25.9 – Höstförlustelser


Det är skönt på dass och doftar höst. Jag har träffat coachen, ställt in utemöblerna och blivit inspirerad av sotaren.

Skönt på dass
En oväntad värmebölja har nått Udden. Värmebölja kanske var att ta i, men tvåsiffriga värmegrader som närmar sig 20 måste väl betraktas som det så här års?

Det betyder att det är skönt att sitta på dasset. Solen har hunnit värma upp det alldeles lagom tills jag ”intar tronen” och fläktarna som når mig där inne är milda. Dassväder brukar ju ha en helt annan betydelse, men just nu är det en positiv beskrivning.

Doftar höst
Det har inte doftat sommar på ganska länge, men inte heller höst. Nu doftar det ”sluffinitivt” höst: Från fuktig jord, vissnande löv och nerfallna äpplen. I skogen står svamparna som spön i backen. Nämen så heter det väl inte? Det gäller visst om regn, jag ber om ursäkt! 😉

Träffat coachen
I lördags träffade jag och sju andra deltagare vår skrivcoach, hon som bland annat skriver en återkommande kolumn i ÅU under signaturen ACS och som brukar recensera böcker, ni vet. Det var första träffen för workshopen Skrivlördag!.

Förutom tips på språkverktyg hann vi med fem korta uppgifter som vi läste upp för gruppen. ACS var inte speciellt generös med positiva omdömen, men sablade heller inte ner de alster hon (antagligen?) tyckte var mindre imponerande.

Nu gäller det att fixa ”hemläxan” till nästa träff: Att skriva en dialog. Det är jag inte alls hemma på och har inte en susning om vad jag ska välja för samtalsämne, så det blir en utmaning.

Utemöblerna inne
Medan Husse ägnade sig åt militärhistorisk research igår roade jag mig med att ställa in utemöbler och andra sommarprylar. Bordet i bersån kunde behövas för svamprensning påpekade han när han kom ut och undrade vad jag höll på med.

Han fick nöja sig med det lilla bordet och stolarna som har stått på trappan. Jag tvivlar på att vi kommer att plocka några våldsamma mängder med svamp. Fast i lördags fick jag stekta kantareller och trattkantareller som han hade plockat till middag, så man vet ju aldrig om och när andan faller på?

Inspirerad av sotaren
I förmiddags kom han äntligen, vår sotare.  På Udden har det inte sotats sen 2013(!), så det var minst sagt hög tid. Men nu är det rent i alla rör.

Inspirerad av hans effektiva dammsugare gjorde jag en sväng med min efter att Husse åkt till ett av sina andra hem. Att städa efter solnedgången är idealiskt, det syns inte om man fuskat eller missat nåt. 😀