inlämnad.

Föreningens webbsajt påkallade också ett ingrepp. Det fick bli avkopplingen efter sifferövningarna. Och sen var det ju bloggen som jag inte har hunnit med på flera dar… Och så väntar förstås korrektur­läsningen på en fortsättning.

Tänk om jag kunde vara bättre på att delegera och säga nej. Suck. 😦

av

1.5 – Alternativt 1 maj-firande

I år valde jag att fira 1 maj på ett lite annorlunda sätt. 😀

KlockaHålltid
Klockan 13 idag hade jag lovat infinna mig hos min privatelev. När jag startade Silverpilen 12:29 föll dom första regn­drop­parna och bränslet-på-upphällningen-lampan blinkade. Så klart hade jag tagit mig fram och tillbaka utan problem, men efter att ha blivit soppatorsk ett par gånger i mitt liv har jag absolut ingen lust att uppleva det igen och blir lite nojig när bränslelampan blinkar.

Eftersom det var helgdag var närmaste tankstället stängt (vid butiken i Kärra), så jag satsade på Neste i Björkboda eftersom jag var på väg åt det hållet. På vägen dit ringde jag min väntande elev och aviserade tio minuters försening. Det var inga problem sa hon, jag var lika välkommen då.

Först trodde jag macken var stängd i Björkboda också, men såg sen att lyset var tänt inomhus och några bilar stod parkerade utanför. För att inte slösa med tid beslöt jag tanka från en pump med kort­be­talning, men anade oråd då jag såg vita plastpåsar lindade runt handtagen. Jag backade och körde in till en ”kontantpump” i stället.

Men där fanns också vita plastpåsar virade runt handtagen? Dom kanske satt där av hygieniska skäl bestämde jag, klev ur och öppnade tanklocket. Just då öppnade tjänstgörande (som kände igen mig sen jag brukade besöka förra ägaren) ytterdörren till macken och sa: ”Bensinen är slut. Det har den varit i fyra veckor.”

BensinslangJust så. Först blev jag sur. Det innebar att jag var tvungen att fortsätta till Kimito och bli ändå mer försenad. Men sen veknade jag. Hon såg så uppgiven ut stackarn och sa att det inte kändes särskilt roligt att vara på jobb när läget var som det var. Jag svarade att jag förstod det innerligt väl och önskade henne trevlig helg trots allt.

Kimito nästa. Regnet tilltog allt mer i styrka. Medan jag körde satt jag och tänkte på mackägaren och att han troligen inte mådde så bra under rådande omständigheter. Att driva en mack och inte kunna förse den med bensin måste ju kännas förskräckligt.

Redan på första macken i Kimito hade dom lyckligtvis bensin kvar. Den 25.3 hade jag tankat förra gången noterade jag och betalade då 1,54 €/l på en bemannad mack mot 1,66 idag på en obe­man­nad. Ben­sin­priset har alltså gått upp.

Västanfjärd 10 km stod det på vägskylten i korsningen. Jag hade redan förbrukat mina tio extra minuter men beslöt att inte ringa en gång till utan stod på gasen i stället. 13:19 parkerade jag på destinationsadressen och knackade på.

Snabbundervisning och brainstorming
På min duktiga elevs önskelista fanns egentligen bara en konkret punkt och den var avklarad på några minuter, så vi fortsatte med konstruktion av webbsidor och ”brainstormade” runt utseende och inne­håll. Och vips var klockan 15, alltså dags att sluta arbetsdagen och åka hem till Mia.

EldHemkomst, värme och mat
Första prioritet var förstås att pussa och mata Mia. Hon hade varit instängd i tre timmar eftersom hon inte ville vistas ute när jag åkte.

Regnet, den kalla vinden och dom enstaka plusgraderna fick det att kännas skönt med en brasa i köksspisen. Fast då gällde det att hämta ved först, vedlådan var tom. Sagt och gjort. Mia gjorde sällskap.

Jag tände upp direkt när jag hämtat första satsen och kände stor skillnad redan när jag kom in med den andra. Spisen hade redan hunnit bli så varm så jag kunde värma min specialsoppa (se inlägg 30.4) på den.

Med en av mormors tallrikar halvfylld av het soppa slog jag mig ner framför datorn, kollade mejlen och satte i gång med det här inlägget. Det jag egentligen borde ha gjort lämnar jag till i morgon. Det är ju faktiskt helgdag även om den var lite udda. 😀