Jag har installerat det trådlösa modemet och är nu rådlös, kollat hårddisken, tvättat och fått fler födelsedagspresenter.

Bildkälla: http://www.dna.fi

Ingen tjänst
Efter att ha installerat det ”lösa” modemet sent i natt och kopplat bort det fasta inbillade jag mig att allting skulle fungera. Icke sa Nicke. Modemet försökte ringa upp nån dator nånstans, men meddelade att det misslyckades. I instruktionerna förvarnas jag om att det kan dröja från ett par timmar till några dar innan anslutningen fungerar. I annat fall får jag kontakta kundtjänsten.

Det börjar redan kännas kymigt att ge sig ut på okänt vatten bara för att testa i 14 dar… Hur många inställningar behöver jag ändra innan allt fungerar? Alla mejlkonton ska också modifieras eftersom serveradresserna är nya förstår jag. Suck och stön. Jag vet inte riktigt om jag orkar med allt trixande, det känns oerhört bekvämt när allt fungerar – även om det kostar.

Skadad enhet?
Förutom Carbonite använder jag Windows’ säkerhetskopiering som samtidigt gör en system-avbildning. Igår rapporterade programmet att vissa filer inte kopierades eftersom dom finns på den skadade enheten C. Va?! Kan jag verkligen ha fel på hårddisken redan? Den är bara drygt två år.

Bildkälla: http://www.proffs.nu

För att göra en enkel koll, körde jag CHKDSK som också kollar lediga kluster upptäckte jag. 78,518.452 styck för att vara exakt. Det tog en stund. Jag hann fram och tillbaka till Dalsbruk utan problem. Och inga fel rapporterades i nån av dom fem kontrollfaserna. Mysko. Fast redan den 6, 8 och 25.6 fick jag ett inkonsekvens-meddelande, så nåt galet är det förstås.

Då har jag två möjligheter: a) köpa ny hårddisk eller b) formatera om den jag har, vilket innebär att det uppstår nya fel så småningom. Svårt att välja mellan pest eller kolera. I båda fallen måste jag lämna in datorn för att få en spegling av innehållet på disken. Suck igen.

Ett tredje alternativ skulle kunna vara att jag köper ett program som reparerar hårddisken, men jag riskerar ändå att nya fel uppstår efter hand. Bäst att kolla vad min ”hovleverantör” tycker är klokast.

För kort
Idag var bykstrecket (tvättlinan) tre trosor för kort. Ett av dom enklare problemen att lösa. Torkvädret var idealiskt, ca 19 grader och måttlig vind. I vanlig ordning försvann solen när jag visade mig ute, men allt hann ändå bli torrt innan kvällen. 

http://www.adlibris.com/fi

Presenter i postlådan
Igår (eller i förrgår?) fick jag slutskattebeskedet. Det blir en trevlig liten julklappsslant i år också. Man tackar och tar emot, det finns alltid hål att stoppa den i. En ny hårddisk till exempel. 😉

Idag hade jag en tjock, illgrön påse i postlådan. Jag såg bara ett hörn bland den andra posten så jag antog det var nåt jag hade beställt. Men si det var det inte alls. Tigern/Lejonet hade skickat en födelsedagspresent! När vi pratades vid på födelsedagen sa hon att hon inte hade hittat nåt lämpligt, men att det kanske dök upp nåt så småningom, men det hade jag förstås redan glömt.

Det var en särdeles utmärkt present tycker jag – ”Kinesisk visdom från hjärtat”, skriven av Yu Dan. Under titeln står det ”Konfucius tankar i det moderna Kina”. Den hamnar högst upp i min trave med sänglektyr. Just nu läser jag Scott Cunninghams ”Earth Power” som också är intressant, men den kan vänta ett tag. Filosofi, speciellt kinesisk, tilltalar mig mer.

Jag har haft logistikproblem, vet numera hur gaffelstickning ser ut och har besökt Villa Ida, Axel och Cecilia.  

Den här filuren har minsann inga logistikproblem!

Logistikproblem
Himmel vilken jäktig dag… 😉 Jag hade två tider att passa och var tvungen att räkna ut en optimal körsträcka som tog mig till alla fyra platser jag skulle besöka.  

Jag resignerade till slut och bestämde att jag struntar i optimeringen. Genböle, Kärra, Dalsbruk och Björkboda är en svår kombination.  

Första prioritet var Dalsbruk beroende på att vårdcentralen stänger redan 16.00. Där skulle jag lämna in receptet på östrogengeggan för att få det förnyat, i Genböle och Kärra hade jag paket att hämta. I Björkboda skulle jag infinna mig först 18.30 – det fick bli två turer för ovanlighetens skull.  

Lärarträff på ”hemligt” ställe
Inför starten på varje läsår samlas Vuxeninstitutets personal och kursledare på nåt trevligt ställe över en lättare måltid för att få aktuell information och ta del av nyheter. I fjol sammanstrålade vi på Farmors Café, i år hade man valt Storfinnhova Gård.  

Men vilket fullständigt anonymt ställe! Jag var säker på att hitta så jag kollade aldrig adressen, men det borde jag verkligen ha gjort! När jag hade åkt av och an mellan två korsningar utan att hitta stället eller se nån skylt, stannade jag till slut vid vägkanten och ringde en av verksamhetsledarna. Av hennes beskrivning kom jag fram till var jag skulle svänga in.  

Bildkälla: http://www.storfinnhova.com

Trafikmärket vid infarten signalerade förbjuden körriktning, men det stod faktiskt Storfinnhova Gård  på en av postlådorna under den pampiga överbyggnaden, så jag trotsade förbudet och kom rätt till slut, dock några minuter försenad.  

Visserligen är stället inte öppet för kreti och pleti, men dom som har bokat sina evenemang där måste ju kunna hitta dit?! Urusel service, vilket jag givetvis högljutt påpekade till personalen (en dam). Det var inte första gången hon hörde klagomålet sa hon och lovade framföra det till sin arbetsgivare. Hon uppvägde dock med råge första intrycket och tog mycket väl hand om oss.  

Nyfiken som jag är, ville jag gärna se varför folk påstår att stället är så fint. Det enda fina med lokalen där vi satt var golvplankorna. Jag pratade därför med den trevliga damen som gärna visade mig runt sa hon. Det kändes onödigt lyxigt att hålla henne kvar bara för det, så jag lovade samla i hop fler som var intresserade.  

Gaffelstickning
Innan vi gick husesyn, stannade rektorn framför mig och sa att hon också kunde gaffelstickning. Jag stod som ett frågetecken? Hon måste ha uppfattat min tomt stirrande blick för hon tittade menande på min poncho. ”Jasså, är det så det heter” klämde jag ur mig. Hon trodde tydligen att JAG hade stickat den!!  

Jag skyndade mig att tala om att det var en äkta Vila-produkt ­– jag har förstått att det är nåt snofsigt i klädväg – och att jag också tycker den är vacker. Men namnet verkade inte bekant för henne så det kanske inte är så snofsigt som jag har fått för mig? 

Bildkälla: http://www.storfinnhova.com

Villa Ida, Axel och Cecilia
Den lilla grupp som var intresserad av husvisningarna traskade efter den vänliga damen som låste upp och med stort engagemang berättade om byggnaderna. Det blev många oh och ah i den huvudsakligen kvinnliga skaran. Bröllopssviten var min favorit, mest beroende på sängdesignen, men alla övernattningsrum var ljusa och fräscha med individuellt stuk.  

Så om du nån gång förirrar dig till Kimitoön, rekommenderar jag varmt en övernattning på Storfinnhova Gård. Bröllop är tydligen populärt att hålla där, men det kanske man inte gör så ofta. 😀 Ett annat alternativ är att ta med dina kolleger och hålla nästa personalkonferens eller kick-off där, ett ypperligt ställe för ett lagom stort sällskap.

Men se till att få en detaljerad färdbeskrivning innan eller läs den här kontaktsidan noggrant!

Jag har skrämt bort solen, ätit upp en plommonskörd och hittat en albino-malva. Tomten ser bebodd ut igen och höstaningarna blir allt fler. 

Shortsväder
Både igår och idag har det varit shortsväder – sol från klarblå himmel och 19 grader varmt. Utom på eftermiddagarna när jag är i farten. Så fort jag visade mig ute idag gick solen i moln och tempera­tu­ren sjönk med minst en grad, men jag lät mig inte hindras. 

Plommonskörd
Jag visste att jag hade ett gult plommon att skörda, men det visade sig att dom var tre när jag började titta efter. Egentligen fyra, men ett var ruttet. Alla tre hade små bruna prickar i skalet så för säkerhets skull tog jag fram en kniv och klöv frukterna. Två var friska inuti, den tredje var jag tvungen att slänga. Masken som kröp omkring närmast kärnan hade gjort en massa åverkan som jag inte hade lust att stoppa i mig. 

Men dom två plommon jag kunde njuta av var helt fantastiskt ljuvligt goda! Sommarens sol och värme hade gjort dom extra söta och saftiga. Mums! 

Albino-malva
Alla malvor som har spritt sig på tomten är rosa – trodde jag ända tills idag. Vid stigen till avloppsbrunnen upptäckte jag till min förvåning en vit malva som stod i full blom. 

Det kanske är avloppsångorna som fått den att blekna? Fast ståndare och pistiller har samma färg som dom rosa, så det är troligen bara tillfälligt slut på färgämnet till kronbladen. Väldigt vacker är den i alla fall. 

Nyansat
Valet stod mellan att måla lister till mitt vinterexperiment eller klippa gräset. Det blev gräset, men bara på ovansidan av tomten, resten får jag ta en annan dag. Förmodligen sista gången för i år.

Jämfört med i fjol har jag kommit lindrigt undan, då var gräset långt var fjortonde dag. Tack vare/på grund av hettan och torkan i år har jag inte klippt det sen i juni. 

När jag var klar önskade jag att det hade sett lika nyansat ut i söndags då jag hade besök, men det går liksom inte att fixa. Dom av mina gäster som läser bloggen får hålla till godo med bildbeviset i stället. 

Höstaningar
Hösttecknen blir allt fler…

Från köksfönstret ser jag en lönn som redan har bytt till höstfärg på en del av sina löv

Vildvinsbladen är redan vinröda (vad annars?)

Höstsvamparna har dykt upp

Läckra att se på men förmodligen oätliga?

Jag har nästan blivit rökförgiftad, upptäckt ett bårhus, räddat en slända, skördat svart paprika och hittat mårdhundarnas promenadstig.

Rökbastu
Jag och hela huset luktar fortfarande rök. Innan jag tände upp i köksspisen igår eldade jag som vanligt först i sotluckan för att säkert ha bra drag eftersom det för ovanlighetens skull var vindstilla ute. Det verkade lovande. Men det var temporärt. När rökgångarna var fyllda, vällde all rök in i stället.

Att i det läget öppna sotluckan för att elda mer var inte speciellt smart. Alla tändstickor jag tände eld på blåstes ut direkt och röken strömmade in. Ögonen sved, sikten försämrades märkbart och brandlarmet gick, så jag slog igen sotluckan och öppnade fönster och dörrar på vid gavel för att få syre och skingra röken.

Så småningom började det dra ut i spisen, men då hade röken redan spridit sig till alla rum. Jag luktade och kände mig som en palvad skinka när jag äntligen satte mig ner i TV-fåtöljen. Av det har jag lärt mig att jag i fortsättningen ska stänga dörren till vardagsrummet och dra för draperiet till sovrummet tills jag har säkerställt att röken går åt rätt håll.

Bårhus
När jag var på väg att lägga mig och tände lampan ovanför sängen upptäckte jag ett insektsbårhus i den nedre delen av lampskärmen. Jag tänder lampan varje kväll/natt och har då aldrig tidigare sett nåt liknande. Det kanske var röken som tog kål på dom? Men hur kom det sig att dom alla la sig och dog just där kan jag undra?

Strandbesiktning och hjälpinsats
I söndags nämnde grannen på udden mittemot att algerna är tillbaka så jag beslöt att ta mig en titt idag. Det var det värsta jag har sett!! Förra gången (25.8) tyckte jag det var mycket, men idag bestod allt vatten i stranden av en kompakt, grön gröt.

Den gröna massan måtte ha lurat en slända att landa. Jag fick syn på den då den låg med bakkroppen i vattnet och förtvivlat försökte flaxa sig fram till nåt att krypa upp på. Jag hjälpte den till ett dött vasstrå och vidare upp på en utblommad topplösa där den kunde sätta sig och torka vingarna. Dagens goda gärning. 🙂

Svart paprika och promenadstig
Från stranden gick jag till trädgårdslandet. Skotten på jordgubbsplantorna behövde klippas bort. Det var fort gjort, så jag gick vidare till paprikaplantorna för att se om jag kunde hitta nån som var mogen att skörda.

I våras fick jag tre små paprikaplantor av min ryska bekant och planterade dom på friland när jag bedömde att frosten inte längre skulle ta kål på dom. Konstigt nog har dom överlevt torkan, börjat blomma och satt frukt. Enligt uppgift skulle det bli svart paprika, men dom ser mest ut som ”smutsiga” gröna paprikor.

När jag hade klippt loss ett par och vände mig om för att gå tillbaka upp till huset, fick jag syn på en upptrampad stig i gräset nedanför landet. Det måste vara mårdhundarnas promenadväg förstår jag.

Sen tidigare vet jag att dom sneddar ängen nedanför köksfönstret och går in mellan plommonträden. Därefter tar dom alltså raka spåret till äppelträden längs nästa ängskant för att kalasa på fallfrukten hos mig och sommargrannen. Bra att den kommer till användning. 🙂

Jag har städat bort gårdagen, fått beställningsbekräftelse, invit till utlandsresa och gläder mig åt goda nyheter.

Diskfritt
Idag har jag gjort mamma till viljes. Innan hon gick igår sa hon: ”Och lämna nu inte disken en hel vecka.” Finporslinet är diskat och silverteskedarna är tillbaka i sina schatull.

Det enda som skvallrar om gårdagens tre-kaffe är blombuketter och brödrester. Huset är lika tyst och stilla som vanligt. Tre av gästerna har tackat för senast och meddelat sin uppskattning.

Beställningsbekräftelse
Igår fick jag beställningsbekräftelse från DNA på mitt senaste experiment. Fram till den 31 augusti kunde man beställa mobilt bredband och testa kostnadsfritt i 14 dagar.

Om försöket faller väl ut, åtar jag mig att teckna avtal på två år och betalar 13,90/månad för en 2 Mbits förbindelse i stället för 37,30. En inbesparing på 23,40 per månad eller 280,80 per år. Det får man väldans mycket vin för. 😀

Det som fick mig att hicka till när jag läste bekräftelsen var att modemet omtalades som telefon. På sätt och vis är det förstås korrekt, det är ett uppringande modem även om det utnyttjar det trådlösa (mobila) telefonnätet. För säkerhets skulle ringde jag upp kundtjänsten och blev positivt överraskad över att jag kunde välja en svenskspråkig linje.

Damen i andra änden tog fram mina uppgifter och bekräftade att DNA Kimppa-avtalet är just det jag hade tänkt mig – trådlöst modem + 2 Mb internetförbindelse. När jag påpekade att det i texten står telefon, höll hon med om att benämningen kanske inte var riktigt adekvat.

Nu återstår bara att vänta på leverans och börja surfa alla tider på dygnet så ögonen blöder för att se om jag är nöjd med hastigheten. Om händige släktingen har rätt, borde det gå smärtfritt med tanke på att jag kan se mobilmasten från vardagsrumsfönstret.

Utrikes?
Nu när jag har prövat på att lämna Udden nästan en hel dag, har jag börjat fundera på nya resmål. Det är Geten/Vågens förtjänst. Ett av gårdagens mejl innehöll förslaget att jag skulle ta mig till huvudstaden i vårt västra grannland.

Tänk, så långt har jag inte rest sen jag flyttade hem för drygt tre år sen! Och den enda i hela världen som kan få mig att ta ett sånt stort steg är Geten eller Tigern. Den som lever får se om och när det blir aktuellt. Till dess kan jag gotta mig åt att det är en viktig person i mitt liv som vill träffa mig. 🙂

Goda nyheter
Lördagens ÅU var uppåt värre. På första sidan kunde jag läsa att det är framåtanda på hela ön. Såna nyheter är vi verkligen inte bortskämda med! Det är nästan så jag börjar misstänka att kommun­direktören har mutat skribenten… Men så misstänksam får man inte vara. Alternativet är att tidningen egentligen hade tänkt sätta in en annan nyhet som torkade in och behövde spaltutfyllnad. Men det är förstås också elakt att tro.

Det må nu vara hur som helst, rubriken väckte i alla fall positiva vibbar och andades framtidstro, vilket inte händer så ofta. Citatet i den blå rutan kan jag helhjärtat instämma i, men det beror mest på att jag bor så nära fastlandet. Kommuninvånarna längre ut i skärgården har säkert en hel del ouppfyllda önskemål.

Jag har levt på kaffebröd, bjudit på tre-kaffe och blivit invaderad av ”tsetse-flugor”.

Födelsedagskalas
Igår firade bonussysterdottern sin 17-årsdag. För 41 år sen var jag också 17… Men jag hyser ingen som helst önskan om att förflytta mig tillbaka till den tiden. Jag var nog en jobbig tonåring (också), inte minst för min mor kan jag föreställa mig.

Tillställningen innebar att min middag utgjordes av en härlig grönsakspaj och flera sorters kaffebröd – enligt Livsmedelsverket i Sverige en näringsriktig kost om man bortser från sockret. Sällskapet var det heller inget fel på, en trevlig eftermiddag och trevligt umgänge.

Tre-kaffe
Jag kunde ju inte gärna bjuda på födelsedagskaffe två dagar för sent, så jag rubricerade inbjudan som eftermiddags-, respektive tre-kaffe i stället. Ett tag efter lunch idag SMSade sommargrannen psykologen: ”När är det eftermiddag?” Jag kan förstå varför hon frågade. Mina underliga tider stämmer ju inte med andras. ”När som helst efter tre” fick hon till svar.

Dom inbjudna bestod till största delen av nära och kära. I min ålder kan man ta sig friheten att selektera. 😉 Dessutom känner jag bara sympatiska människor så det är en enkel match att komponera gästlistan. Ett par ansikten var nya för dom övriga gästerna. Sånt piggar alltid upp och ger samtalsämnena lite nya vinklingar.

Fluginvasion
Sen en vecka tillbaka har pyttesmå, ljusbruna ”tsetse-flugor”  invaderat diskbänksregionen. Det har aldrig hänt tidigare. Och hur jag än bär mig åt kan jag inte lista ut varifrån dom kommer. Möjligen avloppet?

Om jag inte hade diskat nyligen kunde jag ha misstänkt orena kärl, men det är alltså inte förklaringen. Det finns heller ingen frukt som kan vara orsaken och sophinken är oskyldig, så det hela är ett mysterium. Att ta död på dom är nästan omöjligt, flugsmällan är för gles och för det mesta lyckas dom undkomma mina ”manuella” fångstförsök.

Färgen påminner om dom ljusbruna flugor som brukar hålla till på kospillning, vilket verkligen inte gör dom mer sympatiska… Men storlek och kroppsform stämmer lyckligtvis inte, så jag förutsätter att den här arten lever av nåt annat. Fast vad vet jag inte?

Hittills har jag avhållit mig från att ta till Raid-flaskan och instämmer i Filosofens uttalande: ”Men har man inga större sorger än så, så är ju läget acceptabelt.”

Vid 18.30-snåret ringde grannen på udden mittemot. ”Är du lång borta?” frågade hon. ”Jag dricker kaffe och tittar ut på Mikaelskyrkan i Åbo” svarade jag. ”Jaha, vi står utanför din dörr” sa hon. Jag förklarade min frånvaro och talade om att det vankas kaffe på söndag eftermiddag i stället om det passar då? Det gjorde det sa hon. 

Min födelsedagsresa började 12.24. Då anlände skjutsen jag hade tiggt till mig. 12.45 gick bussen till Åbo, där skyddslingen åtagit sig att vara min guide. Under resan diskuterade jag med den trevliga chauffören och en ung medresenär som var på väg hem till Korpo. 

För dig som inte var med följer en bildkavalkad…

När jag tog fram kameran vid ankomsten till Åbo sa min unge medresenär: ”Här finns ju inget att fota”. ”Men nåt fint finns det väl här också?” invände jag. Då visade han upp ena handen, spärrade ut fingrarna och sa ”det får nog plats på dom här”. En sak var vi i alla fall helt överens om – ingendera av oss ville bo i Åbo.

Besök i Domkyrkan	Altartavlan	Catharina Månsdotters sarkofag

Domkyrkan var en mäktig byggnadsupplevelse och fick mig att associera till Uppsala domkyrka. Varken min guide eller jag visste vem Catharina Månsdotter var, men efter lite googlande hittade jag relevant information.

En vacker man	Kontrast	City och konstmuséet

Aura å	Lyckohästen på gågatan	Nya stadsbiblioteket

Middagsbåten M/S Cindy	Snart mat…	Hemfärd i regn och mörker

Datorn har skrämt slag på mig, jag har fått förskott och tänker för en gångs skull leva som jag lär.

Panik!
För några dar sen försvann Carbonite-symbolen från Aktivitetsfältet. Carbonite är det suveräna backup-programmet som kontinuerligt kopierar mina filer i bakgrunden. Via Aktiviteshanteraren såg jag att programmet var i gång, men det var stört omöjligt att få fram Info-panelen.

Efter att ha installerat om programmet, höll jag på att ramla av stolen – 0 filer i backupen och min licens hade slutat gälla!!! Men va’ i h…es j…r muttrade jag argt för mig själv. Jag har nyligen förlängt licensen med två år och visste att min backup borde bestå av drygt 12.000 filer på totalt 5,5 GB.

När jag kollade mitt konto på Carbonites sajt var alla uppgifter helt OK, så adrenalinet sjönk igen. I värsta fall kunde jag komma åt säkerhetskopiorna den vägen. Jag fortsatte trixa ett tag till och fick till slut ordning på eländet, det gröna lilla hänglåset dök prydligt upp på Aktivitetsfältet igen och kopieringen funkar som den ska. Puh, vilken lättnad.

Igår fick jag skrämselhicka för att Facebook meddelade att jag hade loggat in på mitt konto kl 16.34. ”Om inte uppgiften stämmer, kan ditt konto vara kapat. Avregistrera i så fall enheten och ändra lösenord.” stod det (i egen översättning) längre ner i meddelandet. Full panik igen. Den tiden visste jag bergis att jag inte hade suttit vid datorn!

Snabbt som ögat tog jag bort registrerade enheter och ändrade för säkerhets skull både användar­namn (kan bara göras en gång) och lösenord. Eftersom lösenordet var det samma till en av mina mejladresser, måste jag byta lösen där också.

När jag var klar fattade jag att jag hade gjort allt jobb i onödan. Klockslaget för den senast registrerade enheten var 17.37… Alltså tillämpar FB amerikansk tid, inte lokal. Suck. Det här med att ange klockslag är för övrigt nytt så det var inte så konstigt att jag överreagerade. Det står heller ingenstans vilken UCT-faktor som används, så då tror man (jag) förstås att det är lokal tid.

Förskottsuppvaktning
Jaha ja, det fungerade ju ypperligt att marknadsföra födelsedagen på bloggen. Under dagen har gratulationer, födelsedagskort, blommor och presenter redan ramlat in. Det var ju inte riktigt meningen… Men så klart jag blev jätteglad, hjärtligt tack till er alla!

Undrar hur långt i förväg man kan lura er att uppvakta? Om jag redan vid midsommar börjar skriva om förestående födelsedag kanske jag blir uppvaktad varje dag tills den äger rum? 😀

Av mig själv fick jag också en förskottspresent i vanlig ordning. I Crocs nätbutik fyndade jag ett par vinterstövlar på rea. Jag har svårt att avgöra om jag tycker dom är snygga, men dom är bekväma och utan tvivel originella. 29,95 var dom absolut värda. Återstår att se hur varma dom är vintertid?

Om inte annat kan jag ha dom på inomhus för att slippa känna golvdraget. Och om jag tröttnar på skaften är det bara att klippa bort dom så har jag ett par bekväma dojor. Eller så kan jag sälja dom till nån hugad köpare för 49,95 €. Ordinarie pris var 64,95 €. 😉

Egen medicin
Jag propagerar jämt för bussåkning till mamma när hon ska i väg till stan. Det är sannerligen på tiden att jag lever som jag lär – i stället för att ta bilen på min lilla resa, hoppar jag på bussen. Det förkortar min vistelse något, men fördelarna uppväger helt klart: Jag får vakna i egen säng, slipper köra i mörker och packa ner övernattningsprylar. Och så får jag hälla i mig så mycket vin jag orkar dricka. Ett tungt vägande argument :D.

Jag har hittat ny ägare till min vinkelslip, ätit vänsoppa och tagit ställning till födelsedagsprogrammet.

Bildkälla: http://www.fini.se/dynabrade.htm

Ny ägare
För en massa år sen köpte exet en vinkelslip på Ö & B (Överskottsbolaget) i Östersund som var ”bra att ha” på Udden tyckte han. Han använde den aldrig, jag har använt den en gång och till helt fel ändamål.

Jag trodde slipskivan kunde användas på vilket material som helst, men när träet blev svart och började ryka insåg jag att det nog inte var fallet. För att ytterdörren inte skulle kärva, försökte jag nämligen slipa tröskeln för nåt år sen, men det gick alltså inge’ bra.

Sen dess har mojängen legat orörd i sin låda. Igår nämnde jag den för händige släktingen som var villig att ta en titt på den. Idag vid lunchtid(!) vaknade jag av ljudet från hans fyrhjuling. Yrvaket rafsade jag åt mig morgonrocken och skyndade mig ut för att låsa upp. Jag antar jag utgjorde en komisk syn – sömndrucken med håret på ända – för han frågade med ett varggrin om jag var nyvaken. Det kunde jag ju inte förneka.

När jag hade plockat upp mitt spikförråd för att få upp lådan med slipmaskinen och inspektionen var klar, tyckte nämnde släkting att han mycket väl kunde tänka sig att befria mig från den onödiga apparaten. Utmärkt tyckte jag och överlämnade den utan att ens kyssa den farväl.

Vänsoppa
Eftersom jag åt frukost vid lunchtid, blev det utmärkt med lunch klockan fem. Jag var bjuden på soppa hos en mycket sympatisk Råtta. Innan dess hann jag med en slurk kaffe hos turturduvorna. Stackars mamma, hon var vrålförkyld.

Besöket hos Råttan började med en rundvandring runt utsidan av huset, därefter vankades en riktigt god ”vänsoppa” i det ljusa och luftiga köket. Namnet på soppan har en bekant hittat på, möjligen också receptet.

Efter soppan blev det invändig husesyn. Jag har aldrig i hela mitt liv satt min fot i maken till lyxig sommarstuga! Inte nån annan stuga heller för resten. Mest överväldigad blev jag över tvättstället i onyx på gästtoaletten. Men allt var vackert och mycket smakfullt inrett. Hon borde ha blivit inredningsarkitekt den rara Råttan.

Vi pladdrade vidare under kaffe och efter, medan timmarna ilade. Jag fick en chock när jag upptäckte att klockan redan var halv elva! Hög tid att ta avsked och bege sig hemåt under den stjärnbeströdda himlen. Hur vackert huset än är, var samvaron ändå det värdefullaste.

Firar ej
I år har jag fått för mig att jag ska vara bortrest på min födelsedag. Det brukar det stå i Annonsbladet allt som oftast: ”Firar ej den xx.xx. Bortrest.” Ett bra sätt att tala om att man fyller år.

Idén gick utmärkt att kombinera med födelsedagspresenten jag fick av skyddslingen för tre(?) år sen. Giltighetstiden gick visserligen ut redan den 29.5 i år, men jag har förhandlat mig till en förlängning. 🙂

När jag kom hem och kollade mejlen hittade jag ett programförslag för vistelsen. Det mesta godtog jag utan invändningar. Min värd och guide kan sin sak.

Det går heller inte att uppvakta mig dagen efter, för då ska jag i väg och uppvakta min gulliga bonussysterdotter har jag bestämt. Förhoppningsvis hittar jag en lämplig present under min resa.

Om jag lever och har hälsan nästa år kanske det blir kaffe med dopp då i stället. Men jag lovar inget!

Jag har tagit upp potatisen och skördat dillen, lagat äppelkompott och valt att njuta av hösten.

Potatisskörd
I sann optimistisk anda utrustade jag mig med två ämbar (hinkar) och potatishackan efter frukost. Dags att ta reda på hur mycket potatis som hade klarat torkan.

Ett ämbar hade räckt till, det blev inte ens fyllt. Men jag är fullt nöjd med den skörden, i år hade jag inte satt på långt när lika mycket som i fjol. Storleken var för all del inte värst mycket att skryta med, men jag gillar små potatis. Däremot har jag inte mycket till övers för småpotatis. 😉

Dillen har också överlevt torkan, men inte mycket mer. Av nån konstig anledning har jag inte lyckats få till en lika fin skörd som första året trots att jag har bytt plats varje år? Jag börjar allvarligt misstänka dillfröna. Nästa år får det bli en annan sort.

Äppelår
I år är det gott om äpplen igen. Efter avslutat skördearbete belönade jag mig med ett nerfallet kaneläpple. Jättegott var det. Under tiden jag tuggade i mig det, föddes idén att göra äppelkompott av fallfrukten. Det räcker ändå till och blir över åt mårdhundar, hjortar och andra äppeltjuvar.

Herr grannen junior dök upp strax efter att jag hade burit upp min potatisskörd och följde med när jag gick för att plocka äpplen. Jag plockade på marken och han från trädet. Eller rättare sagt plockade han ett som han åt upp. Jag försökte hävda att dom som låg på marken var mognare, men äppelkart är goda tyckte han, så vi blev båda nöjda.

I mina ekologiskt odlade äpplen vimlar det av allsköns kryp inne i kärnhusen. På grund av äppelträdens höga ålder är äpplena dessutom små, så det blir det inte så mycket kvar när man har skalat och skurit dom i klyftor. Jag fick i alla fall i hop till ett kok innan tålamodet tröt.

Det blev eget recept den här gången också. Äppelbitarna fick ett snabbt uppkok tillsammans med en gnutta socker, muskotblomma och kanelstång. Sen hällde jag över vätskan i en mindre kastrull och avredde den med lite Maizena och tillsatte några teskedar lingonsylt. Därefter pytsade jag i äppelbitarna igen och lät kallna. Jag provåt en portion med grädde till och tyckte det smakade alldeles utmärkt.

Åkejdådå
Det var mestadels molnigt under dagen, men det kändes ändå behagligt att hålla till utomhus. Medan jag tog en vilopaus på gräskanten tyckte jag att det ändå är OK med höst när jag tittade mig omkring.

I trädgårdslandet blommar fortfarande gurkört, ringlommor och honungsört, en bit nedanför lyser besksötans och olvonens röda bär. Plommonträden dignar av mognande frukt och gräs och löv är fortfarande gröna. Och det bästa av allt – jag får vara kvar på Udden och njuta av allt jag ser.

Det är alltid vi som väljer vad vi vill se. Jag kunde lika gärna ha sörjt över alla vissna blommor, gräs som har torkat och fågelkvittret som har tystnat, men idag valde jag att se det som skänker mig frid och njutning. En riktigt bra måndag.