Despoter och maktmissbrukare


Under många år har jag valt att läsa biografier om en del ökända politiska ledare som har gått till historien. Dit hör förstås massmördare som Hitler, Lenin, Stalin och Mao med flera.

Mitt läsintresse kommer sig av att jag är nyfiken på och försöker förstå varför och hur deras despotism uppstod. Jag kan inte påstå att jag har hittat några entydiga svar. För mig känns det ofattbart att någon kan utsätta sitt och andra folk för förtryck, lidande och död.

Någon biografi om Pol Pot eller Nordkoreas ledare finns mig veterligen inte. Men det räcker att läsa om de som – trots svåra umbäranden – har lyckats fly landet för att få en uppfattning om förhållandena.

Den senaste tiden har jag tagit del av skriverierna om vår östra granne och ”den nya tsaren”.  Senast läste jag Anna Politkovskajas bok om det andra kriget i Tjetjenien.

Hennes namn torde vara bekant från rapporterna om mordet på henne 2006. Med tanke på vad hon skrivit om sitt hemland var mordet ingen överraskning.

En annan journalist som skrivit en hel del om vår östra granne och nuvarande styre är Masha Gessen. Tack vare att hon numera är bosatt i USA är hon fortfarande vid liv.

Den stora hungersnöden i Ukraina ”Den röda hungersnöden” av Anne Applebaum var också skakande läsning. Hon har även skrivit om de sovjetiska lägren under Stalins tid.

Jag tror jag snart är klar med litteratur om ryskt ledarskap och ryska förhållanden. Det räcker att titta på tevenyheterna för att få aktuell information. 😥

2 tankar om “Despoter och maktmissbrukare

  1. De flesta av dessa despoter har väl olika personlighetsstörningar (psykopat, narcissist osv) som aldrig borde få makt då de inte kan annat än missbruka den. Det otroliga i mitt tycke är ändå att de lyckas få så många med sig att genomföra sina sjuka idéer och så få som motsätter sig. Har läst ett par böcker om nuvarande presidenten i vårt östra grannland (‘Mitt krig mot P….’ / Bill Browder och ‘Kameleont’ av Lena Einhorn), båda ger en inblick i hurudan han är – kommer aldrig att medge att han gjort fel, och om Irina Ratusinskaja (‘Grå är hoppets färg’/Irina Borisovna) och hennes tid i straffläger för att hon skrev dikter som diktatorerna inte gillade…. hur människorna (vakterna) försökte psykiskt bryta fångarna, ofattbart att man klarar det levande! Vi kan ju vara tacksamma för att vi inte råkade hamna på den sidan av gränsen….

    Dessa kan jag rekommendera, om du trots allt ännu vill försöka förstå dig på dem i öst. Fast även jag nog mycket hellre skulle se att världen igen blir mer normal utan alla virrpannor i öst och väst….

    Gilla

Kommentarer är stängda.