Jag delar en egenskap med Apan/Fisken, har givit efter för en frestelse och beklagar mig över språkmisshandeln.

Deadline-diggare
I morgon ska jag återställa köksbordet i sitt normala skick. Hittills har det fungerat som extra skrivbord där jag har spridit ut kursmaterial och -tillbehör under veckan.

I måndags tyckte jag att jag var klar med veckans alla förberedelser, men kände på mig att jag hade glömt nåt? Idag kom jag på vad det var… Jag hade inget material till kvällens kurs. Min planering sträcker sig således aldrig längre än tre dar framåt.

Med risk för att upprepa mig konstaterar jag att jag är effektivast under press, en egenskap jag tydligen delar med Apan/Fisken enligt hennes kommentar på FB. Det är väl inget konstigt egentligen, man presterar oftast mer än man tror när man är tvungen.

Efter tre och en halv timme hade jag allting klart. Om jag hade såsat på som jag brukar hade det säkert tagit dubbla tiden, men nu var det inte långt till deadline så det gick undan. Jag oroade mig lite för om jag verkligen hade innehåll för två och en halv timme, men det visade sig vara helt perfekt. Jag behövde inte ens ta till nån improviserad utfyllnad.

Praktisk frestelse
Enklaste sättet att hantera en frestelse är att ge efter för den har jag skrivit i nåt tidigare inlägg. Det stämmer fortfarande och jag lever (oftast) som jag lär, så i kväll packade jag upp mina nya muggar och assietter. En av mina postorderleverantörer har frestat mig med ett ljuvligt rosmotiv som jag inte kunde motstå.

Mina 25 år gamla glasmuggar får finna sig i att bli förpassade till en loppislåda och lämna plats för dom vackra rosmuggarna. Några udda assietter får göra dom sällskap så blir det inte så trångt i skåpet när jag ska ställa in dom nya. Sen får jag vänta på ”finbesök” så jag får använda dom också. 😉

Språkgrodor i ÅU
Jag har tidigare orerat om dåliga översättningar och felaktigt språkbruk. Idag gick jag nästan upp i atomer när jag läste dagens ÅU. Det vimlade av språkgrodor och kontaminationer.

Att gräset växer är självklart, men bnp ökar mig veterligen. I samma artikel på sidan nio står det ”…att växa betydligt fortare än man tidigare beräknat.” Att man kan åka fortare i en sportbil är välkänt, men i fråga om tidsuttryck används snabbare.

På sidan åtta hittar jag ”… och får istånd förändring.” Men vad i herrans namn är det? En renovering av huset innebär att man sätter sitt hus i stånd, basta. En förändring får man till stånd eller åstadkommer man.

På samma sida hittar jag också en annan intressant, men felaktig formulering: ”…fick polisen ett alarm om att…” Det kan ju vara praktiskt att man förser också polisen med ett alarm, men i det här fallet kan jag sätta huv’et i pant på att polisen fick ett larm i stället.

På sidan fem inleds ingressen med ”Före socialdemokraterna hann uppdatera politiken…” Jag gick före i kön men innan jag hann fram stängde kassan. Vidare till sidan två: ”…det har kommit en del påstötar från allmänheten…”. Gamla stötar har jag hört talas om och att göra en påstöt kan behövas i bland, men i det här sammanhanget är det väl ändå påstötningar som avses? I samma artikel reagerar jag på ”…att det har väckt diskussion inbördes.” Inbördes testamente är bra att ha, men här ska det korrekta ordet förstås vara internt och inget annat.

I min stora upprördhet skickade jag ett bidrag till Tummen ner för alla språkgrodor i ÅU. Fast jag tvivlar starkt på att inlägget kommer att publiceras. Jag hade också god lust att fråga om dom har gett sparken till korrekturläsarna, men hejdade mig.

Tidigare i ÅU har jag läst att man sponsorerar viss verksamhet. Nåt sånt verb existerar inte, det heter sponsra enligt SAOL. Det saneras också i det oändliga, man kan tro att alla byggnader är angripna av fukt- eller mögelskador, termiter eller råttor, men när man läser vidare visar det sig att det är fråga om en renovering, dvs om- eller tillbyggnad.

När jag bodde i det här landet förra gången gjorde man remont eller remontade i stället. En finlandism som tydligen har ersatts av en fennicism i stället. Det är väl inte ett dugg bättre? Det roar mig också att det bara finns broiler att köpa i det här landet. Kan det verkligen vara möjligt att alla kycklingar som säljs är gödkycklingar (= broiler enligt SAOL)? Det står det då inget om på förpackningen?

Veckans arbetspass varierar, jag testar en delvis otestad produkt, datorn har fått fnatt och det trådlösa modemet är tillbaka hos avsändaren.

Varierande arbetspass
Gårdagens dubbelpass kändes i kropp och knopp när jag återkom till Udden efter sex timmar. Efter­som antalet datorer begränsar deltagandet, har vi delat in oss i två grupper med start kl 15.00, respektive 18.00.

Men jag klagar absolut inte. Jag får ju faktiskt betalt för att stå och prata – det är det inte alla som får! Dessutom är mina arbetstider idealiska, jag har alltid önskat att jag kunde börja jobba efter lunch. Det gör jag på samtliga kurser.

Dagens Excel-introduktion började kl 14.00, men jag var på plats en timme innan för att se till att tekniken fungerade, att filerna jag behövde blev kopierade till datorn jag skulle använda och pappersmaterialet kopierat.

Det var tur att jag var i god tid. En halv timme innan vi skulle börja hade jag ännu inte kommit in på datorn, jag saknade login-uppgifter. Det löste sig så småningom och 14.02 hälsade jag deltagarna välkomna.

Efter morgondagens kvällskurs är arbetsveckan slut och jag kan fokusera på herr grannen juniors födelsedagskalas i stället. Och så måste jag lämna tillbaka Apans antika tidningar snarast möjligt.

IE9 beta
För några dar sen installerade jag Internet Explorer 9. Än så länge finns den bara i en beta-version, men jag är ju pigg på att testa nyheter så jag tog risken. Idag kraschade datorn mitt i en webbläsarsession. Om det berodde på IE eller nåt annat vet jag inte, men jag har mina misstankar.

Lyckligtvis hade jag sparat det långa mejl med bilagor som jag hade komponerat till dagens deltagare så det var ingen större katastrof, men jag blev minst sagt överraskad av ”blå skärm” mitt i allt. Det händer inte så ofta numera.

Datorfnatt
Datorn har annars också fått fnatt. Idag tappade jag kontakten med USB-hubben (felkod 43). Igen. Det var inte så länge sen det hände förra gången. Tyvärr räcker det inte med att dra ut kontakten till hubben, utan alla anslutna enheter måste plockas bort och anslutas på nytt.

Jag som köpte en ny hubb för att slippa problemet. Datorleverantören jag köpte den hos ska få den äran att förklara varför. Den gamla jag hade betedde sig likadant och var ”skyldig” enligt leverantören.

Modemretur
Jag tröttnade på det trådlösa modemet även om hastigheten var klart godkänd. Igår gick det i retur. Dels sinkade det datorns uppstart och dels tålde det tydligen inte strömsparläget. Mitt fasta bredband bryr sig inte, det bara tickar och går oavsett vad jag hittar på. Motviljan mot att byta mejladress bidrog också till stor del. Det tar en god stund att ändra på dom drygt 140 användarkonton jag har.

Dessutom kommer KIT så småningom att leverera nya IP-tjänster har jag blivit informerad om och jag gynnar en lokal leverantör. Det kostar alltså en hel del extra, men jag får väl dra in på vinkonsum­tio­nen eller nåt. 😉

Arbete är nog bra, men det tar bort så förbaskat mycket tid.

Strix

Jag har testat en otestad produkt, gått i svampskogen, fått eftermiddagskaffe i byn, läst gamla nyheter och haft herrbesök.

Härligt smör
Det är inte mycket jag saknar i vanliga fall, men öns utbud på hud- och kroppsvårdsprodukter mot­svarar inte riktigt mina önskemål alla gånger. Därför tvingade jag skyddslingen att följa med in på The Body Shop när jag var i Åbo härom sistens. Jag gillar skarpt deras produkter och företagsfilosofi – dels testas produkterna inte på djur och kedjan stöder Fair Trade, respektive småskaligt företagande i U-länder.

I butiken i Åbo hittade jag ett kroppssmör som jag prövade idag efter duschen. Det doftar gott, känns skönt på huden och är gjort på ingredienser från växtriket, vilket tilltalar mig speciellt. Jag ser ingen anledning att smörja in mig i parfymerat djurfett. Dom använder heller inte aluminium i sina deodoranter kan jag tipsa om.

Svamp och kaffe
Som jag ofta brukar, stoppade jag på mig kameran när jag gav mig av till eftermiddagskaffet hos turturduvorna i eftermiddags. Det vimlade av höstmotiv i form av allsköns svampar längs vägen. Om alla vore goda/ätliga, kunde man gott livnära sig ett helt år på bara svamp! Senaste tidens regn och relativa värme har fått dom att poppa upp överallt. Till och med på grusvägen.

Gamla tidningar
En del av underhållningen efter kaffet bestod i att bläddra i tidningar från 1933 och 1940. Dom har dykt upp i samband med Apans renovering och han trodde att jag kunde tänkas vara intresserad.

Undrar varför han trodde det förresten? Jag kanske verkar lite antik? Jag antog i min tur att bonus­pappan kunde tycka dom var läsvärda, därför tog jag med dom.

Hur som helst hade Apan alldeles rätt i sitt antagande. Det är mycket intressant att läsa dom antika nyheterna, framför allt i Husis från 1940, dvs strax efter andra världskrigets utbrott. En del annonser i 1933 års upplaga av Annonsbladet är också läsvärda.

Herrbesök
Jag hann inte ens fram till ytterdörren förrän det aviserade herrbesöket kom körande upp för backen. I bilen satt två gentlemän så jag kände mig extra hedrad. Fast nu var det inte mig dom var intresserade av, utan före detta grannens vävstol.

Jag kan ändå skryta med att jag fick större uppmärksamhet än vävstolen. Alltid nåt. 😀 Det hängde delvis i hop med att den ena av herrarna inte hade sett insidan på huset dom senaste 50 åren påstod han. Det blev därför rundvandring i lokaliteterna och redogörelse för alla om- och tillbyggnader innan jag så småningom serverade te.

Det är alltid lika spännande att prata med människor man känt hela sitt liv, men som man inte umgåtts med på länge. För det mesta finns det inte mycket kvar av personen man kände då. Tur det förresten, annars skulle det innebära att man inte har utvecklats alls på ett halvsekel!

Igår hade jag egen kock i köket och ångrar att jag såg på TV, idag har jag också haft matlagnings­kunnigt besök, men lyckats göra min egen middag.

Smakligt nöje
”Ju äldre man blir, desto färre blir nöjena. Ett av dom sista är mat.” har jag läst nånstans. Jag kan bara instämma, men riktigt så gammal är jag inte än. Igår hade jag turen att få dubbla nöjen, både god mat och trevligt sällskap.

Kocken för dagen och hans fyrbenta sambo anlände på eftermiddagen med en ros till köksägaren och alla ingredienser till middagen. Det enda jag behövde bidra med var potatis och en deciliter vitt vin. En timme senare kunde jag ta för mig av en utmärkt god fiskrätt.

Middagen avnjöts i en civiliserat långsam takt under livligt samtal. Nån dessert var inte planerad så förslaget på min standarddessert, glass, godtogs. För att festa till det lite serverades den med min hemgjorda hallonsylt och sköljdes ner med te. En riktigt angenäm eftermiddag och kväll. Härligt med husliga män. 🙂

Osmakligt
Desto osmakligare var TV-programmet jag tittade på efter att kocken och hans ”assistent” hade lämnat Udden. På FST visades en dokumentär (inspelad i Europa 2003-2005) om matproduktionen eller rättare sagt matindustrin.

Vissa delar av programmet kunde jag inte alls med att se, men det jag såg kan i ett ord beskrivas som frånstötande. Vidrigast var förstås hanteringen av alla levande djur, allt från nykläckta kycklingar till fisk, men växterna misshandlades också.

Värst var nog Belgian Blue, monstren med gendefekter som vi har avlat fram för att få maffiga biffar. Rasen kan inte fortplanta sig normalt (gav dokumentären intryck av) och inte föda fram kalvar. När kalven ska födas, sågar man upp ett ”lock” på kon och drar med handkraft ut kalven genom öppningen.

Samtidigt kan jag förstå storskaligheten och automatiseringen. Den tiden är för länge sen förbi när vi var självförsörjande på grödor och kunde köpa resten av bonden. Fast det säger sig självt att dåtida mat var mycket naturligare, nyttigare och energirikare.

Händig typ
Dagens besökare är enligt egen utsago också matlagningskunnig, förutom att han ger intryck av att kunna det mesta om byggen och renoveringar. Just byggdetaljer är enkla att diskutera med mig eftersom jag inte är kompetent att uttala mig.

I fråga om utsmyckning av spis- och ugnsluckor var vi i alla fall helt oense. Den här händige mannen tyckte att de vackra mönstren på gamla luckor skulle göra sig bättre om man färgla dom!?! Gröna blad och röda blommor skulle vara snyggt tyckte han. Det hade jag en bestämt avvikande åsikt om. Smaken är som baken som bekant. Huvudsaken att han inte målar mina luckor!

Ätbart
När han hade gått satte jag i gång med middagen och tog fram ett recept som jag inte alls följde. Helstekta kycklingfiléer, lök och vitlök fick puttra i färskost blandad med vispgrädde. En skvätt soja och lite färskpressad vitlök blev pricken över i.

Övrig kryddning bestod av salt, grovmalen svartpeppar och chilipulver. Limefrukten jag hade tagit fram kom aldrig till använding. Den fungerar i stället som lock­bete för bananflugorna. 😀

Det blev en riktigt lyckad och god middag. Ett undantag som bekräftar regeln?

Jag har fått manliga kommentarer, haft en ”extra manlig” dag och Silverpilen myser.

Det fanns för all del också två kvinnor som hade klickat på Gilla, men det var alltså mest män som kommenterade, antingen genom att medvetet misstolka texten eller driva med mig. Ingen av dom tyckte nåt. Vad man nu ska dra för slutsatser av det? Att män automatiskt ser alla andra män som konkurrenter?

Antingen beror den manliga dominansen på att jag a) bara ser män eller b) för att jag råkar ha mest manliga vänner och bekanta. Det är förmodligen en kombination. Eftersom jag känner så få kvinnor är jag inställd på att se män.

För länge sen skrev jag om varför jag föredrar manligt sällskap. Samma skäl gäller fortfarande, vilket säkerligen bidrar till att kvinnor inte finner nåt större utbyte av att umgås med mig. Det finns givetvis några undantag som bekräftar regeln och dom är jag förstås glad för.

”Jo, dom har legat här och väntat” sa mackägaren. Men, så förskräckligt pinsamt… Nu hade jag varit otydlig igen. Jag trodde han skulle höra av sig när han hade hittat rätt modell och därefter kunde jag besluta om jag skulle ha dom eller inte.

Jag kände mig rätt så tillintetgjord och bad så hemskt mycket om ursäkt för att jag hade missförstått. Ett kort ögonblick tänkte jag köpa dom, men insåg att bilen antagligen inte finns längre när det är dags att byta nästa gång. Tack och lov kunde han reklamera dom sa han så jag fick mindre dåligt samvete. Men jag kan ge mig den på att han tänkte nåt i stil med ”förbenade fruntimmer” när jag hade gått.

Vädersoppan är fortsatt idealisk, DNA-soppan är under konsumtion, hårddisksoppan har fått en lösning, dagens middag blev en mystisk soppa och nästa vecka blir en riktig soppa.

Tur med vädret
Tack vare spöregnet kunde jag tillbringa dagen inomhus och ägna mig åt administration och kurs­material utan att ha dåligt samvete. Det är ju ingen risk att utomhusjobben försvinner, dom blir bara lite större och fler.

Tigerns julklapp (se bilden) åkte på redan i ett tidigt skede, jag frös om fötter och anklar. Det gav mig också anledning att elda i spisen. Den här gången utan rökskador. Men jag har/hade tydligen ”dålig kärlek” – så sa moster alltid när veden inte började brinna med en gång.

Trådlöst
Från och med i natt fungerar det mobila bredbandet från DNA. Mitt mejl till teknikstödet kanske hade en viss inverkan, även om svaret var goddag yxskaft. Hastigheten uppfyller helt förväntningar­na, möjligen beroende på att jag som ny kund enligt avtalet får ”DNA Tilläggshastighet”, upp till 10 M. Hur 10 M ska tolkas vet jag inte? Normalt anges Megabit/sekund, men det här modemet anger hastigheten i Mbytes/sekund.

Enda nackdelen är att jag blir tvungen att byta mejladress om jag behåller modemet. Som svar på min fråga har det visat sig att in- och utgående serveradress är samma som tidigare, så det är mest en fråga om administration i form av utskick till adressaterna i kontaktlistorna.

Jag har roat mig med att be Kimito Telefon kommentera prisskillnaden och lämna eventuella säljargument för att ha mig kvar som kund. Det ska bli intressant att se om jag får nåt svar och i så fall vilket?

Glad överraskning
Eftersom jag var tvungen att åka till Kimito i går för att hämta datorprojektorn till kursen, passade jag på att svänga in till ZasData och fråga vad som är bäst att göra med min ”förkylda” hårddisk. ”Kom hit med datorn, så byter vi den” fick jag besked om. Inte tal om nåt (snål)alternativ.

Till min glada överraskning har disken tre års garanti, så den behöver jag inte betala för. Frågan är när jag är villig att avstå från datorn i minst en dag?

Mysko soppa
Gårdagens middag bestod av en ”porilainen” (parisare) på stående fot så jag hade kvar kåldolmen jag hade tänkt äta. På grund av regnet hade jag ingen lust att gå ut i källaren och hämta potatis. I stället tillredde jag sista couscousen(!) och öste ner den i det smaklösa blasket som kåldolmen låg i. Med lite mera kryddor blev det en acceptabel soppa. Dock ingen kulinarisk upplevelse eller nåt jag vill rekommendera.

Kurssoppa
Nästa vecka har jag verkligen lyckats få till det… Fyra kurser på tre dar! Och ingen kan jag skylla på, det är jag som har planerat tiderna. Jag måtte ha haft värmeslag när jag gjorde den planeringen. Eller så tänkte jag som jag brukar ”äh, en tajt vecka fixar jag nog”.

Enligt överenskommelse med gårdagens deltagare, delar vi in gruppen i två, vilket betyder tisdagstjänstgöring i en månad från 15.00-20.30 inklusive en halv timmes paus. På onsdag går nästa kurs 14-17 och på torsdag kör vi 18.00‑20.30.

På fredag är jag nog inte värst social kan jag tänka mig. Himla tur att det bara är den veckan, som mest har jag tre kurser per vecka i fortsättningen. Och så porslins­målningen förstås. Fast den sorterar ju under avkoppling. 🙂

Jag har bjudit på en smaklös middag, hittat ett bra flugmedel, är inställd på kursstart och överväger porslinsmålning.

Söndagsmiddag
Igår hade jag bjudit turturduvorna och Hunden/Stenbocken på söndagsmiddag. Hemlagade kåldolmar stod på menyn. Men det blev verkligen ingen höjdare. Nästan sönderkokta och helt smaklösa låg dom i en tunn sky som också den var smaklös. Hunden var vänlig nog att säga ”det här har du gjort bra”, men han är så snäll så det skulle han ha sagt om nästan vad som helst tror jag. Fast det var ju ändå gulligt av honom att säga så.

Hittills har jag varit övertygad om att jag kan när jag vill och den här gången ville jag, men kok­konsten är tyvärr inte jämförbar med att cykla, den kräver ständigt underhåll. Min bristande rutin börjar bli märkbar. Det kan ju för all del vara en fördel att jag vänjer mig. Den dagen jag får maten levererad av hemtjänsten har jag inte särskilt stora fordringar. 😉

Det enda som var lyckat var glassen och konjaken till kaffet – och umgänget förstås. Fyra timmar förflöt i en hast under livligt samspråk om allt från flydda tider till gamla bilar. I fortsättningen tror jag att jag ska hålla mig till kafferep i stället för att plåga folk med min matlagning.

PS till mamma:
Ja mamma, jag har diskat. 🙂

Bra flugmedel
När jag steg upp idag upptäckte jag till min stora förtjusning fyra fluglik i ett vinglas. Rödvinsresten hade tydligen lockat dom i fördärvet.

Ättikan jag prövade med tidigare utgjorde ingen som helst lockelse, men enligt alla tips ska det ju vara vinäger så det kanske var därför. Undrar om det måste vara just den här sortens rödvin eller om det kan duga med nåt billigare?

Kursstarter
I morgon börjar höstens första kurs för min del. Minst åtta förväntansfulla(?) deltagare infinner sig för att lära känna sin dator har jag fått besked om. Dess värre har vi bara sex datorer att disponera, men det löser sig säkert på sätt eller annat.

Nästa vecka är följande kursstart. Upplägget på den kursen är lite annorlunda och innebär därför en större utmaning. Men jag har ju själv godkänt idén, så nu blir det upp till bevis. I värsta fall blir det som med kåldolmarna, i bästa fall fungerar det som tänkt.

Porslinsmålning?
Jag har alltid sagt att jag ska lära mig porslinsmålning när jag blir pensionär. I fjol träffade jag kursledarkollegan som pratade varmt för sin kurs, men deltog aldrig. Å andra sidan var jag ju inte lika mycket pensionär i fjol. 😉

På kursledarträffen nyligen pratades vi vid igen, hon var fortfarande lika entusiastisk. Varannan måndag går hennes kurs, så jag kan inte längre skylla på att det kolliderar med nån av mina. Jag har ännu inte bestämt om jag ska gå hela kursen, men jag ska i alla fall delta en kväll för att se hur det verkar.

Det vore förstås en idé – att trakassera omgivningen med handmålat porslin i stället för med misslyckade måltider!

Igår var jag på Home Party, idag har jag…? Jo, städat förstås!

Bildkälla: http://www.partylite.fi/sv-se

Köpparty
Det är minsann inte ofta jag deltar i ”home parties” (hemköp i egen översättning ;)), men igår gjorde jag ett undantag. Den här gången handlade det varken om plastburkar, kosmetika eller sexiga underkläder, utan ljus och ljusstakar från PartyLite. Sånt är jag svag för, men ytterligt välförsedd med, så egentligen borde jag inte alls ha låtit mig frestas.

Fru professorn hade bjudit in några av byns äldre och yngre tanter förutom sina släktingar och tog emot oss vid ytterdörren med ett välkomnande leende. Sen bänkade vi oss med en fruktdrink för att lyssna på damen som mycket professionellt demonstrerade och informerade om produkterna medan vi snällt bläddrade i kataloger och broschyrer efter hennes anvisningar.

När demon var avslutad efter drygt en timme hade jag redan kryssat för artiklar motsvarande en månads pension… Nu gällde det att välja och vraka. Det kombinerade jag med te och diverse tilltugg som serverades, här gällde det att vara effektiv. Beställningarna skulle lämnas innan vi gick för att värdinnan skulle få sina presenter, vilket baserades på hur mycket vi handlade för.

Min favoritljusstake kostade 99,90 € så den köpte jag inte. Men jag lyckades lustigt nog ändå få i hop 95 € på beställningssedeln. Jag som inte behövde nåt. Om ett par veckor får jag se om prylarna verkligen är prisvärda. Helhetsintrycket är att produkterna är både snygga och av bra kvalitet, vackra att möblera med eller ge bort i present. Produktkatalogen följde med hem så det kanske blir fler inköp vad det lider.

Städväder
Idag hade jag tur med vädret igen. Helt idealiskt för att städa inomhus – det ösregnade till och från hela dagen. Efter sedvanlig tretimmarsfrukost med nyhetsintag på dass och framför datorn gick jag ut på trappan för att kolla vädret. Blött, men behaglig temperatur.

Årets sista krasse

”Hej M…” ropade nån plötsligt bakom min morgonrocksklädda rygg medan jag stod och sopade bort skräpet från nätet på vattentunnan. Jag hoppade till och vände mig om. Det visade sig vara sommar-grannen som hade trotsat regnet och tagit en svamptur med hunden.

Efter dagstvagning och påklädning började jag med att hänga undan och vika tvätt, limma handtaget på tvättkorgen och knoppen på ett kastrullock, lappa hålet i mitt sidennattlinne, fylla på vatten i blomvaserna och förvälla kål. Nu var jag hungrig, så jag värmde och åt en laxsoppa.

Sen var det dags för städning. Men först bryggde jag en mugg kaffe. Och pratade i telefon ett par omgångar medan jag knipsade bort vissna blommor från hängpetunian. Till slut var det dags att plocka fram dammsugaren. Innan jag dammsög sista rummet belönade jag mig med en dos koffein och nikotin på trappan.

Som avslutning vände jag gungstolsmattan med rena sidan utåt och vek om överkastet på korgstolen så den lortiga sidan inte syns. ”Man får fuska bara man inte blir upptäckt” har jag som slagord och lever därefter. 😀

Damm har jag inte torkat, men däremot dammsugit bort all spindelväv på baksidan av datorn. Jag upptäckte nämligen att det var fullt med tunna trådar mellan kontakterna när jag möblerade om USB-enheterna härom natten. På en av mina kylskåpsmagneter står det: ”Du får röra dammet, men du får inte skriva i det.”