Jag måste bevisa att jag lever och blir snart utvisad.

Levnadsintyg
Idag fick jag brev från Alecta, en av mina pen­sions­ut­be­ta­lare. Dom vill ha intyg på att jag fortfarande lever. Det känns skönt att veta att det är nån som bryr sig – fast i det här fallet mest om sina pengar.

Tyvärr räckte det inte med min egenhändiga underskrift, intyget ska skrivas under av en högre instans. Jag valde alternativet ”annan myndighet” och har skickat blanketten till FPA i förhoppning om att dom vet att jag lever.

Jag förstår varför dom vill ha intyget. För flera år sen såg jag ett faktaprogram på TV i Sverige om pensioner som betalas ut till sedan länge avlidna personer. Om ingen meddelar dödsfallet fortsätter utbetalningarna, vilket tydligen ganska många (ohederliga) drar nytta av.

Kursinledning
Igår kväll fick jag chansen att se Västanfjärds bibliotek från insidan. Jag får dessutom se det fyra gånger till. IT-kurserna är nämligen förlagda till öns bibliotek från och med den här terminen eftersom skolorna kör Linux med Ubuntu som användargränssnitt.

Kurslokalen var både vacker och praktisk. En trappa upp i eget gemak. Så småningom hittade jag också ett blädder­block och en penna som gick att använda.

Av kursdeltagarna var en alldeles särskilt välbekant. Fru grannen på udden mittemot är nybliven dator­ägare och deltog därför. Förutom henne bestod gruppen av ytterligare fem trevliga indi­vider, vilket gjorde arbetet lättsamt.

Idag stod Dalsbruks bibliotek i tur. Där har jag varit in flera gånger och är välbekant med läsesalen eftersom Fotoklubben håller sina möten där.

Dess värre fanns det här inget avskilt utrymme, så vi höll till i ena änden av biblioteket inklämda mellan bokhyllorna. Efter lite om- och tilläggsmöblering fick alla sju damer plats och det fanns en duk för bildvisning. Däremot varken whiteboard eller blädderblock tyvärr.

Jag förstod på damen som visade mig till rätta att hon inte precis var överlycklig över att ha oss där och om jag förstod det hela rätt, blir vi utvisade. Men det får cheferna chefa över. Jag är bara anställd och har inget som helst ansvar för såna detaljer. Mitt ansvar är att se till att deltagarna verkligen lär sig hantera datorn.

Igår var floran av Windows-versioner begränsad till två och alla på svenska, så det gick bra. På dagens kurs fanns tre versioner, varav en finskspråkig, vilket tidvis var något förvirrande både för mig och för deltagarna. Men, det ska nog gå vägen ändå. 🙂

Jag har blivit av med grovsoporna och festar på kålsoppa. Mia har varit på bushumör.

Soptur
Ganska exakt kl 10 ringde herr grannen och sa att han var på väg till sopstationen. Vi hade för ett bra tag sen kommit överens om att mina sopor får åka snålskjuts när han väl ska dit.

Jag hann bara få på mig kläderna så var han redan parkerad vid uthuset. Alla säckar var fortfarande öppna i väntan på mera sopor eftersom jag inte var förvarnad om transporten, men så småningom hade jag fyllt hans släpvagn till två tredjedelar. Tur att jag inte hade fler säckar och prylar.

Eftersom han inte visste vad säckarna innehöll, följde jag med på resan. Det visade sig att min sor­te­ring inte var anpassad till finländska förhållanden. Här återvinner man (= Rouskis) till exempel ingen plast, utan den räknas som ”energiavfall”, dvs bränns. Nio euro fick jag betala för att bli av med den.

Nån ersättning för besväret gick herr grannen inte med på. Jag får hitta på nåt annat sätt att ersätta honom vid tillfälle.

Kålsoppa
Förra veckan blev jag sugen på kålsoppa. Mellan tvätt- och städutryckningarna igår förberedde jag den, dvs kokade köttet med lök och kryddor. Idag kompletterade jag med potatis, kål och morötter.

Egentligen vet jag inte om det ska vara potatis i kålsoppan? Hur som helst la jag ner fyra stora potatis till fem liter(!) soppa.

Den smakade alldeles utmärkt tyckte jag. Sen kom jag på att jag hade glömt lägga i dom djupfrysta sopprötterna. Men nästa gång jag äter av den är den ”fullständig”. 🙂

Det kokta köttet är ju ingen höjdare, men som tur är har jag en i hushållet som tycker det smakar prima. Mia fick en egen liten skål med buljong och kokt kött som hon åt upp på nolltid.

Bus-Mia
Gångjärnen har gått varma idag. På grund av det blåsiga och regniga vädret har Mia gått ut och in hela dagen. Under en av innevistelserna blev hon leksugen och ville busa så jag avbröt arbetet och sysselsatte mig med henne en stund.

Av alla minspel hon presterade tyckte jag det här var roligast även om bilden inte är av högsta kvalitet. Det är inte lätt att fånga ett synnerligen rörligt motiv och fotografera på nära håll med en hand.

Jag har varit offer för olyckliga omständigheter och därmed lärt mig flera nya saker.

E10
Dom senaste gångerna jag har tvättat, har maskinen stannat och blinkat ”E10” i displayen då och då. Hittills har jag struntat i felmeddelandet och tvingat maskinen att fortsätta.

Idag dök felkoden upp stup i kvarten så jag insåg att jag måste åtgärda felet. Vattenfiltret behövde rengöras.

Programmet hade hunnit fram till sköljning så det var ett lämpligt läge att stänga av. Sen måtte jag ha fått hjärnstillestånd… Jag öppnade avloppssilen. Vilket naturligtvis medförde att det vällde ut vatten på golvet, jag hade ju inte tömt maskinen.

Snabba ryck skruvade jag tillbaka silen, tömde tvättmaskinen och tog för säkerhets skull också ur kontakten. Stället jag behövde komma åt satt naturligtvis på baksidan av maskinen, vad skulle jag pilla på avloppssilen för?

Jag flyttade undan alla grejer som stod i vägen, vände maskinen ett kvarts varv och klämde ner mig på huk på duschgolvet. Det gick att nå ratten som håller vattenröret på plats, men det var stört omöjligt att rubba den utan verktyg.

Ut i verandan, plocka bort grejer som stod i vägen och handen ner i verktygsväskan. Enda verktyget som kunde tänkas gå att använda var polygripen räknade jag ut. Jag tog den större modellen och klämde ner mig på nytt vid tvättmaskinen.

En plastgrunka som ska hålla avloppsröret på plats var i vägen, men jag lyckades komma åt att vrida ratten så mycket att jag kunde skruva upp den för hand. Det resulterade i en ny dusch över golvet, den här gången med högtryck. Vattenpumpen startade i samma veva.

Först fattade jag inte vad som hände, men insåg snabbt att jag inte hade  stängt av vattentillförseln till tvättmaskinen. Hur korkad får man va’?

Ofrivillig städning
Så småningom kunde jag starta sköljprogrammet och insåg att det var för sent att hänga ut tvätten, klockan närmade sig redan halv fyra. Men mattorna kunde jag ju hänga ut förstås. Sen torkade jag upp vattnet från golvet och återställde ordningen.

Efter ett tag hörde jag att maskinen snart var klar, centrifugeringen hade startat. Ögonblicket senare hörde jag ett rasslande och ljudet av nåt som föll ner. Synen som mötte mig var inte vacker.

Mias toalåda som jag hade ställt ovanpå tvättmaskinen för att den inte skulle bli våt, hade kanat över kanten och tippat ner det mesta av kattsanden på golvet, i tvättkorgen och i duschen.

Det blev en städning till så klart. Kattsand är inte gjort av sand har jag konstaterat tidigare. Dom små kornen består av torkad lera och löser upp sig i vatten. Duschgolvet såg ut som en leråker innan jag var klar, men lyckligtvis hade badrumsgolvet torkat så det gick att sopa upp den sand som låg där.

Lärdomar
Världens dyraste inlärningsmetod – försök och misstag – har idag lärt mig att:

• Rengöra avloppssilen till tvättmaskinen bara när maskinen är tömd på vatten
• Rengöra filtret till vattenröret när vattnet är avstängt
• Inte ställa kattlådan på tvättmaskinen när den är i gång

Jag har fakturerat, träffat en groda och har full koll på vattenpumpar och säkringar till fordon.

Faktura på stört
För att inte glömma bort det, fakturerade jag gårdagens uppdrag direkt efter morgonkaffet. Roligt jobb. 🙂

I MS-Office 2010 kan man numera ”Spara och skicka” och välja PDF-format innan man skickar mejlet, så jag behöver inte längre först spara fakturan som PDF och därefter bifoga den till mejlet. Fiffigt.

Grodmöte
Vid ett av dom sällsynta tillfällena utomhus idag, flyttade jag på en av stolarna på trappan. Bakom den satt en släkting till den nyligen avlidna.

Åsynen av mig skrämde den (förstås) på flykten. Ryktet har väl gått i grod­kolonin att jag massakrerar grodor på löpande band. 😦

Produktkatalogen
Dagens ambition kom på skam. Jag hade tänkt bli klar med halva produktkatalogen och skicka den till kund för korrekturläsning, men gav upp en halv sida innan jag nådde målet.

Runt 14-snåret satte jag i gång och hade bra flyt med dom två första sidorna. Sen blev det allt segare och efter fem timmar la jag av. Men den återstående halva sidan kanske blir klar i morgon, även om jag hade tänkt ta ledig dag?

Fördelen med jobbet är att jag lär mig en massa fordonsreservdelar. Och vad dom kostar företagen i inköp, hihi. Nackdelen är att det är urtrist med en massa siffror. Om jag inte fick betalt skulle jag ald­rig nånsin åta mig ett likadant uppdrag igen.

Inte ens om min allra käraste vän ställde frågan!

Jag har grottat i Excel, besökt en trevlig kund, sett en vernissage och inlett helgen med ett litet glas.

Excel-lösningar
En del av gårdagen gick åt till att lösa ett problem eller snarare en frågeställning i Excel som jag fick från en kund härom dagen. Funktioner, dvs färdiga formler som jag använder högst en gång per år kräver en del repetition. Innan jag övergick till bloggskrivandet hade jag tagit fram tre olika lösningar och kände mig rätt väl förberedd inför dagens kundbesök.

Kundbesök
Jag blev hjärtligt välkomnad och försedd med en mugg kaffe som inledning. Över kaffet pratade vi bland annat om färdmedel, vinterföre och klimat.

Efter att ha fått svar på ett par av mina följdfrågor angående Excel-tillämpningen, visade jag lös­nings­för­slagen. ”Du har verkligen lagt ner jobb!” utbrast min rara kund när vi hade kommit till det sista alternativet.

Kommentaren tog jag som kvitto på att hon hade sett sitt problem löst. Den enklaste lösningen visade sig vara den som bäst tillgodosåg hennes behov. Hon fick också lösningar på ett par andra problem innan jag stängde portföljen och tackade för mig. Ett bra avslut på arbetsveckan. 🙂

Förutsättningen för att vi ska må bra är att se till att andra mår bra eller hur?

Bildkälla: archipelagophoto.com

Vernissage
I Villa Lande ställer Janne Gröning ut sina fotografier från Iniö fram till den sista oktober. Eftersom jag var i närheten passade jag på att ta en titt.

Ett par av bilderna tyckte jag var riktiga höjdare, resten var ”bara” bra. Kanske för att motiven inte lämnade något över åt fantasin? Det är för all del heller inte målet med bilderna har jag förstått.

Janne vill att vi ska uppleva stillhet och harmoni när vi betraktar bilderna, så i den meningen var dom lyckade. I hans galleri på webbsajten finns många andra som tilltalar mig mer än dom på vernissagen. Smaken är som baken som bekant.

Blommotiven (”Flower Power”) tryckta på glas intresserade mig däremot. Mest för att jag inte har tänkt på att man kan trycka foto­grafier också på glas, men också för att några framkallade en viss stämning eller känsla.

Middag
Vid hemkomsten satt Mia på trappan och tog emot mig. Hon gäspade stort och sträckte på sig så jag förstod att hon hade hållit till på vinden eller i verandan och nyss hade vaknat.

När hon hade fått sin middag hällde jag upp en Gammel dansk och fixade mat till mig själv. Om en stund blir jag säkert mogen för dessert – det återstår fortfarande en hel del av äppel och plommon-krämen.

Sen blir det TV-fåtöljen. I morgon är jag tvungen att fortsätta skriva på produktkatalogen om jag ska kunna hålla min deadline.

Kulturen blomstrar, jag har haft rabatt, det är slut på automatmanglingen och drar i hop sig till kurs. Mia har fått nya städgrejer.

Kulturutbud
Jag är djupt imponerad av kulturutbudet på ön även om det har minskat efter sommaren. Troligen får jag inte medhåll av dom som vill lyssna på opera och se balett, men sortimentet i övrigt är brett tycker jag om man tittar i Händelsekalendern. Av den framgår heller inte alla evenemang som anordnas.

Igår hade vi chansen att se och höra Lill-Babs läste jag på Facebook i morse. Jag antar att hon räknas till kulturarbetarna? Av en kommentar till upp­trä­dandet fram­gick att hon var lika överspänd (mitt ordval) som vanligt. Men hon är ju beund­rans­värd som fortfarande orkar hålla i gång.

Oförtjänt rabatt
Sent i eftermiddags kom ”avloppskillen”. Den här gången var det chefen själv som tjänstgjorde. Som omväxling fick han kontant betalning. Jag överräckte 150 € och trodde jag skulle få tillbaka en tia, men han gjorde ingen som helst min av att ge mig växel så jag frågade om priset har gått upp?

”Jo, det gjorde redan för ett år sen” fick jag till svar. ”Men…” stammade jag, ”då har jag ju betalt för lite?” och hänvisade till att den andra killen inte har sagt nåt. Han instämde, men sa i samma andetag att han har varit snäll med mig. Visst är sånt gulligt?

Omanglat
Så snart jag fick besked om att avloppstanken skulle tömmas idag, slängde jag en tvätt i tvätt­ma­ski­nen. Det gäller ju att få full valuta för pengarna. 😉

Väderleken medgav inte torkning utomhus, det fick bli torktumlaren i stället. Det betyder att lakanen inte är lika släta som dom brukar vara. Men den smällen tar jag gärna. Manglade blir lakanen ändå så småningom i sängen.

Kursdags
Idag fick jag besked om att dom två första kurserna kommer att bli av. Tisdags‑ och onsdags­eftermiddagarna är därmed intecknade fem veckor framåt. Plus dagen innan för föreberedelser.

Grupperna är trivsamt stora, fem, respektive sex deltagare. Alltid lika spännande att höra vilka för­vänt­ningar och se vilka för­kun­skaper deltagarna har. Homogena grupper är rariteter.

Städigt
Den gamla borsten som jag har använt för att sopa upp kattsanden som Mia sprider med tassarna har blivit utbytt mot ett klatschigt, litet städset. Nu gäller det bara att lära Mia använda det också. 😀

Igår var jag på kundbesök, idag har jag sytt en gardin och designat höstkorten. Mia har ny vilo­plats.

Kundbesök
Efter lunch igår greppade jag ”intelligensprotesen” och gav mig av till mina vykortskunder för upp­följ­ning av sommarens försäljning. Ingen hade sålt slut på sommarkorten, men det var ganska glest i en del av vykortsställen.

På första stället fick jag frågan om jag tänker trycka julkort. Samma fråga som mamma ställde mig när vi senast pratades vid. Mitt spontana svar blev nej, men sen ändrade jag mig och sa att jag skulle höra mig för om det fanns intresse på flera håll. Intresset var synnerligen lamt, så det blir inga julkort. Åtminstone inte i år. Jag kanske ändrar mig nästa år.

Dörrgardin
Eftersom det ösregnade och stormade när jag skulle i väg igår, fick Mia stanna inne medan jag var borta. När jag kom hem hade hon roat sig med att försöka få tag i hjärtat som hängde på insidan av den yttre köksdörren (jag har dubbla dörrar).

Hon hade naturligtvis lyckats och dessutom rivit ett par hål på den virkade gardinen som täckte glasrutan. Lyckligtvis passade en av dom gamla gardinerna från vardagsrummet, men den behövde sys för att jag skulle kunna hänga upp den på en sån där ”spännvajer” eller vad det nu heter.

Under dagens elavbrott blev det ett lämpligt tillfälle att sy, korta av och hänga upp gardinen. Riktigt fint blev det. Ingen märker att det är en del rostfläckar på den efter metalltrissorna som den hängde i tidi­gare.

Höstmotiv
Tack vare tips från en kollega i Fotoklubben har jag hittat ett nytt tryckeri. På deras webbsajt finns ett verktyg som man kan använda för att designa egna trycksaker och vykort.

Första beställningen på höstmotiven ramlade in redan igår så idag satte jag i gång med att testa verk­tyget. Ganska så smidigt gick det att fixa till bilderna och texten på baksidan. Jämfört med vad jag har betalat för tryck tidigare är dom dyra, men om kvalitén är så bra som det påstås är dom värda sitt pris. Förhoppningsvis tycker kunderna det samma.

Ny viloplats
Mia har kommit på att det är bra att ligga och vila i solstolen. Där kan hon hålla koll på regnet och har nära att gå ut när det är uppehåll. Stormen tycktes inte bekomma henne, men våt vill hon inte gärna bli.

Jag har beställt tömning, praktiserat i köket, haft tur med vädret, inspekterat olycksoffret och vet nu vilka grodarter som finns i vårt land.

Dags för tömning
Visst är det väl lustigt att tankvakten till avloppstanken nästan alltid larmar strax före en långhelg eller under ett veckoslut? Det är för all del ingen panik när larmet går, enligt dom upplysningar jag har fått är det en vecka kvar tills det börjar rinna över och jag visste att det snart var dags.

I går förmiddag fick jag i vilket fall höra den nya signalen. Det betyder alltså att den nya tankvakten fungerar. Tur det då.

Idag ringde jag och beställde tömning. ”Vi kommer när vi har passligt” fick jag besked om. Det brukar innebära max ett par dar.

Kökspraktik
Igår åt jag plommon till lunch och kokta ägg med smörgås till middag. Jag hade visserligen tagit fram kassler­biffar (skivad fläskkarré) ur frysen igår, men gav mig inte tid att tillreda dom. Idag åkte dom in i ugnen och smakade precis så gott som jag hade förväntat mig. Det var länge sen jag åt kött.

För att ta vara på åtminstone en bråkdel av den mogna frukten på tomten, beslöt jag laga kräm på äpplen och plommon. En riktigt lyckad och smaklig kombination.

Det känns också bra att veta att rätten inte innehåller en endaste tillsats. Bara färsk, obesprutad frukt, vatten, lite rörsocker och majspulver till avredningen. En dutt vispgrädde till satt fint.

Tur med vädret
Vilken himla tur att jag klippte gräset igår! Idag slog regnvädersprognosen in. Hela veckan ska bli regnig sa dom på TV-vädret igår. Förra gången hade jag också tur, det började regna dagen efter.

Dagen var alltså som klippt och skuren för att fortsätta på produktkatalogen. Troligen därför jag fick för mig att jag skulle laga mat? Allt för att förhala.

Men en katalogsida och 24 nya bilder lyckades jag få till innan jag och ryggen lessnade. Jag laddade också upp bilder till ett webbalbum, skickade länken till höstmotiven till mina vykortskunder och för­var­nade om ett förestående besök den här veckan, så lite nytta har jag allt gjort.

Rana temporaria

Inspektion av olycksoffret
Det allra första jag gjorde idag efter att ha fått i mig frukost och på mig kläder, var att kolla om liket från igår (se gårdagens inlägg) låg kvar. Annars kunde jag gott tänka mig att mårdhunden/-arna hade kalasat på det.

Det låg faktiskt kvar. Jag kände mig lika lessen som igår när jag bar i väg med det inför fotografering. Men gjort är gjort.

Artbestämning
Min biologilärare skulle få krupp om han visste att jag påstod att jag hade tagit livet av en lövgroda! Den lektionen var jag uppenbarligen inte med på.

Tur att mina bloggläsare är välinformerade. Jag har idag fått klart för mig att lövgrodor omöjligt kan finnas i det här landet. Dessutom är dom gröna till färgen så det borde vara svårt att ta fel. Men sånt är jag duktig på.

I det här landet förekommer tre sorters grodor om man bortser från skrattgrodan har jag nu lärt mig. För jag antar man kan lita på att Helsingfors universitet vet hur det ligger till?

Jag har börjat höststäda, amputerat en groda och blivit attackerad. Mia är mån om tand­hygienen.

Höststädning
Jag har äntligen insett att ju mer jag klipper ner och städar bort på hösten, desto lättsammare har jag det på våren. Idag fyllde jag skottkärran med gräs, mossa och utblommade lupiner och ställde in dy­nor­na till hammocken i vinterförvar.

Tragisk olycka
Efter en sen snabblunch tog jag i tu med gräsmattan ”på nersidan”. Jag var i gott sällskap. Både på udden mittemot och hos herr och fru grannen hördes också gräsklipparsurr.

I närheten av kaneläppelträdet hördes ett dovt ljud från gräsklipparen. Först trodde jag att jag hade klippt sönder ytterligare ett nerfallet äpple, men i samma ögonblick fick jag syn på en groda med avklippta ben som låg i gräset intill gräsklipparen.

Stackars groda… Den hade antagligen försökt gömma sig i det långa gräset i stället för att hoppa i väg. Jag stannade genast gräsklipparen för att se om den visade några livstecken, men den låg alldeles stilla och reagerade inte på beröring. För säkerhets skull krossade jag den under klacken för att den inte skulle lida om den mot förmodan fortfarande var vid liv.

Det är första gången det har gått så illa. En sork har jag tagit kål på tidigare, men grodorna brukar försöka hoppa ur vägen så jag hinner väja för dom.

Attack
Medan jag stod vid skrubbänken och satte färska blommor i en vas, upptäckte jag en vårtbitare som målmedvetet kröp in på trappmattan. Som tur är dom inte så snabba så jag hann greppa kameran för att få en närbild.

Bilden lyckades över förväntan men blev dess värre otydlig. Vårtbitaren kröp oförskräckt fram till kameran och var på väg över objektivet innan jag hindrade den.

Lyckligtvis gjorde den sig ingen brådska och verkade trivas på trappan, så jag fick några lyckade närbilder också.

Viktigt med god tandhygien
Att man borstar tänderna på hundar är inte helt ovanligt, men mig veterligen gör man det inte på katter. Mia har därför tagit eget initiativ. 😀

Jag har uppvaktat en 18-åring men kan inte minnas att jag fyllt 18 och knappt vad jag gjorde för 18 år sen. Hur ser det ut 18 år framåt i tiden?

Födelsedagskalas
Fördelen med att inte ha barn är att man inte blir påmind om sitt eget åldrande. Åtminstone inte på samma konkreta sätt som när man ser ens barn bli vuxna. Att ”lillflickan” plötsligt är myndig måste kännas underligt?

Bonussysterdottern firade sin 18-årsdag idag med allt vad mamman tyckte därtill hör. Vi fick inte sitta i köket som vi brukar, utan blev ombedda att kliva in i största salongen dagen till ära. Och som vanligt rikligt förplägade.

Den myndiga damen var lika rar och gullig som alltid och verkade inte tyngas märkbart av sin ålder. Det gör man nog inte förrän 20-30 år senare. 😉

18 år?
För 41 år sen(!) bör jag ha fyllt 18. Året var alltså 1970 och jag gick nästsista året på gymnasiet i ”Lönkan” i Helsingfors. Den skolan hade nämligen fyraårigt gymnasium.

Men själva födelsedagen har jag inget som helst minne av? Varken hur eller var jag firade den. Det året finns heller inte beskrivet i nån dagbok, jag gjorde uppehåll i dagboksskrivandet några år den tiden. Tänk om jag aldrig fyllde 18 och har en födelsedag till godo?

För 18 år sen
1993, då födelsedagsbarnet föddes, bodde jag med sambo och hund i Östersund och var anställd på Esselte Office, nuvarande Office, sen några år tillbaka.

I januari samma år fyllde svärfar 86 och i september föddes Fia, en cairnterrier, som blev en del av familjen i november ser jag i fotoboken, så lite koll har jag allt.

Om 18 år
Då är frågan hur 2029 ser ut, dvs 18 år framåt i tiden?

Jag har nyss fyllt 77, bor självfallet kvar på Udden med min kisse och är fortfarande pigg och rask för min ålder. Med ålderns rätt har jag dock investerat i tekniska hjälpmedel för snöskottning och gräsklippning. Silverpilen är utbytt mot en modernare och miljövänligare årsmodell.

Flera av ungdomarna har bildat familj så jag får fortsätta gå på födelsedagskalas, herr och fru grannen är pensionärer och junior fyller snart 29. På hans önskelista står en ny traktor, den gamla börjar bli sliten.

Den nya gröna vågen för några år sen har fått byn att blomstra och de flesta husen ägs numera av året runt-boende. Kommunen har bytt namn och blivit större, sjön framhålls som ett föredöme när det gäller vattenrening och vi fiskar gös och kräftor som aldrig förr.

Ute i stora världen har det skett en hel del förändringar till det bättre. Antalet svältande har minskat för femte året i rad, vår planet börjar sakta men säkert må bättre tack vare att profithungern har min­skat och konflikter löser man sällan längre med vapenmakt.

Om vi alla tror att det blir så, kan vi förändra världen!