Författare: Uddmor

av

Snopet

För ett tag sen nappade jag på ett Disney plus-erbjudande: 1,99 €/månad i fyra månader (ordinarie pris 3,99 €/månad). Utbudet är stort och mångsidigt – det svåraste är att välja vad man vill se.

Jag hittade bland annat en serie som heter The Old Man som var mycket intressantare än jag trodde. Nu har jag tittat på två säsongers alla avsnitt och blev mycket snopen då jag upptäckte att nån säsong tre inte existerar.

Det sista avsnittet var ingen upplösning eller slut, så jag googlade för att se om det finns en säsong till. På imdb.com får jag svaret: ”The Old Man kommer inte att få en tredje säsong. FX har lagt ner dramaserien efter två säsonger på kabelnätet. Säsong två hade premiär i september. Jeff Bridges, John Lithgow, Amy Brenneman, Alia Shawkat och Gbenga Akinnagbe spelar huvudrollerna i The Old Man-serien, inspirerad av Thomas Perrys roman.” ☹

Men jag SKA se hur det hela slutar! Hos Adlibris hittade jag Thomas Perrys bok och beställde den. Eftersom serien var inspirerad av romanen är det möjligt att en del skiljer, men handlingen i sig bör väl vara lika skulle jag tro.

av

Felbedömning

Den som har följt bloggen vet att mina kläder har blivit rymligare tack vare en betydande viktnedgång. Speciellt märkbart är det i fråga om byxor. Alla mina byxor är för stora.

I veckan som gick tog jag mig en snabbtitt på byxurvalet i en klädbutik i öns norra centrum. Ett par välsittande byxor skulle inte sitta fel(!).

Jag hittade två par som föll mig på läppen och frågade om jag kunde få ta hem och prova dom. Det gick så bra så, jag behövde bara lämna mitt namn och telefonnummer.

Direkt när jag kom hem provade jag. Det ena paret gick inte ens att få över vaderna. Jag hade missbedömt storleken totalt. Trots viktminskningen har jag långt kvar till medium-storlek.

Det andra paret gick på, men var i en smal modell som smet åt överallt. Såna gillar jag absolut inte. Då kan jag lika gärna klä mig i långkalsonger.

Jag hade tänkt mig ett par nya jeans, men beslöt efter en titt i garderoben att såna har jag redan flera par. Det visade sig att två par inte sitter så illa trots allt, så dom får duga.

I fredags gjorde jag ett nytt besök i butiken för att återlämna de provade. Efter att ha gjort en ny inventering av modellerna och provat en tänkbar gav jag upp. Mitt tålamod tryter lättare än vanligt när det gäller att prova kläder.

Men behovet av en välsittande byxa återstår. Jag tog en titt på nätet, men hittade inga som jag gillade där heller. Oj, vad jag saknar Klingel! Där hittade jag alltid modeller som passade mig.

Klingel finns kvar i Tyskland konstaterar jag. Tyvärr levererar dom bara inom landet står det. Så där rök den idén. Nån har tidigare tipsat mig om Ulla Popken, så på deras finska sajt ska jag ta en titt innan jag ger upp.

Hittar jag inga där, får jag fortsätta glida fram i hängbak. 😀

av

Uppiggande

De senaste dagarna känns det som om jag har börjat vakna ur min vinterdvala och letargi.

På fredagen blev jag inspirerad att städa litet i stranden. Arbetet bestod av att flytta på en kvisthög och kapa tallplantor. På den gamla husgrunden till bastun (som revs redan på 90-talet) har diverse träd‑ och buskplantor växt upp.

Alla tallplantor utom en fick se sig eliminerade. Varför jag lämnade en kan jag inte riktigt motivera, jag bara kände för att låta den stå kvar. En del björkplantor fick däremot stryka på foten.

Jag noterade att mossan stod i blom. Dels pyttesmå klockor, dels topsliknande stjälkar.I lördags hade vi terminens sista träff i skrivgruppen. Skrivlördagarna innebär, förutom tillfällen till energi­på­fyllning, nyttigt vetande och skrivövningar. Vår lilla grupp har roligt och trivs gott tillsammans.

I går gällde födelsedagskalas. Frun på udden mittemot hade födelsedag. Och oj, så hon hade bullat upp! Men den här gången lyckades jag behärska mig och åt inte mer än jag tål.

När vi kom hem vid middagstid var ingendera av oss hungrig, så vi skippade middagen och lät oss nöja med kokta ägg och smörgås. Det går alltså att leva på kaffebröd mellan varven. 😀

I morgon ska jag göra väglagets ordförande sällskap till ett infotillfälle som Vägföreningen i Finland håller i Kimito. När han ringde och frågade om jag ville följa med, tackade jag först nej, men ångrade mig i går.

Programmet innehåller en hel del matnyttigt som också jag bör ha koll på. Bland annat väglagets styrelsebeslut och protokoll, respektive uppdatering av vägenhetsberäkningen och kommunens bidrag till väglag.

Nåt annat uppiggande finns inte i planeringen för närvarande. Resten av veckan är än så länge ointecknad. 😊

av

Frosseriföljder, obehagligt och oblomoveri

För några dar sen bakade Husse sitt livs första toscakaka, en av mina favoriter. Den blev jättelyckad! ”Nybörjartur” påstod han. Självklart har jag inte kunnat låta bli att äta av den.

I lördags var vi på födelsedagskalas. I vanlig ord­ning kunde jag inte motstå bakverken. Allt det här frosseriet ogillade min mage och tarm. På tok för mycket gluten. Tänk att jag aldrig lär mig. ☹

Nåväl, läget har stabiliserats igen efter att jag skött mig. Bara lite memma i går. I dag kanske jag vågar mig på en bit kaka igen.

***

Härom dagen tog jag fram nagelklipparen. Jag stirrade oförstående på den och kunde för mitt liv inte komma på hur den fungerar, hur jag än vände och vred på den.

Vetskapen var totalt bortblåst. Efter en stund vaknade hjärncellerna lyckligtvis till liv. Men det kändes obehagligt att så totalt ha tappat en enkel kunskap. Undrar vad det blir härnäst?

***

Efter att nyss ha läst Oblomov av Ivan Gontjarov har jag insett att jag sedan en längre tid tillbaka har hemfallit åt oblomoveri. Jag har inte ens några idéer längre och inga drömmar som jag vill förverkliga.

Det enda jag gör när jag väl tvingat mig att stiga upp sent omsider är att lösa korsord, äta och dricka, laga mat, titta på teve och läsa. Så går dagarna och kvällarna. Vad ska till för att ta sig upp ur den gropen?

Det händer för all del att jag gör nåt ute på tomten, men eftersom de flesta momenten kräver att stå böjd, sätter ryggen ganska snart stopp för det. Sen får jag lida några dar. Så jag ser mig omkring och noterar vad som behöver göras, men förmår inte.

Så där, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Jag tröstar mig med att när man väl nått botten går det därefter bara uppåt. 😊

av

Njutbart

Efter att ha hämtat potatis i källaren och kollat in blåsipporna satte jag mig i solgasset på dasstrappan en stund. Utöver anblicken av komposthögen kunde jag njuta av gnistrande solljusreflexer i vikens vatten.

Svanparet provianterade i lugn och ro och en liten flock änder flög snattrande ovanför mig. I övrigt hördes bara flugsurr. Sen kom sommargrannen åkande uppför backen. 😀

av

Värme och nystekt

Vi har nåtts av en värmebölja … Dryga 17 grader och sol. Insekterna har vaknat. Jag hann redan sakna humlorna, men i går fick jag syn på en, så dom är på gång. Ute hör man småfåglarna kvittra  och måsarna skräna.

Men det blir tydligen en kortvarig glädje, till helgen blir det kallt igen. Så det gäller att passa på att njuta fram till dess. I fjol fick vi snö den här dagen!Husse har varit i farten i stort sett hela dan. På förmiddagen erbjöds han nyfångad strömming och såna erbjudanden tackar han aldrig nej till.

När fiskarna var färdigrensade skulle dom förstås stekas. Vid fyrasnåret var flera kärl rågade med stekt strömming. Husse är alltid kock när det gäller strömming.

Dagens middag bestod därmed av stekt strömming och potatismos. Inte alls illa, även om jag inte är lika förtjust som Husse. Fisken räcker troligen en vecka framåt. 😀

av

Hur är det möjligt?

För ett bra tag sen läste jag Ont blod, nu har jag snöat in på serien som bygger på samma skandal. Hur kunde hon bedra sig själv och sin omgivning under så lång tid?

Visserligen vimlar det av bedragare i historien, men den här damen förstår jag mig inte på … Det handlar om Elizabeth Holmes, som grundade företaget Theranos 2003.

Hon dömdes för bedrägeri 2022 och började avtjäna sitt drygt elvaåriga straff 2023. Vägen dit var kantad av ett självbedrägeri utan dess like kan jag tycka.

Hennes idé var onekligen revolutionerande. Tänk dig att slippa boka tid på labbet, lämna ett eller ett par rör med blod och vänta på svar.

Om hennes planer hade varit möjliga att förverkliga, hade du bara behövt ett stick i fingret och fått svar omedelbart av en teknisk utrustning som omgående analyserade blodet. Men så enkelt var det ju inte.

Självfallet ska man inte ge upp i första taget för att det verkar omöjligt. Problem är som bekant till för att lösas, så det ligger mycket i Husses kommentar ”Vi skulle fortfarande sitta i träden om vi inte var envisa.”

Men det finns ju en gräns. Elizabeth var inte bara envis, hon saknade insikt i problemets art och duperade sin omvärld i nästan 20 år. Varför? Och hur var det möjligt?

I serien Dropout på Disney+ porträtteras hon som en person utan empati, helt besatt av att genomföra sin idé till varje pris, oavsett hur många lik som krävdes.

Fast det kanske är utmärkande drag för entreprenörer?

Jag måste läsa boken en gång till. Dessutom ska jag läsa Theranos Healthcare Start-Up. A Case Study  Sen kanske jag kan släppa ämnet.