Jag har motionerat stämbanden, träffat en bloggläsare och blir snart omodern igen. Mia är duktig.

På uppvaktning
Idag fyllde min före detta granne år. Via Facebook svarade hon att hon skulle vara hemma hela dagen när jag frågade om det passade med besök vid tre-kaffet.

Ett halvdussin gratulanter var redan på plats när jag dök upp. Alla var bekanta utom ett par som jag bara har hört talas om (och vice versa). Till slut bestod sällskapet av ett helt dussin människor.

Som omväxling var jag yngst i sällskapet. Till och med den adopterade kissen är äldre än jag om man konverterar åldern till människoår. Men det gjorde inget, jag blev inte mobbad för det. 🙂

Möte med bloggläsare
Det händer nån enstaka gång att jag stöter på mina bloggläsare, men idag blev jag överraskad. En av damerna i sällskapet sa plötsligt ”det har jag läst om på bloggen”. Wow! Jag hade ingen aning om att personer i 80-årsåldern läser min blogg. Utom mamma förstås.

Det gläder mig att den ålderskategorin också kan finna nöje i mina skriverier, så tack för det! När jag kom hem undrade jag hur jag skulle beskriva damen i fråga och kom fram till att hon var svägerska till min fosterfars systersons fru medan hon levde. De’ ni, där fick jag till det.

Omodern
Postorderkatalogerna med vårens och sommarens mode har börjat strömma in. Det gör mig för­tvivlad. Nu är det pastellfärger som gäller igen. Om jag klär mig i pastellfärger ser jag ut som ett vandrande lik.

Alltså vägrar jag, vilket betyder att jag kommer att vara högst omodern under den kommande mode­säsongen. Jag tänker fortsätta klä mig i spygrönt, knallila och självlysande cerise plus alla andra grälla färger. Sådeså.

I en av katalogerna fick jag syn på ett par skor som gjorde mig riktigt upphetsad. Om jag var trettio år yngre och bodde i stan skulle jag utan minsta tvekan investera i ett par! Dö’läckra är dom. Men jag inser att jag inte längre klarar av att glida fram på 9,5 cm höga klackar. Den klacken är också utesluten på mjukt underlag om man inte vill förstöra skorna. Men snygga är dom som sagt.

Duktig kisse
Mia blir allt duktigare på att låta sig stängas inne. Den panikartade trängseln vid dörren har mattats av och hon ser ut som om hon börjar acceptera att bli lämnad ensam. Idag satt hon kvar på sängen trots att hon hörde att jag tog på mig ytterkläderna.

Hon verkar godkänna mitt ”kommer snart” även om hon än så länge gör ett halvhjärtat försök att följa med. Några bitar kattgodis utslängda på mattan löser det problemet. Dom fungerar både som tröst och distraktion så jag kan ta mig ut genom dörren utan att behöva fösa undan henne.

Jag har haft anonymt besök, Silverpilen är i toppskick, reservklockan upphängd, snöskyffeln hämtad och en kopp kaffe blev en hel måltid. Mia har börjat med sopsortering.

Anonym besökare
Idag när jag hämtade tidningen upptäckte jag spår av en människa som hade passerat ingången, möjligen redan igår. Av allt att döma en skidåkare som kom nerifrån sjön och som tog av sig skidorna strax före trappan.

Ingen har gett sig till känna, varken igår eller idag, så nu har jag förstås problem att lista ut vem det kan vara? Jag kan också undra varför personen i fråga inte kom in och knackade på?

Godkänd utan anmärkning
Idag hade jag tid hos besiktningen. Som väntat är Silverpilen i toppskick och katalysatorn sköter sig. Enda smolket i bägaren var hålet som uppstod i plånboken.

Klockinlämning
Eftersom jag var ute i god tid, hann jag lämna in väggklockan på väg till besiktningen. Inom ett par veckor kan jag förvänta mig ett kostnadsförslag på reparationen. Minst en hundring kan jag gott tänka mig att det rör sig om.

Hos Classic guld kan man köpa ett nytt väggur i gammal stil för 207 € hann jag se medan jag väntade på min tur. Men den klockan har förstås inte samma själ och personlighet som min.

Det blev kolossalt tomt på väggen där klockan hade hängt så jag hängde upp ett arvegods som reserv – mormors väggur som jag tackade ja till när mamma frågade om jag ville ha det. Ganska snyggt för all del, men det gör sig inte alls på samma sätt som den ”riktiga” klockan.

Kassabidrag
Snöskyffeln jag hade beställt hämtade jag på återvägen och försåg mig samtidigt med en bal toa­papper. Kimitobagaren fick också ett bidrag till dagskassan, liksom Pappersboden, sen var jag klar för den avtalade kaffepausen hos Grisen/Tvillingen.

En kopp kaffe
Grisen/Tvillingen är i samma kategori som min ryska bekant. Jag hade tänkt mig en kopp kaffe med tilltugget jag hade med mig, men när bordet var färdigdukat bestod det av en hel måltid! Undrar hur jag ska uttrycka mig så att hon nöjer sig med att bjuda på en kopp kaffe?

Sopsortering
Mia kom in strax innan jag skulle ge mig av, så hon fick stanna inne medan jag var borta. Förmodligen tyckte hon att jag var borta för länge.

En del av tiden hade hon fördrivit med att dra ut soporna från sophinken. Men jag får ju skylla mig själv som inte hade stängt skåpdörren ordentligt.

Jag är delvis blodfattig, lever på gröt och har blivit ”bonusmormor”. Mia är kurerad och gillar TV-reklam.

Blodigt bidrag
Fem minuter försenad ångade jag in på hälsocentralen för att lämna ett par rör med blod. Jag bad om ursäkt för min sena ankomst och satte mig i väntrummet. Där hejade jag på en bekant och hittade ett välkänt ansikte så väntetiden kändes extra kort.

Damen som tappade ur blodet var fullblodsproffs(!) noterade jag och gav henne en komplimang för det vana handlaget. Jag hade lite dåligt samvete för att jag var så grinig när jag träffade henne senast och ville kompensera. Slagsidan som uppstod efter urtappningen har korrigerats under dagen. 😀

Grötfrukost
Efter HC-besöket åkte jag direkt till min ryska bekant. Jag hade tidigare bett in mig på kaffe eftersom jag inte fick inta annat än vatten under 12 timmar före blodprovet. Nästan värre än den tidiga väck­ningen. Jag har inte varit människa på hela dan för att jag var tvungen att avstå från mitt morgon­kaffe.

När jag kom fram blev jag hjärtinnerligt omfamnad och fick en hög med presenter från min bekants besök i Ryssland. Bordet var dukat med allt ätbart man kan tänka sig inklusive havregrynsgröt. Mums va’ gott med gröt, det var länge sen jag åt. Ett ägg och ett par smörgåsar fick göra gröten sällskap. Ock kaffe förstås. Den måltiden har jag stått mig på hela dagen!

En ny Tiger
Idag klockan 14.32 svensk tid föddes en liten tös i Umeå som jag är bonusmormor till. Skönt att höra att allt gick bra trots allt. Jag har inte pratat med dom lyckliga föräldrarna, utan fick informationen från den nyblivna mormodern, Tigern/Lejonet.

Enligt det kinesiska horoskopet är den nya lilla människan en Metall-Tiger hon också och född i Kaninens timme med Trä (kreativitet) som dominerande element. Mamma Apan/Vågen får alltså en del att tas med, men hon är ju härdad sen barnsben.

Slutmedicinerat
Axilur ska tas under tre dagar, men eftersom det blev lite snålt första dagen i och med att jag blandade tablettkrosset i maten, fick Mia en fjärde tablett i morse. Det var den sista i för­packningen så det var säkert meningen att hon skulle ha den också.

TV-tittare
Oftast struntar Mia i vad som händer i TV-rutan, men i kväll gjorde hon ett undantag. Hon låg en lång stund och tittade på reklaminslagen. De’ ska va’ lite action. När det var dags för väderleksrapporten, ledsnade hon snabbt.

Jag också. Mera snö utlovades.

Jag har jagat bildmotiv, hedrats med sällsynt besök och blivit besegrad. Mia har upptäckt fördelarna med skare och gått en söndagspromenad.

Ont om bildmotiv
Som vanligt stoppade jag ner kameran i fickan när jag gick ut och skottade snö igår. Då jag hade skottat klart och stod och funderade på var jag skulle hitta bildmotiv, kom herr grannen körande på sin fyrhjuling alldeles lämpligt.

Han ställde upp som bildobjekt men undrade om jag verkligen inte hittade nåt bättre? ”Jämfört med ingenting är du alldeles utmärkt” svarade jag och gick fram till honom. Mia kom också fram och hälsade och passade på att undersöka fordonet närmare.

Efter en stunds småprat kommenterade herr grannen min klädsel. Han tyckte jag var varmt klädd, men avsåg det som ett understatement förstår jag. Han såg morgonrocken sticka fram under jackan. Tillräckligt varmt för väderleken men något luftigt kanske.

Sällsynt besök
Medan jag stod vid spisen och stekte lakkorven jag skulle ha till middag, ringde Grisen/Tvillingen och frågade vad jag hade för mig senare på eftermiddagen. Vi kom överens om att hon skulle göra ett besök eftersom hon ändå hade vägarna åt mitt håll.

Det blev en trevlig pratstund. Skönt att se henne lugn och avslappnad och utan att snegla på klockan. Tidigare besök har antingen varit inklämda mellan tider att passa eller efter stängningsdags, vilket ofta innebar att hon höll på att somna där hon satt, stackars människa.

Besegrad
En stund efter att hon hade åkt, knackade skyddslingen och herr grannen junior på. Besöket var aviserat tidigare på dagen så jag var förberedd. Nu skulle jag få chansen att tafsa på en livs levande Powerbook, som numera marknadsförs under namnet MacBook.

Under tiden som junior tränade klara-färdiga-gå med Mia, fick jag ta mig en titt på nyinköpet. Som sagt, det är nåt visst med nya datorer. Finder har ändrat utseende högst markant sen jag senast hade en MAC i händerna. Inte så konstigt, det är drygt tio år sen dess.

Efter var sin mini-Dajmglass frågade jag om herrarna var intresserade av spel. Jo, det kunde dom tänka sig. ”Vad sägs om Monopol?” undrade jag. Det var helt OK, så vi satte i gång. Junior gick ut hårt och köpte hejvilt i början, men lugnade sig när han såg att pengarna började sina.

Till skillnad från mig och junior hade skyddslingen en spelstrategi som visade sig framgångsrik, men det slutade ändå med att junior vann så småningom. Jag förlorade överlägset. Man kan ju inte vara bäst på allt. 😉

Rörelsefrihet
Mia har kommit underfund med att det är skare under det senaste snölagret. Igår kollade hon upp tallarna i skogsbrynet och idag såg jag henne på ängen nedanför köksfönstret.

Så bra att hon kan röra på sig. Inomhus- och trappvistelse blir nog så trist i längden.

Oväntat möte
Strax efter att jag hade borstat bort snön från Silverpilen dök fru grannen och junior upp. Dom var på väg på promenad. Jag var inte riktigt klädd för nån längre utevistelse (fast inte i morgonrock den här gången :D), men föreslog att jag kunde göra dom sällskap.

Bra idé tyckte Mia och sprang glatt före oss nerför backen. Jag var säker på att hon skulle protestera eller vända om efter ett tag, men inte då. Nedanför sommargrannen psykologens hus mötte vi en annan ”promenant” men i övrigt var byvägen obefolkad.

Ända tills vi kom fram till ”professorns”. Där mötte vi två unga herrar med varsin hund! Mia övervägde att springa hemåt, men stannade när hon hörde att vi lockade och såg att vi fortsatte åt motsatt håll. Efter en del om och men bestämde hon sig för att möta faran. För att lugna henne gick jag fram och försökte övertyga henne om att det inte var så farligt som det såg ut. Hon lät sig tveksamt övertygas och vände sen nosen åt rätt håll när hon såg att faran avlägsnade sig.

Resten av promenaden gick utan inicidenter, men när fru grannen och junior tog en annan väg vid soptunnan blev hon fundersam… Vem skulle hon nu följa? Efter lite lockande och pockande från min sida bestämde hon sig för att matte ändå är matte och kurrade belåtet när vi var hemma på egna reviret igen.

Jag har testat hårddiskar, uppskattar min tillvaro och har en liten vänkrets. Mia är på maskkur.

Sea Tools
Mitt mejl till IT-teknikern besvarades omgående. Han föreslog att jag skulle ladda ner Seagates program för test av diskar. Sagt och gjort.

Jag körde alla test han rådde mig till på båda interndiskarna. Efter närmare sju timmar kunde jag konstatera att båda är felfria och meddelade honom resultatet.

Alltså måste det vara knas på felloggen i Windows 7. Loggen är över huvudtaget deprimerande läsning. Under de senaste 24 timmarna har jag haft 15 fel, dock inget klassat som kritiskt. Jag förstår varför Microsoft skickar uppdateringar så ofta.

Bekymmersfri tillvaro
Efter att ha pratat med mamma och en god vän idag inser jag vilken bekymmersfri tillvaro jag har. Det finns ingenting som oroar eller tynger mig. Till stor del beror det förstås på min livsfilosofi, men jämfört med många andra i min omgivning är jag oändligt förskonad. Jag har verkligen anledning att vara innerligt tacksam.

Liten vänkrets
Under dagens lilla utflykt fick jag syn på ett ställ med kort till Alla hjärtans dag i matbutiken. Direkt till höger om grönsakerna, så det var ju lustigt att jag såg dom. 😉

Det är visserligen långt till den 14 februari men jag tyckte det kunde vara bra att köpa dom redan nu. Jag valde två, sen började jag fundera på hur många jag egentligen skulle ha. Hur många nära vänner har jag? Jag var tvungen att tänka efter på allvar.

Fyra kort hade jag med mig till kassan. Fast ett av korten är reserv i fall jag hade glömt nån. Det låter snålt med bara tre nära vänner tycker jag. Frågan är om det är jag eller mina vänner som är kräsna?

Avmaskning
I morse hade Mia kräkts på badrumsmattan. Tur att det var där. Eftersom magen var tom, bestod den blöta fläcken mest av magsaft, men när jag tittade närmare upptäckte jag nåt hårliknande. ”Håren” visade sig vara maskar. Yäk. Inälvsparasiter har jag inte mycket till övers för. Nu blir det Axilur i tre dar.

Jag har hamnat i rusningstrafik, tolkat en fråga och läst ett par intressanta nyheter. Mia beter sig ovanligt normalt.

Rusningstrafik
Gårdagens dåliga humör upphörde fram mot kvällen, tack vare en inbjudan jag gladde mig åt. För att få använda annat än snöskottningsmusklerna beslöt jag åka spark till besöksstället. Ett tunt lager snö täckte vägen, men jag kom i håg ungefär var sandfläckarna låg och tog det försiktigt. I övrigt var det kanonföre.

Efter ca 100 m mötte jag skyddslingens mor och bytte några ord med henne. Under tiden som vi pratades vid kom ”lingongrannen” körande och längre bort mötte jag en okänd man som jag hejade på.

Kors vilken trafik! Nästan som i storstan. Jag tror jag aldrig har mött så många samtidigt tidigare. Hur i all sin dar kunde dom veta att jag var ute just då? 😉

Hypotetisk fråga
Som avtalat blev jag uppringd av en läkare idag på förmiddagen. Jag talade om att jag behövde en remiss till labbet och vilka prov det gällde. Efter att ha förklarat varför jag ville ta proven frågade han om jag orkar gå och motionera?

Jag tolkade frågan som hypotetisk och svarade jakande. Hade han ställt frågan på ett annat sätt eller ställt en följdfråga hade svaret blivit ett annat. Att höja konditionen eller bevara hälsan är inte tillräcklig motivation för min del. Fysisk aktivitet ska ha ett mål eller ett praktiskt ändamål. Snöskottning är alltså helt OK, liksom att åka spark eller skidor för att få vistas i trevligt sällskap en stund.

Fotografering räcker också som ändamål, men att röra på mig bara för att röra på mig tar mig inte ur stolen. Och om jag gör det ska det vara ute i naturen. Ett gym har snarast avskräckande inverkan. Enda gången jag har satt min fot i ett dylikt var för flera år sen då jag var tvun­gen att gå på sjukgymnastik.

Minnesfrämjande
Idag hajade jag till när jag läste rubriken ”Svårläst text lättare att minnas”. Men när jag hade läst artikeln kan jag förstå att det stämmer. Att det strider mot alla typografiska regler och försämrar läsbarheten är en annan sak.

Nästan ofarligt
Jag följer också med intresse det som skrivs om strålningen från mobiltelefoner och har tidigare skrivit inlägg om ämnet. Lika lite som jag värmer huvudet i mikron tror jag på alla rapporter om att strålnin­gen är ofarlig.

En annan artikel i Ny Teknik rekommenderar handsfree för säkerhets skull och dristar sig till att konstatera att man inte vet vilka effekterna blir på längre sikt. Nä, just det! Så varför påstår nästan alla rapporter då att strålningen är ofarlig? Den frågan är ju enkel att besvara om man tittar på vem eller vilka som finansierar undersökningarna.

Mia är normal?!
Jag är förvånad. Mia har betett sig som en helt normal katt dom senaste dagarna. Undrar om hon är sjuk? 😀

Igår var hon extra snäll och kelvillig. Det kanske var hennes sätt att få mig på bättre humör?

Jag har haft tidig väckning helt i onödan, saknar en eladapter, hittar inte korttransaktioner, har NTFS-fel igen, hittar ingen urmakare och är allmänt sur och grinig. Till råga på allt kommer det mer snö.

Onödig väckning
Idag hade jag tid hos labbet på hälsocentralen 8.50 och ställde väckningen på 06.30 för att ha god tidsmarginal i fall bilen var insnöad och föret krångligt. Jag hörde en avlägsen signal ett par gånger, men vaknade först 7.22 ”på riktigt”. 8.32 var jag på plats och blev inkallad nästan omgående.

Då jag talade om mitt ärende blev jag tillfrågad om jag hade remiss. ”Nej” svarade jag sanningsenligt. ”Jamen då går det inte” sa damen jag pratade med. Mitt argument att det vore skäl att först ta prov och sen träffa doktorn köpte hon inte alls. När jag undrade varför, motiverade hon med att ”då skulle ju vem som helst kunna komma in och ta vilka prov som helst”. Ridå.

Alla landets invånare har väl rätt till hälsovård? Och vem vill ta blodprov på eget initiativ förutom hypokon­driker, andra knäppgökar och jag? ”Dessutom kostar proven” fortsatte hon. Jag förklarade att jag självklart hade tänkt betala, men fick veta att labbpersonalen inte kan ta betalt. Nehe, men kollegerna i receptionen kan ju det tänkte jag i mitt stilla sinne, men sa inget.

Hon upprepade att jag måste ha en remiss och bad mig boka läkartid i receptionen. ”Okej” svarade jag sammanbitet och gick ut. Eftersom jag inte är insatt i ”sjukbranschen” hade jag inte en tanke på att jag inte kunde få ett blodprov utan att passera ett filter. Läkare har alltså betalt för att fungera som bromsklossar har jag nu förstått.

Var är eladapatern?
Den 25.12 lovade Canal Digital skicka en ny eladapter till digiboxen ”inom 10 dagar”, men den syns inte till så jag har påmint kundtjänsten och upprepat adressen för att klargöra att jag har en c/o-adress. Under telefonsamtalet förstod jag att ”care of” tydligen är ett okänt begrepp i Sverige eller åtminstone för den mansperson jag pratade med.

Korttransaktioner?
Din Konsult har ett kreditkort som jag använder för firmans inköp men av nån obegriplig anledning kan jag inte se korttransaktionerna i nätbanken. Oavsett om jag är inloggad som privat- eller företagskund?!? Kundtjänsten har fått ett mejl.

Fellogg eller fel på loggen?
Jag blir snart vansinnig på alla diskfel som rapporteras i felloggen!! Igår fick jag ”Filsystemstrukturen på disken är skadad och oanvändbar. Kör verktyget CHKDSK på volymen Windows 7 System.” och idag ”Drivrutinen hittade ett styrenhetsfel på DeviceHarddisk2DR2”. Hur en drivrutin kan hitta ett fel är för mig en gåta. Dessutom på den splitternya disken. Och CHKDSK hittar inga fel. Nytt mejl till teknikern.

Urmakare?
Finns det verkligen ingen urmakare på ön? Förr i världen fanns det åtminstone ett företag som hette Kimito ur och guld men det har tydligen gått upp i rök. Efter tio minuters sökning hos Fonecta hittar jag äntligen ”Classic Kulta Kemiö” och ringer.

Deras urmakare finns i Helsingfors, men dom tar emot klockor och skickar för reparation. Ah, äntligen ett positivt besked! Risken är förstås att jag blir sur igen när jag så småningom får höra vad reparationen kostar. Men den dagen, den sorgen.

Mera snö?
Snöandet kom av sig. När jag började skriva kom det en ”skur”, men nu är det uppehåll igen. Tack för det! -0,1 visar termometern så med lite tur blir det kallare och torrare igen. Men för säkerhets skull går jag ut och drar kapellet över Silverpilen.

Jag har bokat tid för besiktning, en spade att hämta, skottat snö, lämpat av soporna och kokat korvsoppa. Mia har blivit instängd.

Fel dag
Av oförklarlig anledning är nästa veckas besiktning i Kimito på en onsdag? Killen jag bokade tid hos förstod heller inte varför, torsdagar brukar alltid vara besiktningsdag här på ön. Hur som helst fick jag tid på onsdag eftermiddag.

Spade att avhämta
Agri-Market ringde för en stund sen och talade om att dom har lagt undan en snöskyffel till mig som överenskommet när jag var där senast. Som vanligt favoriserade jag Fiskars’ modell. Lite dyrare men också bättre kvalitet och ergonomiskt utformad.

Fri entré
Från och med idag går det att ta sig in i vedlidret. Min fjuttiga stick-/jordspade fick göra en insats igen. Den vassa spetsen var till stor nytta. När jag väl satte i gång tog det högst en kvart innan dörren gick att öppna.

Sopfritt
Om soppåsarna hade fått stå kvar nån vecka till hade innehållet förmodligen decimerats ytterligare. Båda påsarna hade hål i sidan och en del sopor var utdragna ur påsen. Enkelt sätt att komma över föda om man inte kräsmagad.

Jag lockade på Mia för att få sällskap upp till soptunnan men hon hade viktigare saker för sig och syntes inte till så jag knallade i väg ensam. Det gick bra att ta sig fram i dom gamla spåren efter herr grannens fyrhjuling även om dom var täckta av ett snölager. Mindre roligt var duggregnet som strilade ner men jag är ju inte gjord av socker.

Matdags
För säkert hundrade gången tittade jag på väggklockan när jag kom in. Den stod kvar på samma tid som sist men magen signalerade middag. Efter koll på fungerande klocka visade det sig att magen faktiskt var lite tidig beroende på att jag i misstag steg upp tidigare än vanligt.

Datorklockan gick av nån anledning en timme fel när jag hämtade den, så jag blev lurad att lägga mig tidigare än vanligt igår och vaknade därför tidigare. Tur att den biologiska klockan fungerar. Eller otur, beroende på hur man ser det. 🙂

Med ett par påsar djupfrysta soppgrönsaker och en halv länkkorv blev middagen klar på nolltid. Korvsoppa är gott. Dom flesta soppor förresten. En annan fördel är att det blir mat till flera dar.

Hjääälp!
När jag var upp på vinden härom dagen ville Mia vara med. Efter ett par varv upp och ner hade jag ingen koll på henne längre men antog att hon var ute och stängde dörren till vindstrappan. Efter en stund hörde jag dunsar på taket så jag förstod att hon var kvar där uppe, men hade glömt att jag stängt dörren!

Först en halv timme senare eller kanske mer, upptäckte jag att dörren var stängd och öppnade den. Där satt stackars Mia och såg olycklig ut… Samma tavla gjorde jag igår, men kom lyckligtvis snabbt på att det var bäst att låta den vara öppen tills jag såg henne. Inte lätt att ha koll på en snabb och ljudlös varelse.

Jag är tacksam för halka, sandning och datorombyggnad.

I februari 2010 var föret likadant

Halka
Redan igår kväll visade termometern plusgrader och nederbörden varierade från blötsnö till underkylt regn. Idag har det följaktligen blaskat, droppat och runnit hela dan. Ich! Men tack vare halkan har jag ren tvätt och nystädat. 🙂

Jag tar tillbaka allt jag har sagt om att Crocs-vinterstövlarna inte är hala. Innan jag tog mig till post­lådan höll jag på att stå på öronen ett par gånger. Is med vatten ovanpå fixar dom då inte. Frågan är om det finns nån sula som gör det?

Idag var datorn klar att hämta fick jag meddelande om på förmiddagen, men insåg att Silverpilens (odubbade) galoscher aldrig skulle klara halkan. Jag ringde tillbaka och talade om vilken belägenhet jag befann mig i och sa att jag skulle komma en annan dag.

Sandning
För att göra nåt nyttigt startade jag tvättmaskinen och dammsög. När jag var klar med städ­ningen tyckte jag mig höra en traktor men såg ingen, så jag gick ut och kollade om mina goda aningar var besannade. Jomenvisst, vår eminente snöröjare hade sandat i backarna. Där fick han ytterligare ett plus i kanten, förutom Tummen upp i ÅU.

Jag beslöt omgående att åka och hämta datorn, i värsta fall skulle sanden regna bort och föret bli ändå sämre till i morgon. Jag slängde på mig kläder, sa ”hej då, kommer snart” till Mia där hon satt en bit från bilen och stack i väg. På alla strategiska ställen fanns sand, så det var inga som helst problem att ta sig fram till stora vägen.

”Nya” datorn
”Reservkillen” var på plats när jag kom fram till Zas Data. Han visade sig vara en gentleman genom att bära ut datorn åt mig. Hans pappa har lärt honom att vara kvinnor till lags sa han ”och det får jag surt äta upp” tillade han. Såna pappor gillar jag. 🙂

Första prioritet vid hemkomsten var att mata Fia. Hon höll en lååång utläggning om hur mycket försenad hennes lunch var. Sen flyttade jag över tvätten i tumlaren (jag vill inte ha maskiner i gång medan jag är borta) och värmde mina revben. Alltså inte mina egna, utan dom tjocka revbensspjällen jag tillredde i går.

Efter mat och en mugg kaffe satte jag i gång med inkopplingen av datorn. Efter att ha ställt UPSen på annan led blev kabelhärvan sanslöst rörig så jag ryckte loss alla elkablar och började om.

USB-hubben fick en ny plats och i stället för min Maxtor (extern hårddisk) som rapporterar I/O-fel i loggen har jag investerat i en LaCie på 500 GB för att slippa ängslas.

När alla kontakter satt i och jag hade startat datorn började jag med att kolla prestandapoängen. Jag har ”bytt ner mig” när det gäller grafiken (integrerad på moderkortet), men processor och minne har högre poäng än tidigare, primärdisken ligger på samma poäng som förut. Maxpoäng är 7,9, (enligt manlig logik).

Killen som lämnade ut datorn tyckte det var värst vad mycket data jag hade som behöver två interna diskar och en extern. Jag nämnde inte att jag har ytterligare en extern disk och dessutom lagrar på Dropbox, utan försvarade mig med att jag sparar på en massa. Mina äldsta datafiler är från 1997 och dito bildfiler från 2003, så det är inte så konstigt att jag behöver stor lagringskapacitet.

En regnig och ruskig dag ska jag ta mig i kragen och städa bort en del.