Jag har med bultande hjärta avinstallerat en uppdatering, drabbats av en trojan, är klar med julstädning och julafton men har gjort en eftergift åt konventionen. Mia gillar ”bastupalvat”.

Avinstallerad uppdatering
Bland Microsofts 14 senaste uppdateringar fanns också en för Outlook 2007. Den visste jag inte om, men upptäckte att Outlook plötsligt hade blivit oerhört segt och arkiveringsfunktionen fanns inte kvar längre.

Första misstanken drabbade WinZip Courier som jag installerade nyligen, men efter att ha plockat bort den märkte jag ändå ingen skillnad. I ett av mejlutskicken från IDG som jag läste igår, hittade jag en artikel som förklarade saken. Det visade sig att jag inte var ensam om den långsamma hanteringen och Microsoft rekommenderade nu att man skulle avinstallera den senaste uppdateringen för Outlook.

Sagt och gjort. Först tvivlade jag på att jag skulle hitta rätt, men numera syns uppdateringshistoriken i detalj, så det var inga problem. Det var lite pirrigt att starta om Outlook efter åtgärden, men till min stora lättnad var den nu lika snabb som den alltid har varit så allt är frid och fröjd igen ett tag.

Trojanangrepp
I samband med att jag gick till F-Secures sajt för att göra en Health Check dök en Java-uppdatering upp som jag accepterade. På någondera av sajterna låg en trojan… Lyckligtvis upptäckte F-Secure den och tog bort den.

Det är tyvärr det nya hotet, helt legitima sajter kan innehålla skadliga program. Det är också populärt att baka in virus eller trojaner i webbannonser, så det gäller att behärska sin nyfikenhet och begränsa klickandet.

Julstädning
I går dök avloppstankstömmaren upp strax före lunch och idag har jag varit hos frissan. Julstädningen är därmed avklarad, Mia sköter ju dammtorkningen i huset med stor framgång. 😀

På Udden pyntas det aldrig med julgardiner och än så länge heller inget annat julaktigt. I morgon kanske jag plockar fram några tomtar och min lilla plastgran så Mia har sysselsättning en liten stund.

Julafton överstökad
Tydligen har jag varit en snäll flicka i år också. Idag har jag åkt runt och ”bytt paket”. Efter att ha tömt matkassarna när jag kom hem slet jag upp alla julpaketen och antingen drog in andan, smålog eller fnittrade när jag såg innehållet.

Till och med frissan tyckte jag har varit snäll och överräckte två hårjulklappar med orden ”mina kunder går inte ut utan julklapp”. Klart godkänd kundvård. Mina kunder har bara fått en julhälsning via mejl… Där finns det alltså förbättringspotential.

På uppköp
Eftersom mamma och jag trots allt firar jul på var sitt håll i år, blev mina julmatsinköp ganska be­grän­sade. Då jag kom fram till disken med julskinkor stod jag i valet och kvalet en god stund. Skulle jag? Eller inte?

Till slut slog jag till med en gråsaltad benfri klump på drygt två kilo, det var den minsta jag hittade. Den räcker säkert till nästa jul men ugnsstekt skinka är ju faktiskt gott och tillhör julbordet. En efter­gift åt konventionen. Förhoppningsvis gillar Mia också julskinka?

Bastupalvat
Nåt jag aldrig avstår från sen jag flyttade hem är den bastupalvade skinkan från Bjärnå som man får till jul. Det är Mia glad för. Hon kastade sig omedelbart över paketet med tänder och klor. Salthalten gjorde att hennes andel blev begränsad, men jag förstår mycket väl att hon gillade smaken, det gjorde jag också. Jättemumsigt.

Jag har fått en ovanlig julhälsning, öppnat min första julklapp, delat ut julkort och vidtagit förtida åtgärder. Mia har gjort en åktur och roat sig furstligt.

Originellt julkort
Bland dagens mejl låg en julhälsning från en av mina kunder. Motivet var högst ovanligt, men fullt logiskt med tanke på företagets verksamhet – två vattenloppor prydde bilden.

Här syns den ena, visst är den gullig?

Söt julklapp
Idag fick jag också min första julklapp. Självklart har jag redan öppnat den… En söt liten röd karaff med rött och sött innehåll. Smakar utmärkt vet jag efter att ha provsmakat ett antal gånger hos ”fabrikören”. Tack igen för den!

Portoinbesparing
Fyra av mina  julkort saknade frimärke. Adressaterna bor i byn så jag tyckte det var enklast att stoppa ner korten direkt i postlådan. Faktiskt inte för att jag är snål, besparingen uppgick bara till 2,20 € och det får man inge’ vin för, utan för att jag tyckte det var mest praktiskt.

Förtida åtgärder
Det enda nyttiga jag har haft för mig under dagen (utom snöskottning) gjordes via två telefonsamtal. Det första gick till församlingens ekonomikontor. Det var dags att förnya gravvårdsavtalen för mosters och morbrors, respektive min mormors mors och fars grav, avtalen upphör den sista december.

Jag valde att låta det nya avtalet löpa årsvis eftersom församlingen inte tillämpar mängdrabatt, tvärtom kostar det mer att teckna ett 10-års avtal!? Jag förstår inte varför, men brydde mig heller inte om att fråga. Dom kanske räknar med en viss inflation?

Det andra samtalet gick till ”avloppskillen”. Larmet har visserligen inte gått men jag vill ändå få tanken tömd så jag slipper gripas av panik och besvära honom under julhelgen.

Tack vare mitt snålande har jag klarat mig utan tömning sen den 30 juli! Fortsätter jag så, klarar jag mig med tre tömningar per år, dvs jag sparar 140 € och den nätta summan får man ju en hel del vin för! 😀

Frivillig bilåkning
När jag skulle åka i väg ”på byn” idag hoppade Mia in i bilen. Jag startade motorn och var säker på att hon skulle hoppa ut, men hon lät sig inte bekomma. Inte ens när jag stängde bildörren och backade ut på vägen brydde hon sig. ”Åkejdå” sa jag körde i väg.

Färden gick bra ända tills vi närmade oss bonuspappans hus, så jag svängde på hans gårdsplan och åkte hem tillbaka med henne. Hemfärden var inte alls rolig längre så hon hoppade mer än gärna ut när jag öppnade dörren. Hon såg först lite förvirrad ut, men kände sen igen sig och rusade i full karriär in i verandan.

Roligt på egen hand
Eftersom jag visste att jag skulle stanna borta minst ett par, tre timmar tyckte jag det var bäst att lämna henne inomhus och stängde om henne. Tydligen var jag borta för länge.

När jag kom hem såg jag att hon hade roat sig furstligt på egen hand. Flera handskpar låg på bord och golv, mössan likaså, ljusstaken i sovrummet hade hon fått ner på elementet och några böcker låg på golvet. Den tomma blomvasen ovanpå kylskåpet var också omkullvält. Men inget var trasigt och hon spann belåtet i säkert tio minuter då jag uppenbarade mig igen.

Jag förstår hennes behov av sysselsättning, jag var borta ovanligt länge den här gången. I det fallet skiljer hon sig från Snuttan, hon låg kvar på samma plats som jag hade lämnat henne och jag märkte aldrig att hon hade förlustat sig på nåt sätt. Men Mia gör alltså sitt bästa för att leva upp till benämningen huskatt. Alternativt buskatt. 🙂

Jag har firat en ungdom, är glad över att mamma är ”frisläppt” och fortsätter titta i backspegeln. Mia är frustrerad.

Födelsedag
Idag deltog jag i uppvaktningen av en ”färsking”. Fyller man bara 45 tillhör man definitivt ungdomarna i byn. Dotterns körkort och nyvunna lagmedalj uppmärksammades också.

Gräddtårtan smakade sommar. Det kunde vi behöva i snö och snålblåst. Fast jag hade som vanligt pälsat på mig för -30 grader och full storm… När jag hade tagit mig uppför backen till soptunnan var jag nästan för varm. Men hellre det än frysa.

Utskriven
Idag efter lunch blev mamma utskriven från sjukhuset och var jättenöjd över att få komma hem även om hon tycker att hon har blivit mycket väl omhändertagen på sjukhuset. På onsdag ska hon in på koll och bli av med dränaget. So far so good.

Fortsatt retrospektion
Innan jag stängde datorn i natt hade jag hunnit fram till 2000-talet. En plastkasse är fylld med foton som jag slängt så jag tyckte jag var nästan klar med utgallringen. Men inte då, strax därpå hittade jag en låda till som jag hade ställt i bokhyllan. Många bilder är det. Det enklaste vore förstås att slänga hela rasket, men vissa minnesbilder vill jag ändå ha kvar.

Jag har varit noga med att anteckna när bilderna är tagna, men det finns också en del lösa foton tagna av andra som gör mig konfunderad. I brist på andra ledtrådar går jag efter utseendet på mina glasögon.

Om jag inte hade antecknat årtal hade jag inte haft en chans att gissa rätt. Allt som hände i fjol känns ju redan avlägset, för att inte tala om tio till trettio år bakåt.

Frustrerad kisse
Mia tycker att jag är oerhört tråkig som engagerar mig i nåt annat än henne. Och ute vill hon inte vistas mer än några minuter åt gången. Blåsten och kylan avskräcker henne.

Lyckligtvis måste hon lurpassa på mössen som hörs under sovrumsgolvet så ett visst mått av lugn får jag. Men när hon är som mest frustrerad hoppar hon upp på mig eller biter mig i fotleden för att få uppmärksamhet.

Resultatet blir inte riktigt som hon tänkt sig, men det tycks vara svårt att få henne att inse att hon måste ändra taktik. Eller så missförstår vi varandra? Jag kanske inte är så duktig på kattspråk som jag inbillar mig?

Mamma har klarat sin andra operation, jag har bloggläsare i Kuwait och förflyttat mig långt bak i tiden. Mia håller mig sysselsatt.

Extra operation
Igår försökte jag ringa mamma några gånger men fick inget svar. Framåt kvällen ringde hon och talade om att hon blivit opererad en gång till på grund av en blodutgjutelse under natten. Stackars mamma!

Idag lät hon klart piggare när jag pratade med henne. Hon hade ätit både frukost och lunch, hemoglobinhalten hade ökat och blodtrycket gått upp, så det går åt rätt håll även om utskrivningen blir senarelagd. Hon såg fram mot att få besökare under dagen.

Besöksstatistik
Enligt besöksstatistiken på bloggen har jag haft enstaka besök från diverse länder – till exempel Nordkorea, Turkiet, Kuwait och Sydafrika. Undrar hur dom läsarna klarar språket? Det kanske är just därför det är bara enstaka besök per land?

Egotripp
Igår fick jag för mig att jag ska börja slänga alla gamla foton och göra en sammanfattning av mitt liv baserat på de foton som är tagna på mig. Jag hann till slutet av 1980-talet innan John Blund tog över.

Jag upptäckte att 1979 tydligen var ett ovanligt händelserikt år… I maj åkte jag till Kanarieöarna med goda vänner, i juli gjorde jag en rundtur i Europa, på hösten flyttade jag till Göteborg, började nytt jobb och bröt definitivt förlovningen med fästman nummer ett.

Lustigt hur bilder kan framkalla känslor och stämningar. Bara genom att titta på ett gammalt foto känner jag mig förflyttad tillbaka till den tiden och platsen. Det kanske är därför fotografering är så populärt? Vårt minne har ingen chans om det inte får stöd i form av bilder, dofter eller musik.

Det är sällan jag ägnar mig åt tillbakablickar, det här är ett undantag. När jag har dokumenterat klart kommer jag förmodligen att uppleva det som en storstädning av min ”ryggsäck”.

Ett tag hade jag idén att komponera ett album med titeln ”Viktiga män i mitt liv” men kom på att det är ett ytterligt fåtal som lämnat några bestående intryck. Det får räcka med egotrippen.

I behov av leksällskap
Mia tycker jag är dödstråkig som inte leker med henne så ofta hon vill och ute trivs hon inte mer än korta stunder. Helst vill hon ha sällskap ute också.

Hon har vid det här laget utforskat det mesta inomhus och blir rastlös när hon inte får utlopp för sin energi. Att kasta boll är populärt. Jag kastar och hon letar rätt på den, sen får jag gå och hämta den och kasta på nytt tills hon lessnar på den aktiviteten också.

Jag är duktig på att fördriva tiden, mamma mår bra, jag har tackat nej till kryssning och konjaks­karaffen är tom. Mia har haft en dust med dammsugaren.

Duktig på att göra ingenting
Jag är imponerad över min förmåga att få tiden att gå utan att göra nåt… Det enda nyttiga jag hade för mig igår var att dammsuga och bära in ved. Det tog högst en timme. Resten av tiden vet jag inte vad jag gjorde?

Jo, jag åt förstås frukost, läste dagens tidning, tvättade och klädde på mig, fotograferade, åt middag, eldade i spisen, kollade mejl, nyheter och loggbok i datorn, men i övrigt  har jag ingen aning? Ändå gick dagen utan att jag kände mig uttråkad. Om man kunde få pris i att vara onyttig skulle jag ha stora chanser att vinna. 😀

Idag har jag inte heller åstadkommit många handtag, bara utgifter. Mia har fått ny kattsand, påfyllt mjölkförråd och Wuorio hade gott om lampor till elljusstaken.

Lyckad operation
Mamma ringde igår efter lunch och talade om att hon mår bra efter operationen och att allt har gått som planerat enligt doktorn. Skönt att höra. Hon planerade redan framåt och tyckte att hon är ”seg” för sin ålder. Jag kan bara hålla med henne. Hon är verkligen tuff och modig. Tänk om alla damer i hennes ålder (81) hade den geisten!

Hon får förmodligen lämna sjukhuset redan om ett par dar, men eftersom jag inte kommer att besöka henne beslöt jag skicka en blombukett för att pigga upp henne. Den 23.12 räknar hon med att komma till byn för att fira jul. Dom senaste tio åren har vi firat julafton i hop så det vore tråkigt att ändra på den traditionen.

Tack, men nej tack
Idag blev jag erbjuden att följa med på en kryssning. Jag frågade inte ens vart eller på hur lång tid, utan tackade omedelbart nej. Ressällskapet var det verkligen inget fel på, men att vistas på en båt med en massa människor tilltalar mig inte alls och dels vill jag inte överge Mia. Enkelt beslut.

Slut på ”dyrkonjak”
Igår kväll blev karaffen med ”dyrkonjak” tömd i trevligt sällskap. De facto innehöll den bara ett glas, så påfyllningen fick bli av den billigare sorten. Jag höll mig till den billigare sorten ren från början, dom flesta s k fina konjakssorter är bortkastade på mig.

Över konjaken diskuterades bland annat u-landsbistånd, invandringspolitik, miljö­teknik och energi­alternativ. Tänk vad lite konjak kan åstadkomma. 🙂

Kom inte här och bråka
Till skillnad från Snuttan hyser Mia ingen rädsla för dammsugaren. När jag dammsög igår följde hon med från rum till rum och betraktade intresserat arbetet. Då och då tog nyfikenheten och leksysten­heten över handen så hon måste göra några utfall mot slang och munstycke.

I badrummet tyckte hon att hon skulle sätta den långarmade manicken på plats och slog med tassen på röret, men när hon kom för nära insuget gav hon sig. Vem utom dammråttorna vill sugas in i en dammpåse? Smart kisse.

Idag har jag blivit snuvad på en hel del. Mia struntar i bestraffning och har hittat ytterligare en sovplats.

Snuvad på ljushållare
Idag anlände paketet med ljushållarna mamma hade bett mig beställa. Hon hade sett mina och ville ha likadana. Redan när jag lyfte upp kartongen skramlade det misstänkt och när jag öppnade den, ramlade en glasbit ut.

För att vara säker på min sak lyfte jag upp ljushållarna en och en. På en av dom hade foten gått av. Efter ett kort samtal till leverantören, la jag ner allt i kartongen igen och har postat den i retur till avsändaren. Snöpligt. Förhoppningsvis får jag ny leverans före jul.

Snuvad på mjölk
Mias mjölk är snart inne på sista upphällningen så den stod förstås med på inköpslistan. Just den sortens mjölk var också slut. Jag får för all del skylla mig själv. Hos Kompis fanns det en liter, men jag hade tänkt köpa tre och gick därför till Sale, där den alltså var slut. ”I morgon kommer det mer” sa den unge mannen jag rådfrågade.

Snuvad på lampor
I samband med elljusstakshaveriet som Mia förorsakade blev jag tvungen att krympa förrådet av extra­lampor och är därför i behov av förstärkning med 34 V/3W-lampor. Varken hos Kompis eller Sale hittade jag några. Tjejen i kassan på Sale kunde bekräfta att dom inte säljer såna – längre. I fjol köpte jag nämligen samma typ av lampor men nu är det alltså slut med det.

”Wuorios har säkert” tipsade hon om. Jag hade en vag aning om att Wuorio har måndagsstängt nu för tiden, men svängde ändå ner. Helt rätt, måndagar stängt.

Snuvad på snöraka
I K-Rautas reklamblad hittade jag ett par artiklar som det just nu är extrapris på och som jag kunde tänkas behöva. Det enda jag hade med mig ut från butiken var en norsk helylletröja som det så klart inte var extrapris på. Snörakan jag var mest intresserad av var redan slut. Eventuellt skulle det komma fler V3. Tack och hej.

Snuvad på julklapp
I sista(?) julklappsleveransen saknades en av artiklarna jag hade beställt. På följesedeln fanns en handskriven lapp där man beklagade att den produkten saknas i postorderbutiken. Men det hörde jag inget om när jag beställde per telefon? Dåligt.

Jag som var så nöjd över att ha hittat en lämplig julklapp till just den här personen. Vad ska jag nu hitta på?

Bristande respekt
Att spruta vatten på en katt som bestraffning brukar vara effektivt. Inte på Mia. Idag hade hon pippi på att anfalla mina fötter så hon fick en dusch varje gång. Möjligen blev hon lite försiktigare men hon gav sig inte. Efter alla besök i tvättstället har hon säkert kommit på att vatten är helt ofarligt och inte särskilt obehagligt.

Ny sovplats
Garderoben och överskåpet i köket är utbytta mot linneskåpet som sovplats för närvarande. Ombyte förnöjer. När hon vill upp, sätter hon sig på kanten av skänken och tittar upp mot skåpet som ligger ovanför skafferiet. Precis som Snuttan brukade göra.

Också det ett ansenligt skutt rakt upp, men det fixar hon lätt som en plätt efter all höjdhoppsträning. En svindelbefriad kisse.

Jag har tittat på film, haft besök, tänt tredje adventsljuset och haft generalrepetition. Mia är galen i lutfisk och verkar tycka att det är kallt ute.

Happy end
Jämfört med den kinesiska filmen jag såg i förrgår om maktkampen mellan tre medeltida kungar, var gårdagens film en riktig ”tjejfilm”. Sveriges TV4 visade den första långfilmen av Sex And The City. Rollerna var besatta av samma skådisar som i serien jag följt av och till.

En riktigt bra under­håll­nings­film. För kvinnor, bäst att tillägga. Jag har svårt att tro att en man skulle uppskatta den, även om den vore nyttig att se för män som vill lära sig nåt om kvinnor. Dom flesta män jag känner tror ju att dom redan kan och vet det mesta.

Oväntat besök
Jag var fortfarande i morgonrocken och hade precis bestämt mig för att hoppa i duschen då det knackade på dörren. Helt oväntat visade det sig vara sommargrannen psykologen. Hon var på blixtvist men tyckte att hon inte kunde låta bli att hälsa på mig när hon var i byn. Rart av henne att tycka så. 🙂

Tredje advent och generalrepetition
Efter dusch och påklädning var det dags för middag. Igår la jag lutfisk i blöt, nu skulle den till­redas. Mums filibabba. Nästan godare än skinka.

När jag dukade tände jag också det tredje adventsljuset och blev plötsligt inspirerad att göra måltiden festligare än vanligt. I frysen hittade jag en slatt Herrgårds och i verandan fyndade jag öl som lyck­ligtvis inte hade frusit tack vare att den stod i kylväska. Det blev en generalrepetition inför juldags­midda­gen. Riktigt smarrigt.

Hurra för lutfisk
Om Mia hade fått hållas hade jag inte haft nån lutfisk kvar att tillreda… Direkt när jag la den i blöt igår, blev hon eld och lågor. För att distrahera henne bjöd jag på en bit ost i stället och la fisken i ett kärl med lock för att förhindra ”otillbörligt tillträde”. Men medan jag tittade på filmen hade hon lyckats pilla undan locket och fiska upp en bit som hon hade börjat kalasa på. Konstigt att lutlukten inte avskräckte henne?

Att jag vände locket upp och ner gjorde henne inte mindre intresserad, bara frustrerad, så till slut ställde jag kärlet i kylskåpet för att ha nåt kvar.

När jag hade ätit klart idag la jag ner en bit kokt lutfisk i hennes matskål. Den fisken var lika god och försvann blixtsnabbt ner i magen. I morgon får jag skaffa mer i fiskväg.

Kallt om tassarna
Kvicksilvret har under dagens lopp legat på -13 grader och har nu sjunkit ytterligare. Mias utevistelser har varit få och korta, antingen beroende på kylan eller på att jag inte har gjort henne sällskap?

Hon har inte riktigt vant sig vid snö och kyla tror jag. För att få bort snön och värma tassarna slickar hon dom en stund efter att hon kommit ut, vilket förstås gör att kylan känns ändå mer. Men så småningom vänjer hon sig nog. Tre kalla månader återstår.

Vårens kurser är spikade, julkorten klara att posta, jag har lärt mig ett nytt ord och ägnat mig åt meningslösheter. Mia har råkat i luven på matte och tycker det är läge för varma tröjor.

Vårens program
Igår blev kursbeskrivningar, datum och tider klara för dom kurser jag ska hålla under våren. Fyra längre kurser och fyra kortkurser i varierande program. Bra bredd och roliga kurser att hålla tycker jag. Sen kan jag bara hoppas att utbudet lockar deltagare också.

Julkorten klara
Idag har jag skrivit klart julkorten. Dom flesta går via mejl så det blev bara ett dussin ”analoga”. Nackdelen med att ha gott om tid är att jag tycker att det är långt kvar till deadline, men nu börjar det ju bli bråttom vips som det är! Speciellt för dom kort som ska gå utrikes.

Trafikbutik?!
I ett av gårdagens reklamblad kunde man delta i utlottningen av en ostbricka. Jag brukar sällan delta i sånt för jag vinner ändå aldrig men fick för mig att jag skulle göra ett undantag. Den ifyllda kupongen ska lämnas in till ”din K-market eller K-Market trafikbutik senast den 15.12” stod det. Vad i hela friden är en trafikbutik?

Den finska texten är inte ett dugg bättre, ”liikennemyymälä” används där också. Inte heller det ordet finns att uppbringa i nåt av dom språklexikon jag har konsulterat. På måndag ska jag minsann fråga Kompis om dom är en trafikbutik och om dom kan förklara vad det är. Kanske nåt i stil med drive-in bio eller MacDonalds? Man kan handla allt som står på listan utan att stiga ur bilen? En suverän affärsidé för övrigt.

Meningslösheter
Jag har inget minne av att dom nämnde snöfall i väderleksrapporten? Oavsett vilket, har vi fått påfyllning under dagen. Alltså dags att gå ut och skotta igen.

När jag var klar, värmde jag korvstroganoffen (igen) och beslöt diska. Lika bra att göra allt menings­löst på en gång. Enda fördelen med diskandet är att glöggmuggarna är klara att användas på nytt. 🙂

Ajabaja!
I förrgår kväll blev Mia och jag riktigt osams. Hon satte tänderna i elfilten. Mitt rytande hade ingen inverkan, så jag var tvungen att lyfta henne i nackskinnet och morra. Hon såg chockad och oförstående ut över min reaktion. Sen bestämde hon sig för att söka upp sin sovplats och satte i gång att tvätta sig.

Efter en stund fick jag dåligt samvete så jag strök henne över kinden och bad om ursäkt. Som kvittering på att vi var sams igen fick jag ett par slick på handen. Förhoppningsvis kommer hon i fortsättningen i håg att den filten är tabu.

Skönt med tröja
Idag passade hon på att smita in på nedersta hyllan i garderoben när jag öppnade dörren. För att testa hur hon skulle reagera stängde jag dörren en kort stund. Hon sa inte ett knyst och försökte inte heller ta sig ut.

När jag öppnade dörren igen, låg hon nerbäddad längst in bland mina tröjor och hade ingen som helst brådska att komma ut. Jag hann utan problem hämta kameran och knäppa flera bilder innan hon rörde på sig.

Just nu har hon tydligen lagt sig till ro i ett av överskåpen ovanför kylskåpet. Det prasslade till för en stund sen så hon bäddade antagligen åt sig på nån plastpåse. Knäpp kisse.

Jag har fått tillbaka mina älsklingar, köpt julklapp till firman och äger tre körkort. Mia tränar höjdhopp och tycker det är onödigt att ge bort choklad.

Tillbaka till ordningen
Idag på eftermiddagen ringde PC-teknikern. Han talade om att han har försökt ringa i flera dar men inte fått nåt svar förrän idag, då det visade sig att han har ringt fel nummer. Hmmm. Tur att jag är en sansad och tålmodig kund.

Att gå till doktorn och få reda på att han inte hittar nåt fel på en är kan jämföras med resultatet av dator­kontrollen – inga fel upptäcktes. Att mappar och filer försvann och ändringar inte registrerades är således oförklarligt. Och nej, det var INTE jag som schabblade den här gången! I datorvärlden gäller för all del regeln ”en gång, ingen gång” så jag får vänta tills det eventuellt händer igen.

Hur som helst är mina älsklingar på plats igen. Det gäller för övrigt både mänskliga och tekniska individer. Känns nästan som julafton. 🙂

Tidig julklapp
Med mig hem hade jag också ett kvitto på nya delar till datorlådan. I stort sett allting byts ut i januari och jag får en extra hårddisk på 1,5 TB(!). Prisskillnaden mellan 1 och 1,5 TB var marginell så jag såg ingen anledning att avstå. Därmed räknas datorn som ny och har tre års garanti.

Anledningen till ”julklappen” är att leasingavtalet på Din Konsults befintliga dator upphör i slutet av januari 2011, vilket innebär att jag antingen måste förlänga avtalet eller avsluta det. Det tredje alternativet, att betala 7 % i restvärde är en urdålig affär. Dessutom betraktar tydligen finska skattemyndigheter det som en avbetalning och beskattar därefter.

För dom hundra­lapparna jag betalade för att byta upp mig är det inte värt att fortsätta leasa. Jag kan därmed göra en direktavskrivning på datorn och slipper deklarera värdeminskningen. Bara fördelar med andra ord.

Triss i körkort
Trots att jag är dömd för vårdslöshet i trafiken har jag lyckats behålla alla mina körkort. Fast en gång söp jag bort mitt svenska körkort och var tvungen att skaffa ett nytt. En vecka senare hittade jag körkortet i jeansfickan. Jag har alltså två körkort utfärdade i Sverige plus det finländska originalet från 1973.

2022 ska jag förnya det finska kökortet. Undrar hur jag kommer att se ut på det fotot? Förutsatt att jag fortfarande lever och är förmögen att köra bil förstås.

Maxiskutt
Mia tränar fortsättningsvis höjdhopp. Från skrivbordet upp på kylskåpet som står ovanpå frysen. Det kräver ett skutt på ca 1,25 m. Men det fixar hon. Stolt avböjer hon erbjudandet om att hoppa från min axel. I ärlighetens namn ska medges att det är jag som har tipsat henne om stället. På så sätt slipper jag dessutom torka damm. 😉

Presentchoklad
Redan för ett par veckor sen köpte jag en 3-pack av Fazers chokladkonfekt. Bra att ha i fall jag har glömt julklapp till nån resonerade jag. Det tycker inte Mia. Den ska inte alls ges bort, utan ätas här och nu och så hugger hon tänderna i förpackningen. Snart har hon tagit sig genom omslaget om jag inte stoppar henne.