Författare: Uddmor

av

Frosseriföljder, obehagligt och oblomoveri

För några dar sen bakade Husse sitt livs första toscakaka, en av mina favoriter. Den blev jättelyckad! ”Nybörjartur” påstod han. Självklart har jag inte kunnat låta bli att äta av den.

I lördags var vi på födelsedagskalas. I vanlig ord­ning kunde jag inte motstå bakverken. Allt det här frosseriet ogillade min mage och tarm. På tok för mycket gluten. Tänk att jag aldrig lär mig. ☹

Nåväl, läget har stabiliserats igen efter att jag skött mig. Bara lite memma i går. I dag kanske jag vågar mig på en bit kaka igen.

***

Härom dagen tog jag fram nagelklipparen. Jag stirrade oförstående på den och kunde för mitt liv inte komma på hur den fungerar, hur jag än vände och vred på den.

Vetskapen var totalt bortblåst. Efter en stund vaknade hjärncellerna lyckligtvis till liv. Men det kändes obehagligt att så totalt ha tappat en enkel kunskap. Undrar vad det blir härnäst?

***

Efter att nyss ha läst Oblomov av Ivan Gontjarov har jag insett att jag sedan en längre tid tillbaka har hemfallit åt oblomoveri. Jag har inte ens några idéer längre och inga drömmar som jag vill förverkliga.

Det enda jag gör när jag väl tvingat mig att stiga upp sent omsider är att lösa korsord, äta och dricka, laga mat, titta på teve och läsa. Så går dagarna och kvällarna. Vad ska till för att ta sig upp ur den gropen?

Det händer för all del att jag gör nåt ute på tomten, men eftersom de flesta momenten kräver att stå böjd, sätter ryggen ganska snart stopp för det. Sen får jag lida några dar. Så jag ser mig omkring och noterar vad som behöver göras, men förmår inte.

Så där, nu har jag gnällt färdigt för den här gången. Jag tröstar mig med att när man väl nått botten går det därefter bara uppåt. 😊

av

Njutbart

Efter att ha hämtat potatis i källaren och kollat in blåsipporna satte jag mig i solgasset på dasstrappan en stund. Utöver anblicken av komposthögen kunde jag njuta av gnistrande solljusreflexer i vikens vatten.

Svanparet provianterade i lugn och ro och en liten flock änder flög snattrande ovanför mig. I övrigt hördes bara flugsurr. Sen kom sommargrannen åkande uppför backen. 😀

av

Värme och nystekt

Vi har nåtts av en värmebölja … Dryga 17 grader och sol. Insekterna har vaknat. Jag hann redan sakna humlorna, men i går fick jag syn på en, så dom är på gång. Ute hör man småfåglarna kvittra  och måsarna skräna.

Men det blir tydligen en kortvarig glädje, till helgen blir det kallt igen. Så det gäller att passa på att njuta fram till dess. I fjol fick vi snö den här dagen!Husse har varit i farten i stort sett hela dan. På förmiddagen erbjöds han nyfångad strömming och såna erbjudanden tackar han aldrig nej till.

När fiskarna var färdigrensade skulle dom förstås stekas. Vid fyrasnåret var flera kärl rågade med stekt strömming. Husse är alltid kock när det gäller strömming.

Dagens middag bestod därmed av stekt strömming och potatismos. Inte alls illa, även om jag inte är lika förtjust som Husse. Fisken räcker troligen en vecka framåt. 😀

av

Hur är det möjligt?

För ett bra tag sen läste jag Ont blod, nu har jag snöat in på serien som bygger på samma skandal. Hur kunde hon bedra sig själv och sin omgivning under så lång tid?

Visserligen vimlar det av bedragare i historien, men den här damen förstår jag mig inte på … Det handlar om Elizabeth Holmes, som grundade företaget Theranos 2003.

Hon dömdes för bedrägeri 2022 och började avtjäna sitt drygt elvaåriga straff 2023. Vägen dit var kantad av ett självbedrägeri utan dess like kan jag tycka.

Hennes idé var onekligen revolutionerande. Tänk dig att slippa boka tid på labbet, lämna ett eller ett par rör med blod och vänta på svar.

Om hennes planer hade varit möjliga att förverkliga, hade du bara behövt ett stick i fingret och fått svar omedelbart av en teknisk utrustning som omgående analyserade blodet. Men så enkelt var det ju inte.

Självfallet ska man inte ge upp i första taget för att det verkar omöjligt. Problem är som bekant till för att lösas, så det ligger mycket i Husses kommentar ”Vi skulle fortfarande sitta i träden om vi inte var envisa.”

Men det finns ju en gräns. Elizabeth var inte bara envis, hon saknade insikt i problemets art och duperade sin omvärld i nästan 20 år. Varför? Och hur var det möjligt?

I serien Dropout på Disney+ porträtteras hon som en person utan empati, helt besatt av att genomföra sin idé till varje pris, oavsett hur många lik som krävdes.

Fast det kanske är utmärkande drag för entreprenörer?

Jag måste läsa boken en gång till. Dessutom ska jag läsa Theranos Healthcare Start-Up. A Case Study  Sen kanske jag kan släppa ämnet.

av

Livsandarna vaknar

Sol från klarblå himmel, plusgrader och blommande krokus – då vaknar livsandarna igen. 😊

Än så länge ligger isen kvar i vår vik, men svanarna har redan rekognoserat läget. Och i dag hade vi ett kort besök av en stjärtmes https://luontoportti.com/sv/t/767/stjartmes.

Bästa årstiden har tagit sin början. 😊

av

Besked

I mitten på 90-talet jobbade jag och en kollega i datorsupporten. En dag när jag kom tillbaka från lunch hittade jag den här lappen på mitt skrivbord. Jag tycker fortfarande att den är lika rolig och kan tolkas lite olika.

Vilket leder mig till gårdagens besked. Jag fick höra resultatet av min hjärnröntgen. Allt såg bra ut, så mina (luddiga och lindriga) symtom har annan orsak. Åldern kanske? 😀 Men ändå skönt att veta att hjärnan fungerar som den ska.

Fast det gör den ju inte riktigt. Husse säger att jag har blivit glömsk. Jag ursäktar mig med att jag inte bryr mig om att komma ihåg oviktiga saker. Men visst har minnet blivit lite sämre kan jag erkänna.

För att försöka hålla den i trim löser jag korsord på löpande band och läser mycket. Innan jag somnar ägnas ca en timme åt läsning. Ibland mer om boken är tillräckligt intressant.

I och med beslutet att upplösa föreningen, tillbringar jag för närvarande tid med att lämna besked till alla som berörs av beslutet. Dit hör förstås också ett tackbrev till våra medlemmar.

Jag har konstaterat att det är mycket enklare att bilda en förening än att upplösa en. Lyckligtvis är det här första och sista gången jag gör det. I fortsättningen räcker det gott med väglagsuppdragen. 😊

 

av

Beundransvärt och Verksamhetsgranskning

I går kväll slog det mig igen … Att många som har svår värk ändå inte klagar, utan tvärtom, orkar utstråla värme och dela med sig av vänliga leenden.

Ingenting blir förstås bättre av att klaga, men dom som har verklig anledning gör det sällan. Annat är det med en del andra som gnäller över minsta lilla krämpa. Att ha förmågan att vara glad och positiv trots svåra smärtor är i mina ögon beundransvärt.

Verksamhetsgranskning
I eftermiddags packade jag ryggsäcken och gav mig av till väglagets verksamhetsgranskare. Solen värmde gott, småfåglarna kvittrade och en ekorre hoppade omkring på marken, troligen i jakt på ätbart.

Hackspetten hördes knacka i en tall och högt ovanför mig kraxade en korp. Alla diken var fyllda till brädden liksom utloppen till sjön.

Vägen var rätt så blöt på sina ställen så det gällde att kryssa rätt. Optimist som jag är, hade jag klätt mig i lågskor.

När jag steg in hos verksamhetsgranskaren på utsatt tid hade damernas skidstafett precis börjat olyckligt nog. Vår granskare var intresserad av att följa tävlingen så jag föreslog att jag kunde återkomma en annan dag. Nej då, det var OK tyckte han.

Då granskningen var klar, ville värdinnan som vanligt bjuda på kaffe och talade om att hon hade bakat dadelkaka. Jag försökte avböja erbjudandet, men föll till föga då hon sa dadelkaka. 😀

Det blev te i stället för kaffe. Dagens kaffemått var rågat. En bit dadelkaka gick så klart ner den också.

Efter det tackade jag ganska snart för mig och pallrade mig hemåt. När jag kom till änden på ”Rompängen” hade solen täckts av en molnslöja och jag nåddes av en kall vind, men kunde konstatera att videungarna har vaknat.

Resten av sträckan noterade jag inget annat än ett par intressanta stenar och bergformationer, men då jag nådde ”hembacken” fick jag syn på pyttesmå röda knoppar vi vägkanten: Tibasten står snart i blom. Ett vårtecken så gott som något. 😊

av

Frivillig och ofrivillig städning

För nån dag sen hade jag fått nog av dammtussar, spindelnät och skräp. Dammsugaren åkte fram. Men kan ni tänka er, det var så länge sen sist så jag hade glömt hur slangen skulle låsas!

Av bilden anar man längst upp till höger den sinnrika mekanismen för att hålla slangen på plats. Hur jag än vände delen som skulle passas in blev det fel. Till slut fick jag till det. Mer av tur än skicklighet.

Däremot misslyckades jag med att minska längden på slangen. Metallröret som ska skjutas in gick inte att rubba. Möjligen har jag blivit så muskelfattig att krafterna inte räckte till.

Trots motgångarna blev det städat till slut. 🙂

Den ofrivilliga städningen kom sig av att datorfläkten helt oväntat gick upp i maxvarv, datorn blev ”seg” och betedde sig inte som den brukar. När jag kollade CPU-tem­pe­raturen stod den på 81°!! Normalt ska den ligga på 60° (jag har fyra processorer).

Jag misstänkte genast att värmealstringen kom sig av dammansamling i chassit. Så det blev en rejäl omgång med dammsugaren. Dock bara från utsidan, att försöka komma åt inkråmet var inget jag ville ge mig på.

Tryckluft var ett alternativ, men Husse avrådde mig. Det var nog klokt, troligen hade jag bara packat ihop dammet eftersom jag inte hade tagit av locket till chassit.

Som avslutning körde jag mitt ”städprogram” (Fortect). Tydligen hade VSS-tjänsten (Volume Shadow Copy Service) hakat upp sig, men det fixade ”hjälpredan”.

Efter det fungerade allt som vanligt och temperaturen hade gått ner till 60°. Ibland är själv bästa dräng. 😊

av

Hjärnkoll

Vid senaste besöket på cancerpolikliniken ledde min beskrivning av hälsotillståndet till att jag fick en remiss till magnetröntgen av hjärnan. I dag företogs den.

”Vid magnetröntgen av hjärnan placeras en enhet runt huvudet. Magnetröntgen av hjärnan gör man för att utesluta eventuella sjukdomar som multipel skleros (MS), tumörer, stroke (hjärnblödning), hjärninflammation och även förändring vid tidigt stadium av alzheimers sjukdom.” Källa: magnetlabbet.se

Jag hade redan hunnit glömma vilket förskräckligt oväsen apparaten förde. Öronpropparna gjorde ingen verkan och det överröstade utan problem musiken jag lyssnade på i hörlurarna.

Att ligga stilla i en dryg halvtimme är ju inte svårt kan tyckas. Men när man måste göra det, kliar det plötsligt i ögat, armarna domnar och hostreflexen gör sig påmind.

Det verkar som om jag har mycket tomrum i hjärnan … Kontrastmedlet tog slut efter lite mer än halva tiden. 😀

Efter påfyllningen kände jag att ansiktet blev varmt. Tydligen vanligt skriver terveyskylä.fi: ”Ett kon­trastmedel som getts via en ven kan orsaka en kortvarig känsla av värme och metallsmak i munnen.” Lyckligtvis slapp jag metallsmaken.

Och under 24 timmar ska jag dricka 2-3 l vatten för att bli av med medlet står det vidare. Om jag följer rådet får jag räkna med många kisspauser i natt misstänker jag.

Om två veckor får jag reda på resultatet. Förhoppningsvis är det helt normalt.