Vardagsplock

Ny huvudkategori 2.7.2014

av

Mysterium och mirakel

För ett tag sen upptäckte jag en äggsamling på baksidan av badhandduken jag har över Baden-Badenstolen på trappan. För två dar hade dom kläckts såg jag när en flik av handduken blåste ner från ryggstödet.

Pyttesmå svarta kryp som var omöjliga att artbestämma kröp omkring på tyget. Dom förpassades genast till den omgivande naturen. Frottétyg är knappelunda deras naturliga livsmiljö.

Varför äggläggaren hade hittat just det här stället förblir en gåta. Den gula färgen kanske lockade?

För flera år sen anlade jag en liten plätt nära flaggstången och döpte den till liljelunden, optimist som jag är. Jag tyckte synd om dagliljorna som stretade i det tunna jordlagret på berget intill. Här skulle dom säkert må bättre.

Nehe, det gjorde dom inte alls. Antagligen för att jorden är full av plymspireans rötter. Dom andra liljelökarna jag planterade gick samma öde till mötes.

Men under över alla under! För ett tag sen upptäckte jag att en krollilja bestämt sig för att växa just där. Jag gjorde mig inga förhoppningar om att få se den blomma, men för två dar sen hade en vackert röd blomma slagit ut. 😊

Detsamma hände för många år sen då en krollilja dök upp bland praktlysingen. Sen dess har den fått en kollega strax intill.

Det bekräftar min uppfattning att växter själva bestämmer var dom vill slå rot.

av

Marknadsdags

Alla som har medverkat på en marknad vet vilket stök det innebär. Allt från planering till att plocka ihop och packa ner, packa upp och packa ner igen. Många kollin blir det för att man ska orka bära. En del tyngre än andra.

I dag gick Dragsfjärds hembygdsförenings årliga sommarmarknad av stapeln kl 10–13. I vanlig ordning höll vi till intill Kärra butik på Kyrkobyvägen. Troligen hade Ringbackavägen ovanligt mycket trafik samma tid … I FB-evenemanget hade adressen tyvärr blivit fel. ☹

Det beror naturligtvis på att jag inte lusläste detaljerna innan jag publicerade (ett s k SBT*-fel). Jag förutsatte att ”Kärra” skulle bli rätt adress, men så blev det alltså inte. Pinsamt. Jag kan bara trösta mig med att solen också har fläckar.

Av från början 18 vidtalade försäljare var det tolv som tackade ja, men slutligen bara fem som dök upp. Två försäljare anmälde sig själva, så totalt hade vi därmed sju, vilket kändes tunt. Antalet besökare var också mindre än vanligt var vi överens om.

Det kanske berodde på vår bristande marknadsföring, vilket en av säljarna påpekade. Många kanske saknade en annons i lokaltidningen? Men med tanke på annonskostnaden har vi avstått, den äter upp en stor del av våra intäkter.

En stor skylt i god tid före eventet i ”stora korsningen” var ett tips vi fick. Så det får vi tänka på till nästa år. För det krävs en stor och tydlig skylt – helst gratis! – och med tillstånd av den som administrerar vägarna.

Så här står det hos Trafikverket: ”Du som vill sätta upp en reklamskylt inom vägområdet till en allmän väg måste ha tillstånd av väghållningsmyndigheten för en statlig väg. Utanför vägområdet är det Länsstyrelsen som beslutar om tillstånd, förutom inom detaljplanelagt område, där kommunen beslutar om bygglov inom ramen för plan- och bygglagen.”

Tack vare föreningens duktiga styrelseledamöter blev vår lilla tillställning ändå lyckad. Kaffet och munkarna som en av vår medlemmar gräddat hade god åtgång, liksom den grillade korven. Oväntat många ville också vinna blomampeln vi lottade ut. Så vi är trötta, men glada och nöjda trots allt. 😊

 

*SBT = Skit Bakom Tangentbordet – världens vanligast datorfel enligt mina före detta kolleger på teknikavdelningen.

av

Ljuvligt väder och oväntat fynd

Ljumma vindar, strålande sol, fågelkvitter, blomsterprakt och dryga 25 grader. Ovanligt varmt för maj, men jag klagar inte. Det går ju att sitta i skuggan mellan varven.

Minsta fysiska ansträngning framkallar dock svettpärlor, så det blir inte mycket gjort. Enda nyttan jag har gjort i dag är att plantera blomplantorna som fru grannen vänligen kom över med härom kvällen.

Nu hoppas jag innerligt att rådjuren avskyr sommaraster och zinnia!

Vattentemperaturen börjar närma sig (min) badtemperatur – i dag drygt 21 grader, så snart så. Värmen ska enligt prognoserna fortsätta ett tag till.

I eftermiddags letade jag efter rosensalt i ett av skåpen under diskbänken, det var tomt i saltkaret. Men något salt lyckades jag inte hitta trots att jag plockade ut nästan allt ur skåpet.

Längst bak fick jag syn på ett brunt träskaft som jag kände igen. Där var ju mitt hackjärn! Det som jag inte trodde att jag hade kvar. Dom av er som är bekanta med tillredning av sillsallad vet vad jag menar.

Jag erkänner villigt att jag aldrig har använt det. Nuförtiden finns det färdighackade ingredienser som i det här landet går under namnet rosoll.

Den som senast använde hackjärnet är min fostermor. Hon dog 1999 och gjorde ingen sillsallad de sista åren vad jag vet, så det var ett bra tag sen det användes.

Till hackjärnet hörde också en hacklåda i trä, men den finns inte mer. Om jag minns rätt sålde jag den i samband med annat lösöre när jag flyttade tillbaka till Udden. Köparen frågade efter hackjärnet, men just då mindes jag inte att jag ägde ett sånt. 😀

av

Beklämmande

Nu är det så där igen … Ingenting känns roligt längre. Mina intressen har torkat in ett efter ett. När jag flyttade tillbaka till Finland var jag eld och lågor när det gällde att odla egna grödor. Efter några år var jag färdig med det.

Jag gick också med i öns fotoklubb, deltog i ett par utställningar och lät trycka min foton till vykort som jag sålde i några år. Sen var det slut med det.

Ett tag var jag så intresserad av vattenorganismer att jag investerade i ett stereomikroskop, men det är numera orört sen många år tillbaka. Om jag hittar en köpare säljer jag det gärna.

Fotografering, som ända sen jag köpte min första digitalkamera 2008 har varit en stor hobby, har också klingat av. 53.843 bilder har det hunnit bli under årens lopp.

Skrivande har parallellt med fotograferingen roat mig i många år. Men det är heller inte roligt längre. Mitt uppdrag för lokaltidningen avsa jag mig i fjol. Inte ens bloggen lockar lika ofta som tidigare. Dock deltar jag fortfarande i Skrivlördagsgruppen.

Enda intresset som återstår är läsning. Jag varvar gärna lättläst med fakta. Just nu läser jag en historik över Gulag av Anne Applebaum.

Ett ganska nyväckt intresse är för all del korsord. Ett per dag brukar jag oftast avverka. Övriga nya idéer eller intressen lyser dock med sin frånvaro. Dagarna rinner förbi utan lust eller engagemang.

Men jag ska inte klaga. Jag vaknar än så länge varje dag och kan stiga upp utan hjälp. Att kroppen långsamt förfaller får jag stå ut med.

av

Dagens program

När vårt ”lunchkaffe” var avklarat och jag hade klätt på mig, gick jag ut till Pärlan och rullade nerför backen. Målet låg inte långt bort, så egentligen hade jag planerat att ta genvägen över skogen, men klockan var redan halv två.

På en halvtimme var jag osäker på att komma fram i tid. Det var länge sen jag frekventerade skogs­stigarna.

Mitt ärende bestod i att hämta mina byxor hos Nea på Syservice i Solbacka. Innan jag gick in passade jag på att dofta på de fina hyacinterna vid entrén.

Jag lämnade in byxorna i fredags för byte av blixtlås, det gamla i plast ville inte vara med längre. Det fixade Nea på nolltid. 😊

På hemvägen stannade jag vid ”Möllers”. Dels växer det rödsippor på tomten en bit upp från vägkanten, dels såg jag att tibasten blommade nedanför vägen. Efter att ha förevigat blommorna fortsatte jag hem.

Med tvåsiffriga plusgrader och sol kände jag mig inspirerad att börja vårstädningen på tomten. Första åtgärd var att fylla på luft i däcket till skottkärran innan jag började plocka nerfallna kvistar från eken. Under tiden åkte Husse till en granne för att hämta ved.

Men hör och häpna – nedanför eken bland ollon, löv och kvistar  låg en mängd gran‑ och tallkottar. Det har jag aldrig stött på tidigare. Ekorren eller nån annan fröälskare har tydligen använt eken som tillhåll för sina måltider.

När jag hade fyllt skottkärran tyckte ryggen att det var nog, trots att jag hade använt min skräpplockare flitigt. Mellan varven ”måste” jag ändå böja på ryggen av gammal vana.

Jag hann bara tömma kärran och ställa in den i boden igen så var Husse tillbaka med veden. Efter att vi hade tagit hand om den var det dags för middagsförberedelser. I dag var det enkelt, bara att värma.

Så gick den här dagen. Om vi har tur får vi en ny i morgon. 😊

av

Vårrapport från Udden

I dag värmde solen skönt så jag beslöt att ta en ”terrängpromenad”.  Men först hissade jag vimpeln. I regel brukar den hissas så snart vi fått sommartid, men bättre sent än aldrig.

Målet för promenaden var att ta reda på om blåsipporna slagit ut. Det har dom kunde jag belåtet konstatera.

Scillan står i knopp sen ett bra tag och krokusen blommar för fullt. Nu går det undan.

Jag hittade också de första små bladen av gullviva, men dom behöver mera tid på sig. Detsamma gäller vitsipporna, av dom syntes inget än så länge. Eller så har dom kanske slutat växa där jag spanade?

Vid grannens garagevägg växer tulpaner, snödroppar och krokus. Inne i krokusarna upptäckte jag två humlor, så nu kan man börja kratta. Jag har läst att man ska låta bli tills humlorna vaknat för de ligger under löv och gräs vintertid.

På Udden blir dock första uppgiften att ta rätt på alla nerfallna kvistar från eken. Dom blir fler för varje år har jag konstaterat. Det är ju inte så underligt, eken är säkerligen drygt hundra år gammal.

Från blåsippsfyndet tog jag mig över tomtgränsen mot stora backen och kravlade mig mödosamt upp på vägen. Vägkanterna är nämligen hiskligt branta där. Crocs var verkligen inte lämpligaste sko­plaggen insåg jag, men skam den som ger sig.

Anledningen till att jag ville ta mig upp på vägen var att det växer ett par små tibastbuskar vid väg­kanten. Dom kanske blommade tänkte jag mig.

Den gymnastikövningen kunde jag gott ha besparat mig. Jag hittade varken buskar eller blommor. Risken är stor att vår vägmästare har kapat dom i samband med vägslåttern. Lyckligtvis vet jag var det växer fler, så det är bara att knalla i väg en bit längs byvägen. 😊

av

Missförstånd och Zoroastrism

När jag senast skulle köpa tandpetare i trä, blev jag upplyst om att dom inte tillverkas längre. Men det fanns ett ekologiskt fabrikat som jag blev rekommenderad. Tyvärr var det fabrikatet inte gjort för mina tandmellanrum, eller snarare bristen på dom. Förpackningen åkte i spisen.

Sen dess har jag gått i tron att tandpetare i trä inte längre tillverkas. Men tydligen missuppfattade jag informationen – det var bara just det fabrikatet jag efterfrågade som inte längre tillverkas.

Efter att ha googlat på tandpetare i trä hittade jag hur många fabrikat som helst. Också Jordans som jag föredrar och som jag beställde en hel drös av, fortfarande i tron att såna inte tillverkas längre. Så nu har jag trätandpetare för resten av mitt liv tror jag. 😀

För ett tag sen läste jag en bok av en indisk författare som beskrev en parsisk familj. Att det finns en folkgrupp i Indien som heter parser hade jag ingen aning om, än mindre att de är zoroastrier.

Härom kvällen tittade jag på Bohemian Rapsody, filmen om rockbandet Queen och dess solist, Freddie Mercury. Eftersom jag ville veta mer om Freddie googlade jag förstås. Döm om min häpnad då jag läste att han var parser.

I filmen framkom tydligt att han var zoroastrier eftersom han citerade Zarathustra: Goda tankar, goda ord, goda handlingar i ett samtal med sin far. Filmen var dock inte helt sanningsenlig insåg jag när jag hittade en länk med tillrättalägganden.

Men filmen beskrev kärleksfullt Freddie som person och berörde mig djupt. Det brukar inte filmer jag ser göra särskilt ofta. Att han också var en makalös artist lär vara allmänt känt med tanke på alla utmärkelser han och bandet har fått.

Det lilla jag vet om zoroastrismen tilltalar mig, så nu ska jag lära mig mer om Zarathustra och hans lära/filosofi. Det kan jag lämpligen göra genom att läsa hans bok som på svenska heter Sånger. 😊

av

Patetiskt

I går tog vi med oss den frysta fisken som ska gravas till påsk från Tallmo. För att inte reta Mias luktsinne i onödan brukar jag lägga fisken i tvättmaskinen(!), men den är fylld med tvätt, så jag la fisken på en plåt i ugnen.

Ett par timmar senare satte jag på ugnen och brynte ett par köttbitar som skulle få mogna i ugnen. När det var dags att sätta in köttet blev jag obehagligt överraskad. Plastpåsen som fisken låg i hade förstås smält av hettan!

HUR kan man (jag) vara så glömsk?

av

Skrämmande

Nån som inte hört talas om mikroplast? Då menar jag inte plast som tål mikrovågsugnar, utan den plast som vi andas, äter och dricker. Plast som numera hittas både i foster och vårt blod.


”Varje år ökar mängden plast (i haven) med mellan 5 och 13 miljoner ton. Plastskräpet som till exempel består av olika plastartiklar och fiskeredskap fragmenteras sakta ner till mikroplaster och beroende på typ av plast, temperatur och exponering för solljus kan nedbrytningen ta flera hundra år.”

Källa: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/plast/om-plast/mikroplast/

”Av de 130 ton mikroplaster som varje år hamnar i avloppen i länderna runt Östersjön beräknas 40 ton hamna i naturen. Syntetkläder, konstgräsplaner, biltrafik och industrier är några av källorna till mikroplaster men en hel del kommer även från våra skönhetsmedel.”
Källa: kurera.se (sajten finns dock inte längre av allt att döma)

Det finns alltså mikroplast överallt numera. Hur den påverkar oss och andra levande organismer på sikt är än så länge oklart konstaterar bland annat thl.fi (Institutet för hälsa och välfärd).

Om man googlar mikroplast får man ”Ungefär 62 800 resultat”, så det är ett välkänt fenomen, omdiskuterat under många år.

På Marthasajten får man goda råd om hur man väljer säkra plastprodukter och hur man hittar alternativ till plastprodukter.

Men att leva plastfritt är dess värre nästan omöjligt numera. Och redan för sent med tanke på att allas livsmiljö är bemängd med mikroplast. ☹