Nästan det nyttigaste jag har gjort idag är att klippa tånaglarna. Plus lite annat.

Telefonväckning
Jag hade glömt att stänga av telefonen igår kväll och blev väckt av att den ringde vid halv elva. Jag stapplade i väg till köket på fötter och ben som kändes som om dom var gjorda av trä. Gårdagens träning hade satt sina spår.

Dubiös nytta
Ett par timmar senare hade jag ätit frukost, dragit på mig bikinin och hängt tvätt på tork i det fortsatt varma och soliga vädret. Nästa åtgärd blev att skrapa målning från verandafönstret där jag bytte glas senast. Men det var inget roligt så jag gav snart upp. Dessutom klantade jag mig så att jag lyckades få bort en del målning från kittet och det var ju inte alls roligt. Nu måste jag måla om, klottar på fönstret igen och måste skrapa på nytt.

Det fanns roligare saker att göra. Plocka blommor till exempel, malvan har slagit ut. En liten bukett pryder nu köksbordet. Därefter satte jag i gång med att klippa bort resten av fröstänglarna på lupinerna, respektive dom vissna blommorna på plymspirean.

Mest underhållning
När jag var klar med det och på väg att tömma skottkärran kom mamma åkande för att få sig ett dopp. Perfekt tajming, nu fick jag ju ta ledigt för att hålla henne sällskap.

Vattentemperaturen har stigit till 23 grader så jag beslöt att också ta en simtur. Sen satt vi på bryggan och soltorkade tills jag föreslog eftermiddagskaffe med glass. Det tackade hon ja till, så vi förflyttade oss till skuggan på trappan.

Innan hon hade hunnit ge sig av kom herr grannen junior cyklande. Jag frågade om han också ville ha glass. ”Vad har du för sort?” fick jag som vanligt som motfråga. Nutidens bortskämda barn.

När jag var i hans ålder var glass en sån lyx att man var salig om man blev bjuden på det oavsett vad det var för sort. Det fanns för den delen inte så många att välja på, oftast var det vanilj, men hade man tur kunde det vankas jordgubbs- eller chokladglass.

Den här gången råkade jag ha tre sorter att välja mellan och en av dom föll lyckligtvis unge herrn på läppen. Fast han ifrågasatte om det verkligen var tranbärssylt som det stod på förpackningen. Det hade mamma och jag också gjort talade jag om för honom. En observant gourmet.

Smått och gott
Resten av dagen/kvällen har gått åt till att stötta ett par kejsarkronor, vattna blommorna, plocka jordgubbar och sist men inte minst, klippa tånaglarna och måla dom. Solbrända fötter med röda tånaglar som sticker fram ur sommarsandalerna är snyggt tycker jag.

Regnmakare
Det börjar bli dags att fylla på vattentunnan. Hittills har jag fyllt på den två gånger och båda gångerna har det börjat regna strax efter. Det skulle inte skada med ett stilla sommarregn, fast helst nattetid då förstås. En del av växterna i trädgårdslandet börjar se rätt törstiga ut.

Alternativet är att hämta vatten i sjön. Men det ska till rätt ansenliga mängder för att göra nån nytta, annars lurar jag bara rötterna att krypa upp. Om veckoprognosen håller lär jag få chans att träna armmusklerna.

Jag har varit bortest ett dygn, gullat med grodyngel och utsatt min kropp för hårda prövningar.

På annan ort
Sent igår eftermiddag slängde jag ryggsäcken i Silverpilen och satte av mot öns norra del. Bonussystern och jag kom fram till att det var bäst att jag infann mig redan kvällen innan för att klara av att komma upp i tid nästa morgon.

Jag fick ett varmt mottagande. ”Jag har väntat på dig hela daaan” sa bonussystern när hon mötte mig vid bilen. Sånt värmer. I en idyllisk miljö på bryggan vid dammen som finns på godset blev jag trakterad med mat och dryck. Medan kvällssolens sista strålar värmde oss åt vi nygrillat, drack vin och pratade bort flera timmar.

Kittlande upplevelse
I nämnda damm bor bland annat en otalig mängd grodyngel. Så här års är dom redan stora och många hade hunnit utvecklat sina bakfötter. Grodor känner jag varmt för, oavsett storlek, så jag kunde inte låta bli att ta upp en liten krabat och heja på den på nära håll. Jag fick inget svar, men den viftade glatt med bakkroppen så jag förstod att sympatin var ömsesidig. 😉

När jag stack ner handen i yngelstimmet flockades en hel rad yngel vid vattenytan och satte sig längs min hand. Dom trodde antagligen att jag var nåt ätbart och pussade mig oändligt med sina små munnar. Munrörelserna på huden kittlade behagligt. Min tur att bli pussad i stället för grodorna.

Heldagstur
04.30 i morse(!) var det väckning för att vi skulle hinna få i oss lite frukost innan vi gav oss av till dagens utfärdsmål. ”Vi” bestod av bonussyster, -svåger och -systerdotter. Övriga i familjen, två fyrbenta lurvtussar, lämnades hemma på grund av värmen och av hänsyn till den ena hundens hälsa.

Jag uppskattade den tidiga väckningen när vi började dagens vandring ca 05.40. Det var fortfarande svalt, ljusförhållandena var fotovänliga och naturen var nymornad. Första sträckan gick över myrmark och bjöd på en fantastisk upplevelse – livs levande sileshår! Botanisera gärna i dagens bildfångst  (exklusive personporträtt).

Uppskattningsvis hade vi avverkat minst 12 km när vi sju och en halv timme senare var tillbaka vid startpunkten. Dagen bjöd på strålande väder med snudd på bastuvärme och lunchpausen medgav en simtur i ljummet, vinfärgat vatten. Smaken var däremot inte vinaktig, men heller inte så ”sumpig” som jag hade föreställt mig.

Kroppen kändes behagligt trött när vi lastade av ryggsäckarna och satte oss i bilen för återfärd. Alla fötter var välbehållna och inga ben brutna. Än en gång ett hjärtligt tack till mina ”guider” för den naturnära dagen!

Hem, ljuva hem
Framåt fyra-snåret var jag tillbaka på Udden. Det kändes som om jag hade varit borta i en vecka! På dörren satt i vanlig ordning en hälsning: ”Just så, ingen hemma”.

Efter att ha packat upp, vattnat blommorna och fyllt på kroppsbränslet, parkerade jag mig i gungan med dagens tidning och somnade in efter en stund. Det oaktat blir det skönt med några timmar till så småningom.

Jag har lidit av skrivabstinens och provätit av egen skörd. I morgon ska jag packa ryggsäcken.

Död och återuppstånden
I måndags kom fru grannen över för att höra det senaste i stället för att läsa. Det gick inte att komma in på min blogg talade hon om. Jag var övertygad om att det var högst tillfälligt men insåg allvaret när jag läste meddelandet på bloggsajtens första sida och läste om haveriet i ÅU.

Kvällarna har varit längre än vanligt och jag har saknat att inte få skriva av mig under dom senaste dagarna. Att bloggen skulle vara i gång igen på utsatt tid trodde jag inte mycket på, men det grejade dom minsann. Bra jobbat!

Fast nu har jag glömt hur bloggdesignen såg ut och vilka länkar och rubriker den innehöll… Och hur jag gjorde för att få till Drakbilden i högerkanten, osv. Jag får komplettera efter hand. Allt måste göras om från början och tidigare inlägg finns inte kvar.

Det stora dilemmat är att bloggadressen numera måste ha ett namn på minst fyra tecken, därav mof2. Det innebär att ingen i hela världen hittar den längre. Men jag får skicka mejl till alla nära och kära med den nya adressen.

Från örtagården
Idag skördade jag bladspenat, rädisor och rabarber. Kålgryta med färsk spenat och rädisor har jag aldrig kombinerat tidigare, men det gick utmärkt. En härlig känsla att få äta nåt som kommer direkt från grönsakslandet. Desserten bestod av rabarberkräm med grädde.

Friluftsliv
I morgon ska jag hämta ryggsäcken på vinden och börja packa för en heldagsutflykt. Tillsammans med bonussystern och -svågern ska jag traska omkring i ett närliggande naturreservat. Enligt utsago en fantastisk upplevelse. Återstår att se.