Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Oplanerat och planerat

En av förra veckans matgäster hade med sig en stor påse tomater, respektive gurkor från sitt växthus. Frågan uppstod vad vi skulle göra med gurkorna? Till slut beslöt vi göra gurksallad av dom.

Husse gjorde det mesta av jobbet, skivade och tärnade alla ingredienser. Jag bidrog bara med att fixa lagen, klippa ner dill och blanda det hela. Nästan ett tio liters ämbar blev det till slut.

Salladen är nu lagd i burkar och väntar på att bli flyttade till källaren. Nu står dom svalt, men behöver mer kyla för att hålla sig (tror jag).

I förrgår fick jag för mig att städa i köksskafferiet. Det har plötsligt blivit ont om plats. Flera påsar med varierande innehåll ströddes ut på komposthögen. Den passade jag förresten på att befria från vallörtsplantor, nässlor och tistlar som nästan helt hade tagit över utrymmet.

När jag tömde slaskhinken i går fick jag syn på en liten varelse som förtvivlat sprattlade i gammalt mjöl. Det gick inte ens att identifiera den förrän jag plockade upp den och inspekterade närmare. Det var en tordyvel som råkat illa ut.

Jag tog försiktigt tag i den, bar den till regntunnan och sköljde snabbt av den. ”Tack så mycket!”, hörde jag att den sa när den kravlade i väg i gräset. 😊

I dag verkställde jag sen länge gjorda planer. Mias toalett och mattan som ska fånga upp kattsand som fastnat på hennes tassar rengjordes.

Min ”tevesjal” och två jackor blev äntligen tvättade. Sjalen var full av katthår eftersom Mia nästan alltid sitter i min famn när vi ser på teve. Alla hår försvann förstås inte, men minskade betydligt.

Vattendunkarna för dricksvatten fick också rengöring. Eftersom vattnet är svavelhaltigt får dunkarna en brun beläggning på insidan så småningom. En av dunkarna var dessutom grön i botten, troligen av alger.

När jag gick ner till stranden i söndags upptäckte jag ett litet mirakel: En iris som blommade! Så här års brukar dom aldrig blomma vad jag vet, men den här tyckte tydligen att det kändes som vår. 😀

av

Tänk så det kan bli

Nån som är bekant med Mellerud? Det köpte jag för att bli av med urinsten i toaskålen. Efter mina generösa och upprepade behandlingar är urinstenen nu puts väck. Tyvärr är också porslinslagret bortfrätt!

Att medlet hade sån verkan kunde jag inte föreställa mig. Jag borde ha nöjt mig med citronsyra. Suck.

I går hade vi gäster på middag. För att bespara mig kockande föreslog Husse att vi skulle värma ”Pork knuckles” som vi hade i frysen. Det var ett utmärkt förslag tyckte jag. Snabbt och enkelt. Till dom gjorde jag potatismos.

När jag öppnade ugnsluckan för att ta ut köttet upptäckte jag att ugnen var kall! Köttet också förstås. Av nån konstig anledning hade jag ställt ugnen på grill och den funktionen verkar min gamla ugn ha glömt.

Nu var goda råd dyra. Att servera köttet kallt gick inte för sig, så jag stoppade in ugnsformen i mikron och värmde det där. Lika varmt som från ugnen var det inte, men köttspadet antog åtminstone flytande form.

Potatismoset var godkänt, liksom såsen. Efterrätten också. Och efter den var det dags för kaffe med dopp. Redan när jag hällde upp kaffet kunde jag notera att det var starkare än vanligt. Konstigt, jag hade använt lika många kaffemått som vanligt tyckte jag.

En av gästerna som aldrig annars använder grädde eller mjölk bad att få grädde. Den andra gästen ville gärna ha vatten tillsatt. Kallt gick bra.

Påtår ville ingen ha utom Husse. Det var bara han som tålde styrkan. Han tyckte inte ens att kaffet var starkare än vanligt sa han efteråt. Eller så var han bara snäll. 🙂

Eftersom det var sen eftermiddag drack jag inget själv, men hällde upp en slatt för att provsmaka. Kaffet var verkligen i starkaste laget konstaterade jag. Fattar fortfarande inte hur det hade gått till?

Efter det här kommer ingen förmodligen att tacka ja till mat och/eller kaffe! 😀

av

Guld värd

Efter lunch i dag kom han igen, tredje gången gillt. Vår ”dräng” som Husse kallar honom. En ung man som är arbetsvillig, synnerligen artig och dessutom snabb och effektiv.

Den här gången började han med det s k staketet. I stället för att renovera, beslöt jag på stående fot att ta bort det helt och hållet.

Våren 2015 var det nytt och fint, men tidens tand, väder och vind har gjort sitt under åren. Min ur­sprung­liga tanke var att staketet skulle ge stöd åt rosenbuskarna, men riktigt så blev det inte.

Efter en plötslig regnskur klippte och trimmade han det långa gräset (därav vattenmolnet på bilden) på husets östra sida. När solen tittade fram igen röjde han buskarna som har vuxit upp i ”djungeln” nedanför köksfönstret och fortsatte med att putsa i stranden.

Tidigare har han röjt albuskar i strandkanterna och hjälpt till att kapa vass. Nu har vi fri sikt åt alla håll. En stjärna i himlen är han värd. 😊

av

Anastrozol

Efter bröstcanceroperationen i fjol rekommenderades Anastrozol som jag snällt har stoppat i mig i ca ett år. Läkemedlet klassas tydligen också som steroid och används av kroppsbyggare har jag upptäckt. Minskad östrogenmängd innebär väl mera testosteron förstår jag.

”Anastrozol Sandoz innehåller en substans som kallas anastrozol. Det tillhör en läkemedelsgrupp som kallas ”aromatashämmare”. Anastrozol Sandoz används för att behandla bröstcancer hos kvinnor som har passerat klimakteriet.

Anastrozol Sandoz verkar genom att minska mängden av ett hormon som kallas östrogen och som bildas i kroppen. Det gör det genom att blockera en naturlig substans (ett enzym) i kroppen som kallas ”aromatas””. Källa: fass.se

Alla(?) läkemedel har biverkningar. Dess värre kan jag pricka av sju av nio av de vanligaste. ☹

Mycket vanliga biverkningar (kan förekomma hos fler än 1 av 10 användare)

 

av

Så hette husen då

Gamla namn på husen eller boende i byn lever kvar – och kanske hos många andra som levde eller växte upp på 60-talet. De flesta benämndes efter dom som bodde där. Här ett axplock (med dialektal stavning i vissa fall).

I kategorin Gamla tanter och farbröder på bloggen har jag avbildat och beskrivit en del av husinnehavarna.

Så när jag gick på visit med mina fosterföräldrar eller fostermor kunde målet vara Gården (också kallat Berströms), Anderssons, Hasselbacka, Öbloms eller Björkells. Vi besökte aldrig Salomonssons vad jag minns. Där bodde en gammal tant och hennes son.

I Björkkullis bodde tant Saga och hennes son. De var granne med tant Annas (fosterfars syster) och Wiikis.

Till Isakssons (närmast i bilden från 1939) var man och köpte frimärken eller på nån större bemärkelsedag. Birger Isaksson var småbrukare och byns postiljon. Till Kovanens gick man för att få sina skor reparerade. Steinkulla besökte vi ofta, för där bodde fostermors faster Alda med sin man Arthur.

Granne med Steinkulla låg Gustafssons och en bit bort på andra sidan vägen fanns Stenmans.

I Rosenbergs bodde byns elektriker med familj. Till Lindroosis gick vi ganska ofta eftersom min fosterfar var farbror till mannen i huset. Så länge gamlingarna i Pustis (Sjöholms) levde var vi också dit på visiter.

I grannhuset, Schöldströms, bodde tant Sissi när jag var liten, senare övertogs det av hennes släktingar. Dit var vi på kaffe ibland. Nedanför Schöldströms låg Möllers, ett litet rött hus där två gamlingar bodde. Dom hälsade fostermor och jag på då och då.

Till Lönnbacka, Söderby och Ann-Majs (hon ägde bybutiken) gick vi också på besök. Från Hagstens minns jag att fostermor köpte hönor som låg i en säck och sprattlade när vi gick hem genom skogen.

Husen har i flera fall bytt ägare flera gånger om och många har blivit fritidsbostäder sen dess. Det är bara tack vare vägdelägarförteckningen jag har koll på vem som bor var nuförtiden. Men jag använder fortfarande ofta benämningarna från min barndom.

av

Storstädning

I måndags hände det saker på Udden! Taket rengjordes från lav, rännorna putsades och en del bräder på bryggan byttes ut. Dessutom röjdes en del vass i sjön och gräs i stranden. Allt tack vare en ung man som stod till tjänst via sitt företag.

Han anlände punktligt klockan nio som utlovat och visade sig vara en trevlig bekantskap. Arbetsvillig, snabb och effektiv. Dessutom mycket artig.

Vid 16-snåret tackade vi honom för hans insatser och bokade honom på nytt nästa vecka. På Udden finns mängder med arbetsuppgifter!

 

av

Söndagsnöje

Söndagar är inte nödvändigtvis vilodag för min del. Det beror helt på vad som faller mig in. Ganska ofta är det tvättdag. Det var det i dag också på sätt och vis.

När Husse hade åkt till Dragegården där vi hade söndagsöppet, plockade jag fram alla attiraljer som behövdes för att skura båten. Undrar när jag senast rengjorde den?

Den såg ut därefter! Då jag hade skurat en tredjedel gjorde sig ryggen redan påmint och stjärt‑ och lårmusklerna kved, så jag satte mig ner för att vila ett tag. Tänk att det behövde jag aldrig göra för tio år sen!?!

Ett tag funderade jag på om jag skulle skura den i två omgångar, halva i dag och resten en annan dag. Men jag kom snabbt underfund med att ”en annan dag” kanske jag inte alls kände mig inspirerad, så jag torkade svetten ur pannan och fortsatte.

Innan jag äntligen var klar höll jag två vilopauser till. Det gick knappt att räta på ryggen längre och ben och armar skakade av den ovanliga muskelträningen.

När jag hade rensköljt alla ytor hittade jag förstås en del ställen jag hade missat, så fram med skur­bor­sten igen. Sen en sista sköljning och ner i vattnet för ett avsvalkande dopp.

Än så länge är sjövattnet lagom varmt för bad, +23°. Den senaste tidens moderata temperaturer har kylt av det något sen värmeböljan vi hade i slutet av juni.

PS: Bilden är från 2014!

av

Insektsmat

På försommaren sådde jag en fröblandning med ängsblommor som insekterna påstods gilla. På Udden finns förstås en mängd vilda blommor som också duger som insektsmat, men dom här var lite annor­lunda så jag föll för lockelsen.

En fin blandning blev det, men det märks att dom borde växa på en äng med grässtrån som stöd.

av

Evenemang, årsmöte och återfall

I går avlöpte hembygdsföreningens loppis med lotteri och fisksoppa i vackert väder på Dragegården. Vi var helnöjda med antalet besökare och alla lotter gick åt. Fisksoppan hade också god åtgång och vi sålde en hel del loppisprylar. Ett lyckat evenemang. 😊

Nu närmar sig väglagets årsmöte med allt vad det innebär i administrationsväg. Kallelsen är skickad och i morgon skriver ordföranden under verksamhetsberättelsen.

Vägenhetsförteckningen och alla protokoll finns till påseende som sig bör. Bokslutet är granskat och undertecknat, budgeten är klar, liksom debiteringslängden. Årets verksamhetsplan framgår av kallelsen, så jag känner mig väl förberedd.

Tyvärr har min bil fått återfall. När jag försökte låsa upp den i går inför avfärd till Dragegården var batteriet tomt igen. Jag fick i alla fall njuta av den i nästan en månad.

I morgon ska jag ringa Bruks bilservice och överlämna problemet till dom igen en gång. Batteribyte blir det inte tal om längre – det här är tredje batteriet som är tömt.

Tror bestämt att jag måste hitta på ett annat smeknamn än Pärlan … Krånglan känns mer adekvat. 😥 Men jag ska inte klaga, det finns många större och värre problem här i världen.

av

Utmärkt service

Först var det min bil som av nån oförklarlig anledning ”åt” laddning. Efter många om och men kom servicekillarna från Bruks bilservice till Udden med ännu ett nytt batteri. Sen dess har bilen behållit laddningen, peppar, peppar.

Nästa problem var min skrivare. Den var stendöd efter att jag hade kopplat loss strömkabeln utan att stänga av skrivaren först. Orsaken var att det varnades för åska. Att skrivaren stod i vänteläge hade jag ingen tanke på.

Hur jag än försökte – timme ut och timme in – fick jag inte liv i den. Till slut gav jag upp och ringde Kimito Telefon.

Vid lunchtid i onsdags kom en kille från Kimito Telefon, kollade den och dödförklarade den på stående fot. Samma dag på eftermiddagen beställde han en ny skrivare efter mina önskemål.

När han sa att han kunde få hem den till på fredag tog jag det med en stor nypa salt, men han lyckades minsann! Därmed gjorde han sig förtjänt av en stjärna i himlen. 😊

Redan före lunch i dag ringde en av hans kolleger och undrade om det passade att han kom med skrivaren. Det passade förstås alldeles utmärkt!

En gänglig ung man (omgiven av en doft av rakvatten) dök upp en kvart senare, packade upp och påbörjade installationen. En timme senare var skrivaren klar och provkörd.

Jag hade klarat mig utan skrivare nån dag till om det inte varit för väglagets annalkande årsmöte. En möjlighet hade förstås varit att kvista över till ordföranden och låna hans skrivare, men jag är dålig på att låna prylar.

Så nu är jag i fas igen. Alla dokument i mappen För utskrift är utskrivna. Frågan är vad som händer om det blir elavbrott? Dör den här skrivaren också? Det trodde inte den unge mannen, men när jag är klar med alla årsmöteshandlingar ska jag drista mig till att testa. Tror jag nästan kanske. 😉