2.4 – Tålamod är en dygd

Klockan låter äntligen som den ska, jag får ställa ut två bilder till och behöver kontakta skattekontoret igen. Mia och jag sover i skift.

Urmakare in spe
Klockan går klanderfritt, men hade ”tappat rösten” efter reparationen. Varför kan jag bara spekulera i. Synnerligen retfullt att inte höra den gamla vanliga klangen som jag gillar. I min nöd bad jag händige släktingen rycka ut, men avstyrde uppdraget sen jag mot alla odds hade lyckats fixa det själv.

Efter mer än en timmes tålamodsprövande försök och miss­lyckan­den fick jag till det, fast jag vet inte hur och framför allt inte varför? Min teori om hur ljudet alstras visade sig fullständigt felaktigt, det resulterade bara i ett kort, omelodiskt klonk. Men strunt i det, huvudsaken att klangen är återställd.

Bildutökning
I fredags meddelade fotoklubben att vi får disponera mera utrymme i Söderlångvik och att jag får ställa ut två bilder till om jag vill. Det ville jag förstås gärna. Bilderna var redan utvalda av samma tvåmannajury som tidigare.

Dom första två är utskrivna och klara för avhämtning, men i och med tilläggsbeställningen väntar jag tills dom också är klara. Det ska bli oerhört spännande att se hur dom tar sig ut i stor­format. Enligt killen jag har varit i kontakt med hos Sillisatama ser dom ”ganska bra” ut. Vad nu det innebär?

Väglagsadministration
Med dom tilläggsuppgifter jag fick från skattekontoret trodde jag att jag skulle bli klar med vägenhets­förteckningen, men några frågetecken kvarstår fortfarande. Bland annat saknar jag fastigheter till två namn som jag hittade på postlådorna under byrundan för ett par veckor sen.

Förhoppningsvis får jag alla återstående uppgifter på måndag av ”pärlan” på skattekontoret och kan äntligen överlämna en komplett och aktuell förteckning till väglagets ordförande för slutgranskning. Sen återstår bara att skriva och skicka kallelse till väglagsmöte.

Olika sömnbehov
Mia och jag är inte riktigt i fas när det gäller sömnbehoven. Hon sover oftast fram till att det är läggdags för mig och är förstås hur pigg som helst när jag är på väg i säng.

För det mesta busar vi i sängen en stund, men sen ger hon sig av på egna upptäcktsfärder tills jag har somnat. Ofta vaknar jag av saker som ramlar i golvet eller av att hon hoppar upp på mig när hon är mogen för nästa sömnperiod.

Sen en tid tillbaka låter hon bli att väcka mig på morgnarna. Troligen insåg hon att det är lönlöst. Men så fort jag rör på mig och hon ser att jag är vaken sätter hon i gång och spinner och vill gärna bli kelad med. Ett synnerligen behagligt sätt att morna sig på tycker jag. 🙂

31.3 – Nöjd och belåten

Husklenoden är tillbaka, bredbandet är fyra gånger snabbare och jag har hittat jordnötssmör.

Husklenoden avhämtad
Idag hämtade jag väggklockan som har varit på reparation sen den 21 januari. För reparations­kostna­den hade jag fått en ny, men den här klockan är en del av huset och har funnits längre än jag, så helst ska den överleva mig. Urmakaren lämnade ett års garanti, vilket förhoppningsvis betyder att den håller minst ett år.

Snabba ryck
I dagens Annonsblad såg jag att min bredbandsleverantör annonserade om kampanj på ökad bredbandshastighet. Om man som befintlig kund tecknar avtal på ett år framåt får man dubbel hastighet till samma pris som man betalar nu.

I samband med klockhämtningen knallade jag in till butiken och frågade om villkoren också gäller mig som har 2 Mbit/s? Närmast högre hastighet skulle i så fall vara 8 Mbit/s, däremellan finns inget. Jodå, det gällde mig också fick jag som svar. Yesss, det måste jag ju bara nappa på för att testa!

För säkerhets skull kollade jag att jag kan återgå till 2 Mbit efter avtalstiden om jag vill och det kunde jag sa försäljaren. Han var lite orolig för avståndet till accesspunkten, jag bor precis på gränsen till vad signalstyrkan klarar, men sa att jag fick höra av mig om jag råkar ut för signalavbrott.

Han tvivlade på att 24 Mbit/s skulle fungera, annars hade jag tecknat ett två års avtal. Det betyder att jag antagligen inte kommer att kunna se TV via bredbandet, men det känns inte så viktigt. Åtminstone inte för närvarande.

När jag kom hem hade nån tydligen redan skruvat på nån ratt, modemet behövde startas om. Efter omstart testade jag ett par webbsajter och tyckte mig uppleva en viss hastighetsökning.

För att försäkra mig om skillnaden lät jag Bredbandskollen göra en kontrollmätning. Med tanke på att mätservern står i Stockholm är jag mycket belåten med resultatet. Och om ett år är jag förstås så bortskämd med den här hastigheten så jag gärna betalar en tia till per månad kan jag tänka mig. Det är förstås så dom har räknat ut det förstår jag.

Jordnötssmör och kaffe
Jakten på jordnötssmör ledde mig till S-Market, dessutom var mitt favoritkaffe på upphäll­ningen. Högst upp på en liten hylla i närheten av mejeridiskarna hittade jag vad jag sökte. Eller nästan i varje fall, beskrivningen av innehållet gjorde mig lite misstänksam?

Jordnötspålägg stod det längst ner på etiketten. Efter att ha vänt på burken och sett receptet på Satay-sås kände jag mig lugn, det här var precis vad jag ville ha. Produktnamnet tilltalade mig förstås också. 🙂

Kaffe nästa. Jag stod i flera minuter framför kaffehyllan med flackande blick utan att hitta Arvid Nordqvists franskrost och höll på att gripas av panik när jag inte kunde hitta det.

Jag var redan på väg att ta Pauligs franskrost i stället trots att det är dubbelt så dyrt, men just då upptäckte jag ”mitt” kaffe. Allra längst ner på hyllan står det nu förtiden, förra gången jag handlade stod det längst upp.

Varför måste dom möblera om i hyllorna jämt och ständigt? Det är bara frustrerande när man vet exakt vad man ska ha och mig lurar det då inte till nåt oplanerat inköp om dom tror det? Det gör jag så bra alldeles själv. 😀

30.3 – Morgonstund har guld i mund

Jag har haft tidig väckning och saknar jordnötssmör. Mia har kommit på att det går att vara ute.

Tidig väckning
Redan halv åtta väcktes jag av den melodiösa signalen i mobiltelefonen, men ”snoozade” tills det var en dryg timme kvar till avfärd. Klockan tio skulle jag vara på plats hos en kund.

Vindstilla, -7,8 grader och strålande sol mötte mig när jag öppnade dörren för att ge mig av. Av gårdagens snöfall märktes inte så mycket trots att det tidvis var ymnigt.

Väglaget påminde om första halkan på hösten. Solen hade hunnit tinat vissa partier, andra som låg i skugga hade frusen yta. Slosch- och plaskföret har i vilket fall övergått i gupp- och hoppvarianten. Ett säkert vårtecken.

Jordnötssmör?
Efter ett par timmar var jag klar hos kunden och kunde börja beta av inköpslistan. Den var inte lång, men krävde besök i flera butiker. När jag vände Silverpilen hemåt hade jag förbrukat två hela timmar! Helt makalöst. Jag fattar inte hur jag bär mig åt? Alla butiker ligger ju inom en radie av några hundra meter?

Dessutom hade jag inte fått tag på allt som stod på listan. Jordnötssmör finns tydligen inte att upp­bringa i Dalsbruk. Jag överlever förstås utan, men tycker det är gott i vissa maträtter. Jag ska också göra ett försök i Kimito, men om det inte finns där heller får jag anlita Behnford’s nätbutik eller fråga om mamma kan ta med sig en burk när hon kommer på besök.

Utekisse
Från och med idag har Mia upptäckt att det går att vistas utomhus på egen hand. Hittills har hon bara gjort korta turer eller varit ute i mitt sällskap. Idag på eftermiddagen gick hon ut ensam och det dröjde flera timmar innan hon ville in tillbaka.

Troligen börjar hennes bytesdjur vakna till liv efter vintern och röra på sig. Småfåglarna är förstås också intressanta. Förhoppningsvis får hon inte tag i några.

29.3 – Praktiska göromål

Jag har postat stövlarna, träffat en bloggläsare, hjälpt min före detta granne och skickat utställningsbilderna.

Ajöss till stövlarna
Igår bekräftade damen som var intresserad av mina gamla Viking-stövlar att hon ville ha dom mot portokostnad. Hon fick mitt kontonummer och jag lovade skicka dom med dagens post.

Som av en händelse hade jag en perfekt låda – den som Crocs-stövlarna levererades i. Där ser man, det lönar sig att spara på emballage (också). 2 kg vägde paketet och betingade ett porto på 25,15 €.

På inlämningsavin skulle också anges ett värde på innehållet… Hur mycket är ett par 25 år gamla, läckande gummistövlar värda månn’tro? Jag plitade dit 5 €, det kanske man kan köpa dom för på en loppis?

Möte med en bloggläsare
I butiken/posten träffade jag en bekant dam som jag pratade med en stund. Hon avslöjade att hon läser min blogg och att hennes man brukar fråga henne vad jag har haft för mig.

Roligt att höra att mina skriverier har underhållnings-/läsvärde. Paret känner mig sen barnsben och har tidigare bott i byn, så det kanske bidrar till intresset?

Seniorsupport
Min före detta granne ringde i slutet av förra veckan och undrade om jag hade möjlighet att hjälpa henne ladda upp bilder till ett webbalbum. Hon hade redan börjat, men var inte riktigt säker på hur hon skulle gå vidare.

Vi kom överens om att idag var en lämplig dag så jag knallade över till henne när jag hade pratat och handlat klart. När vi hade lagt till bilderna hon ville ha, uppdaterade jag ett par program och städade hårddisken eftersom hon tyckte att datorn hade blivit långsam. Mellan varven hann vi också dricka kaffe och pratas vid.

Med undantag för mamma är hon den enda datoranvändare jag känner i åldersgruppen 80+. Det tycker jag är strongt och tar alltid till som exempel när mycket yngre användare påstår att dom är för gamla för att lära sig. Vår förmåga att lära oss nya saker finns så länge vi lever och har viljan att lära oss.

Bilderna skickade
När jag kom hem gav jag Mia middag och plockade upp matvarorna. Sen mejlade jag utställnings­bilderna till Sillisatama, en relativt ny(?) reklambyrå i Västanfjärd som kan göra högkvalitativa utskrifter i storformat (maxbredd 1167 mm). Perfekt med en lokal leverantör.

Jag är benägen att hålla med bonuspappan när han säger att allt vi behöver finns på ön. 😉

28.3 – Blötsaker

Jag har kollat avloppstanken och hittat vårtecken. Juryn har gjort sitt val.

Nivåkontroll
Idag påminde Outlook mig om att det var dags att kolla nivån i avloppstanken. Förra tömningen gjordes den 21.12.2010 så jag förväntade mig inte att tanken skulle vara fylld än på ett tag, men ville gärna försäkra mig.

Under ett par decimeter snö hittade jag locket. Och på locket stapplade en yrvaken spindel omkring. Jag antar jag väckte den ur vinterdvalan när jag putsade bort snön.

Nivån i tanken medger ytterligare en månads förbrukning bedömde jag, vilket betyder ett intervall på fyra månader den här gången också. Mina slaskfat lönar sig. 😀

Vårtecken
Efter nivåkontrollen stannade Mia och jag kvar en stund ute i solen. Ett par snösparvar flög omkring och kvittrade. Både Mia och jag uppskattade besöket, fast på olika sätt. Hade jag varit lite snabbare med kameran kunde jag ha fångat en av dom söta små pippina på bild, men tyvärr hann den flyga bort innan jag var beredd.

Snön har tinat bort från dom vissna ormbunkarna vid sovrumsknuten och i ena kanten av allt det bruna kunde jag se två omisskänliga gröna blad sticka upp – en krokus. Om några veckor blommar den för fullt.

Ett annat vårtecken är översvämningen på trappan. Allt smältvatten rinner ner mot ingången och har ingen annanstans att ta vägen på grund av snövallarna vid sidan om.

Mattan jag har på trappan är plaskblöt dagtid och skridskobana kvällstid. Isch. Men det är ett i-landsproblem som löser sig självt i sinom tid.

Juryns val
På grund av det begränsade utrymmet i utställningslokalen får varje klubbmedlem ställa ut två bilder. Idag fick jag besked om vilka de två herrarna i juryn har valt bland mina tio. Ett bra val tycker jag.

I förmiddags botaniserade jag i ramsortimentet hos IKEA och fick via mejl från tryckeriet exakta pixelmått för den bildstorlek utskriften ska ha. Jag kom fram till att jag måste ha utskrifterna klara innan jag kan beställa ramar eftersom bilderna varierar i storlek. I morgon ska jag skicka bilder och tryckbeställning.

27.3 – Livets nödtorft

Jag har haft middagsgäst och tesällskap på bryggan och bytt till bordellbelysning.

Söndagsmiddag
Medan jag stod och stekte kycklingfilé kom fru grannen och junior på snabbesök. Fru grannen var imponerad – eller kanske snarare förvånad – över att se mig i förkläde framför spisen. Hon undrade om jag visste nåt nytt, men det gjorde jag ju inte, hon fick stå för nyheterna.

Drygt en halv timme senare, prick 16.00 lokal sommartid knackade dagens middagsgäst på som över­enskommet och överräckte en vacker tulpanbukett. Hon ringde i fredags och ville dricka te på bryggan, men jag övertalade henne att först göra mig sällskap vid middagsbordet.

Te på bryggan
Efter middagen tankade jag en termos med te och plockade ner diverse tillbehör i en påse, sen drog vi på oss ytterkläderna och stegade ner till bryggan. Mia följde förstås med men jamade nåt om att det var kallt och blött att ta sig fram.

Solen gjorde sitt bästa för att värma oss, men hade ingen chans mot 13 sekundmeter. Trots att vi satt med ryggen mot vinden kändes det nog så kyligt och den stygga vinden blåste dessutom ner kak­burken och tömde den i snön. Vi var helt överens om att vi inte förstår oss på människor som frivilligt tar sig till Nordpolen och står ut med att övernatta i tält.

Så snart temuggarna var urdruckna drog vi oss inomhus igen och tog en liten påtår i stugvärmen. Mia försvann in i sovrummet för att sova middag medan vi fortsatte prata om allt från kommande val till husuppvärmning. En riktigt gemytlig eftermiddag!

Renons på E24
Det gick inge’ bra att tända myslampan i sovrummet i kväll, den hade lagt av. För nån vecka sen hade jag antecknat 15 och 25 W E24-lampor på inköpslistan, men verkställde inte inköpet av nån anledning. Sen åkte listan i spisen och jag har glömt lampinköpet. Typiskt.

Det enda användbara jag hittade i lampförrådet var en ”bordellampa”. Nån gång i fjol eller året förut blev jag förärad en röd energilampa med liten sockel. Hittills har den legat orörd i sin förpackning men nu var det den enda som passade både lampfot- och –skärm.

Sovrummet har därmed blivit extra mysigt. Eventuella besökare som kommer kvällstid måtte undra om jag har fått en ny affärsidé igen. 😀

25.3 – VIP & PR

Jag har provkört Publisher, fått VIP-behandling och ägnat mig åt PR-material. Mia har fått mjäll?

Publisher 2010
Sent igår kväll installerade jag Publisher 2010. Till skillnad från Office 2010, låg det en installations-DVD i förpackningen så jag slapp ladda ner programmet. Självklart måste jag provköra för att kolla hur det såg ut och betedde sig.

Första intrycket är mycket sympatiskt. Layouten stämmer överens med övriga 2010-program och det finns en del nya, praktiska finesser i objekthanteringen.

En helt ny funktion är att man kan göra en kopplad utskrift antingen för utskrift på papper eller för e-post precis som i Word. Nu kanske jag äntligen får ändan ur vagnen och gör en egen företags­broschyr.

VIP-service
Bland dagens mejl låg ett med rubriken Protokollsutdrag från Kimitoöns Vattens direktion och som avsändare stod ett bekant namn från ett kurstillfälle i fjol. Först kunde jag inte begripa varför jag skulle ha utdraget, men drog slutsatsen att det måste bero på det vädjande mejlet jag skickade till två berörda herrar före mötet.

Protokollsutdraget är på sju sidor och än så länge oläst i sin helhet, men jag ska givetvis med intresse ta del av innehållet. Så viktig har jag inte känt mig på länge. 😀

PR-material
Dagens utevistelse har inskränkt sig till en tur till postlådan. I den låg bland annat ett erbjudande från min leverantö­r av reklampennor som jag nappade på. Dom jag beställde senast är på upphäll­-ningen.

Kampanjpriset gällde samma penna som jag har köpt tidigare och som jag tycker är av god kvalitet för att vara reklampenna. För att förnya mig lite, valde jag den här gången ett vinrött pennskaft som är tänkt att matcha visitkorten.

När jag ändå var på G, beslöt jag fylla på förrådet av trycksaker också. Förra lördagen mejlade min leverantör om ett tidsbegränsat erbjudande som upphör i morgon, så det var ju lämplig tajming. Enligt orderbekräftelsen sparade jag 632 kronor (70 €) jämfört med ordinarie pris. Inte alls illa.

Mjäll?
Antingen har Mia fått mjäll eller så behöver jag städa. När jag ser hennes päls på nära håll innehåller den diverse små partiklar som jag inte riktigt kan härleda. Om hon hade mjäll, skulle det synas på huden under pälsen tycker jag, men jag hittar inga?

Högst antagligen behöver jag städa. Jag minns faktiskt inte när jag gjorde det senast så det är nog hög tid. 😀