Äldre och nyare nyheter från Udden

Den 25.6 fick jag syn på en nattviol som modigt kämpade mot torkan. Så öppet har jag aldrig tidigare sett nån växa. Dom brukar i regel hålla till på lummigare platser.

Frodigare moskogar, åslundar, lundartade skogar och lundar, lundkärr, rikkärrsartade skogskärr, ängar.” står det om växtplats på NatureGates sajt. Nu är den hur som helst utblommad, men den gladde mig verkligen. 😊

Tre dagar senare över­ras­kade jag strimlössen i älskogsakten. Dom lät sig lyckligtvis inte bekomma av min närgångenhet.

För ett par dar sen hade rådjuret(n) hittat mina gazanior. Blommorna smakade tydligen utmärkt. I dag återstod en enda. Dessutom var plantan uppriven. Jag också!

Vidare upp­täckte jag att svartmyrorna hade bestämt sig för att lägga sina ägg i och under den upprivna plantan. Det förklarar myrtrafiken och den uppluckrade mullen.

Helt hjärtlöst planterade jag om blomman och vattnade rikligt. Att en myra knep mig var bara rätt åt mig.

I går och i förrgår vågade jag mig faktiskt i sjön, hör och häpna. Vid bryggan visar vatten­ter­mo­me­tern 25° så jag kan inte påstå att vattnet är kallt precis.

En purfärsk nyhet är att Udden i dag har hissat en ny vimpel! Den gamla var så trasig så jag slängde den för ett bra tag sen.

Att vi har det svettigt är en gammal nyhet som vi delar med många andra. Än så länge har termometern hållit sig under 30, men vissa dagar har det varit snuddande nära.

Om prognosen håller blir det regn(!) och max 20 i morgon och på söndag. Återstår att se.

Här slår prognoserna ofta fel, i synnerhet när det gäller regn. På väderradarn ser områdena ut att inkludera oss, men så delar dom sig och går på vardera sida om ön.

Trevlig helg!

Repris på 2020

Inför årskontrollen den 17.4 på ÅUCS’ cancerklinik, beordrades jag på labprov den 4.4, respektive mammografi och ultraljud den 11.5 efter läkarbesöket. Tre små misstänkta knölar upptäcktes i det friska bröstet och det togs vävnadsprov.

Den 8.6 ringde en dam med dåliga nyheter – knölarna var elakartade, dvs jag har cancer igen. Den 16.6 blev jag aviserad om tid för magnet­röntgen den 20.6 och i går var jag kallad till möte med kirurgen.

Det visade sig vara samma kirurg som 2020. En käck kvinna som på min begäran dels visade ett par bilder från magnetröntgen, dels informerade om kommande ingrepp, också den här gången i form av dagkirurgi. Det innebär att jag får behålla en del av bröstet.

En ung, nervös sjukskötare gav mig en bunt med skriftlig information som avslutning. Bland den till största delen bekanta informationen fanns tidtabell för de slutliga åtgärderna före operationen som går av stapeln den 6.7 kl 7.15.

Dagen före operationen utförs scintigrafi (injicering av radioaktiv isotop) av lymfkörteln (portvaktskörteln) i armhålan kl 10.15 för att kontrollera om cancern spritt sig till den. Kl 11.50 ska jag infinna mig på labbet och 13.00 kontrolleras resultatet av isotopundersökningen.

Det innebär besök på Fyrsjukhuset, T-sjukhuset, respektive U-sjukhuset. Operationen görs på A-sjukhuset, så jag tror att jag har tillfälle att besöka samtliga enheter som tillhör ÅUCS i Åbo. 😀

I morgon ringer en sjukskötare med information och handledning inför operationen. I och med dagkirurgi betyder det att jag får komma hem på eftermiddagen enligt kirurgen, vilket är skönt. I egenskap av närmaste anhörig blir Husse tvungen att hämta mig eftersom jag inte får åka ensam.

Kirurgen nämnde också att jag hade blivit sjukskriven i tre veckor om jag haft anställning och att jag ska undvika fysisk ansträngning under den tiden. ”Inget skogsarbete” skojade hon. I informationen jag fick med mig står detaljerade anvisningar.

Hon påpekade vidare att jag den här gången bör följa medicinråden. Jag kunde inte låta bli att berätta om en god vän som trots cytostatika, strålning och hormonmedicin återfått sin cancer, men hon menade att det aldrig finns några garantier. Och det gör det förstås inte.

2020 nämnde hon att cellgift inte är absolut nödvändigt när det gäller den här formen av bröstcancer, vilket jag tog fasta på. Hormonmedicinen som ska tas i fem år tog jag bara en kort tid på grund av biverkningarna, men det kanske finns nåt nytt preparat med färre biverkningar?

I annat fall föredrar jag ändå Tamofen även om klimakteriebsvären och risken för torra slemhinnor ökar: ”Läkemedel som innehåller det verksamma ämnet tamoxifen fäster på cancercellens östrogenreceptorer och blockerar effekten av det östrogen du har i kroppen. Då hindras cancercellerna från att växa och föröka sig. Läkemedel med tamoxifen minskar risken för benskörhet och hjärt-kärlsjukdomar.

Svettigt

Blåmesen har det svettigt, ungarna likaså. I år har en familj byggt bo under takplåten ovanför trappan.

Som bekant blir plåt hiskligt varm, så jag undrar om bobyggarna inte ångrar sig nu när temperaturen har stigit till nästan 30° den senaste veckan. Men än så länge hörs ”barnskrik” och föräldrarna har fullt sjå att mata dom så jag hoppas det går vägen.

Det är inte bara fågelfamiljen som haft det svettigt, det gäller oss människor också. Lyckligtvis har vi möjlighet att hitta skugga – och så slipper vi jobba dagligen!

Fast på fredag kväll jobbades det. Vi började de praktiska förberedelserna för årets sommar­mark­nad och i går kl 10 stod vi beredda på besökarna. Vi hade turen att vara tidigt ute, redan 8.30, så vi kunde välja en skuggig plats under björkarna för vår kaffeservering och korvgrillning.

Ett dussin försäljare hade hörsammat vår inbjudan. Ett par av dem klagade dock på bristande mark­nads­föring, vilket jag får ta på mig. Tyckte att jag hade skapat ett evenemang både på FB och i kommunens händelsekalender, men tydligen hade jag missat det av nån anledning?

Just den här gången tror jag ändå inte att besökarna hade blivit så många fler, mest med tanke på hettan, men också för att årets brolopp säkert lockade många. Många av våra medlemmar ställde ändå upp, möjligen tack vare den personliga inbjudan jag skickade via mejl, så tack för det! 😊

Första dagarna i juli gäller det att börja marknadsföra nästa aktivitet. Föreningen firar sitt 60-årsjubileum på Dragegården den 15.7. Programmet är klart, men vissa detaljer återstår att diskutera.

Trots svettfloderna har jag ännu inte tagit mitt premiärdopp i sjön. Snudd på skamligt. Vatten­tempe­raturen ligger säkert på 24° vid det här laget. För varje år blir jag allt större badkruka verkar det som.

Det kanske kan bli av till veckan som kommer, eftersom hettan håller i sig.

Väldoftande skönhet

För sju år sen fick jag syn på några blommor i varierande färger i kanten på backen till Udden. Efter lite googlande kom jag fram till att skönheterna heter trädgårdsnattviol men har också andra namn.

Tydligen har den odlats på Udden nån gång för länge sen och bestämt sig för att vara kvar, om än på en undanskymd plats. Den här tiden på året blommar den, allt från nästan vitt till lila som på bilden. 🙂

Sällsynta besökare och ljuva dofter

På eftermiddagen i dag beslöt jag ta mig en titt på ekens ”avkomma” för att avgöra vilken såg jag behövde använda för att kapa den.

Innan jag nådde den upptäckte jag en huggorm som låg i gräset och njöt av värmen. I dag har vi sol och nästan 20 plusgrader. Den brydde sig inte om att jag passerade, men jag såg att den iakttog mig.

Husse menade att den kanske var död, men när jag kollade nyss, hade den huvudet i ett annat läge, så den lever nog. Från och med juni är huggormen fridlyst också i vårt land, vilket gläder mig. Ormar är nyttodjur.

Men jag är innerligt glad över att Mia är för gammal och lat för att ströva omkring på tomten! Hon har redan blivit ormbiten tre gånger under sitt liv. Det får räcka.

Efter inspektionen fortsatte jag längs huset västra sida. Vips prasslade till i det torra gräset och änden på en brun orm syntes försvinna i vegetationen. En snok eftersom den saknade sicksack-mönster. Den lät sig alltså skrämmas av mina steg.

Att stöta på två ormar samma dag tror jag aldrig har hänt tidigare. En snok brukar vissa år hålla till i stranden, men huggorm har jag inte sett på jättelänge.


Hela Udden doftar syren. Det verkar som om dom blommar extra rikligt i år. Eftersom det finns syrener i alla väderstreck på tomten kan man njuta av doften så snart man går ut, förutsatt att det inte blåser för mycket.

Liljekonvaljerna har slagit ut på husets östra sida och sprider sin ljuva doft dom också. En liten bukett pryder köksbordet sen ett par dar. 😊

Var är osten?

För några dar sen shoppade jag hos Björknäs trädgård. Förutom egenodlade grönsaker säljer dom också diverse godsaker.

På en av hyllorna fick jag syn på getost med vitlök, så jag beslöt slå till eftersom jag vet att Husse gillar både getost och vitlök. Att den hette Syrjähyppy (Snedsteg) gjorde sitt till för att fånga min upp­märk­sam­het.

Härom kvällen provåt vi den. Jag beslöt att smaka jag också trots att jag inte gillar getost. Den fick godkänt, men inte mer. Jag gillade den för att den inte smakade getost. Vitlöken satt utanpå och utan den hade osten varit nog så smaklös.

Men den skulle förstås ätas upp. Till vårt mitt-på-dagen-kaffe i förrgår beslöt jag ta fram den ur kyl­skåpet. Men si där fanns den inte, så vart hade den tagit vägen?

Jag mindes att jag la den i en plastpåse efter provätningen, men var hade jag gjort av den sen? Vi tittade än en gång i kylskåpet, hjälptes åt att leta i skafferiet och i skåpet ute i verandan. Ingenstans fanns den.

Husse kom fram till att vi skulle hitta den när den började lukta, så vi gav upp och satte oss vid kaffe­bordet. DÅ fick jag syn på den!

Den låg på bordet nästan framför näsan på mig. Jag hade redan tagit fram den i tron att det var den vanliga osten, storleken var ungefär den samma. Mysteriet löst. 😀