Bilddagboken
Befrielse
Vintervila
Sommarens sista humla
Rent och snyggt
Minst vart femte år eller så städar jag verandan. Idag var det inte alls meningen, jag skulle bara damma gångmattan och vända på den för att slitaget ska bli jämnt. Men det ena ledde till det andra och det tredje.
När jag hade dammat mattan beslöt jag torka golvet också. Fast då måste jag ju först dammsuga. Sen fick jag syn på fönsterbrädorna. Dom var bemängda med döda insekter, spindelväv och fluglort. Det måste jag absolut få bort.
Vid det laget frågade Husse om jag möjligen putsade fönster? Han lät antyda att han i så fall var lite orolig för mitt mentala tillstånd. 😀
Jamen det var ju en god idé tyckte jag och tog fram ett tvättfat till. Efter mina försök att rökförgifta oss då det inte drog ut i spisen hade fönstren en sotsvart hinna upptäckte jag när jag började putsa.
Dess värre var utsidan också i behov av rengöring såg jag när insidorna var klara. Ut med vatten och trasa. Men nu fuskade jag. För att slippa ta fram en stege rengjorde jag bara så mycket jag nådde från marken. Resultatet blev bättre än väntat.
Sen återstod bara att torka golvet och lägga på mattan när det hade torkat så nu är verandan ren och snygg ett tag igen.
Blomstertiden förbi
Blomstertiden är förbi. Ett dystert faktum varje år då sommaren är slut. Numera syns bara enstaka exemplar av blommande rödklint, malva och rölleka. Till och med gullriset har blommat ut.
Enda undantaget är femfingerörten. Den lyser solgult lite här och där till tröst för alla oss som önskar att sommaren gott kunde få vara kvar ett tag till.
Imponerande
Dragsfjärds kyrka ligger mig förstås varmt om hjärtat, men Kimito kyrka är utan tvekan öns största och pampigaste.
Citat från Kimitoöns församlings historik över kyrkan ”Kimito kyrka är en av Finlands äldsta gråstenskyrkor. Kyrkan är byggd under 1300- och 1400-talen, den har blivit tillbyggd och ändrad på 1700-talet.
Sakristian är antagligen den äldsta delen av kyrkan, medan t.ex. pelarna och valven torde ha stått färdiga senast år 1469. Valvslagningen leddes av en byggmästare kallad Petrus Murator de Kymitto, han kom senare även att ansvara för motsvarande arbeten i Åbo domkyrka.”
Fuktälskare
Just nu blommar en av mina favoriter: Fackelblomstret, den fuktälskande blomman som jag och många andra kallar strandfackla. Oftast hittar man den vid sjö‑ eller havsstränder, men ett dike kan också fungera som växtplats.
En sorglig historia
Natten efter ”ormväckningen” väckte Mia mig med ett nytt jaktbyte nedanför sängen. En liten fladdermus den här gången, troligen en valp. Var hon hade fått tag i den talade hon förstås inte om.
Som bekant kan fladdermöss inte lyfta när dom väl hamnat på marken, eller som i det här fallet, på en matta. Det gällde alltså att ta ut den och se till att den fick luft under vingarna.
När jag kastade upp den i luften visade det sig att den inte kunde flyga. Jag hörde hur den landade i en buske, men hoppades att den trots allt skulle lyckas flyga sin väg under återstoden av natten.
Så väl var det tyvärr inte. Mia letade rätt på den nästa dag och bar in den igen. Den här gången hängde jag upp den i rhododendronbusken vid trappan och såg till den då och då i hopp om att den skulle återhämta sig.
I början höll den fast sig med båda klorna, men efter ett tag räckte krafterna inte till. Till slut hängde den bara i en klo och verkade halvdöd.
Det avgjorde saken. Då återstod bara ett barmhärtighetsmord. Den lilla stackaren ropade förtvivlat när min behandskade hand lyfte över den på ett hårt underlag, men nödropen klingade för döva öron.
Hellre en snabb död än ett utdraget lidande. Med tummen tryckte jag till huvudet mot underlaget och så var det klart. Den lilla kroppen förpassades därefter till köksspisen och har vid det här laget förvandlats till aska.
Fakta om fladdermöss för dig som är intresserad: fladdermus.net/fakta/.




