I krukan med vårblommor jag köpte före påsk fanns också ett par hyacinter. Den här färgen har jag dock aldrig sett tidigare – läckert röd. Heter Red Glory enligt Blomstervärlden.
Uppiggande
De senaste dagarna känns det som om jag har börjat vakna ur min vinterdvala och letargi.
På fredagen blev jag inspirerad att städa litet i stranden. Arbetet bestod av att flytta på en kvisthög och kapa tallplantor. På den gamla husgrunden till bastun (som revs redan på 90-talet) har diverse träd‑ och buskplantor växt upp.
Alla tallplantor utom en fick se sig eliminerade. Varför jag lämnade en kan jag inte riktigt motivera, jag bara kände för att låta den stå kvar. En del björkplantor fick däremot stryka på foten.
Jag noterade att mossan stod i blom. Dels pyttesmå klockor, dels topsliknande stjälkar.
I lördags hade vi terminens sista träff i skrivgruppen. Skrivlördagarna innebär, förutom tillfällen till energipåfyllning, nyttigt vetande och skrivövningar. Vår lilla grupp har roligt och trivs gott tillsammans.
I går gällde födelsedagskalas. Frun på udden mittemot hade födelsedag. Och oj, så hon hade bullat upp! Men den här gången lyckades jag behärska mig och åt inte mer än jag tål.
När vi kom hem vid middagstid var ingendera av oss hungrig, så vi skippade middagen och lät oss nöja med kokta ägg och smörgås. Det går alltså att leva på kaffebröd mellan varven. 😀
I morgon ska jag göra väglagets ordförande sällskap till ett infotillfälle som Vägföreningen i Finland håller i Kimito. När han ringde och frågade om jag ville följa med, tackade jag först nej, men ångrade mig i går.
Programmet innehåller en hel del matnyttigt som också jag bör ha koll på. Bland annat väglagets styrelsebeslut och protokoll, respektive uppdatering av vägenhetsberäkningen och kommunens bidrag till väglag.
Nåt annat uppiggande finns inte i planeringen för närvarande. Resten av veckan är än så länge ointecknad. 😊
Glad Påsk!
Önskar mina bloggläsare och -kolleger en Glad Påsk! 😊
Frosseriföljder, obehagligt och oblomoveri
För några dar sen bakade Husse sitt livs första toscakaka, en av mina favoriter. Den blev jättelyckad! ”Nybörjartur” påstod han. Självklart har jag inte kunnat låta bli att äta av den.
I lördags var vi på födelsedagskalas. I vanlig ordning kunde jag inte motstå bakverken. Allt det här frosseriet ogillade min mage och tarm. På tok för mycket gluten. Tänk att jag aldrig lär mig. ☹
Nåväl, läget har stabiliserats igen efter att jag skött mig. Bara lite memma i går. I dag kanske jag vågar mig på en bit kaka igen.
***
Härom dagen tog jag fram nagelklipparen. Jag stirrade oförstående på den och kunde för mitt liv inte komma på hur den fungerar, hur jag än vände och vred på den.
Vetskapen var totalt bortblåst. Efter en stund vaknade hjärncellerna lyckligtvis till liv. Men det kändes obehagligt att så totalt ha tappat en enkel kunskap. Undrar vad det blir härnäst?
***
Efter att nyss ha läst Oblomov av Ivan Gontjarov har jag insett att jag sedan en längre tid tillbaka har hemfallit åt oblomoveri. Jag har inte ens några idéer längre och inga drömmar som jag vill förverkliga.
Det enda jag gör när jag väl tvingat mig att stiga upp sent omsider är att lösa korsord, äta och dricka, laga mat, titta på teve och läsa. Så går dagarna och kvällarna. Vad ska till för att ta sig upp ur den gropen?
Det händer för all del att jag gör nåt ute på tomten, men eftersom de flesta momenten kräver att stå böjd, sätter ryggen ganska snart stopp för det. Sen får jag lida några dar. Så jag ser mig omkring och noterar vad som behöver göras, men förmår inte.
Så där, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Jag tröstar mig med att när man väl nått botten går det därefter bara uppåt. 😊
Njutbart
Efter att ha hämtat potatis i källaren och kollat in blåsipporna satte jag mig i solgasset på dasstrappan en stund. Utöver anblicken av komposthögen kunde jag njuta av gnistrande solljusreflexer i vikens vatten.
Svanparet provianterade i lugn och ro och en liten flock änder flög snattrande ovanför mig. I övrigt hördes bara flugsurr. Sen kom sommargrannen åkande uppför backen. 😀
Ögonfröjd
Det lyser blått lite här och där på Udden. 😊
Värme och nystekt
Vi har nåtts av en värmebölja … Dryga 17 grader och sol. Insekterna har vaknat. Jag hann redan sakna humlorna, men i går fick jag syn på en, så dom är på gång. Ute hör man småfåglarna kvittra och måsarna skräna.
Men det blir tydligen en kortvarig glädje, till helgen blir det kallt igen. Så det gäller att passa på att njuta fram till dess. I fjol fick vi snö den här dagen!
Husse har varit i farten i stort sett hela dan. På förmiddagen erbjöds han nyfångad strömming och såna erbjudanden tackar han aldrig nej till.
När fiskarna var färdigrensade skulle dom förstås stekas. Vid fyrasnåret var flera kärl rågade med stekt strömming. Husse är alltid kock när det gäller strömming.
Dagens middag bestod därmed av stekt strömming och potatismos. Inte alls illa, även om jag inte är lika förtjust som Husse. Fisken räcker troligen en vecka framåt. 😀
Hur är det möjligt?
För ett bra tag sen läste jag Ont blod, nu har jag snöat in på serien som bygger på samma skandal. Hur kunde hon bedra sig själv och sin omgivning under så lång tid?
Visserligen vimlar det av bedragare i historien, men den här damen förstår jag mig inte på … Det handlar om Elizabeth Holmes, som grundade företaget Theranos 2003.
Hon dömdes för bedrägeri 2022 och började avtjäna sitt drygt elvaåriga straff 2023. Vägen dit var kantad av ett självbedrägeri utan dess like kan jag tycka.
Hennes idé var onekligen revolutionerande. Tänk dig att slippa boka tid på labbet, lämna ett eller ett par rör med blod och vänta på svar.
Om hennes planer hade varit möjliga att förverkliga, hade du bara behövt ett stick i fingret och fått svar omedelbart av en teknisk utrustning som omgående analyserade blodet. Men så enkelt var det ju inte.
Självfallet ska man inte ge upp i första taget för att det verkar omöjligt. Problem är som bekant till för att lösas, så det ligger mycket i Husses kommentar ”Vi skulle fortfarande sitta i träden om vi inte var envisa.”
Men det finns ju en gräns. Elizabeth var inte bara envis, hon saknade insikt i problemets art och duperade sin omvärld i nästan 20 år. Varför? Och hur var det möjligt?
I serien Dropout på Disney+ porträtteras hon som en person utan empati, helt besatt av att genomföra sin idé till varje pris, oavsett hur många lik som krävdes.
Fast det kanske är utmärkande drag för entreprenörer?
Jag måste läsa boken en gång till. Dessutom ska jag läsa Theranos Healthcare Start-Up. A Case Study Sen kanske jag kan släppa ämnet.
Livsandarna vaknar
Sol från klarblå himmel, plusgrader och blommande krokus – då vaknar livsandarna igen. 😊
Än så länge ligger isen kvar i vår vik, men svanarna har redan rekognoserat läget. Och i dag hade vi ett kort besök av en stjärtmes https://luontoportti.com/sv/t/767/stjartmes.
Bästa årstiden har tagit sin början. 😊
Besked
I mitten på 90-talet jobbade jag och en kollega i datorsupporten. En dag när jag kom tillbaka från lunch hittade jag den här lappen på mitt skrivbord. Jag tycker fortfarande att den är lika rolig och kan tolkas lite olika.
Vilket leder mig till gårdagens besked. Jag fick höra resultatet av min hjärnröntgen. Allt såg bra ut, så mina (luddiga och lindriga) symtom har annan orsak. Åldern kanske? 😀 Men ändå skönt att veta att hjärnan fungerar som den ska.
Fast det gör den ju inte riktigt. Husse säger att jag har blivit glömsk. Jag ursäktar mig med att jag inte bryr mig om att komma ihåg oviktiga saker. Men visst har minnet blivit lite sämre kan jag erkänna.
För att försöka hålla den i trim löser jag korsord på löpande band och läser mycket. Innan jag somnar ägnas ca en timme åt läsning. Ibland mer om boken är tillräckligt intressant.
I och med beslutet att upplösa föreningen, tillbringar jag för närvarande tid med att lämna besked till alla som berörs av beslutet. Dit hör förstås också ett tackbrev till våra medlemmar.
Jag har konstaterat att det är mycket enklare att bilda en förening än att upplösa en. Lyckligtvis är det här första och sista gången jag gör det. I fortsättningen räcker det gott med väglagsuppdragen. 😊
Uddmors betraktelser 