Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Åldersnoja

Varför är det så fult att åldras? Vi matas dagligen med tips på hur vi ska äta, dricka och leva sundare för att undvika att åldras. För att inte tala om att dölja våra gråa hår, våra rynkor och andra åldersfenomen. Vetenskapen för­brukar dessutom stora resurser på att få oss att leva allt längre.

Vad ska allt detta leda till? Ingen är ju odödlig, så förr eller senare är våra liv oåterkalleligen slut. Är syftet med att förlänga våra liv kanske att vi ska betala skatt så länge som möjligt? Eller är forsk­ningen ett självändamål för att få behålla jobb och forskningsanslag?

Självfallet är det inget nöje att åldras, inte ens om man slipper ohälsa, men det ska heller inte behöva vara en skam.

Jag beundrar kulturer där man värdesätter och respekterar de äldre. Våra erfarenheter och vår livs­vis­dom beaktas inte. I stället är vi ”mogna ungdomar” en belastning för samhället och ska helst stängas in på åldringshem, alternativt långsamt förtvina i våra bostäder.

Jag är stolt över mina rynkor och mitt gråa hår och har inget behov av att vara ett vackert lik. Att bli gammal är inte alla förunnat, så vi ska vara glada över varje födelsedag vi får uppleva!

av

Överskattad förmåga

I dag blev jag tvungen att bita i det sura äpplet – åldern tar ut sin rätt. Jag fick för mig att jag fortfarande har samma förmåga som jag hade för snart tio år sen.

Förr i världen kunde jag minsann stå ute i vattnet och kapa vass. Jag kunde ta mig så långt ut att vattnet nådde över rumpan. Men den tiden är förbi insåg jag.

Jag rustade mig i stövlar med så höga skaft att jag kunde få tag i dom ännu när jag sjunkit ner i dyn och foten fastnat. Att stövlarna fylldes med vatten var jag förstås beredd på.

Försedd med häcksaxen steg jag ner i strandskvalpet och påbörjade vassklippningen. Men varje gång jag skulle förflytta mig kände jag att balansen inte är vad den har varit. Det blev kanske ett tjugotal vasstrån, sen gav jag upp.

Vi har ju en vasslie med långt skaft som kan användas när man står i båten, så om jag får för mig att fortsätta övningarna är det den som gäller. Återstår att se om inspirationen infinner sig. 😊

av

Glad överraskning

2010 köpte jag och planterade en hortensia. Den blommade med rosa blommor i fyra år, sen bidde det inga fler till min stora sorg. Troligen beroende på torka och/eller bristande skötsel.

Glädjen och förvåningen var desto större när jag upptäckte knoppar för ett tag sen. Efter elva år blommar den igen!

Fast nu är blommorna blå. Jorden har tydligen blivit surare med åren. Läste att man kunde återfå den rosa färgen med lämplig gödsling, men jag har inget emot den blå nyansen, så den får fortsätta så här.

Förhoppningsvis blommar den också nästa år! 😊

av

Klantigt Uddmor, jätteklantigt

I går kväll blev jag oerhört bedrövad. Min äldsta externa hårddisk – en rymlig Maxtor jag köpte för cirka 20 år sen(!) var plötsligt stendöd. Jag använder den som backup för mina bilder och datafiler, så det kändes väldigt sorgligt.

Jag har för all del fler backupenheter, men att min gamla trotjänare skulle överge mig hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Den används bara en gång per månad, så värst sliten kunde den inte vara.

Jag trodde först att USB-navet hade slutat fungera, så jag bytte USB-port. Det gjorde ingen skillnad. Fortfarande inget liv i disken. En omstart av datorn fick den inte heller att reagera.

Det var bara att ta skeden i vacker hand. Jag kopplade loss den och avslutade med att ta ut elkabeln ur uttaget. Men hallå?!? Elkabeln satt inte alls i!!

Alltså ett SBT-fel (Skit Bakom Tangentbordet). Så snart disken fick strömförsörjning gick den i gång som den skulle. 😊

av

Svettigt

Senaste veckan har temperaturen legat på drygt 29°. Det är för all del en bra bit från 40 eller 50 grader som dom haft annanstans på planeten, men på tok för mycket för min del. Jag tillhör definitivt inte den mänskliga varianten av termofiler!

Dessutom nästan ingen eller bara svag vind som har gjort tillvaron svettig. Som tur behöver jag inte jobba, varken utomhus eller inomhus så jag borde inte klaga.

Med nerdragna rullgardiner och stängd dörr dagtid har vi försökt värja oss från värmen. Före läggdags korsdrag för att försöka få dräglig sovtemperatur.

Att ta ett dopp i sjön har inte gått för sig på grund av att cyanobakterierna (blågröna alger) blommar i värmen. Dessutom blir jag svettig igen när jag ska gå från stranden uppför backen, så jag har nöjt mig med att sitta i skuggan på trappan.

Tiden har tillbringats med att lösa korsord. Att lyfta pennan har varit lagom ansträngande. 😀 Inspiration eller lust till blogginlägg har saknats.

I eftermiddags drog ett åskväder förbi med svalkande regn. Temperaturen sjönk till 20°, som förstås kändes riktigt kallt. Men oj, så skönt! Sen kom ”soljäkeln” fram igen och höjde värmen några grader.

Höst‑ och vinterkläderna är fortfarande kvar i garderoben … Tack vare att jag hämtade sommarplaggen på vinden klarar jag mig bra.

Hittills har vi klagat över den kyliga sommaren, men vid det här laget bör väl temperaturen statistiskt sett vara normal för årstiden. Hur som helst är det ju aldrig bra – antingen för kallt eller för varmt.

De närmaste dagarna ska fortsätta vara svettiga, sen blir det svalare tror MI. Max 25° är min gräns, så det ser jag fram emot. 😊

 

av

Små glädjeämnen

Om man har förmågan att glädja sig åt småsaker, har man alltid nåt att glädja sig åt tror jag mig ha läst nånstans. Så sant som det är sagt. Dagens glädjeämnen kommer från naturen.

För cirka femton år sen planterade jag en hortensia. Den blommade vackert några år, men sen strejkade den. Högst troligen på grund av bristande omsorg. I dag såg jag att den har knoppar!!

På Udden trivs stora blåklockan och i år blommar den flitigare än vanligt. Varför den har placerat sig i skuggan under gran­kvis­tarna förstår jag inte, men den tycks trivas där också.

Ett litet glädjeämne hade parkerat på bladet av en självsådd lind upptäckte jag. En sån fjäril har jag aldrig sett tidigare, så jag ställde en fråga till Naturväktarna på FB. Svaret jag fick var ”nån sorts mottfjäril”.*)

Den självsådda linden har förresten drabbats av lindgallkvalster kom jag fram till efter googlande. Små röda ”tomteluvor” ses sticka upp på en del blad. Oftast harmlösa för växten enligt Wexthuset.

Ännu mindre glädjeämnen har dykt upp på en rhododendronkvist. En spindelmamma har beslutat att just där ska hennes barn­kam­mare ligga. Några av barnen har redan vågat sig ut på upptäcktsfärd ser du om du klickar på bilden.

Det finns förstås en mängd andra små glädjeämnen i naturen, som till exempel alla humlor och andra insekter som besöker blommande växter, men de här hittade jag bara någon meter från trappan. 😊

*) Vitfläckigt ängsmott meddelas av en vänlig själ på FB

 

av

Veterinärbesök

I eftermiddags stängdes Mia in i buren för avfärd till veterinären. Dels skulle hon ha sina vacci­na­tioner (kattpest och ‑snuva), dels ville jag att veterinären skulle kolla hennes böld mellan frambenen.

Av vätskeprovet framgick att bölden innehåller fett, så den är helt ofarlig. Då behöver jag inte bekymra mig för den i fortsättningen. 😊

Jag nämnde också hennes öron som har irriterat/kliat ett tag. Orsaken är en bakteriell infektion konstaterade veterinären efter att ha kollat i mikroskopet.

Vi fick därför örondroppar med oss hem. Två gånger om dagen ska hon ha dom i 7-10 dagar. Hoppas dom hjälper, annars måste vi ta ny kontakt med veterinären.

Att sticka ner pipen i örat och klämma ut dom kalla dropparna är ju inte populärt. Första försöket lyckades inte värst bra, men jag blir förhoppningsvis skickligare.

När jag ändå var där passade jag på att fråga om värkmedicinen som hon får för värk i leder och tänder. Sen tidigare vet jag att Metacam inte ska ges längre tid än en vecka, eftersom det är ansträngande för lever och njurar så jag ville kolla om det var OK att ge henne sporadiskt. Det gick bra sa veterinären.

”Hon är i gott skick” tyckte veterinären i övrigt. Att ha gått ner i vikt från åtta(!) till knappa fem kilo gör sitt till. Med tanke på att hon är 15 år gammal får vi vara glada över att hon inte har ändå värre krämpor. ❤

av

Vadå sommar?

Jag vill ju inte gnälla, så jag beklagar mig i stället. Att juni bara hade sexton soldagar trodde jag skulle ändras när vi kom in i juli. Men icke sa Nicke.

Den första och andra juli började bra med sol och nästan tjugo grader på förmiddagen. Men sen har det gått utför. Mulet, kyligt och stormen Ulla. Den led vi förstås inte nämnvärt av på Udden, så vi hade tur.

Nu är det ju inte så att jag längtar efter sydeuropeiska temperaturer … Att vistas i bastuvärme tilltalar mig definitivt inte. Men jag gillar heller inte att frysa när det är sommar.

Faktiskt var det inte så mycket bättre i fjol förrän i mitten på månaden, så än finns hoppet. Fast då är ju sommaren snart slut!

Enda glädjeämnet är den frodiga grönskan i och med allt regn vi fått. Stor blåklocka, harklöver och johannesört lyser i det höga gräset på husets västra sida. Kallas djungeln förresten.

Att bada har jag inte haft en tanke på. Misstänker att sjövattnet inte har nått upp till den bad­tempe­ratur jag gillar. Helst 22 grader ska det va’ innan jag nedsänker min liljevita kropp.

Det innebär att sommarkläderna fortfarande är nerpackade, det är skönt med tröjor och långbyxor. Enda gången jag dristade mig till att klä mig i kortbyxor och linne var när jag klippte gräs.

I mitten av nästa vecka tror MI att vi får sol och varmare. Fast på torsdagen ska det duggregna också. Suck.

av

I mål

Yess! Det mesta jag sköt upp på grund av regnet (se inlägg 9.6) lyckades jag verkställa före mid­sommar. Först fick trappan sitt sommarutseende och med Husses hjälp blev bersån sommar­möblerad.

Skåpet i verandan är rengjort, köksgolvet avtorkat och ren matta pålagd. Den rena mattan blev dock ett kort­varigt nöje – morgonen därpå hade Mia kräkts upp en hårtuss.

Sen var det dags att fira midsommar. Firandet gick som vanligt av stapeln i Tallmo. I år var sällskapet decimerat till elva tyckte jag mig höra av värdinnan.

Och i vanlig ordning dignade borden av diverse ätbart. Husses rökta forell hade strykande åtgång som alltid. Den gravade forellen som jag tog åt mig äran för var också populär.

På midsommardagen gjorde vi vårt bästa för att minska på resterna, vilket innebär att jag var befriad från matlagning i två dar. Inte alls dumt.

Efter helgen tog jag i tu med föreningens slutredovisning och lämnade besked till banken om att kontot ska avslutas. På gårdagens agenda låg lupinröjning. Det gäller att klippa ner lupinblommorna innan dom hinner sätta frö.

Programmet för resten av veckan består av frissa, rörmokarbesök och ett sista styrelsemöte i hem­bygds­föreningen. Vattenpumpen har tidvis svårt att komma i gång, vilket antagligen beror på tryckbrytaren säger Husse.

Sommarmånadens sista dag ägnas åt verksamhetsgranskning.

av

Skräckupplevelse

I går eftermiddag slutade både telefon och internet att fungera. Vi kunde inte ens titta på teve eftersom vi har IPTV (Internet Protocol Television). En mardröm för mig som är både dator‑, nät‑ och snudd på teveberoende.

Det fick bli ett antal korsord i stället. Faktiskt gick tiden riktigt bra. Men inget jag vill återuppleva.

I förmiddags kollade jag om jag hade mottagning på tele­fo­nen, men icke sa Nicke. Alltså ingen internetanslutning heller i och med att signalerna kommer från samma ställe.

När Husse kom hem vid 11-snåret visste han berätta att felet berodde på att en 4G-mast här på ön inte fungerade. Felet var med andra ord lokalt. Reparationen skulle vara klar kl 12.

Och si, det var den! Kl 11.57 funkade alla prylar igen. Abstinensbesvären upphörde omgående. 😀