I går var det tidig väckning, men jag vaknade strax innan telefonen larmade. Klockan tio skulle Husses släktings urna nerläggas.

Släktingen har jag känt hela mitt liv och var en av våra grannar, så det kändes självklart att närvara trots att Husse inte kunde delta. En handfull personer deltog förutom släktingens bror som bjöd oss på kaffe hemma hos sig efter ceremonin.

Kaffet värmde gott efter den isande vinden på kyrkogården, men jag tände ändå upp i köksspisen då jag kom hem. Den friska ostliga vinden hade kylt ut huset tyckte jag.

Efter att ha gett Mia mat och fått upp värmen tog jag i tu med de sista vinterförberedelserna utomhus. Slänga sista sommar­blom­morna, klippa ner plymspirean, tömma och rengöra vattentunnan vid trappan. Bänken på trappan bar jag till boden tillsammans med den tömda vattenslangen och regntunnan.

Från stranden hördes samma vattenskvalp som brukar höras då båten ligger vid bryggan så jag gick ner för att ta mig en titt. Båten låg förstås på land där den skulle, ljudet kom från bryggänden då vågorna slog emot den och fick den att guppa eftersom bryggdelarna är ledade.

Än är det långt kvar till maximalt vattenstånd kunde jag konstatera. Det regn vi har fått senaste tiden har inte räckt till för att fylla på i sjön efter vårens och sommarens torka.

Sista uppgiften var att ta in ved. Egentligen hade jag tänkt fylla vedlådan, men ryggen var inte med på noterna efter allt kånkande så jag nöjde mig med att klyva tillräckligt för en korg. En hög med ”reserv­delar” fick också följa med.

Under årens lopp har jag nämligen samlat på mig alla träbitar som har blivit över efter diverse byggen. Efter 16 år har det hunnit bli en hel del, men nu ska det äntligen bli ved av dom har jag bestämt. Som en del andra är jag släkt med ekorrarna.

I går kunde jag med gott samvete ha svarat ja på läkarens fråga vid det senaste besöket: ”Brukar du röra på dig?” 😀

Dagens program har varit betydligt stillsammare. Medan jag höll på med morgontoaletten tyckte jag mig höra att nån ringde på dörrklockan, så jag tog på mig morgonrocken igen och gick ut för att se om jag hört rätt.

Jodå, fru grannen på udden mittemot ville kolla läget. Hon ville inte komma in, så hon fick en snabbrapport på trappan.

Efter det åkte jag till ”bäddis” i Kimito för att hälsa på Husse i en dryg timme. Sen vidare till matbutiken och därefter hemåt. Eftersom jag hade glömt att köpa en sak, svängde jag in till butiken i Genböle, men dom hade inte den vara jag ville ha.

På väg ut genom ytterdörren möttes jag av ett par som helt klart inte var landsmän. Varför då? Jo, för det första log dom och för det andra höll dom upp dörren för mig. Sånt brukar mina landsmän i regel inte ägna sig åt.

Väl hemma, fick Mia middag innan jag började elda mina träbitar och värmde Mrs Cheng’s som i dag serverades med Couscous som omväxling. Eftersom det redan har hunnit bli kväll, hoppar jag över eftermiddagsvilan och kollar kvällens teveprogram i stället.